DSC 200

Kallsvettig och rädd

Skrivet av Sofia Svevar 10.01.2021 | 1 kommentar(er)

Har du någon gång drömt så att drömmen uppfattats som verklig? Så verklig att man kunnat känna dofter, känna att man tar fysiskt i saker och att man kunnat känna starka känslor? Det har jag gjort i helgen. Drömmen var så verklig att den ännu sitter stenhårt fast i mitt minne. Här ska ni få höra: 

DSC 0163

"Det är natt och jag ligger vaken. Pulsklockan visar 01:35.  Där ligger jag och stirrar i taket. Ut i vad som kan likna tomma intet, för det är så mörkt i rummet. Jag vänder mig om och om igen i sängen. Funderar om jag borde gå upp och dricka lite vatten, kanske. 

Tankarna snurrar... Det hjälper inte.  Min kropp får ingen ro i natt. Där ligger jag i sängen och lyssnar på en snarkande hund och en sovande andra hälft. Mina ögon blir inte trötta och kroppen känns likadan som när jag har varit ute och sprungit. 

Jag tar med täcket och kudden och bestämmer mig för att gå och lägga mig på soffan istället. 

Där bäddar jag ner mig skönt. 

Här brukar jag alltid somna när jag sover oroligt. Och vaknar utvilad nästa morgon.

Men inte i natt. 

Klockan går. 02:26. 

Till slut somnar jag. Tror jag. 

Jag ligger där, klarvaken i soffan. Tittar ut över vardagsrummet och det ser precis ut som vanligt. Lite skrämmande ändå när mörkret ligger tätt i huset. Inte ett ljus syns.

Men, plötsligt börjar det blixtra utomhus och jag känner hur jag får kalla kårar längs med ryggraden. Det känns så overkligt.

Jag känner en iskall bris svepa över rummet som landar i mig. Brisen kramar om mig och jag känner hur mina axlar börjar spänna. Hjälp, tänker jag. 

Smygandes går jag iväg över vardagsrumsgolvet, via köket och in till sovrummet där jag vet att Mathias ligger och sover. På något konstigt vis känns det som att det är mera saker på golvet än vad jag kunde minnas att det var när jag gick och la mig i soffan för en stund sedan. Kanske jag bara kommer ihåg fel.

Jag går in till sovrummet och ger min man en kram, i hopp om att det skall ge mig ett större lugn.

Då i samma stund, ser jag en man komma gåendes in till köket medan jag sitter där på sängkanten. Han är lång, stadig och bredaxlad. Han har kort hår. Ljus tröja och blåa jeans. Den här mannen liknar så mycket på min Mathias som ligger och sover. Bara att denna man ser ut vara äldre.. Runt 45-50 år kanske.

Jag känner mig lugn, men samtidigt blir jag väldigt rädd. Jag känner hur jag börjar skrika. Jag skriker, skriker och skriker.

Till slut vaknar jag och är genomsvettig. Känner hur min hals är torr efter allt skrikande. Det känns som att jag fortfarande skriker på något sätt. Jag är frusen och känner att den där kalla brisen finns inom mig, men som nu sakta släpper.. 

Sedan inser jag att det var en dröm.

Mera vaken än tidigare och med mer stirrande ögon i taket än förut, försöker jag somna om. Jag sover några timmar till tills klockan ringer."

 

På morgonen efter denna dröm berättar jag för Mathias vad som hade hänt. Han nämnde genast "Ville!" och jag tänkte precis "Men såklart var det han!!". För ni kommer väl ihåg mina berättelser om mannen som dog på vår gård? Han som håller till hos oss på gården?
(Här hittar ni blogginläggen: Mannen som dog på vår går - del 1 och del 2)
Denna natt hade han tagit sig in i min dröm: och jag är säker på att han inte ville illa, utan det kändes mera som en vänlig gest än ett hot även om jag kände mig rädd.

I fortsättningen hoppas jag att Ville fortsätter att hålla sig lugn och att han håller sig ute i vargakylan som jag snällt bett om! Och om han så gärna vill hälsa på så kan han gärna göra det på ett lite lugnare sätt.. :) 

DSC 0170 2


Mannen som dog på vår gård - del 2

Skrivet av Sofia Svevar 29.09.2020 | 4 kommentar(er)

Tre historier om samma man. Han som gärna vill spöka på vår gård. En man som var omtänksam och envis. En man som på något vis satt kvar med ena foten i vår värld, för att livet tog honom så hastigt. Idag finns han 100% på andra sidan, men minnet efter Ville  får leva kvar när jag nu får berätta hans historia.

Berättelse 1:

En höstig och kall kväll sitter vi i vår beige soffgrupp Ektorp från IKEA. Jag sitter förstås i fotöljen och Mathias har tagit över soffan. Vi sitter som vanligt bänkade framför TV:n en vardagskväll efter arbete, kvällslänk och annat som är viktigt för oss efter jobbet. Vi sitter och pratar och diskuterar där emellan vi hör Pia Johansson (den dåvarande programledaren för "Halv åtta hos mig") diskutera med kvällens gäster i "Halv åtta hos mig".

Plötsligt ser jag i ögonvrån hur mina silvriga ljuslyktor från Perfect Home  börjar röra på sig i fönstret. Jag tänker inte desto mera på det, utan tänker att det kanske beror på luftvärmepumpen eller draget från fönstret som påverkar lyktorna. 

Efter en stund står nästan den ena lyktan stilla, medan den andra börjar sväva runt i stora ringar i fönstret. Jag utbrister åt Mathias "Hördu, kolla på lyktorna!". Mathias förstår förstås ingenting, precis som jag. Vi tittar mot fönstret en stund och sedan utbrister jag "Låt lyktorna vara!" (Vilket jag har lärt mig att man skall säga åt "spöken" efter alla Nära-tidningar och eftersökningar på google). Efter en stund står lyktorna stilla igen. 

 

Berättelse 2:

När Mathias fick tanken att börja renovera upp denna växthushall år 2012, som vi lever i idag, såg det ut som ett stort kaos på gården och inne i hallen. Här växte det massor av högt gräs, träd och man kunde knappt se vägen upp till vårt nuvarande hus. Vi höll på med att sortera och kasta bort alla gamla krukor, plastkoppar, plast från det gamla växthuset, jord (MASSOR av jord) och annat som lämnat kvar efter att detta hus en gång varit en arbetsplats.

När allt detta var gjort började vi med att försöka få till en ordentlig gård. Det grävdes och plattades till för att få en ordentlig och stadig mark för både väg och gräsmatta. Vi byggde sedan en veranda och ni som känner till detta - hela köret. Nåväl, under denna tid hade jag drömmen om ett ljusblått hus. I mitt liv har alltid färgen blå varit det vackraste och den mest rogivande färgen jag vetat om. Yep, fast besluten om ett ljusblått hus. 

Jag hade även under denna tid tankar på att huset borde vara gult. Det var som att mitt huvud aldrig slutade höra rösten "Huset borde vara gult! Måla det gult!". Jag kunde inte förstå vad det var för röst som skulle påpeka eller nästan intill tvinga mig att ändra min åsikt från blå till gul. 

Dagen kom och vi skulle välja husfärg och såklart blev det blått! En väldigt vacker ljusblå färg, som passar bra högt uppe på toppen på Norrbacken bland molnen om man tittar upp från vägen som går nedanför vårt hus. Det konstiga var att jag såg syner hela tiden om det gula lilla huset, som en röst så väl påminde mig om hur det borde se ut här.

Detta tystnade efter att vi fått färgen på huset, men länge därefter funderade jag varför jag kände för det gula så starkt.

 

Berättelse 3: 

Som ni också hittar HÄR!

Vi gick och la oss som vanligt en vardagskväll för den kommande arbetsdagen. Mathias satte som vanligt i sina öronproppar, medan jag som somnar med detsamma inte behöver något i öronen för att snabbt slumra in. Däremot denna kväll hade jag svårare att somna än vanligt. 

Jag började höra ljud ute från verandan. Tänkte först att det kanske var vinden som tog tag i möblerna där ute och försökte somna om igen. Då plötsligt hör jag hur ljudet blir hårdare och hårdare. Jag känner hur jag då snart sätter hjärtat i halsgropen. Hur kroppen drar ihop sig och börjar darra försiktigt.

Jag tänker: "Vem är det som är på vår veranda?? Är det en tjuv? Är det någon som vill oss illa? Vad ska jag göra nu?"

Ljudet fortsatte och jag väckte Mathias.

Jag berättade för honom vad jag hade hört och fick honom att bli lika nervös som mig. Som tur hade han sina öronproppar i öronen och hörde inget av det ljud som jag precis berättat om, så han tog modet och gick upp och satte på utelamporna. 

Ingen där. Inte ens möblerna. För de hade vi sedan en tid tillbaka satt i garaget inför vintern. 

Gissa om det var lätt att somna om efter denna händelse?

 

Vad jag senare fick veta av ett medium:

Ett halvår senare gick jag till ett medium och där fick jag veta att denna röst jag hörde var Ville. Han hade sedan länge försökt kontakta mig på alla sätt han kunde komma på. Eftersom han visste att jag var öppen för det andliga och spirituella, kunde han genom att göra sig hörd, få mig att höra honom. Han hade otaliga gånger försökt prata med mig, kontakta mig och även skrämma mig, för att jag skulle ta till mig de han hade att säga. 

Detta gjorde att jag trodde att det var ett spöke som ville skrämmas och göra oss illa. 

Men tvärtom.

Han hade försökt säga åt mig snällt att jag skulle måla huset gult för det skulle passa bättre in i miljön här (mitt envisa jag håller faktiskt med idag, men kanske nästa gång huset skall målas så får det bli gult!) Han ville även berätta sin historia, vem han var och varför han höll till just här där vi bor idag. Han berättade även var han brukade hålla till när han inte "skrämde" oss och varför han så gärna ville vara kvar här med oss. När jag hade fått reda på allt detta av mediumet, så avslutar Ville med att säga "Det är okej att huset är blått, så länge du får Mathias att göra mer utebelysning på gården".

Hehe, tyvärr har vi ganska mycket belysning och kanske inte är i behov av mera. Däremot förstår jag precis vad han menar, för på ena gaveln är det alltid mörkt när det blir höst och vinter, och där har vi även vår badtunna. Så jag kan förstå varför han gärna skulle vilja vara här fysiskt och hjälpa till att få upp två utelampor till. 

Om han spökar här mera?

Njä. Han blev tillsagd att hålla sig lugn och hålla sig längre ut på gården för att inte skrämmas, vilket han har gjort sedan dess. Men just nu, när jag skriver detta, kan jag ändå känna en stark närvaro av envishet och skratt. Han vill fortfarande höras och synas, även om han är fullt medveten om att han är på andra sidan. 

 

Men vi är tacksamma för att Ville fortsätter att vara med oss! ♥

DSC 0403

På bilden här ovanför ser ni också glas som är kvarlämnat efter växthuset som en gång stod på gården här nedanför! Varsågod och hämta gratis, hehe. 

DSC 0417

DSC 0371


Sluta bry dig i vad andra tycker!

Skrivet av Sofia Svevar 22.09.2020 | 3 kommentar(er)

Att våga vara sig själv och stå för det. Det är inte det lättaste på jorden. Vi har så mycket starka viljor och energier runt om oss som cirkulerar varje dag. Hur kan jag som människa bli bättre på att följa mitt hjärtas röst? Hur skall jag våga följa mina drömmar och känna att livet ligger precis här rakt framför mig? Vad kan jag göra för att våga stå upp för mig själv och öva upp förmågan att lyssna till mig själv? 

Som liten och som tonåring var jag alltid personen som lyssnade på andra och tog till mig av vad andra sa och berättade åt mig. När jag umgicks med en viss typ av människor, kunde jag ändra vad jag egentligen tyckte och tänkte.

Men även om jag var den i skolan som jämnt och ständigt lyssnade till andra, så vågade jag alltid använda mina coola läderbyxor i silver eller den glittrigaste tröjan jag visste. Glitter och glamour har alltid varit min grej. Alltid har jag velat bära något speciellt, vare sig det gällde nagellack, kläder, smycken eller inredning. Det gäller ännu idag. 

Detta fick också andra att koka, så jag blev mobbad en tid för min klädsel i skolan. Detta gjorde ju också att jag i dåtidens kropp mådde dåligt. Vilket jag idag skrattar åt och tänker att dessa mobbare var riktigt avundsjuka på mina snygga byxor. Och smycken - som "kompisar" gärna tog med sig hem när de kom på besök hem till mig. Och nästa dag kunde man se personen bära det i skolan... Haha.

Även om mina kläder sa något annat, så hade jag som liten och tonåring aldrig skinn på näsan att säga ifrån ifall någon sa något dumt om någon annan, eller gjorde något mot mig. Istället höll jag med eller sa inget, och kände mig sämre som människa efteråt. Jag gick alltid hand i hand med strömmen för att jag också ville vara den coola typen i skolan. Och utanför skolan såklart.

Skulle jag se mig själv idag ta emot en massa struntprat av andra, så skulle jag själv sätta mig själv på plats, och ta ett allvarligt snack med mig själv. Varför kunde jag aldrig säga emot? Säga ifrån? Eller bara gå min väg? Hur kunde jag gå med på att tycka samma saker som alla andra, även om jag hade en annan åsikt? Hur kunde jag fortsätta umgås med människor som förgiftade mitt liv? Och med människor som drev min självkänsla långt ner på djupet?

Yep, bara för att spela cool och också för att självkänslan stod på noll... Även om jag verkligen inte var cool vid dessa tidpunkter. Och jag tyckte verkligen inte att människor som drev en att vara "en i gänget" var cool heller. 

Idag däremot har jag kämpat hårt med mig själv för att nå dit jag är idag. Det är en lång väg att gå och inte lätt, men det har fungerat. När jag idag berättar om någon hobby, eller en låt som jag gillar, eller något annat som just är i min smak - och man får höra - Är du inte riktigt klok? Är du riktigt säker? Hur kan du tro på sånt? Nej, men det var nog mycket bättre så som du hade det förr.... 

Ja, ni förstår... 

Det känns konstigt om jag skulle strunta i saker som jag tycker är roliga eller intressanta, bara för att någon annan berättar för mig att jag borde tycka något annat. Eller t.ex. att jag borde hålla mig blond för att det "är min hårfärg sedan liten" (haha sorry, familjemedlemmar). I dagens läge väljer jag istället att strunta i vad andra tycker och väljer istället att följa min väg och mitt hjärta. Jag skulle inte en sekund lyssna till någon som bara pratar elakheter eller försöker föra ner någons självkänsla.

Nej, för jag struntar i vad andra tycker och lyssnar till mig själv, för att jag skall fortsätta gå på min väg jag har att gå i livet. För det är då jag känner mig som hemma, när jag fortsätter promenera. Det är då som det känns som att livet flyter på och det är då jag mår bra. När hjärtat ler - ler livet. 

Gårdagens jobb med mig själv fick mitt framtida jag att bli positiv, stark, självständig, ärlig och en som "inte tar någon skit". Andras ord som jag känner är negativa, kan jag omvandla och få direkt att försvinna. POFF. Så flög den kommentaren iväg. 

Hur blir man bra på att inte bry sig i vad andra tycker? Att inte vara den som samlar på sig dåliga energier? Hur kan jag vara det bästa jaget? 

Som jag nämnde så sker detta inte över en natt, jag jobbade i flera år med mig själv för att nå dit jag är idag. Det bästa tipset jag har för att börja öva upp detta är:

När någon kommer med en negativ kommentar, eller en kommentar som sänker dig, så tänk till - tycker du samma sak? Eller har du en annan åsikt? Berätta vad du tycker! Stå upp för dig själv! Det är då du börjar lära dig att lyssna till dig själv och lär dig att sortera bort dålig energi OCH bli ett bättre jag! :)

...Och kom ihåg att vara ljuset i ditt eget liv!

Lycka till! ♥ 

DSC 1261

 


Mannen som dog på vår gård - del 1

Skrivet av Sofia Svevar 07.09.2020 | 1 kommentar(er)

"Året var 1978. Vi vaknar som vanligt efter en god natts sömn. Jag går upp, tvättar mig, och klär på mig arbetskläderna. Jag kikar ut genom fönstret och kan se hur daggen smyckar bladen på äppelträdet utanför vårt köksfönster. Denna dag skulle bli något alldeles spännande, tyckte jag... Men i slutet av dagen skulle det hända något som skulle förändra våra liv för evigt."

"Jag vaknar upp till en vacker, tidig höstdag 7.9 1978. Jag stiger upp, kikar på termometern och tittar ut genom fönstret. Det ser ut att bli en riktigt vacker dag. Mätaren visar 7 grader. Dimman sveper sakta förbi nere mot byn när jag tittar ut. Äppelträdet lyser så vackert i morgonsolen när trädet är full med dagg."

"Efter en stund sitter jag och min man vid köksbordet och dricker morgonkaffet. Vi pratar, skrattar och funderar. Idag skall vi sätta igång med en ny växthusbyggnad, bara en stentrappa ner ifrån vårt hus. Vi har länge pratat om att bygga ett växthus nere på Solbacken (som tomten är döpt till eftersom solen lyser där hela dagen). Denna dag skall vi komma till skott med att påbörja bygget av det stora växthuset, där vi sedan ska börja sälja sommarblommor, även om vi har växthus uppe på gården också. Men vem behöver inte mera utrymme för mera vackra blommor? Tänker vi."

"Vi sitter där vid kaffebordet och går igenom dagen. Eftersom vi har så bra arbetskraft för dagen så vet vi att bygget skall löpa i den takt vi vill. Det är duktig arbetskraft vi har med oss. Dessutom vet jag att jag kan lita på Vilhelm (Ville), han som jag har växt upp tillsammans med. Han är duktig, händig, omtänksam och vill att saker och ting skall gå undan. Inget kan gå fel. "

"Vi går ner till bygget - jag, min man och Ville. Vi påbörjar att titta var pålarna skall läggas ner i marken för att vi skall få en stadig grund för växthuset. Ville pratar mycket om sina angelägenheter han har just nu, och verkar vara på lite dåligt humör idag, eller snarare irriterad. Han miste nämligen sin bror för en månad sedan och sorgen sitter kvar i hjärtat, samtidigt som han också har annat att tänka på."

"Vi märker ut pålarna, gräver djupa hål i marken, fyller med cement och till sist skall pålarna ner i marken med en slägga. Vi håller på hela dagen, men hinner så klart med lunch och kaffepaus också, som är minst lika viktigt för att vi skall orka jobba." 

"I slutet av dagen, runt en klockan 16:30 på eftermiddagen, håller vi på med sista pålen. Ville håller i släggan för att föra ner den sista pålen i marken, som skall ner med all mjuk cement. Han slår en gång, och plötsligt ser min man hur han börjar vingla till. Som tur hinner min man fånga honom i sina armar. Där ligger Ville i hans armar, livlös."

"Jag springer dit och ringer ambulansen..."

"När ambulansen anländer följer jag med. Jag ser hur skötarna försöker få liv i Ville. Han för elstöt efter elstöt. Inget hjälper."

"Jag känner i en snabb sekund hur Ville dras bort från mig."

"Då säger skötarna i ambulansen ´´Hjärtat har stannat´´."

"Ville är död."

 

Detta är en berättelse om gården jag, min man Mathias och vår hund Casper lever på idag. En berättelse som jag återskapat från min mans mormor, som miste Ville när han skulle hjälpa henne och hennes man att börja bygga ett växthus just här på "Solbacken" där vi bor idag. En berättelse som ännu lever vidare... Vilket nästa blogginlägg kommer att handla om. Stay tuned!

DSC 0382Stentrappan finns ännu kvar på vår gård.

DSC 0365Exakt här, där denna betong syns, är stället där Ville skulle sätta ner den sista plinten i marken.

DSC 0367Här syns den också!

DSC 0372Och det här är en bild på Ville i ung ålder. 


Gamla hus och dess energier

Skrivet av Sofia Svevar 15.07.2020

Ett gammalt hus, en historia som tar mig tillbaka 100 år. Även om det är slitet, kan jag känna lyckan och glädjen som sitter i dessa väggar. Detta hus är min mans mormors barndomshem. En vacker, stor gård, med många (då) ljusa rum. Vackert beläget vid gula rapsängar som utsikt. 

Klapp - låter det när jag stänger bildörren. Jag kliver ut till ett sommaridyll i Petalaxskogarna. Här är det omringat med stora björkar, tallar och granar. Jag ser ängar som lyser så gula av all raps och hör så tydligt alla fåglar som kvittrar. Där står jag, tittar mig omkring och kan bara ana hur livat det har varit här när stugan lyste vackert röd. 

När jag går där på vägen upp till huset kan jag höra skratten som detta hus innehöll, hur barnen då sprang längs med de små grusvägarna och lekte. Det var här som man upplevde somrarna som bäst med kaffe, saft och bullar ute i solen tillsammans med släkt och vänner. Detta var en säker och bra plats, med tillräckligt avstånd till grannar. Det var ändå inte för långt borta ifall man behövde begära om hjälp av sin granne eller ville bjuda hen på en kopp kaffe.

I detta hus, för väldigt längesen, hämtade man vatten ur brunnen och gick på utedass. Veden hämtade man från egen skog, och veden klövs för hand. För att få värme och mat på bordet behövde man jobba fysiskt varje dag. Man skulle mjölka kor, baka rågbröd, sylta och safta, och tänka på att man skulle kunna klara sig en längre tid på det man tog tillvara på. Inte var det konstigt att huset innehöll många rum, för man skapade ofta stora familjer för att man skulle få extra hjälp på gården. 

På den här tiden när man saknade någon skrev man brev, i hopp om att personen skulle skriva ett brev tillbaka. "Hej på dig mam! Skall försöka få ihop ett brev till dig, du undrar väl om vi dött som inte skriver nånting." Ett brev som är daterat "Petalax 28/2 1961". 

Det slår mig när jag står där inne i huset, hur denna energi kunnat klamra sig fast i väggarna. Energin känns så kärleksfull och trevlig.  Jag känner hur jag ler inombords och får till mig vackra bilder av hur det en gång såg ut och var. Även om tapeter fallit från väggen, möss springer omkring och jag kan se att i ett av rummen har golvet fallit in - så kan jag ändå känna den där harmonin och lyckan som dessa människor som levde här kände. Denna energi får mig att älska gamla hus ännu mer - för det är just detta med energier i hus, som gör att jag så gärna besöker dem. Hus som bär på en historia, historia som man hittar i just gamla brev, eller en handstil skrivet på en stock under tapeten som rasat av från väggen. 

Den gångna tiden fungerar som en saga - jag får på något vis försöka finna de riktiga bilderna inom mig och bara visualisera hur det var och vad de gjorde, våra släktingar och förfäder. Som i en vacker saga kan jag föreställa mig och se bilder. Jag kan känna deras lycka inombords. Känna att de finns med oss ännu idag. 

DSC 9117
DSC 9109DSC 9099 1DSC 9088DSC 9153DSC 9090DSC 9136DSC 9111 3DSC 9124

 


Kristallen Hematit

Skrivet av Sofia Svevar 03.07.2020 | 2 kommentar(er)

Hematit - sinnets och rotchakrats kristall. Kan också kallas för järnglans eller blodsten. Denna kristall hittas i järnmalm som bryts ner på olika ställen i världen. En sten med en unik gåva som omvandlar negativa energier till mer positiva, och skyddar din aura från ogynnsamma energier. 

En magisk och vacker kristall - som sägs lugna vid stressiga situationer, stärka problemlösning, är skyddande och grundande. Den hjälper dig att omvandla dina negativa tankar till positiva. Kristallen får dig att komma ner på jorden och ordnar upp saker i dina tankar. Den har fina egenskaper som kan hjälpa mot psykiska och fysiska åkommor; t.ex. huvudvärk, värk i nacke och reumatism. 

Kristallen Hematit kan hjälpa dig att släppa på dina egna begränsningar och för dig framåt för att du skall hållas på rätt väg mot just din speciella talang i livet.  Hematiten balanserar även yin och yang som står för - manligt och kvinnligt.

För att inte prata om den fina gåva den har som kan hjälpa till att dra ut olika sjukdomar ur din kropp. Eftersom denna sten också kallas för blodsten sägs den också hjälpa till att bota olika blodsjukdomar och för avgiftning av lever. (Och för dig med tuff smärta vid mens kan denna sten hjälpa dig att lindra åkomman).

Bär Hematiten när du känner att du behöver balans och stabilitet i ditt liv, eller när du har svårigheter med att fokusera på energier. Eller varför inte vid en arbetsintervju för att stärka självförtroendet.

Ps. Eftersom detta är en magnetisk sten, så bör man inte använda den om man har pacemaker. 
DSC 8746

DSC 8749


Reikihealing - vad är det?

Skrivet av Sofia Svevar 29.06.2020 | 3 kommentar(er)

Pirret i händerna. Bilderna som strömmar genom mitt inre. Där står jag och känner mig så lycklig. Att kunna hjälpa människor från det riktigt innersta. En dröm som jag så länge drömt om. I helgen gick jag äntligen kursen i reikihealing - a dream come true!

 

Vad är Reikihealing?

Reiki betyder universell livsenergi. Denna healing upptäcktes av dr Mikao Usui i Japan 1914. Det är en avslappnande och mjuk form av healing som innebär att man ger över ny energi till människan man behandlar. Reikihealing kan ges till en själv, andra människor, djur och kan även ges till växter. Reikihealing kan ges till alla, och även om man inte tror på andlighet/det spirituella kan man bli behandlad. Man behöver inte tro på healing. 

Hur går det till?

Healingen går till så att personen som blir behandlad lägger sig ner på en behandlingsbänk, blundar och slappnar av (alla kläder får vara på). Den som behandlar för sina händer över personen, antingen i personens aura eller så sätter man händerna fysiskt på kroppen. Detta gör att personen som utför reiki kanaliserar energi som löser upp blockeringar i klientens kropp, ökar energiflödet och stärker kroppens läkningsförmåga. Reikihealing jobbar på många plan samtidigt när behandlingen utförs; t.ex. genom den fysiska beröringen som sätter igång må-bra-hormonet oxytocin i kroppen, vilket gör oss glada och lugna. Det subtila energisystemet (våra chakran) blir också påverkade och börjar jobba i kroppen. Reiki hjälper kroppen att läka på alla nivåer, så som det mentala, fysiska, känslomässiga och andliga planet. Reiki ger människan ett ökat välbefinnande och mera energi. På slutet diskuterar man tillsammans om hur behandlingen upplevdes. 

Vad är reiki bra för?

Människan fungerar så att vår kropp signalerar att vi har ont någonstans om vi känner oss stressade, oroliga, sorg eller undanträngda känslor. Då kan reiki hjälpa till att lösgöra dessa känslor och få dem att komma upp till ytan. Reikihealing är också bra mot t.ex. sömnproblem, en hjärna som går på högvarv, mensvärk, muskelvärk, ischias, mentala och fysiska spänningar. Healingen hjälper kroppen att börja läka.

Efter behandlingen? 

Efter en behandling kan man känna sig trött, utvilad, lugn, pigg, få mer energi eller kanske gråta. Detta är beroende från person till person, men låt det komma ut det som behöver komma.  Allt som händer efteråt tyder på att en healing har satt igång i kroppen, vilket är bra. För att nå ett lyckat resultat så mår kroppen bäst av att få flera behandlingar i följd för att nå en långsiktig effekt av healingen.  Efter behandlingen bör man dricka mycket vatten och ta det lugnt. En promenad i naturen gör gott för kropp och själ. 

 

Om det finns frågor är det bara att höra av sig! ♥

DSC 384


Midsommarsägner

Skrivet av Sofia Svevar 18.06.2020

För länge sedan trodde man att midsommarnatten hade magiska krafter. Det var denna natt som man sa att gränsen mellan människor och andevärlden var tunnare än vanligt. Därför tänkte jag att jag skulle kolla upp vad som riktigt gäller när det kommer till midsommaren och om det finns några tips som jag kan ge er inför denna spirituella helg. 

 

För tur i kärlek:

Visste du att till exempel förr i tiden trodde man att ojämna tal ansågs som tur på midsommarafton? Därför kommer du väl ihåg att plocka sju sorters blommor för att sedan sätta dem under huvudkudden på midsommarafton? Du kommer då enligt folksagan att drömma om din framtida kärlek. MEN: Blommorna ska plockas med vänster hand och sedan skall du klättra baklänges över sju gärdsgårdar. Du måste även vara knäpptyst, annars bryts magin. Det kan däremot bli svårare att hitta gärdsgårdarna idag, eftersom de står glesare mot vad de gjorde förr i tiden. 

Om inte detta traditionsenliga knep fungerar, så kanske du kan testa istället: 

- Att sätta dig baklänges på en stol och äta sill, eller bara i stort sett äta något väldigt salt. Efter det får du inte dricka något förrän du går och lägger dig. Den blivande makan/maken sägs skall erbjuda något att släcka törsten med i drömmen. I drömmen gäller det också att hålla koll på vad som bjuds för att se hur framtidens ekonomi ser ut: Blir man bjuden på vatten kommer man bli fattig, blir man bjuden på öl kommer livet att bli medel och blir man bjuden på vin kommer kommer livet att ge lycka och stora tillgångar.

- För en kvinna sägs det att om man droppar tre mensdroppar i en valfri dryck t.ex. kaffe, så kommer den person som dricker vätskan att bli störtförälskad i henne. 

- Eller så kan också en kvinna sätta ett äpple under armen och låta det vara där hela dagen och svettas in ordentligt tills man bjuder det åt någon man tycker om. Då skall personen som ätit äpplet bli väldigt förälskad. Vill man vara riktigt säker på att detta skall lyckas kan man också göra ett hål i äpplet så att svetten verkligen får suga in i äpplet. Då är det inget snack om saken. 

 

För att hålla dig frisk:

- Om du känner att du vill stärka ditt kroppsliga välbefinnande, då kan du t.ex. rulla naken i midsommardaggen. Eller kanske kan du gå och plocka växter på midsommaren när solen står som högst, då sägs det att växterna är laddade med extra stark kraft. Sedan ska dessa växter sparas ända fram till jul och användas som torkade. 

- Och kom ihåg att bada med midsommarkransen på huvudet! Detta sägs skall vara stärkande. Spara helst den torkade kransen hela vintern, för då säg det att du skall hålla dig frisk och stark hela vintern ut. 

Spirituella ting:

- Har du någonsin hört ramsan: "Näck, näck, nålatjuv, far din var en stålatjuv, mor din var en frilla, gick i gårdarna och gjorde illa! Näcken är bunden!" Näcken anses vara extra farlig på midsommarnatten. För att inte fångas av honom gäller det att binda honom och sätta en kniv i vattnet innan man själv hoppar i plurret. 

- Har ni hört historien om de tre flickorna som valde att gå enligt en gammal sägen på midsommaraftonsnatten? De ville veta hur framtiden kommer att se ut för dem. Antingen skulle man stå vid en korsväg eller så kunde man stå vi en sten som står stadigt i marken. Dessa tre flickor valde att stå vid en korsväg denna natt. De kunde höra olika ljud även om de stod där tillsammans. Den första flickan hörde massa slammer som att det kom från ett smidesarbete. Den andra flickan hörde vacker fiolmusik och den tredje kunde höra kyrkklockor som ringde. Det som hände det kommande året var att den första flickan gifte sig med en smed och den andra med en man som spelade fiol. Den tredje flickan som hade hört kyrkklockor dog innan året var slut. Det var därför hon kunde höra kyrkklockor. 

- Som lättare avslutning skall jag berätta att det är bra att bygga en midsommarstång och dansa kring den på midsommarafton. Det skänker god tur för en bra sådd, växtlighet och sedan rikligt med skörd. 

 

 

Så enligt sägen för att väcka magin på midsommarafton, skall man antingen klä av sig naken, vara tyst eller göra saker motsols eller baklänges. Då kommer du garanterat få en magisk midsommar! Däremot skall man vara extra vaksam för näcken och tänka en extra gång innan man ställer sig vid en "jordfast sten" och får sin framtid spådd. 

 

Önskar en njutbar midsommarhelg!

DSC 0191DSC 0170


Världen försöker skapa balans

Skrivet av Sofia Svevar 11.06.2020 | 1 kommentar(er)

Världen håller på att byta riktning. I en skapandes tid där kärlek, familj och vänner kommer att betyda mycket. Stanna upp, se dig omkring och kom ihåg att andas. Det väntar spännande tider framför.

Det är så mycket som händer i både världen och själsligt just nu. Världen vill att du som människa skall försöka ta det lugnare och hitta tillbaka till dina kreativa sidor och ditt innersta, vilket jag märker har börjat plockats fram, eller hur? Jag kan se hur människor tar fram t.ex. sitt tecknande/målande, fotograferande, pysslande och sin iver för trädgårdsarbete. Du som människa finner mera ro i vardagen, tar promenader, hittar lugna stunder och njuter av dagen. Allt detta kommer sakta krypandes ur denna covid-19-situationen som du får ta del av just nu. Världen har länge bett om att få ta det lugnare, få mer renat vatten runt om i världen, renare luftrum och en välbehövlig paus. Inte är de väl konstigt att det sker skogsbränder och pandemier som bryter ut. Världen vill ha paus. 

Du som människa har till stor del levt i stress under många år och inte hunnit sätta dig ner och göra det du tycker skänker dig lycka och välmående. Det är nu det är dags att ta fram allt det där som du innerst inne tycker om att göra. Satsa på kreativiteten. Gör det du tycker skänker lycka för dig. Satsa på dig själv i sommar och framför allt, försöka ta det lugnt. För det är nu det kommer att börja hända saker. 

Har du upplevt sus i öronen? Haft huvudvärk? Blivit sjuk? Eller kanske du har en sjukdom just nu? Detta kan upplevas för att du håller på att bli "uppdaterad". Sjukdom och annan påverkan kommer att försvinna och det snart. Däremot är det inte sagt att alla kommer undan utan mediciner utan måste jobba sig upp tillbaka. 

Den första märkbara förändringen kommer att ske efter midsommaren (enligt Eva Enya Twinflame). Därefter kommer du att "uppdateras" och då kan du känna en otrolig intensitet. I allt detta kan du därefter börja känna harmoni och lugn. Du kommer att känna en annan sorts kontakt till världen, vem du umgås med och varför just du finns här och nu. Du kommer även känna kärlek till dig själv och till andra på ett annat sätt.

Men du skall vara medveten om att allt du går igenom just nu kommer att bli bättre och lösas upp. I augusti kommer detta att lätta och då kan du börja se världen med andra ögon. Tror du att du blir mera klimatsmart? Att du kommer mera att börja tänka på vad du gör för världen och för dig själv? Att du börjar reagera på medialitet och energier? Att intuitionen sakta växer fram? 

Jag tror att det är just därför som världen har velat hålla oss hemma de senaste månaderna. För att förbereda oss, få oss att ta det lugnt, hitta tillbaka till vår ursprungskärna och ge oss lugnare stunder. Finna nuet och låta oss bli förberedda på "midsommarportalen" där allt efteråt kommer att byta riktning och bli bättre. Spännande att se om min intuition om att augusti kommer att bli en månad för pånyttfödelse och glädje. Det känns som att just augusti är ljusare och klarare än de andra sommarmånaderna. *Håller tummar*

Vad är viktigt just nu:

Njut av sommaren.
Njut av ditt umgänge. 
Njut av dina sysslor. 
Kom ihåg att vila,
glädjas åt naturen
och att andas. 

DSC 0132


I en annan dimension - Andevärlden

Skrivet av Sofia Svevar 02.06.2020 | 2 kommentar(er)

Andra sidan är ett ställe i en annan dimension - andevärlden. Där får våra anhöriga träffa sina nära som de levt med i tidigare liv. Anhöriga som finns i andevärlden har ingen fysisk kropp (därav varför vi inte kan se dem), men de har känslor och god intuition och det är därför de kan hjälpa oss här i jordelivet.

DSC 0014

På kvällarna eller nätterna när vi är om mest avslappnade är vi också som mest öppna och då passar de på att komma och hälsa på oss. Det kan vara att man uppfattar en skepnad, att någon sätter sig på sängen, att någon stryker dig i håret, att tv:n slår på.. Om blicken alltid dras mot t.ex. sovrumsdörren eller ytterdörren eller kanske någon annanstans - då är det troligt att någon från andevärlden är och hälsar på. Då beror det bara på hur öppen man är för det spirituella och hur medial man är, som gör att vi kan se dem, uppfatta dem, ta emot signaler och även höra röster och ljud. 

Våra anhöriga hjälper oss när de ser att vi har problem eller behöver vägledning. Då kan vi se dem som ljussken, vi kan höra dem säga något, vi kan höra ljud (fotsteg, slammer, dörrar som öppnas), se lampor börja svänga runt i rummet, saker flyttas och så vidare. Om vi inte tror på andevärlden och blir mer och mer medveten av vad som händer runtomkring oss i samband med en bortgångens närvaro, kan dessa saker som vi uppfattar hända runtomkring oss, bli starkare. Andevärlden försöker ta kontakt. 

Om du märker att det är något som söker din uppmärksamhet, så var vänlig och tacka för besöket och uppmärksamheten, det kan göra att den som hälsar på blir lugnare för nu vet hen att den är uppmärksammad. Om du är osäker vem det kan vara som försöker kontakta dig så går det att ställa frågan "Vem är du?", antingen får man en mental bild av någon som gått bort, eller så får du ett svar.. Det kan vara t.ex. en röst eller kanske t.o.m. en sång som påminner om en bortgången. 

Känner man ett obehag och tycker att det är jobbigt, så är det alltid skrämmande i början eftersom detta är något "som inte borde finnas". Allt nytt är skrämmande. Man kan själv säga att man vill att anden skall lugna ner sig eller sluta väsnas. De lyssnar alltid. Och kommer oftast med mycket värme och kärlek till oss. 

Om man däremot känner ett ordentligt obehag - man börjar få knuffar, det känns som att man går in i en vägg när man kommer hem eller om det händer något som inte känns rätt. Kontakta då ett medium för hjälp och vägledning. De brukar oftast göra husrensningar, hjälpa över en bortgången som "fastnat" och prata dem tillrätta. 

 

Och kom ihåg: Vi uppfattar andevärlden på olika sätt. Vi kan vara mediala från små, det mediala kan kontakta oss i vuxen ålder och det kommer med olika slags kraft. Alla behöver inte känna och höra andevärlden likadant. Vi är alla olika. Även när det kommer till andevärlden.