headerr

Första gången öppen om min "ätstörning"

Skrivet av Isabelle Härtull 02.01.2020 | 4 Kommentarer

IMG 0635Längesen sist jag skrev, jag tog lite julledigt. Och i juletider är mat en väldigt stor del, på ett negativt sätt denna jul för min del. 

Detta som jag skriver här nedan har jag inte nämnt till någon eftersom jag skäms och inte vågar, är rädd för kommentarerna att jag ska skärpa mig eller att jag överdriver.

För några år sedan gick jag ned mycket i vikt och min lägsta vikt var 42kg vilket är väldigt lite om man är 1.62cm lång. Att äta var något jag inte ville göra, tyckte inte om hur jag såg ut och jag började äta allt mindre utan att egentligen tänka på det. (Jag har ingen direkt tidsuppfattning från detta eftersom jag inte såg mig själv som sjuk då) Jag var tvungen att gå på regelbundna viktkontroller hos skolhälsovården och då började allting bli bättre. Jag började äta igen utan att känna någon press, gick upp i vikt och hade mer ork och min kropp blev balanserad igen, efteråt har jag glömt allt detta och nu är jag inne i den onda cirkeln igen.

Ända sedan lågstadiet fick jag höra dagligen hur tjock och ful jag var, även om jag inte var/är det så tär det nåt så otroligt i ens hjärna och tillsist finns ju ingen självkänsla kvar som håller upp ens mående. Sen mitt i allt var jag för smal och äcklig?! Nu är jag dock starkare än någonsin och bryr mig inte i vad andra säger om migmen ännu är jag inte vän med min kropp, tror det kommer ta en lång tid före det händer. Jag kan inte tänka "tänk allt min kropp har gjort för mig" och sen vara nöjd, jag har försökt men det är ju då lättare sagt än gjort.IMG 5730 2Under år 2019 har jag haft perioder helt utan matlust, perioderna började med några dagar och nu har några dagar övergått till heltid. Jag har en hungerskänsla men mår illa och blir mätt direkt jag börjar äta, jag vill äta all god mat men när jag väl börjar äta övergår det till en negativ tanke. Jag har aldrig fått någon ätstörning diagnostiserad och känner inte heller igen mig i någon av de olika som finns.

Efter flera år har jag fortfarande svårt för att äta när någon ser på och jag väljer att alltid sitta med ryggen mot största delen av allt folk som finns på en restaurang, skolmatsalar är något av det värsta jag vet och jag väljer oftast att köpa take away om man t.ex. köper pizza. Liksom alla måste ju äta så vet inte varför jag känner sån press över att en annan människa ser mig äta. 

Har velat och funderat om jag ska skriva detta så kanske jag raderar detta inlägg senare, återstår att se.

Kommentarer

  • A 02/01/2020 9:01am (3 månader sen)

    Modigt att du delar med dig!
    Jag känner lite igen mig. Tror de finns många som har en odiagnostiserad ätstörning och tycker att definitionen på en ätstörning borde vara bredare. Men nånstans inser man nog själv att de känslor man har kring mat inte är normalt. Precis som för dig, började de även oskyldigt för mig. För min del handlade om kontroll. Men efter några år av viktnedgång och de följder de hade, tog ja tag i det. Började äta tillsammans med andra trots att det var obekvämt. Tvingade mig själv! Ja såg hur andra njöt av umgänge med andra. Ja ville också njuta av livet.
    Jag hoppas du också hittar en väg ut ur den onda cirkeln!

  • Ellen Hagback 02/01/2020 1:10pm (3 månader sen)

    Jättestarkt och modigt att du delar med dig! Kram! <3

  • Evelina 02/01/2020 8:00pm (3 månader sen)

    Så himla modigt skrivet av dej!😍

  • Emma Geisor 07/01/2020 7:24pm (3 månader sen)

    Såå starkt, och så viktigt att du delar med dig, TACK!

Skriv en kommentar