DSC 200

Energier från plats till plats

Skrivet av Sofia Svevar 24.05.2020

Kategorier:
Taggar:

Tick, tack, tick, tack... Hör jag klockan. Ett öga upp. Jag vaknar upp vid villan. Sträcker på mig. Stiger upp och går ut och drar in frisk luft. Lyssnar en stund. Jag hör fåglar, brus av vinden och vågorna som idag styrs in mot land. Tittar ut över vattnet och hela kroppen fylls av lugn. Jag njuter av varje sekund jag står här. 

Jag går in igen och gör morgongröten på gasspisen. Bara det gör att jag känner mig mer levande. Längre bort från vardagen och det "lyxiga" man är van vid. Det är något speciellt att vara här. Sinnet stillar sig. 

I helgen har vi spenderat all vår tid utomhus. Vi håller på att göra nya räck runt verandan. Mathias bygger och jag målar. Det som slår mig är att när man jobbar på villan så kan man hålla på hela dagen utan problem. Är man hemma och gör samma sak så är det en helt annan känsla som infinner sig. 

Varför är det så?

Jag har länge funderat kring om det kan bero på platsen där vi bor nu har varit en arbetsplats, vilket gör att vi känner den gamla stress som satt sig som Karlssons kalasklister i väggarna. Gamla energier trafikerar snabbt genom luften och gör att man börjar känna sig trött. Energier som gör att vi inte orkar på samma sätt om man jämför med villan. Här kan vi hålla på en hel dag och vara lika nöjda och glada ändå. För här har det alltid stått lika lugnt och stilla. Energierna är mer harmoniska här. Fridfulla.

DSC 0705

DSC 0701

DSC 0720

DSC 0758


Sevendays - Ja tack, hjärna!

Skrivet av Sofia Svevar 22.05.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

- Nämen hej, och välkomna in!

I skrivande stund sitter jag vid köksbordet, tittar funderande ut genom fönstret och försöker komma fram till hur och var jag skall börja detta inlägg. Även om jag bloggat från och till sedan 15 års ålder, känns det ändå lite pirrigt att börja skriva här. Dunk, dunk, dunk, säger hjärtat. Vi tar det från början. 

Jag heter Sofia Svevar och är 28 år. Jag är uppvuxen i byn Petalax, men bor nu i Sundom tillsammans med min man Mathias och vår hund Casper. Jag är en optimistisk, omtänksam och kreativ person som gillar personlig och spirituell utveckling. 

På fritiden tycker jag om att fotografera, resa, vara ute i naturen, umgås med vänner, mindfulness/meditation och allt som har med spöken att göra (dvs. andra sidan, kristaller, energirensning, healing osv.)

- Andra sidan? 

- Vad pratar hon om?

- Wow, intressant.

- Ähh, sånt tror jag inte på.

Det är detta som är så intressant, tycker jag. Att vi fungerar olika och uppfattar saker på varierande sätt. Vi tror på olika saker. Du är du.. Jag är jag och det är så ska det vá, tycker jag.

För att fortsätta så började min personliga utveckling i samband med min hjärninfarkt 2008. Där och då bestämde jag mig för att vara tyst om det. Det är sånt man inte pratar om, tänkte jag. 

2012, när jag var 20 år kom jag till en vändpunkt i mitt liv: Jag blev mera positiv, framåtriktad och slutade bry mig om vad andra tyckte. Jag jobbade mycket med mig själv genom allt detta, men fortsatte att gömma den sanna historien om mig själv. Tills en dag i höstas, då jag bestämde att nu räcker det. 

Och vet ni vad? 

Sedan den dagen i höstas då jag publicerade det första inlägget om min hjärninfarkt, släpptes den största tyngd från mina axlar. Nu var jag äntligen fri. Nu vågar jag äntligen säga JA till livet. 

Min blogg "Ja tack, hjärna!" är en blogg där jag kan våga och vara mig själv. Detta är en dagbok med tankar och berättelser. Den handlar om mig. När jag tackar JA, till livet. Med alla tillbehör i ryggsäcken. Hur jag lever och går vidare med alla intressen, människor och tankar.

Det är på den vägen jag fortsätter att gå idag..

Och nu hoppas jag bara på att ni vill fortsätta följa min vardag, mina spökerier och optimistiska levnadsvanor. ♥
DSC 0177


Kristallen peridot

Skrivet av Sofia Svevar 11.05.2020

Peridot, Olivin eller Krysolit kan ni också kalla denna sten.

Detta är en sten som jag bär på mig i stort sett varje dag. Förut använde jag endast pärlor, diamanter och zirkon, eftersom de är stenar utan färg. När jag började läsa mig in på de olika kristallerna, vad de betyder och vad man kan förstärka med deras närvaro, började även stenar med färg falla mig i smaken. Den gröna peridoten är en av mina favoritstenar. Därför köpte jag en ring av den så att jag kan bära den varje dag.

Vad betyder Peridoten och vad kan man förstärka genom att bära den?

Peridoten står för lycka, välmående, solen, hjärtat och personlig kraft. Det är en healande sten som är bra att använda vid meditationer och vid mental fokus för att bättre lära sig nya saker. Kristallen skänker positivitet och leder oss i rätt riktning. (energymuse.com)

När din viljekraft och din kärlek är en helhet, en enhetlig kraft kan du förflytta berg och leva ett liv i harmoni och välbefinnande. (kristallrummet.se)

Två intressanta fakta om Peridot:

● Peridoten var Cleopatras favoritsten
● Detta är en månadssten för dig född i Augusti

DSC 0104


Blå viol

Skrivet av Sofia Svevar 08.05.2020

Kategorier:
Taggar:

Fredag igen och vi tänker leva villaliv. Det är där man känner sig mest avkopplad och frånvarande från det annars "hetsiga" livet. Inga planer annars, utan bara återhämtning och leva i nuet. Eller jo, om jag vågar hade jag tänkt ta mig ett dopp i havet för första gången i år (haha). Jag skrattar för jag är världens badkruka.

Annars, häromkvällen kom Mathias hem med ett fång av violer. Det är något av de bästa jag vet - sommarblommorna. Doften av dem, det färgsprakade livet och glädjen att bara ha något att titta på. Det känns också befriande för mig att han tar på sig att fixa i krukor och rabatter, och att jag ser att han tycker det är roligt. Så är det ju också så att han är snäppet bättre på det där än mig.

...Som ni ser så fungerade jag bara som stöd och fotograf mellan all blomjord och färger.

DSC 1310

DSC 1314


Känner du doften av skog?

Skrivet av Sofia Svevar 07.05.2020

Kategorier:

DSC 1268 1

Åker iväg ut med bilen på en skogsväg och hittar en lämplig parkering. Jag kliver ur bilen. Det är alldeles tyst. Inga buller, tutningar och ingen annan människa i närheten. Det är bara jag.

Jag drar ett djupt andetag. Känner hur den friska skogsdoften fyller mina lungor. Jag hör hur kvistarna, riset och mossan knastrar under mina fötter när jag börjar gå. Doften av barr. Känslan av befrielse. Även den blåsigaste dag kan kännas så lugn och varm här i skogen. Värmen från solen gör att jag får en inspirerande upplevelse. Jag blir glad. Känner hur jag sakta börjar le.

Känslan av harmoni och lugn.

Det är precis vad hjärtat behöver just nu.

När jag går där, kommer jag på en sång som min farmor alltid sjöng när jag var liten - då hon alltid tog med mig på promenad i skogen.

"Ett, två, tre, fyra, fem och sex och sju... Ut i skogen tåga alla nu..."

Ett glatt återseende får jag med minnet som liten. Samma känsla. Samma kärlek. Samma glädje.

Just denna stund i skogen, ger jag mig själv ny lugn, styrka och motivation.

 


Det är något speciellt här.
100% färdigladdad för en ny dag.


Möten med spöken

Skrivet av Sofia Svevar 04.05.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

När jag insåg att jag kunde se och höra ljud från andra sidan (det var 2015), blev jag förstås väldigt rädd och eftertänksam först. Hjärtat bultade, benen skakade och jag visste inte hur jag skulle kunna berätta det för någon.


Därifrån tog det ungefär ett år innan jag verkligen kunde ta till mig energierna, det jag hörde och att använda intuitionen.. Även tron på att det verkligen var på riktigt det jag hörde. Det konstiga är när man öppnar upp sig för "spöken" och den andra sidan, så börjar man plötsligt se och höra saker mycket skarpare, tydligare och mer ofta.

Som tidigare sagt så var det första jag hörde min mormors röst. Jag stod och sorterade och gjorde fint på blomborden hos mina svärföräldrar. Efter den gången tog det länge innan jag hörde av mormor igen. Efter denna händelse började jag också höra saker här hemma. Det var inte min mormor.

Det var någon annan.

Det var någon som drog våra utemöbler på verandan...

Vi hade precis gått och lagt oss. Ni vet när man håller på att slumra till, men är ännu vaken så att man vaknar till lätt.

Vi ligger där i sängen... Och plötsligt hör jag "Donk, donk, donk", "BRRRRRRRRRR", "BRRRR", "DRRRRRR" ute från verandan. Det lät precis som att någon gick på verandan och släpade vårt utemöblemang längs verandan. Jag blev livrädd. Har vi en tjuv på gården?

- Snälla, Mathias... Kan du gå och kolla?

Det roliga var att han hade i öronproppar, så han hade inte hört något...

- Nämen, varför skall du ha mig att gå och titta?? Svarar han mig.

- För jag vågar inte gå upp och titta själv. (Kolsvart ute som det var...)

Mathias gick upp och tittade. Ingen där. Inget var rört. Allt stod som det brukade.

Gissa om det var lätt att somna om sedan?

Svar: nej.

Efter att detta påbörjades och hade hållit på ett x-antal månader, bestämde jag mig först för att besöka ett medium. Bara för att få svart på vitt att jag inte var helt "bakom flöjte". Efter att jag fått bekräftat vad som hade hänt och varför det hände, blev jag mer och mer inspirerad och ivrig på att lära mig mer. Jag gick på en kurs i medialitet. Där lärde jag mig mer, fick verktyg för att öppna upp mig mer för det "overkliga" och hur jag kunde använda det.

Detta var och är en vändpunkt i mitt liv. En hobby som kom och slog mig med storm. En hobby som blev till vardag. Det bultande hjärtat började avta, den lilla flicka som alltid varit rädd för spöken och konstiga ljud, blev varmare i kläderna.

Nu skakar jag inte av rädsla längre.

Jag känner en slags eufori.
 


Bland havsluft och mineralvatten

Skrivet av Sofia Svevar 02.05.2020

DSC 1032

Några sköna dagar på skären, villan, stugan.. Kärt barn har många namn.

 

Sjöluft, bris, fåglar som kvittrar, vågornas skvalp mot stenarna i stranden... Som aldrig förr längtar jag efter sommar. Värmen mot min kind, doft av solkräm och grillat, bastu och bad, att fiska och att hålla en cider i handen som jag sitter och smådricker på bryggan ute vid vattnet (happy joe dry cider!).

På tal om alkohol. Jag druckit endast en gång sedan september. EN GÅNG. Har levt på mineralvatten de senaste sju månaderna. Kan man bli beroende av det? För så känns det. Precis som att kroppen skriker efter mineralvatten.

DSC 1001

Minus med att hålla sig på villan är alla dessa fästingar som gärna kryper på krabaten på bild här ovanför. Plockade bort sju stycken på honom. SJU. När vi väl kom hemma hade han fyra på sig, varav två hade bitit sig fast. Jag har på något vis lättare för att ta bort fästingar som kryper, än dem som sitter fast. Skulle aldrig få för mig att ta bort dem. Det får mannen sköta. Hehe.

DSC 1006

Väl på villan, där känner jag att min kropp slappnar av. Min högsta dröm vore att bo vid vattnet. Det känns som att min kropp, sinne och hjärta kan rota och lugna sig där. Jag bara är. Känner ingen press och ingen stress. Meditationerna går alltid bättre där, koncentrationen blir högre och min intuition fungerar mycket bättre. Sinnet stillar sig och klarar av att ta in det runt om kring. Det är just det som gör att jag alltid drar mig tillbaka där. För där mår jag som allra bäst. Vid vattnet. Bland fästingar, mineralvatten och grillad korv.

En fin dag önskar jag alla som läser detta! KRAM!


Färgklick

Skrivet av Sofia Svevar 20.04.2020 | 1 kommentar(er)

När jag skriver blogginlägg lyssnar jag oftast på meditationsmusik. Oftast meditationsmusik som jag känner att jag behöver för stunden, men ibland också musik som jag vill skall framhävas i ett inlägg. Det kan vara allt från att rensa energier, positivt tankesätt, glädje, hopp, lugnande eller upplyftande.. Det finns så många olika varianter att välja mellan.


Den senaste tiden har jag lyssnat mycket på meditationsmusik som höjer kreativiteten och "artisten" i mig själv. Detta är en del av mig som jag försöker få att blomma ut just nu. Eftersom det betyder så mycket för mig att jobba kreativt.

I yngre år skulle jag hetsat fram saker jag vill göra. Det skulle hända med detsamma. I dagens läge försöker jag sakta men säkert trippa på tå, smyga och titta långsiktigt framåt. Saker som jag trivs med, vill jag skall finnas i min vardag i stort sett varje dag på något sätt. Därför försöker jag sätta små färgklickar av kreativiteten för att sakta nå mina mål. Varför hetsa? Jag har hela livet framför mig att lära mig nya saker, ta in det och därefter jobba med de tidsfördriv jag tycker om.

Sakta och försiktigt. Njuta av stunden. Det är ju också en variant av färgklick.


Våren, det är något med dig

Skrivet av Sofia Svevar 19.04.2020

Kategorier:
Taggar:

DSC 558

Solen värmer, snön smälter, fåglar kvittrar och sinnet växer till liv igen. Är det då jag förväntar mig att våren skall ta mig med stormsteg?

Jag kan nästan inbilla mig, känna och se hur knoppar brister, hur mina höstsådda tulpaner börjar ta fart i rabatten. Solnedgångarna lyser röd och vårjackan åker hastigt på. För nu är det vår. Fräscht och nytt. Hela hjärtat fylls upp av ljus och glädje. Det sprider sig vidare ut i kroppen. Ny härlig energi. Glädje. Nya visioner och många idéer föds.

Våren. Det är som att starta om kroppen. Sinnet och hjärtat.

Det är nu jag kan känna en kraft för förnyelse och tillväxt. Jag vill göra allt och lite till.

Våren. Du gör mig galen.

Jag blir som korna. Kosläpp i hagen. Glädjande skutt, skratt och tårar. Glädjens dag. Fullt med ljus och ståt.

Det är så våren är för mig. Glädjens dag. Varje dag.


Jag skall måla hela världen lilla mamma

Skrivet av Sofia Svevar 17.04.2020

Tjatat mycket om kreativitet på sistone. Jag fotograferar, redigerar, laddar upp.. Många planer finns i huvudet, men få av dem blir gjorda. En sak i taget tänker jag.

Jag älskar att fotografera och lära mig mer. Att försöka hitta känslor i bilder eller att få fram känslorna ännu mera via redigering. Speciellt älskar jag att fotografera på nära håll. Det är främst de bilderna som gör att jag ler varje gång jag sitter och redigerar dem.

Idag skall jag ta tag i en annan kreativitet. Jag har nämligen köpt en vitrinskåp. I furu. Den skall jag måla vit. Skall börja med den idag, och förhoppningsvis vara klar med den till nästa vecka. Hoppas jag. Den behöver målas några gånger. Instagram får väl hålla er informerade av hur det går. ;)

 


Denna suddiga filur var inte riktigt med i skärpan denna gång. Så går det när man kör manuellt ibland.

Men även om man misslyckas ibland, så får man aldrig ge upp. Eller hur? ♥

DSC 0519