DSC 200

Visa alla inlägg skrivna juli 2020

Gamla hus och dess energier

Skrivet av Sofia Svevar 15.07.2020

Ett gammalt hus, en historia som tar mig tillbaka 100 år. Även om det är slitet, kan jag känna lyckan och glädjen som sitter i dessa väggar. Detta hus är min mans mormors barndomshem. En vacker, stor gård, med många (då) ljusa rum. Vackert beläget vid gula rapsängar som utsikt. 

Klapp - låter det när jag stänger bildörren. Jag kliver ut till ett sommaridyll i Petalaxskogarna. Här är det omringat med stora björkar, tallar och granar. Jag ser ängar som lyser så gula av all raps och hör så tydligt alla fåglar som kvittrar. Där står jag, tittar mig omkring och kan bara ana hur livat det har varit här när stugan lyste vackert röd. 

När jag går där på vägen upp till huset kan jag höra skratten som detta hus innehöll, hur barnen då sprang längs med de små grusvägarna och lekte. Det var här som man upplevde somrarna som bäst med kaffe, saft och bullar ute i solen tillsammans med släkt och vänner. Detta var en säker och bra plats, med tillräckligt avstånd till grannar. Det var ändå inte för långt borta ifall man behövde begära om hjälp av sin granne eller ville bjuda hen på en kopp kaffe.

I detta hus, för väldigt längesen, hämtade man vatten ur brunnen och gick på utedass. Veden hämtade man från egen skog, och veden klövs för hand. För att få värme och mat på bordet behövde man jobba fysiskt varje dag. Man skulle mjölka kor, baka rågbröd, sylta och safta, och tänka på att man skulle kunna klara sig en längre tid på det man tog tillvara på. Inte var det konstigt att huset innehöll många rum, för man skapade ofta stora familjer för att man skulle få extra hjälp på gården. 

På den här tiden när man saknade någon skrev man brev, i hopp om att personen skulle skriva ett brev tillbaka. "Hej på dig mam! Skall försöka få ihop ett brev till dig, du undrar väl om vi dött som inte skriver nånting." Ett brev som är daterat "Petalax 28/2 1961". 

Det slår mig när jag står där inne i huset, hur denna energi kunnat klamra sig fast i väggarna. Energin känns så kärleksfull och trevlig.  Jag känner hur jag ler inombords och får till mig vackra bilder av hur det en gång såg ut och var. Även om tapeter fallit från väggen, möss springer omkring och jag kan se att i ett av rummen har golvet fallit in - så kan jag ändå känna den där harmonin och lyckan som dessa människor som levde här kände. Denna energi får mig att älska gamla hus ännu mer - för det är just detta med energier i hus, som gör att jag så gärna besöker dem. Hus som bär på en historia, historia som man hittar i just gamla brev, eller en handstil skrivet på en stock under tapeten som rasat av från väggen. 

Den gångna tiden fungerar som en saga - jag får på något vis försöka finna de riktiga bilderna inom mig och bara visualisera hur det var och vad de gjorde, våra släktingar och förfäder. Som i en vacker saga kan jag föreställa mig och se bilder. Jag kan känna deras lycka inombords. Känna att de finns med oss ännu idag. 

DSC 9117
DSC 9109DSC 9099 1DSC 9088DSC 9153DSC 9090DSC 9136DSC 9111 3DSC 9124

 


Vårt sagobröllop - två år sedan idag!

Skrivet av Sofia Svevar 07.07.2020 | 5 kommentar(er)

Ett sagobröllop - vacker klänning, fina skor, god tårta och en riktigt stor fest - något som jag drömde om sedan barnsben! Som liten såg jag mig själv vara prinsessa för en dag, och även om min favoritfärg är blå, så stod jag fast för att mitt bröllop skulle innehålla färgen rosa - färgen som alla prinsessor skulle föredra. 

Idag är det två år sedan vi sa ja till varandra i Trefaldighetskyrkan i Vasa. En väldigt vacker dag där jag inte annat än log så att det värkte i käkarna. Min och Mathias dröm gick i uppfyllelse, han ville också ha det där stora bröllopet som gick i rosa, silver och vitt. Det var ingen tvekan för oss att bestämma plats för festen, ett ställe vid vattnet. Vi visste hur vi ville att tårtan, programblad och dukningen skulle se ut. Denna dag fyllde vi kyrkan och Seglis med 114 personer. Med alla som står oss nära på något sätt. Vi var alltid på samma spår när vi planerade denna dag, jag och Mathias. 

Som jag nämnde här ovanför så hade jag önskat sedan jag var liten att jag skulle få se ut som en prinsessa denna dag. Klänningen skulle innehålla tyll och skorna skulle vara silver. (Tyvärr har jag inga bilder på skorna, men de står fortfarande i skåpet och väntar på en ny fest.. Kanske för någon annans förlovningsfest eller bröllop... Blink, blink till alla vänner som läser detta, hehe).

Så därför tänkte jag nu idag, för att hylla min och min Mathias dag - visa er bilder (för allra första gången) från vår bröllopsfest och berätta vad vi gjorde och hur känslorna gick. 

MFM0444Han med stort H. ♥

FMF9401Denna bild ovan är tagen före vi gick in i kyrkan bakvägen. Vi fick vänta i ett annat rum tills vi hörde musiken börja spela. Jag har ALDRIG varit så nervös i hela mitt liv som jag var före vi skulle gå in i kyrkan... Sedan fick jag också höra att människorna i kyrkan hade hört när jag hade skrattat där bakom där vi stod. Haha, typiskt mig! 

MFM468Blombuketten åt mig och åt tärnorna fixade min kusin Anna! Jag ville ha en somrig bukett med beigerosa rosor och eukalyptus, men också en blandning av blommor som var tagna från Mathias mammas och pappas blomstergård i Sundom.

FMF9406

FMF9688Detta är Mathias bestmans. Älskar denna bild för att alla ser så hjärtligt glada ut! :)

FMF9516Dukningen gick i vitt, rosa och silver. Med vackra rosa pioner som Seglis själv hade valt ut. 

FMF9515

MFM0853När gästerna har satt sig. Detta är brudtärne- och bestmansbordet.

FMF9588Bilden ovan är förrätten som delades ut till alla våra nio bord + till mig och Mathias. Vi var SÅ nöjda över maten! Somrigt, gott, smakrikt.. Allt vad man kunde önska sig. 

FMF9596Detta var en av de roligare överraskningar som vår toastmadam och toastmaster bjöd på. Det började med att dem sa att "Nu skall alla som har fått en hemnyckel av Sofia någon gång komma och ge tillbaka den..." Och plötsligt stiger cirka 15 män upp och ställer sig i kö. Även om jag visste att jag inte hade gett någon nyckel till någon av dem så hann jag titta på dem alla och funderade om jag verkligen hade gett en nyckel till någon av dem.

FMF9603

Mathias skojar och säger "Jaha?! Så du har gett nyckel åt så många.". Sedan fortsatte det och toastmadam och toastmaster säger: "Nu kan alla som Mathias gett en hemnyckel åt stiga upp och lämna tillbaka den". Det var EN som steg upp, hans mamma. Haha. 


36819770 10211578344118936 5514702535929102336 n

Detta är vår bröllopstårta. Vi valde att ha många små istället för en stor. Riktigt god var den och den passade så bra in i vårt tema! 

Bilden är tagen med en telefon eftersom vi inte hade fotografen med oss hela kvällen (vilket jag ångrar idag). Däremot var det så många som tog bilder så vi fick ändå bilder av tårta, vår första dans som gifta och lite annat smått och gott. ♥ (Tack för det fina vänner!)


MFM0984Ljusen hann bytas flera gånger, vi dansade tills vi behövde lämna stället, ölen tog slut och vi kände att detta verkligen var livets fest. Ännu idag kan vi prata om denna dag och minnas den med glädje, och ännu idag kan vi få höra hur roligt våra gäster hade det. Så tacksamt, ärofyllt, glatt och kärleksfullt! Och sedan precis som i sagorna...

...Så lever dem lyckliga i alla sina dagar! ♥♥♥


När livet blir en ångestladdad berg- och dalbana

Skrivet av Sofia Svevar 05.07.2020

Jag ser mig själv sitta i en berg- och dalbana och ser hur håret flyger åt alla håll, jag skriker, jag tycker det är roligt, det pirrar i magen, jag blir rädd för en sekund, mår illa och till sist. Ångest.

Jag stiger ur berg- och dalbanan och klarar knappt av att stå upp. Mina ben skakar. Mitt hjärta dunkar i hastig takt. Jag mår illa. Otroligt illa. Känns som att ansiktet bleknar bort. Där står jag, undrandes över varför jag bestämmer mig för att åka berg- och dalbana när jag vet att det inte fungerar. Det är ju bara det... Det är så väldigt roligt. 

Ibland kan livet kännas likadant. Ett tag flyter livet på som om det inte finns någon annan väg än just den jag är menad att gå på. Allt är roligt, allt går vägen och allt känns bra. Från en dag till en annan kan det snabbt bytas. Som att alla positiva och glada miner byts ut mot ångest, funderingar och rädsla.

Är jag bra som jag är? Är jag bra på det jag gör? Varför sitter just jag här? Varför skall just jag behöva gå igenom saker som känns hemska och svåra? Vad är meningen med livet egentligen? Vad är det jag behöver lära mig i detta liv om jag behöver vara med om just detta? 

Där sitter jag i min ensamhet och trycker ner mig själv. Gör mig själv ledsen. Gör det svårt för mig själv. Det känns som att ingen förstår. Jag vågar inte öppna upp mig för någon med tanke på vad andra skall tycka om mig. Jag menar - Vad tycker andra om när människor mår dåligt? Det är ingen yta man vill visa upp offentligt. Nej, snarare tvärtom. Dessa känslor göms undan tills de kommer tillbaka och ryter till ännu högre. Och sådär snurrar ekorrhjulet på. 

Jag sitter på mina knän i soffan, med armen på soffans ryggstöd, stirrandes ut genom fönstret. Funderingar kring livet och varför det blev som det blev. Genom fönstret ser jag hur regnet smattrar. Jag sitter där en stund i mina egna tankar.

Från ingenstans börjar solen lysa genom molnen. Jag känner kraften att ta tag i mig själv. Precis som att någon sätter sina händer på mina axlar och säger att nu måste jag sluta trycka ner mig själv. Sluta gömma mig. Kraften som endast livet bär på. Där jag själv är mittpunkten och bestämmer själv över hur jag vill må, vem jag vill umgås med och vilka energier som får komma in i mitt kretslopp. Jag känner att det är okej att känna. Det är okej att må illa för en stund. Bara jag låter känslorna flyga förbi och försvinna ut i intet. 

Plötsligt känner jag hur känslorna lättar. Jag jordar mig själv. Jag står stadigt på marken igen. 

 

Phew. Där sitter jag i meditation och har precis upplevt något jobbigt. Jag känner hur en tår faller ner på min kind när jag precis gått igenom en hård bearbetning. Jag öppnar mina ögon och tänker i svordomar med ett leende - klar för en ny dag!

DSC 8693


Kristallen Hematit

Skrivet av Sofia Svevar 03.07.2020 | 2 kommentar(er)

Hematit - sinnets och rotchakrats kristall. Kan också kallas för järnglans eller blodsten. Denna kristall hittas i järnmalm som bryts ner på olika ställen i världen. En sten med en unik gåva som omvandlar negativa energier till mer positiva, och skyddar din aura från ogynnsamma energier. 

En magisk och vacker kristall - som sägs lugna vid stressiga situationer, stärka problemlösning, är skyddande och grundande. Den hjälper dig att omvandla dina negativa tankar till positiva. Kristallen får dig att komma ner på jorden och ordnar upp saker i dina tankar. Den har fina egenskaper som kan hjälpa mot psykiska och fysiska åkommor; t.ex. huvudvärk, värk i nacke och reumatism. 

Kristallen Hematit kan hjälpa dig att släppa på dina egna begränsningar och för dig framåt för att du skall hållas på rätt väg mot just din speciella talang i livet.  Hematiten balanserar även yin och yang som står för - manligt och kvinnligt.

För att inte prata om den fina gåva den har som kan hjälpa till att dra ut olika sjukdomar ur din kropp. Eftersom denna sten också kallas för blodsten sägs den också hjälpa till att bota olika blodsjukdomar och för avgiftning av lever. (Och för dig med tuff smärta vid mens kan denna sten hjälpa dig att lindra åkomman).

Bär Hematiten när du känner att du behöver balans och stabilitet i ditt liv, eller när du har svårigheter med att fokusera på energier. Eller varför inte vid en arbetsintervju för att stärka självförtroendet.

Ps. Eftersom detta är en magnetisk sten, så bör man inte använda den om man har pacemaker. 
DSC 8746

DSC 8749