Vilka veckor
Vilka veckor det varit! Packa, flytta, jobba, fixa inför skolstart, packa, flytta, Hubbe börjar skolan, flytta lite till, städa, försöka hitta nya möbler till nya hemmet, städa i gamla hemmet, packa upp och packa ner och flytta lite till. Dagarna har gått i ett. Båda Maken och jag har så gott som jobbat två heltidsjobb med att få allt fixat. Det börjar kännas i kroppen nu. Ryggen krånglar och min nattsömn har börjat lida. Som tur börjar vi verkligen vara på slutrakan nu. Ljuset i tunneln hägrar. På fredag ges nycklarna till de nya ägarna och igår var jag där hela kvällen och städade. Det kändes på samma gång skönt och vemodigt.
Det som hjälper orken är förstås också att vårt nya hus är helt fantastiskt. Jag är redan helt kär i det, om man nu kan vara kär i ett hus. I nedre våningen är det ännu lite tomt, då soffan som vi köpt anländer först om 6 veckor. Lillasysters tapet är också ännu på väg till oss. Så heelt klara är vi ju inte. Men de ouppackade lådorna/kassarna kan räknas på fingrarna (nästan på ena handen dessutom!). Och to-do-listan har inte varit så kort på flera veckor som den är nu. Bara barnens snörvlande skulle gå om också så att jag skulle komma åt att jobba mer effektivt om dagarna ännu så skulle livet snart börja vara i någorlunda balans igen....
Om man fotar från rätt vinkel ser vårt hem sen helt mysigt ut. Från andra vinklar är det betydligt mer flyttkaos, jag lovar!
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar