bg3

Att vara en bra (inte perfekt) mamma.

Skrivet av Madeleine Ekblad 29.10.2019

En helt ny värld öppnar sig då vi blir föräldrar. Både mammor och pappor går in i föräldraskapet med vissa förväntningar. Eftersom jag är kvinna och MAMMA till två små älskade  guldklimpar så är det moderskapet jag har mest erfarenhet av förstås och som jag nu tänker ta upp i detta inlägg. Detsamma gäller antagligen för pappor med , men det är som förväntningarna på mammor är rätt mycket högre i vårat samhälle och jag tror de flesta håller med! 

touch 2579147 1280

Vi utvecklar olika övertygelser från bl.a samhället, våra erfarenheter med våra egna föräldrar och genom förväntningar från vänner, familj och media. Dessa saker kan påverka oss så mycket när vi själva blir föräldrar att det kan bli svårt att våga lyssna på våra egna idéer om vad vi tror är bäst för våra barn. 

Det kan gå så långt att man utvecklar ångest, depression och utmattning, p.g.a alla höga, ouppnåeliga krav. Allt som man som mamma skall vara och inte vara, göra och inte göra kan verkligen ta död på föräldralyckan! Man är inte bara mamma, man är även en person med egna känslor och behov, fru, fästmö eller sambo, någons väninna, sitt yrke m.m. Det ÄR okej att inte göra allt perfekt och att någon gång prioritera annat än barnen. UTAN dåligt samvete! Som jag tidigare skrivit och upptäckt ; För att kunna ta hand om andra så måste man först ta hand om sig själv. Jag märker själv hur mycket energi jag får av exempelvis en dag/kväll/helg med vänner! Då kommer jag hem igen med nya krafter och är en glad och kul mamma ! Det värsta är bara det att jag saknar dom små liven så himla fort ;)  Det var en tid då jag knappt kunde ta en halvtimmes promenad för att jag kände mig hemsk som lämnade dom hemma utan sin MAMMA (inte ensamma givetvis! :P) ! Jösses, tänker jag nu. Det är ett härligt, men tufft heltidsjobb att vara mamma, men små korta "semestrar" är man värd då och då för att fylla på reserven. Det är även nyttigt för barnen att spendera tid med andra vuxna, som pappa och mor-farföräldrar ibland och inte vara så fäst vid en förälder.

IMG 20190421 171614 567

Man behöver inte heller vara klassförälder, ordna värsta coolaste barnkalasen, baka bullar, gå på varendaste barnaktivitet som ordnas, ha de modernaste barnkläderna eller vad man nu känner press över från samhället. Man älskar sina barn villkorslöst ändå! Det är vad som räknas. En mamma VET själv djupt inne vad som är bäst för hennes egna barn! Oavsett vad någon annan säger. Alla barn är olika individer, även syskon kan ha två HELT olika personligheter. Alla barn kan omöjligt dras över samma kam. Att veta och känna vad ens eget barn behöver är inbyggt i oss mammor, det är jag helt säker på. Lita på din intuition!

En bra mamma behöver inte göra ALLT perfekt. Och tja, vad ÄR ordet perfekt egentligen? Ingen är perfekt. Eller så är vi alla perfekta, på våra egna unika sätt! :)

Såhär skulle jag själv beskriva en "bra" mamma:

1. Att vara där för sina barn när de behöver henne.

2. Att ge sina barn mat, husrum, trygghet och kärlek.

3. Att vara en bra förebild till sina barn.

4. Att försöka ge sina barn en god självkänsla och självförtroende.

5. Att ta sig tid att göra roliga saker med sina barn.

6. Att tillåta sina barn att begå misstag och lära sig av dem.

Detta är enligt mig det viktigaste, sen om man serverar hembakat eller köpetårta på kalas eller att ens barn går på 5 aktiviteter i veckan ligger låååångt ner på viktighetsskalan i min värld ; )Låter det inte SKÖNT eller vad? SÄNK KRAVEN mammor, prioritera rätt och njut av ditt liv och dina små älsklingar! Man lyckas inte alltid, men sånt är livet och livet är en skola, man lär sig hela tiden! Det är okej, DU är okej!

IMG 20190301 011650 808

Kram/Madde

 


Vad de än sade eller gjorde dig - hade inget att göra med DIG!

Skrivet av Madeleine Ekblad 23.10.2019 | 1 kommentar(er)

Jag är en väldigt känslig person. En av anledningarna till att jag varit utmattad ett par gånger...inga långtidssjukskrivningar, vilket kanske hade behövts, men jag har kämpat, åh vad jag har kämpat! Jag ger inte upp i första taget.

När jag nyligen fick en lite negativ kommentar IRL så kände jag hur det högg till i mig, kroppen minns all psykisk "terror" jag varit med om i min ungdom och som försvårat livet ända tills den sa STOPP, nu får du börja ta tag i det här!  Tidigare skulle jag ha blivit både  hemskt ledsen och ARG, jag kunde bli så arg inombords av små saker någon sade eller gjorde mig att det bara kokade, jag ville hämnas, analyserade händelsen om och om igen och hade svårt att släppa det. Nu kände jag "hugget" (en sorts panikkänsla) men kunde skaka det av mig väldigt lätt och jag insåg än en gång hur långt jag kommit i mitt jobb med mig själv! Mitt välmående är viktigast och jag gör bara saker som är bra för mig! Och dit hör numera inte att analysera vartenda litet meningsutbyte med folk :D Det är jag som styr mina tankar och känslor.

I´m free!!! <3

 Foto 14 09 2019 16 43 31

Vi har alla 100% ansvar över vårt eget liv, hur ogärna vi än vill höra det. Det är exempelvis inte din partners fel om du är missnöjd med ditt förhållande, vädrets fel att du inte kommer iväg och motionera för att det regnar eller trafikens fel för att du är sen till jobbet fast du ju egentligen startat en aaaning sent. Vi har alla ett eget ansvar. Detta handlar även om hur vi tar emot livets alla händelser. Vi har ett val : Låta det påverka oss och vårt liv eller släppa det.

Allt handlar faktiskt inte om "dig". Om vi tar exemplet med elaka kommentarer eller otrevligheter så är det oftast personen som beter sig dåligt mot dig, som har egna olösta problem. Det betyder alltså inte automatiskt att DU är problemet eller att du är en dålig person på något vis! Mår man bra och är lycklig, så har man inget behov att trycka ner någon annan eller att vara negativ och få andra att må dåligt. Så är det bara! Jag har väl inte varit värsta ängeln i min ungdom heller och kan ärligt säga att det bottnade endast i att jag behövde bekräftelse p.g.a att min självkänsla fått sig så många törnar. Jag var ledsen och sårad. Att vara ung och oförstående är ju iofs en sak, men när vuxna människor beter sig som högstadieelever får man ju börja fundera var felet ligger.

Hur som haver, det jag ville komma fram till med det här inlägget är som rubriken lyder: Vad någon än gör mot dig eller säger till dig så är det inte ditt fel! Kom ihåg att det är den personen som gör sådant här som mår dåligt, du är ju faktiskt mycket bättre än så (om du inte vet om att du faktiskt gjort något riktigt dumt)! Tänk på det och sjunk inte ner till samma nivå. Var istället ett gott exempel/ förebild för hur man bör bete sig och känn dig glad över att du är en bra människa och vän :)   

Kramar till alla som behöver en! //Madde 

20160521 134010