DSC 200

Våren, det är något med dig

Skrivet av Sofia Svevar 19.04.2020

Kategorier:
Taggar:

DSC 558

Solen värmer, snön smälter, fåglar kvittrar och sinnet växer till liv igen. Är det då jag förväntar mig att våren skall ta mig med stormsteg?

Jag kan nästan inbilla mig, känna och se hur knoppar brister, hur mina höstsådda tulpaner börjar ta fart i rabatten. Solnedgångarna lyser röd och vårjackan åker hastigt på. För nu är det vår. Fräscht och nytt. Hela hjärtat fylls upp av ljus och glädje. Det sprider sig vidare ut i kroppen. Ny härlig energi. Glädje. Nya visioner och många idéer föds.

Våren. Det är som att starta om kroppen. Sinnet och hjärtat.

Det är nu jag kan känna en kraft för förnyelse och tillväxt. Jag vill göra allt och lite till.

Våren. Du gör mig galen.

Jag blir som korna. Kosläpp i hagen. Glädjande skutt, skratt och tårar. Glädjens dag. Fullt med ljus och ståt.

Det är så våren är för mig. Glädjens dag. Varje dag.


Jag skall måla hela världen lilla mamma

Skrivet av Sofia Svevar 17.04.2020

Tjatat mycket om kreativitet på sistone. Jag fotograferar, redigerar, laddar upp.. Många planer finns i huvudet, men få av dem blir gjorda. En sak i taget tänker jag.

Jag älskar att fotografera och lära mig mer. Att försöka hitta känslor i bilder eller att få fram känslorna ännu mera via redigering. Speciellt älskar jag att fotografera på nära håll. Det är främst de bilderna som gör att jag ler varje gång jag sitter och redigerar dem.

Idag skall jag ta tag i en annan kreativitet. Jag har nämligen köpt en vitrinskåp. I furu. Den skall jag måla vit. Skall börja med den idag, och förhoppningsvis vara klar med den till nästa vecka. Hoppas jag. Den behöver målas några gånger. Instagram får väl hålla er informerade av hur det går. ;)

 


Denna suddiga filur var inte riktigt med i skärpan denna gång. Så går det när man kör manuellt ibland.

Men även om man misslyckas ibland, så får man aldrig ge upp. Eller hur? ♥

DSC 0519


Kreativitet är livet

Skrivet av Sofia Svevar 06.04.2020

Kategorier:
Taggar:

Gång på gång ställer jag mig samma fråga. Gång på gång får jag alltid samma svar. I en värld full av virrvarr står alltid svaret framför ögonen på mig. Jag lyssnar. Tar in. Glömmer bort det. Lyssnar. Tar in. Försöker uppnå känslan, men igen, glömmer jag bort det.

I vardagens rutiner och göromål glömmer jag så lätt bort vad det verkligen är som gör mig lycklig.

Sedan barnsben har jag alltid haft en kreativ sida. Jag har mått bra av att pyssla, måla, skriva, sjunga, dekorera och inreda. Jag stod stenhårt för att jag skulle bli frisör eller kosmetolog när jag blev stor. Men vindarna tog mig till media istället. Under uppväxten gick jag även på bildkonstskola i fyra år vilket gjorde att jag kunde upptäcka stora delar av den kreativa sida jag bär på. Inte kan jag kalla mig konstnär, men en liten kreativ själ, det bort det inom mig.

Detta år har denna sida lockats fram av mig ännu mer. Mitt hjärta dras dit. Att få pyssla med färger, bild och form. Inte konstigt att socionomen i mig knackade på och riktade in mig på småbarnspedagogiken. Just där finns det så mycket kreativitet. Glad kreativitet. Spontan och lystergivande.

I hela mitt liv har det kreativa kretsat kring mig. Nära släktingar som målar allt från tavlor till korgar, någon är bra på att sy och pyssla, någon brinner för musiken och där står jag mitt emellan alltihop. Jag älskar varje liten detalj av vad livet försöker bära upp för mig. Älskar det kreativa som alltid uppenbarar sig på något vis. Det finns alltid där. Vart jag än tittar.

Det är verkligen känslan av lycka. Kreativitet är livet.

DSC 0369 1


Lycka och solsken

Skrivet av Sofia Svevar 04.04.2020

DSC 0332

Livet just nu är lite omtumlande och inte så varierande (jag försöker mitt bästa i dessa coronatider). Jag försöker att se positivt, framåt och gör saker här hemma som jag mår bra av. Jag fotograferar, mediterar och tar hand om mig själv så gott jag kan.

20200404 111518

Det fina med vår värld är att jag som människa kan styra med mitt tankesätt precis hur jag vill att dagen skall löpa. Den optimistiska sida jag har hjälper mig genom allt det negativa som både världen och min kropp ger mig just nu. "Allt kommer att bli bra", intalar jag mig själv. "Jag vet att allt kommer att bli bra".

Jag tar dagen som den kommer och försöker hitta positiva sidor i varje dag. Igår när jag vaknade hade det kommit massor av snö. WOW. Så vackert. Idag när jag vaknade lyste solen. WOW. Titta så fint solen speglar sig i snön. Det bildar små, små kristaller. Vackert så.

DSC 0399 1


Kan man lyssna till sjukdom?

Skrivet av Sofia Svevar 31.03.2020

För några veckor sedan var jag på en föreläsning som hette "sjukdom som språk". Den handlade om att göra saker för sig själv som man mår bra av och det som själen in i det innersta vill att vi skall göra i detta liv. Följer vi inte vår innersta känsla, kan vi tappa oss själva, bli sjuka, till och med riktigt sjuka. Oftast kan en sjukdom handla om rädsla, eller andra känslor som vi gömmer undan. När kroppen försöker prata med oss, och vi inte lyssnar, börjar den göra sig känd genom t.ex. eksem, IBS, ryggproblem och till och med cancer.

Vi borde följa vår innersta känsla och lära oss att lyssna till oss själva. Gör vi som alla andra tycker blir vi sjuka till sist. Eller om vi tampas med t.ex. olika rädslor eller har dålig relation till närstående. Vi lyssnar till och med så mycket på andra att vi till och med går i våra förfäders fotspår med känslor och sjukdomar. Varför får man sjukdom genom "arv"? En intressant fråga.

Det vill säga, gömmer vi undan oss själva och inte har den kontakt vi borde ha så gör vi som vårt ego vill. Inte själen. Vi tappar oss själva längs vägen. Då blir plötsligt vardagen tråkig, deprimerande, vi börjar få ont och till slut kanske vi går in i väggen. Mår man bra i livet, känner man lycka över den situation man lever i, sitt jobb och annat som står nära till. När man lyssnar, det är då själen jublar. (Allt detta enligt föreläsaren.)

 

Med många tankar satte jag mig i bilen denna dag och körde hem...

Jag behöver lyssna till mig själv ännu mer. Tänka efter om jag vill saker, eller om jag säger "ja" bara för att tillfredsställa någon annan. Vill jag verkligen? Varför vill jag det? Och om jag inte vill så behöver jag lära mig att säga nej, för att just jag skall må bra. För att mitt innersta skall kunna gå på den väg jag är menad att gå. Av all den stress jag möter varje dag så tappar jag ännu en liten bit av mig själv, vilket gör att jag slutar lyssna. Vilket också gör att jag blir sjuk. (Vilket gör att jag kan tänka mig frisk istället, eller hur? Optimistens ord...Hehe!)

Genom meditation når jag mig själv, för det är där jag kan kommunicera som bäst med mig själv och känna efter hur jag mår och känner. Det jag inte har tänkt på, är att jag också kan känna efter vad jag borde göra, vad jag känner och hur jag skall gå till väga för att må mitt yttersta. Varför mår jag som jag mår? Läran att lägga en önskan om att ta mig hem, till den plats jag hör.

 

Tre ord jag skulle tänka varje dag:

"Ta mig hem!"

 


Vi är en del av historien

Skrivet av Sofia Svevar 19.03.2020

Kategorier:

Solens strålar skiner ner så självklart från himlen som är blå, fåglar sjunger vårsång, jag kan se hur snön smälter och känna den efterlängtade värmen av solen. Våren ger känslan av hopp, liv och längtan.

Jag kan höra hur barn leker. Ett magiskt porlande av skratt och lek. Mopeder kör förbi och jag känner doften av avgas. De avgaser som tar mig tillbaka till de riktigt unga år då man lekte ute och ungdomarna svepte förbi på sina mopeder. Människor jag möter på gatan ser glada och rofyllda ut. Jag hälsar och ger ett leende. Leendet som också i sig betyder "Ta hand om er!".

Funderingar kring vad jag känner om den situation som hela världen sitter i just nu - Många känns rädda och många känns undermedvetet rädda. Andra tar det lugnt och jag kan se hur någon blir irriterad på vad regeringen håller på med. Det är okej med känslor. Det är okej att känna som jag gör just nu.

Jag ser och hör om människor som blir hysteriska över wc- och hushållspapper, tonfisk, jäst och lagrar upp där hemma.

Känner jag panik? Jag känner ett otroligt lugn och försöker ta dagen som den kommer. Vad är meningen med allt detta? Vad kan jag få ut av det? Mitt fokus ligger på att hålla mig lugn. Det är där jag vill vara.


Jag vill fortsätta att leva på som vanligt och nu kan jag verkligen fundera kring hur jag vill få dessa dagar att gå framåt. Det är som att världen vill lugna ner befolkningen. Stressa ner alla människor. Som att höra en stilla viskning från jordens inre.

Jag vill få saker gjorda som jag mår bra av. Vara kreativ. När världen just nu saktar ner, kan jag som människa också ta chansen och fundera kring hur jag kan leva för att behålla ett gott välmående, där jag kan slappna av och bara vara. Vad får mig att sjunga av lycka?

Att komma in med tankesättet att vara glad och tacksam för det som händer istället för att vara ledsen och skärrad - det är som att tänka: Varför vara rädd för döden? När jag kan vara tacksam och ta det lugnt? Jag vill inte dö genom att vara hysterisk och rädd, för den dagen jag dör, kommer jag att göra det med ett leende på läpparna. Och det är inte idag. Inte imorgon. Inte före, vad ska vi säga, 2070.

Allt som händer - händer av en orsak. Jag finns här för att lära och gå vidare. Det kommer prövningar som jag behöva bekämpa och som sedan gör mig starkare. Allt har en mening.

"Trust the path.
Trust the process.
Trust yourself.
You got this."

-Kerwin Rae

DSC 0633


När det mediala kryper fram

Skrivet av Sofia Svevar 05.03.2020

"Sofia, kan du plocka undan några röda begonior åt mig..."

Där stod jag i det stora växthuset, sommaren 2016. Ensam. Hade hela växthuset och betjäningen för mig själv (jag jobbade i byns blomstergård denna sommar). Jag stod och plockade i pelargonierna. Tog bort fula blad och snyggade upp på borden. Som vanligt lyssnade jag på en podd eller på musik som jag brukade göra när jag var ensam där. Det var en mulen dag så jag kunde bra stå med en långärmad tröja på, för att inte få kallt. I min egen värld kunde jag njuta av full blom och sommardoft. Det fungerade lite som meditation. Jag blev lugn där i all grönska och prakt.

Denna dag, gissar att det kunde vara runt lunchtid, eftersom jag var ensam där. Blev dagen då jag för första gången i mitt liv, skulle få kontakt med andevärlden.

I mina unga år har jag alltid varit rädd för spöken. Mörker. Häxor. Odjur. Mörka ting. Det som det inte finns någon förklaring på. Jag har känt så mycket rädsla, att jag behövde springa hem i mörkret som ung, ifall någon "ond människa" skulle ta mig. Ni förstår? Den rädslan. Hjärtat i halsgropen.

Men, det var här, för första gången, som jag kunde känna ett lugn över det hela...

Under denna lunchtid, hör jag plötsligt en röst.

En kvinnas röst. Jag tar av mig hörlurarna. Tittar mig runt. Ingen människa där. Ingen bil på gården. Ingen annan medarbetare på plats. Jag sökte alla förklaringar jag kunde komma på.

På något underligt sätt, får jag en känsla. Jag ringer min mamma.

- "Hej mamma! Jag undrar, tyckte mormor om begonior?"

- "Joo, det gjorde hon. Kommer du inte ihåg att hon brukade ha köksfönstret radade med röda begonior?"

Jag isade till för en sekund. Berättade vad som just hade hänt.

Och sa till min mamma..:

- Jag tror att jag har fått kontakt med mormor.

DSC 0891


När drömmar tar över

Skrivet av Sofia Svevar 03.03.2020

Kategorier:

Känslor. Som i en virvelvind.

Jag vaknar upp med en djup suck. En stor ångest. Tittar mig runt i rummet.

Ligger mannen bredvid? Var är hunden? Vad är klockan? Och alla dess hundra tankar som hinner flyga förbi i farten.

- Ahh, det var bara en dröm, tänker jag.

Om det så handlar om att drunkna, att sin käresta är otrogen, att man blir jagad av hemska odjur, att någon nära dör eller något annat som gör att man känner panik, rädsla och en isande känsla i hjärtat.

Där ligger jag i sängen. Hjärtat pumpar.

Försöker ta en lättnande suck. Försöker tänka mindfulnesstanken "det är okej", "här och nu".

I vissa stunder hjälper det otroligt. I vissa stunder hjälper det inte alls.

Det konstiga är att drömmar som verkligen får mig att känna panik, etsar sig fast under dagen. Huvudet känns lika mörbultat som efter en hård löprunda. Eller som när jag är riktigt bakfull. Lika mycket kämpar hjärnan med vad jag gått igenom under natten.

Varför är det så? Drömmar borde försvinna snabbt, tycker jag. Medan vissa drömmar lägger sig som ett mörkt moln över en hela dagen.. Varför? Är det något jag behöver bearbeta? Vad betyder drömmen?

Tusen tankar.

En mörbultad hjärna.

Ett slitet sinne.

Ibland kan det vara så.

Men i ärlighetens namn.

Det är okej.

DSC 0440 1


Röda kristaller

Skrivet av Sofia Svevar 26.02.2020

Känner du av värk i nedre ryggen? Har ont i höfterna? Och brist på energi? Det kan betyda att du är underaktiv i rotchakrat.

Rotchakrat sitter på baksidan av nedre ryggen. Detta chakra fungerar som det stabila i vårt liv. Är rotchakrat i balans, känner vi oss jordade och stadiga på marken. Ni vet när man brukar säga "Hen har båda fötterna på jorden". Då är man balanserad och stadig.

Därför tänkte jag nu berätta lite om röda stenar. Allt från rubiner, röd jaspis, granat och korall (osv)... Det finns väldigt många olika varianter, och i det stora hela står de röda stenarna för samma sak - även om det kan finnas små variationer.

Rubin - Inre eld och livskraft
Röd jaspis - Naturlig skönhet och kraft
Granat - Energi och uthållighet
Korall - Överlevnadskraft och lust
(kristallrummet.se)

De röda kristallerna fungerar bra de dagar man känner sig trött, orkeslös och annars har dålig energi. Kristallerna gör att man blir mer positiv, de är uppiggande och får dig lättare att komma igång med ett nytt projekt. Röda stenar kan även ge dig känslan av trygghet om man t.ex. är på ett nytt ställe, ny arbetsplats eller ute på en resa.

I det stora hela är de röda stenarna bra för att skänka mera livsglädje i livet, den balanserar och den kan hjälpa dig med ryggvärk. Om du känner att du är svävande/flygande och behöver balans och stabilitet, använd ett smycke med en röd kristall.

Detta halsband brukar jag använda när jag känner att jag behöver mera balans och stadighet. Eller som nu, när jag plötsligt fått ont i ryggen från ingenstans (ryggont kan också betyda stress). Några dagar brukar jag använda halsbandet, tills jag känner att "symptomen" blivit bättre.

DSC 0048 1


Träning och stress

Skrivet av Sofia Svevar 24.02.2020

Förut, som många andra, tränade jag också för att se bra ut och för min del var det att bli "smalare". Alla har vi väl tänkt över både kropp och våg? Dessutom drack jag både protein och Celcius i massor. Det enda som fanns i huvudet var att gå ut, åka iväg och springa eller åka till gymmet och sådär höll det på. Som i ett ekorrhjul.


Men jag glömde bort en sak - Det viktigaste av allt: Jag lyssnade aldrig till min kropp. När jag tänker tillbaka på alla de år som jag pressat och stressat mig själv med träning, endast för att se bra ut. Inte är det väl konstigt att kroppen börjar säga till på skarpen, eller hur? För på något sätt, börjar kroppen tilltala oss när vi behandlar den fel. Precis som att sätta i öronproppar när någon pratar. Jag levde endast i huvudet.

När jag förra våren trodde att jag blev utbränd, visade sig att jag fick en njurinflammation. Vilket visade sig komma från stress. Stressen i sig kommer från alla de unga år jag gömde undan, den viktiga biten av mig själv, som jag i detta nu visat för er redan på hösten. Jag glömde bort att bearbeta stressen, som kom på köpet, när jag mådde som sämst i livet. Jag glömde att lyssna. Istället fick jag lära mig en läxa. En tacksam läxa.

Just i denna stund funderar jag mycket kring hur jag någonsin skall komma bort från den stress jag lever i, som lämnat kvar hos mig. Den sitter så nära inpå och så fort jag gör något för mycket, märker jag det både i kropp och knopp. Stress är som gift för hjärntröttheten. Den dränerar mig totalt.

Nu har jag varit utan träning i ett halvår för att kroppen inte orkat med. Jag har äntligen kunnat börja gå på promenader och känner hur kraften börjar återkomma. Som nästa steg är det att börja ta sig till gymmet igen, i både hopp och tro att jag skall klara av att lyssna till mig själv bättre denna gång.

Att lära sig hantera stress. Att jobba med den. Att våga komma den nära inpå. Det är något jag behöver öva på, samtidigt sluta vara rädd för att komma den så nära.

...Att våga möta sina rädslor! ♥

DSC 1524