DSC 200

Jag och hjärninfarkten - del 5

Skrivet av Sofia Svevar 17.11.2019 | 0 Kommentarer

Efter medieassistent fick jag ett arbete som morgon- och eftermiddagsledare för Folkhälsan. Här kunde jag sjunka ner, analysera och bygga starkare broar som senare skulle se till att jag äntligen slapp in på socionom 2014.

Dagen då jag slapp in på socionom, var den mest omtumlande och lyckliga dagen i mitt liv. Jag arbetade då också på byns mataffär och satt där i kassan och log som ett fån på grund av detta.

Vad ni alla kunder måste ha trott att jag led av någonting, haha.

Jag kommer ihåg att jag mest ville skratta och skoja den eftermiddagen bakom kassan.

Socionomutbildningen var det mest intressanta och välbehövliga jag behövde gå igenom. Där styrdes mitt arbete av självkänslan och självförtroendet jag byggt upp. Även mitt examensarbete handlade om självkänslan.

Stensäker höll jag mig under mina 3½ år på Novia, jag skulle klara mig igenom varje kurs och jag skulle stå där i december 2017 med betyget i hand. Jag hade förstås också dagar där jag var rädd att jag skulle misslyckas som när jag gick till medieassistent och det gjorde att jag ville kämpa ännu mer. Vill man så kan man. Har man en färdig bild i sitt huvud så skall man jobba med det.

Samtidigt under denna socionomtid, upptäckte jag något annat med mig själv. En anhörig gick bort och jag började höra saker.. Som att någon pratade med mig. Hade jag blivit dum? - Nej, det var nu som min mediala resa skulle börja...

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar