Aprilveckoslut med skumppa, sol och två-årskalas
Äntligen vår och jag har varit frivilligt utomhus med barnen detta veckoslut. Solen gör verkligen underverk. Även fast det kliar så i mina fingrar att hacka bort den sista snön på bakgården, skura utemöbler och rensa i rabatterna. Men jag får bara snällt vänta på att handen först blir bättre. Gah. Tålamod är inte min starkaste sida. Som tur var det helt okej att bara sitta i solen och dricka kaffe medan barnen lekte vattenlekar. Jag måste till och med ta av mej jackan. Det enda lilla minuset mer våren är pollenallergierna vi har i familjen. Inte så kul då någon annan mår pyton i flera veckor och inga medeciner hjälper...
I fredags var Maken på träff med studiekompisar så jag var homealone med kidsen. Eller det var jag ju inte eftersom jag passade på att spontanbjuda Madde över på middag och skumppa. Det kändes lite konstigt att ses med bara mina barn, utan hennes och utan män. Men härligt var det. Mina barn somnade dessutom som änglar. Igår var vi sen på min systersons två-årskalas. Fint förstås för kusinerna att få leka tillsammans, vi hinner ju ses alldeles för sällan nuförtiden känns det som. Det är så härligt nu när de börjar bli större. Alla kan prata och berätta vad de vill. Jag tor nog inte det dröjer länge förrän de verkligen kommer att börja leka tillsammans på allvar.
Ja det var väl det här aprilveckoslutet det! Ett mycket bra veckoslut, minus pollen då. Jag känner bara själv att jag får så mycket mer energi då solen skiner och våren är här. Kanske de här slöa sjukledighetsdagarna också gjort gott. Jag börjar var riktigt avslappnad nu. Den här vintern har inte varit lätt alla gånger känner jag. Så skönt att den är över. Och så lite bilder på det:
Lillasyster har fått låna en egen liten pukycykel av bekanta. Ännu hittade hon inte riktigt knixet. Men bara min hand är bättre så skall jag nog se till att hon lär sej.
Vi invigde också skumppaterass-säsongen på bakgården. Fast vi satt ute max 30 minuter. Sen blev det för kallt! Och inte har jag hunnit putsa utemöblerna eller olja dem heller.
Skumppan hölls i alla fall välkyld...
Lillasyster blev ivrig på att promenera med dockvagnen. Hon ville gå med den hela vägen till butiken. Men som tur fick jag henne övertalad att det är lite vällångt och vi gick bara en sväng runt kvarteret. Vädret i lördags får HHHHH.
Det känns som att vår bakgård är det enda stället i hela förorton som snön inte helt smultit ännu?! Och hur kan förresten vattenlekar vara så roligt när man är liten?
Tacotårta till två-åringen som inte är så förtjust i sött. Jättegod!
Sista sjuklediga dagen
Sista sjuklediga dagen för mej idag. På måndag känns handen för hoppningsvis så pass bra att jag kan gå tillbaks på jobb. Idag har jag varit och tagit bort stygnen. Och denna gång bad jag dem räkna stygnen extra noga så att inga lämnas kvar i handen... som förra gången! Att det är vänster hand som är opererad denna gång känns också lättare. Jag använder ju inte den lika mycket som min högra. Så tror nog det skall gå bra det här.
Annars har jag mest umgåtts med Lillasyster idag. Hon var nämligen hemma från dagis eftersom hon hade lite stegring igår. Men hon är nog fullt frisk idag. Istället har hon smittat Maken som snörvlar och har ont i halsen. Så typiskt så här till veckoslutet. Så ja, planerna för den kommande weekenden beror ju nog rätt mycket på hur vi alla mår när vi vaknar imorgon... Håll tummarna för att bobborna nu motas med lite fredagsmys! Resten av familjen har redan öppnat chipsen och sitter bänkade framför en film. Jag köpte också lite natursnacks som jag tänker att är hälsosammare än chips och vanligt godis som jag tänker mumsa i mej.
Här dagen i bilder tagna med telefonen:
Fredagsbuketten! Kunde inte motså dessa härligt rosa rosor i Prisman. 3,95 och Fair Trade dessutom!
I onsdags var jag på en föreläsning om kemikalier i vardagen som ordnades av Marthorna. Sjukt intressant, men också lite skrämmande. Så nu måste jag köpa lite ekologiska deon och krämer... Ska försöka formulera ett helt blogginlägg om det här nåt tag senare när det lite sjunkit in!
Jag tog bort stygnen alldels bredvid bibban så passade på att gå efter boken ovan om genusfällor för föräldrar som jag beställt, och fick på samma gång syn på Westös nya så tog med den också!
Fredagsglad min. Och håret är ännu rakt, och jag börjar nästan vänja mej att ha det så här som en gardin fram i ansiktet. Påskriset har förresten fått löv! Så nu kan jag ju inte slänga ut det, det lever ju!
Mina tisdagstankar
Tisdag idag och vi har haft bilen på service. För att Maken skulle hinna föra den och själv hinna till jobbet, blev det så att jag förde barnen promenerandes. I minus femton grader. Ironiskt nog var jag helt svettig när vi kom fram till dagis. Men väl på bussen kändes allt helt okej igen. Solen sken och träden gnistrade. På jobbet är det också lugnt och skönt då nästan alla kollegor är på sportlov. Jag har också hunnit jobba fast allt det som jag missade när jag hade influensa. Skönt att känna att man har allt under kontroll igen. Fast den känslan höll tyvärr inte i sej särskilt länge....
Dagen kronades av sushilunch med världens bästa före detta Granne. Våra sushiluncher har nu blivit så gott som tradition, och minst två-tre gånger i månaden lyckades vi oftast få till det. Att hinna se sina vänner är ju annars en rätt som omöjlig ekvation just nu. Vabruari, tidsbrist och tidtabeller som krockar ställer till det. Tur man hinner med små glimtar nu som då. Kanske alla blir friskare och får mer energi bara det skulle bli lite mer vårigt?!
Vi får hoppas det i alla fall. För just innan min lunch ringde de nämligen från dagis. Hubbe har feber igen. Inte ens en vecka fick vi hållas friska alltså! 2018 är sannerligen inte ett hälsans år för vår del. Men nu hoppas jag att det här skulle börja vara sista sjukan. Vad det nu sen är den här gången. Snorig och febrig är han. Stackin! Imorgon är det sen jag som vabbar. Idag skötte Maken upphämtande på dagis. Hoppas hoppas han hinner bli frisk till veckoslutet! Och att ingen annan blir sjuk heller. Vi vill ju inte ställa in kalasen....
Oj oj vilket blabla inlägg. Men kanske ni gillar sånt här vardagstjafs?! Det är i alla fall allt jag klarar av att producera idag.
Vi sålde ju bort dubbelvagnen i höstas. Som tur duger Brion bra för två barn. Även om det blir lite tungt för Mamma att skuffa på i uppförsbackarna...
Päivän piristys!
Idag var det värme framom fashion med min något noppiga cashmerekofta. På vår office är det dessutom iskallt. Och jag hatar att frysa. När tänker det bli vår?!
Maratonläggningar, sjukhusbesök och att låta barnen leka ute ensamma
Minst fem gånger detta veckoslut har jag tänkt sätta mej ner för att blogga. Men varje gång har något kommit emellan och jag har blivit avbruten innan jag hunnit fram till datorn. Men nu så! Nu sitter jag här. Och jag tänkte ta och summera veckoslutet så här långt. I alla fall hittills har det varit ett riktigt bra veckoslut. Månne inte sändagseftermiddagen också blir bra. Solen skiner ju, och vi har blivit inbjudan på överbliven kaka och kaffe till vänner.
På fredagen blev det försök till soffhäng. Lillasyster hade sovit på dagis så hon somnade inte förrän vid 23!!! Så det blev ju inte mycket egentid den kvällen precis. Hon är så känslig just nu med dagssömnen. Sover hon ens en minut är kvällskaos garanterat. Min nerver blir aningens ansträngda när man måste föra tillbaks henne till sägnen för tjugofemte gången. Igår somnade hon som tur på tio minuter. Skönt! Även om jag var supertrött efter att ha haft en Hubbe i vår säng halva natten från fredag till lördag. Så själv sov jag också lite efter tio.
Igår besökte jag också min Mormor som är inlagd på sjukhus. Det kändes fint att få besökt henne. Men knep i hjärtat över att hon ska måsta ligga där. Fram till för två veckor sedan har hon klarat sej hemma med hjälp av hemvården. Men nu har hon fått en hjärninfakt och har svårt med rörligheten på vänstersida. På grund av den, eller alzheimersen som hon också har, så är hon också lite råddig och helt dagvill. Men hon blev glad när mina systrar och jag kom på besök, även om hon inte orkade med besök mer än femton minuter. Jag hoppas innerligt att hon inte blir liggande så här så länge. Tänk att ligga i år på en anstalt/sjukhus utan ork eller glädje. Vad är det för liv?!
Maken är nu iväg och skidar. Han vill passa på när vi en gång har snö. Och jag kände att barnen borde få frisk luft i solskenet. Men att själv gå ut i minus tolv grader lockade sannerligen inte alls. Så jag lät dem gå ut själva. Vi kom överens om reglerna och Hubbe lovade dyrt och heligt hålla reda på Lillasyster. I lite på en timme lekte de på bakgården och vid sandlådan. Ja vågade nog inte göra något annat under tiden än att hålla koll på dem genom fönstret. Men bättre så här än att måsta så ute och frysa själv, haha. Årets mamma-prisen regnar sannerligen över mej känner jag....
Vy från soffan i fredags. Men hemskt länge kunde jag inte stanna där, Lillasyster var inte trött överhuvudtaget och det tog tre timmars kvällsrumba innan hon äntligen somnade!
Ibland satsar jag lite extra (kanske för att kompensera att jag inte orkar leka utelekar i snön med mina barn) och fixar pärongubbar till kvällsmat. Storsuccé!
Jag har ju slutat dricka kaffe i veckorna eftersom automatkaffet på jobbet smakar så illa. Men på veckosluten dricker jag gärna en kopp av hemlagad supergod nespressolatte.
Glada barn i sin snökoja som de byggde i fredags. I över en timme lekte de "ensamma" ute, medan jag övervakade dem inifrån värmen.
Isprinsessan har röstat!
Jag är återuppstånden från det döda! Hurra. Även om magen ännu bubblar lite oroväckande emellanåt. Och än så länge har barnen inte börjat spy *peppar, peppar*. Denna förmiddag har vi lekt hurtiga familjen då vi alla fyra åkte iväg till skridskoplanen. Barnen har bar ett par skidskor än så länge så de turas om. Jag hade inte skrunnit på säkert åtta år! Men det var roligare än jag kom ihåg. Och jag trillade inte ens.
Efter att vi skrunnit färdigt, promenerade vi till röstningslokalen som låg i en skola intill och utförde vår demokratiska plikt. Jag har röstat i varenda val sedan jag fyllde 18 år. Det är en självklarhet. Vem jag skulle rösta på denna gång var dock inte lika självklart. Det är inte något fel på vår sittande president, men jag blir lite irriterad på att han varken tänker ta ut några pappadagar då bebin föds eller vill kalla sej feminist. Och av princip brukar jag vilja rösta på en kvinna. Fast det blev det ändå inte denna gång.... Men jag bestämde mej faktiskt först inne i valbåset!
Lillasyster i Hubbes hokkaren och hjälm <3 Ganska vingligt är det ännu. Men hon är modig och tror på sej själv!
Veckoslutsrapport
Det har varit ett riktigt bra veckoslut. Vi har hunnit med en massa program känns det som. Kul både för barn och vuxna. Igår styrde vi bilen mot stan och FBK. De var brandsäkerhetsdagen och alla frivilliga brandkårer hade öppna dörrars dag. Vi fick testa att släcka brander och klättra in i brandbilen! Spännade, och viktigt att kunna.
Efter brandkårsbesöket gick vi åt sushi. Det blev buffé på Fuku på Fredriksgatan. God sushi, rekommenderas! Efter det blev det ännu lite parklek, alla parkerna i stan är ju så mycket mer spännande än våra vanliga bekanta parker här i förorten. Vi fick dessutom sällskap av vänner och blev ännu inbjudna på lite mer lek och te.
Idag har vi varit på brunch hos syrran som fyllt 30! Hurra. Champagne och god mat. Mycket bra upplägg tycker jag. Min hand känns också äntligen aningen bättre. Jag kan liksom röra fingrarna utan att det tar superont. Det verkar som antbiotikan haft effekt. De första julpynten har också kommit upp här hemma. Och julmusik har spelats hela kvällen. Härligt!
Vi stannade också i en park på väg till brandstationen. Lillasyster ville ha så hård fart att jag blev lite skraj.
Att släcka riktig brand! Det var spännande minsann.
Brandbilen! Inte visste jag att de fanns så mycket grejer i en brandbil, motorsågar, spadar och hundra olika sorters slangar.
Lite mer parklek. Vänner sedan de fötts. Son och Gudson ♥
Min Pappa häller upp lite champagne så vi kan skåla för 30-årige syrran!
Stygnen borta
Idag har jag varit och tagit bort stygnen i handen. Det var inte roligt. Stygnen satt väldigt spänt och två av trådarna gick av så hon måste gräva ut dem. Ajaj. Dessutom hade inte såret gått ihop helt ännu utan var lite fuktigt. Så de tejpade om det och fick igen strikta order på att ta det lugnt med handen. Just som jag tyckte det började gå lättare att använda den. Arrgh. Nåh, hon menade nog ändå att jag fint kan gå på jobb på måndagen. Så tur det åtminstone.
Min sista sjuklediga dag har jag haft min fina Fammo på besök. Jag kom på i måndags att ringa henne och kolla om hon hinner ses. Som helarbetande småbarnsmor är det tyvärr alldeles för sällan jag hinner med besök hos min far- eller mormor. Som tur hade min 85-åriga krut-Farmor tid för mej idag. Te, karelska piroger och en massa prat. Bra sätt att avrunda sjukledigheten tycker jag. Och praktiskt med chaufför som kom efter mej efter läkarbesöket.
Jag hade tänkt köra sjäv till Ikea ikväll. Men tror nog inte jag skall köra med handen ännu... Så måste väl tvinga med mej familjen. Vi måste nämligen köpa en barnmadrass till den nya våningssängen som levererades idag! Hubbe kommer bli världens lyckligaste. Bara Maken får ihopbyggt den först förstås... Men han är ju diplomingengör så det borde väl gå. Och få se hur det skall gå för Lillasyster att sova utan spjälor runt om. Jag fasar nog lite för vad den busen kan hitta på!
Fredagscollage: Glad min eftersom sjukledigheten är över. Veckoslutsstädat hem och soffa som det kommer fredagsmysas i ikväll med film och lösgodis! Blommor av Fammo och nytt plåster på handen som inte får göra något tungt ännu.
Sjukledighetsuppdatering
Så var det vecka två av min sjukledighet. Handen blir sakta bättre, men ännu är den nog inte bra. Har jag den stilla tar den inte ont, vilket gör att jag förstås glömmer bort det. Och så plötsligt tar det jätteont när jag tar i nåt eller böjer handen. Mina fingrar är ännu också lite svullna och stela och det är lite svårt att röra på fingarna. Sen märker jag också att jag spänner mej i hela högra armen och axeln, eftersom jag är rädd att det skall ta ont. Vilket ju inte är så smart... Men väldigt svårt att låta bli! Varken igår eller idag har jag ätit värkmedecin. Den värker ju inte om jag inte gör något. På fredag får jag bort stygnen. Men månne inte den här veckan skall räcka för att få mej i jobbskick igen.
Jag måste erkänna att jag har lite dåligt samvete för att vara sjukskriven. Och jag vet att det kommer bli mycket på jobbet de två sista veckorna av månaden. Reality check på allvar sen. Men än så länge försöker jag göra mitt bästa för att slappa. Det går sådär. Jag är inte så bra på att inte göra ingenting... Idag har jag haft en sjukskriven väninna på besök. Också hon opererad för ett par veckor sedan. Vi passade på att äta sushi till lunch också. Supergott, men inte så lätt med vänster hand kan jag tala om. Men jag klarade det rätt så bra faktiskt.
Imorgon har jag inget inplanerat. Så då skall jag försöka göra så som jag planerat göra nu på min sjukledighet på förhand. Två timmar jobbrelaterat förkovrande aka läsa in mej på koncernbokföringsstrategier, två timmar promenad och två timmar Netflix. Två timmar går säkert utan att jag märker det eller gör nåt allt (typ toabesök, kaffe och lunch?!) och så kommer barnen hem. Få se om planen håller. Jag vet inte riktigt vad jag gjort hittills men tiden bara flyger ändå?!
Halloween-nejlikorna är ännu hur fina som helst! Piggar upp i det gråa novemberrusket.
Måndags-moj
Måndag igen. Och redan oktober. Vart försvann september? Vah vah? Ja ja, ni orkar väl inte läsa om att jag känner att jag inte hinner med. Men så är det. Jag hinner inte med. I synnerhet inte när veckoslutet går åt till att återhämta sej från ett alldeles för roligt kräftkalas, krhm... Då blir man liksom lite efter. Jag hade ju tänkt fixa tvätten och jobba ikapp i hemmet under söndagen. Men nu gick dagen åt att tupplura på soffan, äta chips och dricka cocis. Hups. Men som tur var festen värt det ändå. Veckan går väl snabbt, så snart har jag en ny chans i nästa veckoslut.
Men först lite vardagsrumba här emellan. Våra dagar rullar på. Hämta och lämna på dagis. Vardagsmiddag som skall lagas så snabbt man bara kan innan de vrålhungriga kidsen börjar gnälla. Slötittande på mitt favorit tv-program, Australian MasterChef och försök att minimera kaos där emellan. Det går sådär. Vårt hem är lite förfallet för tillfället.
Barnen är också inne i en enormt produktv pysselperiod just nu. Det ritas och klipps och pärlas varje dag. Och eftersom de, eller i synnerhet Hubbe, har minnen som hökar, kan man inte riktigt slänga alstren samma vecka som de skapats. Så vi har teckningar och pärlprydnader lite här som där. Inte så bra för feng shuin, men destu bättre för föräldrapoängen?! Och jag är förstås glad att barnen gillar att pyssla. Själv hinner jag inte alls med sånt numera.
Måndagsselfie i kaoshemmet. Tror zombie blir bra till Halloween, behöver knappt fixa dräkt ens...
Måndagsmiddag på önskan av barnen. Hemlagade spenatplättar!
Dagens pysselsltund. Det höll nästan på att bli kris då ritpappren jag köpt för bara några veckor sedan redan var slut. Som tur hittade jag några kopieringspapper i en låda.
Mör i huvudet
En två dagars kurs på jobbet är avklarad. Och herrejess så mosig man blir i huvudet av att sitta och lyssna på föreläsningar i 8 timmar med lite socialt mingel emellan i kaffepauserna. Hur orkade man i gymnasiet med det här varje dag? Jag är helt slut. Skall bli skönt med vanlig jobbdag imorgon. Har dessutom bokat in sushidejt med en vän för lunchpausen. Pefekt att få till sånt mitt i veckan, mitt under dagen. Också en dryg halvtimme är bättre än att inte hinnas se alls. Jag är dessutom ganska bra på att prata snabbt....
September är redan över halvvägs förbi. Jag hinner inte med. Men ändå tycker jag vår nya vardag rullar på rätt bra. Barnen har inte heller alls reagerat på att nu gå fem dagar på dagis istället för tre som innan sommaren. Jag var lite rädd för att i synnherhet Hubbe, som är känsligare och äldre, skulle märka av och reagera på att vara mer och längre dagar på dagis. Men nej. Inga problem. Världens bästa dagis och världens bästa barn. Tvärtom tycker jag nästan att det går lättare nu då vi har ännu mer rutin på veckorna. Barnen vet när det är dagis och när det inte är det, är vi båda vuxna hemma. Enkelt och tydligt. Tydligen är mina barn lika förtjusta i rutiner och vardag som jag.
Efter den där vab-måndagen hemma, känner jag också att jag valt helt rätt i och med att jag valt karriär nu fram om hemmalivet. Nästan fem år mer eller mindre hemma räckte nog. För den här gången i alla fall... Just nu känner jag att jag är gladare när jag får vara på jobb. Min hjärna behövde det här. Jaget, bara jag, inte Mamma-Hanna, behöver det här. Och hittills känner jag att kvällar och veckoslut, även om de går fort och är korta räcker till. Inte till allt. Men till det jag prioriterar. Men få se om kamos drar ner på vår energi, om det ännu kommer något bakslag. Men min magkänsla säger att det inte kommer göra det. Jag förbereder mej liksom alltid för det värsta. När det inte händer så känns det som att livet är lätt mellan varven.
Men sååå lätt är det förstås inte. Nu måste jag gå ner och städa inför städerskan som kommer imorgon. Och sen skall jag gå tidigt i säng. Min bok väntar, även om jag inte kommer orka läsa många sidor är jag rädd....
Jaaa, den här bilden är inte tagen idag... Men imorgon kommer det se ut så här igen! Förutom mitt nya jobb är städerskabeslutet det jag är mest glad över den här hösten.