kaktus mama 3

Änglar, finns de?

Skrivet av Isa Muotio 19.06.2020 | 0 Kommentarer

Har du, liksom jag, alltid varit intresserad av vad som finns bortom denna värld?

Händelser och känslor som får håret att resa sig i nacken. Sådant som vi kanske är lite rädda för, men som vi så gärna vill utforska och veta mer om. Kan det vara en illusion eller ett sammanträffande? Inbillar vi oss?

Människan är en varelse som vill ha svar på saker och ting. Utan något svar eller en logisk förklaring, är det svårt för oss att inse eller tro på att något verkligen kan vara på ett visst sätt. Ofta skjuter vi undan dessa händelser och kallar dem för sammanträffanden, eller så tänker vi inte på dem alls. Kanske vi inte vågar eller vill tänka på dem för att det skrämmer oss? I andra större fall så brukar vi prata om att något är övernaturligt. Dessa övernaturliga händelser är det många som försöker hitta logiska förklaringar på. I vissa fall lyckas det, i andra fall inte.

Den fråga jag brukar ställa mig själv är dock om dessa så kallade övernaturliga händelser verkligen är övernaturliga. Kanske är det så att de är lika naturliga som allt annat som händer runt om oss. Enda skillnaden är att vi inte kan förstå eller hitta en logisk förklaring på dessa fenomen, vilket gör att vi inte kan se det som något naturligt.

 

Sedan Luna dog har dessa frågor och tankar svevat runt i huvudet mer än vanligt.

Jag är inte religiös och tror inte på någon gud, men jag har en stark övertygelse om att det finns något större runt om oss, som vi inte kan förklara eller förstå. Jag kan dock inte lägga fingret på vad det är och jag tror inte att jag någonsin kommer att få reda på det heller. Som människa är jag rätt liten och obetydlig i stora universum, samtidigt som jag, precis som alla andra, har en viktig plats just här på jorden. I Finland. I Vasa. Här.

 

För ett par helger sedan besökte jag en tjej jag träffat via the internetz.

Det var en liten bit att köra hem till henne, vilket jag inte hade något emot eftersom jag gillar att köra bil. Det var varmt, men regnet hade börjat ösa ner. Mysigt sommarregn. Jag hade en bra känsla överlag och det kändes kul att få träffa denna tjej och hennes dotter och kar irl. Vi hade en mysig kaffeträff och pratade om allt möjligt. Till sist kom vi in på andlighet, spöken etc. Vi pratade också om Luna och hennes lillasyster som är på kommande. Jag kunde ha stannat och pratat hela dagen, men till sist var jag tvungen att åka hem.

Det var något magiskt i luften den här dagen, men jag kunde inte riktigt förstå vad det var. 

På hemvägen var jag på väldigt bra humör. Det regnade lite smått men solen sipprade fram mellan molnen och det doftade av sommar. På radio spelades det 90-tals musik från radiokanalen Ysäri. Jag sjöng glatt med i sångerna och det kändes som att jag aldrig mått bättre.

Plötsligt dök en sång upp som jag inte hört på evigheter; "Together again" med Janet Jackson. Orden i låten sögs in i mig. De var perfekta. Denna del fick mig att brista ut i gråt:

Everywhere I go
Every smile I see
I know you are there
Smilin' back at me
Dancin' in moonlight
I know you are free
'Cause I can see your star
Shinin' down on me
 
 

För er som inte vet, så har jag en tatuering på armen som är dedikerad till Luna (som för övrigt betyder måne). Det är en bild på en glad Lilla My med utsläppt hår som dansar på stranden under månens sken, precis som jag alltid föreställt mig att Luna gör var hon än befinner sig. Den stjärna som nämns i texten är hennes lillasyster. Hennes namn blev bestämt för någon vecka sedan, innan denna händelse. Hon kommer att heta Stella, det latinska ordet för stjärna.

What are the odds?

 

Vare sig detta var ett sammanträffande eller ej, så var det något magiskt över hela situationen.

Jag grät inte pga att jag blev ledsen utan pga lycka. Det kändes som om jag inte var ensam där i bilen på väg hem. Jag var omringad av nån typ av värme, kärlek och känsla av overklighet. Det var vackert och magiskt, helt enkelt. Detta är inte första gången som något sånt här hänt efter att Luna dog. Samma sak var det efter att pappa dog också. Kanske inbillar jag mig? Kanske det verkligen är en hel drös med sammanträffanden? Eller är det något annat?

 

Änglar, finns de?

Jag har inget svar på den frågan. Men personligen tror jag att det finns något där ute som vi aldrig kommer att kunna förstå, men som kan ge oss sådana här tecken bara vi är villiga att ta emot dem. Jag har mer tecken att delge er, och vissa som jag just nu med spänning väntar på att få se om stämmer.

Livet är rätt magiskt ändå.

104428549 887907935038763 1585631907448624899 n

(Psst! Ni får ursäkta att mina bilder har sådn dålig kvalitet. Just nu har jag inte tillgång till en kamera. Men det är på kommande).

*

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar