DSC 200

Det var bara en dröm

Skrivet av Sofia Svevar 05.08.2020 | 1 kommentar(er)

Det börjar bli sensommar. Jag sitter och tittar ut över havet, sittandes på verandan en bit från vattnet. Känner en otrolig dragningskraft till vattnet. Jag stiger upp och går ut till bryggan. Står och stirrar ut över havet. Det är så vackert.

Mina ögon dras uppåt. Plötsligt drar mörka moln in över himlen. De täcker hela himlen. Jag börjar känna mig rädd. En uns av ångest. Jag börjar gå upp mot land igen med högre puls än innan. Men plötsligt, dras jag ner i vattnet. Ner under vattenytan. Längre och längre ner. Jag får ingen luft. Jag försöker simma och använda armarna, men jag kommer ingenstans. PANIK. JAG KOMMER ATT DRUNKNA.

DET BLIR SVART.

Ögonen slår upp. Ytlig andning. Snabb andning. Förvirrad. Mittemellan dröm och verklighet tittar jag till sidan. Puh. Mathias ligger där ännu. Snabbt återhämtar jag mig och börjar förstå att jag bara är hemma i min säng. Men ångesten, den ligger där och vilar, undermedvetet. Konstigt nog sitter detta i en stund innan det lugnar sig. Precis som att jag precis levde i verkligheten.

Drömmar brukar återspegla det som hänt under dagen. Också sånt som man undermedvetet behöver, eller kanske vill ha. Drömmar kan spegla sånt som man drömmer om eller sånt man gått och tänkt på en längre tid. I stort sett handlar oftast drömmarna om hur man själv mår.

Så kanske nästa gång du drömmer något annorlunda, eller något du undrar över vad det kan betyda... Sök upp det, så kanske du får en bättre förståelse vad du behöver just nu.

...Det får mig att fundera... Är jag undermedvetet stressad nu, eller kanske annars bara har mycket att fundera på? Vad är det som spökar hos mig undermedvetet? Tre djupa andetag. 

Det är okej.

 DSC 0557


När livet blir en ångestladdad berg- och dalbana

Skrivet av Sofia Svevar 05.07.2020

Jag ser mig själv sitta i en berg- och dalbana och ser hur håret flyger åt alla håll, jag skriker, jag tycker det är roligt, det pirrar i magen, jag blir rädd för en sekund, mår illa och till sist. Ångest.

Jag stiger ur berg- och dalbanan och klarar knappt av att stå upp. Mina ben skakar. Mitt hjärta dunkar i hastig takt. Jag mår illa. Otroligt illa. Känns som att ansiktet bleknar bort. Där står jag, undrandes över varför jag bestämmer mig för att åka berg- och dalbana när jag vet att det inte fungerar. Det är ju bara det... Det är så väldigt roligt. 

Ibland kan livet kännas likadant. Ett tag flyter livet på som om det inte finns någon annan väg än just den jag är menad att gå på. Allt är roligt, allt går vägen och allt känns bra. Från en dag till en annan kan det snabbt bytas. Som att alla positiva och glada miner byts ut mot ångest, funderingar och rädsla.

Är jag bra som jag är? Är jag bra på det jag gör? Varför sitter just jag här? Varför skall just jag behöva gå igenom saker som känns hemska och svåra? Vad är meningen med livet egentligen? Vad är det jag behöver lära mig i detta liv om jag behöver vara med om just detta? 

Där sitter jag i min ensamhet och trycker ner mig själv. Gör mig själv ledsen. Gör det svårt för mig själv. Det känns som att ingen förstår. Jag vågar inte öppna upp mig för någon med tanke på vad andra skall tycka om mig. Jag menar - Vad tycker andra om när människor mår dåligt? Det är ingen yta man vill visa upp offentligt. Nej, snarare tvärtom. Dessa känslor göms undan tills de kommer tillbaka och ryter till ännu högre. Och sådär snurrar ekorrhjulet på. 

Jag sitter på mina knän i soffan, med armen på soffans ryggstöd, stirrandes ut genom fönstret. Funderingar kring livet och varför det blev som det blev. Genom fönstret ser jag hur regnet smattrar. Jag sitter där en stund i mina egna tankar.

Från ingenstans börjar solen lysa genom molnen. Jag känner kraften att ta tag i mig själv. Precis som att någon sätter sina händer på mina axlar och säger att nu måste jag sluta trycka ner mig själv. Sluta gömma mig. Kraften som endast livet bär på. Där jag själv är mittpunkten och bestämmer själv över hur jag vill må, vem jag vill umgås med och vilka energier som får komma in i mitt kretslopp. Jag känner att det är okej att känna. Det är okej att må illa för en stund. Bara jag låter känslorna flyga förbi och försvinna ut i intet. 

Plötsligt känner jag hur känslorna lättar. Jag jordar mig själv. Jag står stadigt på marken igen. 

 

Phew. Där sitter jag i meditation och har precis upplevt något jobbigt. Jag känner hur en tår faller ner på min kind när jag precis gått igenom en hård bearbetning. Jag öppnar mina ögon och tänker i svordomar med ett leende - klar för en ny dag!

DSC 8693


Platsen av lugn

Skrivet av Sofia Svevar 24.06.2020

Kategorier:

Högt uppe över vägen på en stor sten. Där sitter jag. Benen i kors, i avslappnande ställning. Jag ser en äng. Jag ser träd. Stora granar. Jag andas in och ut. Lugnt. Även om jag sitter i skuggan kan jag känna solen värme stråla genom trädkvistarna. 

Denna plats tilltalar mig. Jag känner att här kan kropp och själ slappna av. På denna plats kan jag bara sitta och titta eller kanske blunda om jag känner för det. Jag känner efter hur det känns i kroppen och bara sitter där i nuet. Bara är. Andas. 

När min kropp slappnar av kan jag känna (vi kan kalla det) vibrationer från anhöriga som gått bort. Ibland kan en sång dyka upp i mitt huvud och då vet jag vem som finns intill mig. Ibland kan jag få till mig fina ord eller minnen och då är det någon annan som finns intill mig. De från andra sidan som vi saknar kan hjälpa oss genom just dessa små saker. 

Men just i denna stund fylls jag med lugn. När jag blundar ser jag hav, skog och solen som sakta lyser genom trädtopparna. Här är min lugna zon. 

Om jag känner att jag behöver lugn och ro eller kanske bara känner en längtan efter dem som gått bort, kan jag finna trygghet i att åka till denna plats. Från djupet av mitt hjärta kan jag känna de vibrationer och tecken som närstående ger mig. Jag ser bilder när jag blundar och ser hur anhöriga vinkar och vill ge mig kärlek och ork för att leva den optimistiska väg jag valt.

Detta är så krångligt att förklara i ord. Det är så svårt att få andra att tro på det. Jag vill ändå få det förklarat. För detta är något som alla människor har inom sig. Alla kan göra detta, även om vi bär på olika starka krafter. Det finns där inom oss. 

Men det är ändå det som är så roligt med detta. Att jag i mitt innersta vet vad jag känner, ser och får till mig. Det är till och med svårt för mig att förstå, som en gång har varit så rädd och skeptisk till detta, att just jag en dag skulle kunna se och höra det oförklarliga. 

I mitt innersta finner jag lugn, acceptans och en slags fridfullhet. Jag är tacksam för jag lärt mig detta. 

Jag fortsätter att sitta där på min sten. Högt över vägen. Känner solens värme stråla ner på mig genom trädkvistarna. Jag tittar på ängen som står i full grönska. Jag kanske sitter fem minuter eller kanske 20. Hur som helst, det gör gott. Själ och hjärta mår bra av att slappna av.

Jag är tacksam för allt vad livet ger. 

 

Tacksam ♥

DSC 1303


Känner du doften av skog?

Skrivet av Sofia Svevar 07.05.2020

Kategorier:

DSC 1268 1

Åker iväg ut med bilen på en skogsväg och hittar en lämplig parkering. Jag kliver ur bilen. Det är alldeles tyst. Inga buller, tutningar och ingen annan människa i närheten. Det är bara jag.

Jag drar ett djupt andetag. Känner hur den friska skogsdoften fyller mina lungor. Jag hör hur kvistarna, riset och mossan knastrar under mina fötter när jag börjar gå. Doften av barr. Känslan av befrielse. Även den blåsigaste dag kan kännas så lugn och varm här i skogen. Värmen från solen gör att jag får en inspirerande upplevelse. Jag blir glad. Känner hur jag sakta börjar le.

Känslan av harmoni och lugn.

Det är precis vad hjärtat behöver just nu.

När jag går där, kommer jag på en sång som min farmor alltid sjöng när jag var liten - då hon alltid tog med mig på promenad i skogen.

"Ett, två, tre, fyra, fem och sex och sju... Ut i skogen tåga alla nu..."

Ett glatt återseende får jag med minnet som liten. Samma känsla. Samma kärlek. Samma glädje.

Just denna stund i skogen, ger jag mig själv ny lugn, styrka och motivation.

 


Det är något speciellt här.
100% färdigladdad för en ny dag.


Färgklick

Skrivet av Sofia Svevar 20.04.2020 | 1 kommentar(er)

När jag skriver blogginlägg lyssnar jag oftast på meditationsmusik. Oftast meditationsmusik som jag känner att jag behöver för stunden, men ibland också musik som jag vill skall framhävas i ett inlägg. Det kan vara allt från att rensa energier, positivt tankesätt, glädje, hopp, lugnande eller upplyftande.. Det finns så många olika varianter att välja mellan.


Den senaste tiden har jag lyssnat mycket på meditationsmusik som höjer kreativiteten och "artisten" i mig själv. Detta är en del av mig som jag försöker få att blomma ut just nu. Eftersom det betyder så mycket för mig att jobba kreativt.

I yngre år skulle jag hetsat fram saker jag vill göra. Det skulle hända med detsamma. I dagens läge försöker jag sakta men säkert trippa på tå, smyga och titta långsiktigt framåt. Saker som jag trivs med, vill jag skall finnas i min vardag i stort sett varje dag på något sätt. Därför försöker jag sätta små färgklickar av kreativiteten för att sakta nå mina mål. Varför hetsa? Jag har hela livet framför mig att lära mig nya saker, ta in det och därefter jobba med de tidsfördriv jag tycker om.

Sakta och försiktigt. Njuta av stunden. Det är ju också en variant av färgklick.


Våren, det är något med dig

Skrivet av Sofia Svevar 19.04.2020

Kategorier:
Taggar:

DSC 558

Solen värmer, snön smälter, fåglar kvittrar och sinnet växer till liv igen. Är det då jag förväntar mig att våren skall ta mig med stormsteg?

Jag kan nästan inbilla mig, känna och se hur knoppar brister, hur mina höstsådda tulpaner börjar ta fart i rabatten. Solnedgångarna lyser röd och vårjackan åker hastigt på. För nu är det vår. Fräscht och nytt. Hela hjärtat fylls upp av ljus och glädje. Det sprider sig vidare ut i kroppen. Ny härlig energi. Glädje. Nya visioner och många idéer föds.

Våren. Det är som att starta om kroppen. Sinnet och hjärtat.

Det är nu jag kan känna en kraft för förnyelse och tillväxt. Jag vill göra allt och lite till.

Våren. Du gör mig galen.

Jag blir som korna. Kosläpp i hagen. Glädjande skutt, skratt och tårar. Glädjens dag. Fullt med ljus och ståt.

Det är så våren är för mig. Glädjens dag. Varje dag.


När drömmar tar över

Skrivet av Sofia Svevar 03.03.2020

Kategorier:

Känslor. Som i en virvelvind.

Jag vaknar upp med en djup suck. En stor ångest. Tittar mig runt i rummet.

Ligger mannen bredvid? Var är hunden? Vad är klockan? Och alla dess hundra tankar som hinner flyga förbi i farten.

- Ahh, det var bara en dröm, tänker jag.

Om det så handlar om att drunkna, att sin käresta är otrogen, att man blir jagad av hemska odjur, att någon nära dör eller något annat som gör att man känner panik, rädsla och en isande känsla i hjärtat.

Där ligger jag i sängen. Hjärtat pumpar.

Försöker ta en lättnande suck. Försöker tänka mindfulnesstanken "det är okej", "här och nu".

I vissa stunder hjälper det otroligt. I vissa stunder hjälper det inte alls.

Det konstiga är att drömmar som verkligen får mig att känna panik, etsar sig fast under dagen. Huvudet känns lika mörbultat som efter en hård löprunda. Eller som när jag är riktigt bakfull. Lika mycket kämpar hjärnan med vad jag gått igenom under natten.

Varför är det så? Drömmar borde försvinna snabbt, tycker jag. Medan vissa drömmar lägger sig som ett mörkt moln över en hela dagen.. Varför? Är det något jag behöver bearbeta? Vad betyder drömmen?

Tusen tankar.

En mörbultad hjärna.

Ett slitet sinne.

Ibland kan det vara så.

Men i ärlighetens namn.

Det är okej.

DSC 0440 1


Hur känns det att gå på grus?

Skrivet av Sofia Svevar 17.02.2020

Kategorier:

Naturen. Att gå på en lugn promenad. Eller kanske en powerwalk. Hur som, glöm inte bort att andas och ta in omgivningen. Att leva i nuet. Här och nu. Att just du, är på den plats du är nu. I den stressiga vardag, är det så viktigt att komma ihåg dig själv. Att finna trygghet och jordning, att bara känna att du står stadigt. Naturen, är en kraft där man hämtar den bästa energin för både kropp och knopp. Den lugnar, ger hopp och ny energi.

Så länge jag kommer ihåg har jag alltid njutit av naturen. Havet. Skogen. Doften. Ljuden. Synen av allt det vackra. Naturen är kraftfull. Magisk.

Som liten lekte jag mycket i skogen och jag kommer ihåg alla otaliga promenader jag gick med både farmor och mormor i skogen. För att bara ta en promenad. Eller för att söka bär eller svamp.

När jag blev lite äldre började jag gå egna promenader och sprang mycket. Långa turer ute vid ängar och skogsvägar. Kommer speciellt ihåg en sommar, kanske jag var 14 år? Jag hade blåa fotbollsshorts, en vit topp och blond i håret som jag var då. Jag sprang över ängar, den ljumma vinden smekte mina kinder och jag kände hur endorfinerna av sprinten gjorde mig lycklig. Fågelkvitter och doften av grönska. Hela livet fanns framför ens fötter. Men för den stunden fanns man bara där och då.

Idag har jag gått tillbaka till de mer lugna promenaderna som jag först växte upp med. Det är då jag kan ta in allt det vackra och sköna med naturen. Doft av träd, mossa, bark och allt som hör till. Att bara finnas där och då. Att glädjas åt allt det vackra ögat kan se, att kunna höra vinden, fåglar och allt annat brus runtomkring. Jag känner marken under fötterna. Hur snön eller sanden knastrar under fötterna. Tänk vilket under att just jag går här. Just nu.

Jag tar in allt ljud jag kan höra. Alla bilder som susar förbi. Jag låter det snabbt försvinna, för att inte huvudet skall få för mycket intryck. Jag försöker tänka: Här och nu. Hur känner jag nu? Var känns det bra just nu? Låter tankarna komma och låter dem gå lika snabbt. Det är okej. Det är okej att tänka och det är okej att låta tankarna gå. Andas in. Andas ut.

Naturen. Den ger ny kraft. Energi.


Energitjuvar

Skrivet av Sofia Svevar 03.01.2020

Kategorier:

Vi människor består av en viss mängd energi. Den energin vi har inom oss, håller vår koncentration uppe, behåller vår motivation i arbetet och denna energi ser till att vi håller oss positiva och klarar av det vardagliga livet. Levande människor behöver kärlek, omsorg och närhet. Det mår vi bra av.

Människor som får oss att må bra och ger oss den energin vi behöver, ger oss mer levnadsglädje. Det är dessa människor vi bör behålla i vårt liv som får oss motiverade att gå framåt. Människor som får vårt humör att lyckas. Människor som får vår energi att höjas till skyarna. Dessa människor/vänner/familjemedlemmar är dem som vi bör hålla oss nära för att vi skall må bra.

Då finns det också så kallade energitjuvar. Det är personer som vi känner dränerar oss på energi. När vi umgåtts eller varit i närheten av dessa människor, blir vi trötta, okoncentrerade, på sämre humör, vi får ett negativare tankesätt... Vi kan även känna skam, maktlöshet, svartsjuka och vi vågar inte säga ifrån. Energitjuvar tar det positiva känslorna från oss. Det positiva vi känner byts ut mot negativa tankar och sättet att se på oss själva. Energitjuvar ger inte tillbaka god energi, de tar endast den från dig. Känner man detta bör man fundera över om relationen verkligen är bra för en.

Vår energi som strömmar genom oss, är nyckeln till vår egen lycka. Vår energi, inom oss, skapar vägen för framgång och ett gott liv.

 

Hur skall man göra för att komma bort från energitjuvarna då?

● Börja med att släppa taget om de personer, som du känner tar din energi. Människor som klagar, dömer eller endast delar med sig av negativa händelser. Var inte någons skräpkorg.

● Jobba med dig själv och känn efter vem som ger dig god energi. Håll t.ex. löften och arbeta för att bli en bättre människa. Detta gör att man blir starkare och kan sedan hålla sig borta från den negativa energin.

● Umgås med människor som håller ditt humör uppe och som du känner får dig att må bra.

● Rensa garderoben, kökshyllorna eller något annat som ger dig negativ energi i hemmet. Detta bygger också upp din känsla för vilka personer som för med sig negativ energi till dig. Det stärker ditt mentala sätt och samtidigt ger det dig mer känsla att gå på.

● Och slutligen! Lyssna till dig själv. Vad behöver jag? Vad mår jag bra av? Vem vill jag umgås med? Du ger dig själv kärlek, genom att lyssna och vara medveten om vad just du behöver.

 


Hoppas att detta hjälper någon som kanske känner att det finns någon person i din närhet som tar din energi. Våga stå på dig. Gå din egen väg. Det är ditt liv, och du lever just nu!

KRAM och ha en bra dag! ♥

DSC 1428


Att finna ljus

Skrivet av Sofia Svevar 19.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Det är tidig morgon. Jag vaknar till och det är alldeles mörkt ute. Det står att klockan är 07:54. Försöker vakna till genom att gå igenom och känna varje kroppsdel. Sträcker på mig så att syret får sprida sig runt kroppen, ligger vaken en stund och tittar i taket. Med alla makt försöker jag; "Idag, blir det en bra dag. Positiv, fantastisk och bra dag".

Där ligger jag i sängen, försöker att insupa alla dess positiva egenskaper och ting jag kommer på i världen, så att livet, just nu, skall kännas lite lättare och bättre.

Idag är det extra viktigt att jag behöver fundera...

 

Vad behöver jag göra idag, för att just jag skall må bra? Behöver jag lugn och ro? Behöver jag sällskap? Behöver jag träna? Vad säger kroppen? Vad säger hjärtat?

Hur mycket jag än försöker sprida ut alla de positiva ting jag kan komma på, så känner jag ingenting. Ibland kan det vara så. Då är det bara att följa med på färden och se vad dagen har att komma med. Ibland kan det kännas psykiskt tungt, ibland kan det vara skönt och ibland kan det vara lite irriterande.

Varje dag behöver inte vara perfekt. Eller kännas perfekt. Vi kan bara göra det bästa av det. Vi kan försöka njuta av småsaker. Försöka hitta de små ljusglimtar som gör att dagen avslutas på ett välbehövligt sätt för oss. Även om det ibland känns som att glimtarna inte riktigt vill glimra till, försök igen.

Du är duktig! Du är bra! Du kan lyckas! Du är bra för att du är du! Du är det viktigaste i ditt liv! ♥ ♥ ♥

DSC 0331 1