DSC 200

Känner du doften av skog?

Skrivet av Sofia Svevar 07.05.2020

Kategorier:

DSC 1268 1

Åker iväg ut med bilen på en skogsväg och hittar en lämplig parkering. Jag kliver ur bilen. Det är alldeles tyst. Inga buller, tutningar och ingen annan människa i närheten. Det är bara jag.

Jag drar ett djupt andetag. Känner hur den friska skogsdoften fyller mina lungor. Jag hör hur kvistarna, riset och mossan knastrar under mina fötter när jag börjar gå. Doften av barr. Känslan av befrielse. Även den blåsigaste dag kan kännas så lugn och varm här i skogen. Värmen från solen gör att jag får en inspirerande upplevelse. Jag blir glad. Känner hur jag sakta börjar le.

Känslan av harmoni och lugn.

Det är precis vad hjärtat behöver just nu.

När jag går där, kommer jag på en sång som min farmor alltid sjöng när jag var liten - då hon alltid tog med mig på promenad i skogen.

"Ett, två, tre, fyra, fem och sex och sju... Ut i skogen tåga alla nu..."

Ett glatt återseende får jag med minnet som liten. Samma känsla. Samma kärlek. Samma glädje.

Just denna stund i skogen, ger jag mig själv ny lugn, styrka och motivation.

 


Det är något speciellt här.
100% färdigladdad för en ny dag.


Färgklick

Skrivet av Sofia Svevar 20.04.2020 | 1 kommentar(er)

När jag skriver blogginlägg lyssnar jag oftast på meditationsmusik. Oftast meditationsmusik som jag känner att jag behöver för stunden, men ibland också musik som jag vill skall framhävas i ett inlägg. Det kan vara allt från att rensa energier, positivt tankesätt, glädje, hopp, lugnande eller upplyftande.. Det finns så många olika varianter att välja mellan.


Den senaste tiden har jag lyssnat mycket på meditationsmusik som höjer kreativiteten och "artisten" i mig själv. Detta är en del av mig som jag försöker få att blomma ut just nu. Eftersom det betyder så mycket för mig att jobba kreativt.

I yngre år skulle jag hetsat fram saker jag vill göra. Det skulle hända med detsamma. I dagens läge försöker jag sakta men säkert trippa på tå, smyga och titta långsiktigt framåt. Saker som jag trivs med, vill jag skall finnas i min vardag i stort sett varje dag på något sätt. Därför försöker jag sätta små färgklickar av kreativiteten för att sakta nå mina mål. Varför hetsa? Jag har hela livet framför mig att lära mig nya saker, ta in det och därefter jobba med de tidsfördriv jag tycker om.

Sakta och försiktigt. Njuta av stunden. Det är ju också en variant av färgklick.


Våren, det är något med dig

Skrivet av Sofia Svevar 19.04.2020

Kategorier:
Taggar:

DSC 558

Solen värmer, snön smälter, fåglar kvittrar och sinnet växer till liv igen. Är det då jag förväntar mig att våren skall ta mig med stormsteg?

Jag kan nästan inbilla mig, känna och se hur knoppar brister, hur mina höstsådda tulpaner börjar ta fart i rabatten. Solnedgångarna lyser röd och vårjackan åker hastigt på. För nu är det vår. Fräscht och nytt. Hela hjärtat fylls upp av ljus och glädje. Det sprider sig vidare ut i kroppen. Ny härlig energi. Glädje. Nya visioner och många idéer föds.

Våren. Det är som att starta om kroppen. Sinnet och hjärtat.

Det är nu jag kan känna en kraft för förnyelse och tillväxt. Jag vill göra allt och lite till.

Våren. Du gör mig galen.

Jag blir som korna. Kosläpp i hagen. Glädjande skutt, skratt och tårar. Glädjens dag. Fullt med ljus och ståt.

Det är så våren är för mig. Glädjens dag. Varje dag.


När drömmar tar över

Skrivet av Sofia Svevar 03.03.2020

Kategorier:

Känslor. Som i en virvelvind.

Jag vaknar upp med en djup suck. En stor ångest. Tittar mig runt i rummet.

Ligger mannen bredvid? Var är hunden? Vad är klockan? Och alla dess hundra tankar som hinner flyga förbi i farten.

- Ahh, det var bara en dröm, tänker jag.

Om det så handlar om att drunkna, att sin käresta är otrogen, att man blir jagad av hemska odjur, att någon nära dör eller något annat som gör att man känner panik, rädsla och en isande känsla i hjärtat.

Där ligger jag i sängen. Hjärtat pumpar.

Försöker ta en lättnande suck. Försöker tänka mindfulnesstanken "det är okej", "här och nu".

I vissa stunder hjälper det otroligt. I vissa stunder hjälper det inte alls.

Det konstiga är att drömmar som verkligen får mig att känna panik, etsar sig fast under dagen. Huvudet känns lika mörbultat som efter en hård löprunda. Eller som när jag är riktigt bakfull. Lika mycket kämpar hjärnan med vad jag gått igenom under natten.

Varför är det så? Drömmar borde försvinna snabbt, tycker jag. Medan vissa drömmar lägger sig som ett mörkt moln över en hela dagen.. Varför? Är det något jag behöver bearbeta? Vad betyder drömmen?

Tusen tankar.

En mörbultad hjärna.

Ett slitet sinne.

Ibland kan det vara så.

Men i ärlighetens namn.

Det är okej.

DSC 0440 1


Hur känns det att gå på grus?

Skrivet av Sofia Svevar 17.02.2020

Kategorier:

Naturen. Att gå på en lugn promenad. Eller kanske en powerwalk. Hur som, glöm inte bort att andas och ta in omgivningen. Att leva i nuet. Här och nu. Att just du, är på den plats du är nu. I den stressiga vardag, är det så viktigt att komma ihåg dig själv. Att finna trygghet och jordning, att bara känna att du står stadigt. Naturen, är en kraft där man hämtar den bästa energin för både kropp och knopp. Den lugnar, ger hopp och ny energi.

Så länge jag kommer ihåg har jag alltid njutit av naturen. Havet. Skogen. Doften. Ljuden. Synen av allt det vackra. Naturen är kraftfull. Magisk.

Som liten lekte jag mycket i skogen och jag kommer ihåg alla otaliga promenader jag gick med både farmor och mormor i skogen. För att bara ta en promenad. Eller för att söka bär eller svamp.

När jag blev lite äldre började jag gå egna promenader och sprang mycket. Långa turer ute vid ängar och skogsvägar. Kommer speciellt ihåg en sommar, kanske jag var 14 år? Jag hade blåa fotbollsshorts, en vit topp och blond i håret som jag var då. Jag sprang över ängar, den ljumma vinden smekte mina kinder och jag kände hur endorfinerna av sprinten gjorde mig lycklig. Fågelkvitter och doften av grönska. Hela livet fanns framför ens fötter. Men för den stunden fanns man bara där och då.

Idag har jag gått tillbaka till de mer lugna promenaderna som jag först växte upp med. Det är då jag kan ta in allt det vackra och sköna med naturen. Doft av träd, mossa, bark och allt som hör till. Att bara finnas där och då. Att glädjas åt allt det vackra ögat kan se, att kunna höra vinden, fåglar och allt annat brus runtomkring. Jag känner marken under fötterna. Hur snön eller sanden knastrar under fötterna. Tänk vilket under att just jag går här. Just nu.

Jag tar in allt ljud jag kan höra. Alla bilder som susar förbi. Jag låter det snabbt försvinna, för att inte huvudet skall få för mycket intryck. Jag försöker tänka: Här och nu. Hur känner jag nu? Var känns det bra just nu? Låter tankarna komma och låter dem gå lika snabbt. Det är okej. Det är okej att tänka och det är okej att låta tankarna gå. Andas in. Andas ut.

Naturen. Den ger ny kraft. Energi.


Energitjuvar

Skrivet av Sofia Svevar 03.01.2020

Kategorier:

Vi människor består av en viss mängd energi. Den energin vi har inom oss, håller vår koncentration uppe, behåller vår motivation i arbetet och denna energi ser till att vi håller oss positiva och klarar av det vardagliga livet. Levande människor behöver kärlek, omsorg och närhet. Det mår vi bra av.

Människor som får oss att må bra och ger oss den energin vi behöver, ger oss mer levnadsglädje. Det är dessa människor vi bör behålla i vårt liv som får oss motiverade att gå framåt. Människor som får vårt humör att lyckas. Människor som får vår energi att höjas till skyarna. Dessa människor/vänner/familjemedlemmar är dem som vi bör hålla oss nära för att vi skall må bra.

Då finns det också så kallade energitjuvar. Det är personer som vi känner dränerar oss på energi. När vi umgåtts eller varit i närheten av dessa människor, blir vi trötta, okoncentrerade, på sämre humör, vi får ett negativare tankesätt... Vi kan även känna skam, maktlöshet, svartsjuka och vi vågar inte säga ifrån. Energitjuvar tar det positiva känslorna från oss. Det positiva vi känner byts ut mot negativa tankar och sättet att se på oss själva. Energitjuvar ger inte tillbaka god energi, de tar endast den från dig. Känner man detta bör man fundera över om relationen verkligen är bra för en.

Vår energi som strömmar genom oss, är nyckeln till vår egen lycka. Vår energi, inom oss, skapar vägen för framgång och ett gott liv.

 

Hur skall man göra för att komma bort från energitjuvarna då?

● Börja med att släppa taget om de personer, som du känner tar din energi. Människor som klagar, dömer eller endast delar med sig av negativa händelser. Var inte någons skräpkorg.

● Jobba med dig själv och känn efter vem som ger dig god energi. Håll t.ex. löften och arbeta för att bli en bättre människa. Detta gör att man blir starkare och kan sedan hålla sig borta från den negativa energin.

● Umgås med människor som håller ditt humör uppe och som du känner får dig att må bra.

● Rensa garderoben, kökshyllorna eller något annat som ger dig negativ energi i hemmet. Detta bygger också upp din känsla för vilka personer som för med sig negativ energi till dig. Det stärker ditt mentala sätt och samtidigt ger det dig mer känsla att gå på.

● Och slutligen! Lyssna till dig själv. Vad behöver jag? Vad mår jag bra av? Vem vill jag umgås med? Du ger dig själv kärlek, genom att lyssna och vara medveten om vad just du behöver.

 


Hoppas att detta hjälper någon som kanske känner att det finns någon person i din närhet som tar din energi. Våga stå på dig. Gå din egen väg. Det är ditt liv, och du lever just nu!

KRAM och ha en bra dag! ♥

DSC 1428


Att finna ljus

Skrivet av Sofia Svevar 19.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Det är tidig morgon. Jag vaknar till och det är alldeles mörkt ute. Det står att klockan är 07:54. Försöker vakna till genom att gå igenom och känna varje kroppsdel. Sträcker på mig så att syret får sprida sig runt kroppen, ligger vaken en stund och tittar i taket. Med alla makt försöker jag; "Idag, blir det en bra dag. Positiv, fantastisk och bra dag".

Där ligger jag i sängen, försöker att insupa alla dess positiva egenskaper och ting jag kommer på i världen, så att livet, just nu, skall kännas lite lättare och bättre.

Idag är det extra viktigt att jag behöver fundera...

 

Vad behöver jag göra idag, för att just jag skall må bra? Behöver jag lugn och ro? Behöver jag sällskap? Behöver jag träna? Vad säger kroppen? Vad säger hjärtat?

Hur mycket jag än försöker sprida ut alla de positiva ting jag kan komma på, så känner jag ingenting. Ibland kan det vara så. Då är det bara att följa med på färden och se vad dagen har att komma med. Ibland kan det kännas psykiskt tungt, ibland kan det vara skönt och ibland kan det vara lite irriterande.

Varje dag behöver inte vara perfekt. Eller kännas perfekt. Vi kan bara göra det bästa av det. Vi kan försöka njuta av småsaker. Försöka hitta de små ljusglimtar som gör att dagen avslutas på ett välbehövligt sätt för oss. Även om det ibland känns som att glimtarna inte riktigt vill glimra till, försök igen.

Du är duktig! Du är bra! Du kan lyckas! Du är bra för att du är du! Du är det viktigaste i ditt liv! ♥ ♥ ♥

DSC 0331 1


Vintermeditation

Skrivet av Sofia Svevar 30.11.2019

(Tryck igång musiken)

Istället för att skjuta undan ljuset som vi behöver som mest den här årstiden, tänkte jag nu göra en vintermeditation för er, som gör att ni kan ta in mer energi, sol och klarhet i livet under denna vinterperiod. En trevlig stund för er själva inför lillajul och första advent. Eller kanske någon dag när ni känner att ni behöver extra ljus och energi.


Börja med att sätta er tillrätta, eller ligg ner. Hur som helst, bara ni sitter eller ligger bekvämt. Slut sedan era ögon.

 

Slappna av i varje kroppsdel. Börja med dina fötter.
Gå sedan vidare med vaderna, framsida av smalben, knä, låren och baklåren.

Ni kan tänka er att ni sveper ett sken av guld genom kroppen eller kanske ni ser en annan färg?
Har ni ont någonstans? Lägg extra mycket av sken och energi där.

Slappna av i baken, magen, ryggen; kota för kota... och sedan bröstkorgen.
Efteråt ser ni hur ljuset fortsätter över axlar och armar, enda ut i fingerspetsarna...

Skenet sprider sig vidare över hals, nacke och baksidan av huvudet.
Vidare åker det mot pannan, näsan, ögon, kinderna och munnen.

När ni gått genom hela kroppen, stärk detta sken som just gått genom er.
Lägg till extra mycket kärlek till hjärtat och känn att ni blir varma och glada inombords.

 

Fortsätt meditationen, genom att ni föreställer er ett vinterlandskap. Kanske är det ute vid vattnet? I en skog? Eller på en åker? Eller en annan plats där ni känner att ni finner ro.

Solen skiner här. Det gnistrar så vackert i frosten när solen möter alla små ljuspartiklar. Som små, små kristaller. Ni drar ett djupt andetag, och andas.

Tänk er att ni sätter er ner på en sten, eller kanske lägger ni er ner i snön. Ni blundar. Njuter. Andas. Samlar kraft, energi och solljus. Ni känner hur kroppen fylls upp av glada minnen, ljus och ett inre lugn. Stärk ljuset ni samlar på er. Ta in solen. Kanske känner ni att ni blir gladare? Och till och med börjar le?

Vila i detta nu en stund. Andas in den friska luften. Känn lugnet.

Andas.

Ligg kvar så länge ni känner att ni behöver.

 
Före ni vaknar till och öppnar ögonen, rör sakta på fötter och händer.
Vakna sakta till liv. Ligg eller sitt en stund på den plats där du befinner dig just nu.

Hur känns det? Lugn? Glad? Fick du en tankeställare? Eller kanske ett budskap?

Allt är okej att känna. 


Våga släppa taget - del 3

Skrivet av Sofia Svevar 27.11.2019

Del 1 och 2 handlade om att öppna nästa dörr och ta klivet ut i intet. Att våga se sina brister och börja kliva in i den nya tiden. Just det där otroligt, obehagliga steget, ut i världen, där man inte har en aning om var fotsteget hamnar. Ett stort svart hål. Där det någonstans finns något stabilt att stå på. Det är du som väljer var du hamnar. Om du gör det med öppet hjärta, eller kanske med en bit av frustration och osäkerhet. Bara gör det - utmaningar är bra!

När jag tänker på dagens samhälle så känns det för mig som att det är en stor blandning av ytlighet. Med ytlighet, menar jag att man just som jag sa tidigare, behandlar utsidan av sig själv mer, än vad man behandlar insidan. Vi går mot tider där ytligheten börjar sakta lösas upp och byts ut till meditation, andlighet och en känsla av att bara finnas i nuet. Att må bra, känna sig bra och en vilja att bara kunna leva i nuet och lyssna till sig själv. Och egentligen, en intressant tanke, är hur mycket känslor och egenskaper en person besitter på som inte syns utåt.

I väldigt många år (speciellt de unga åren), stod jag också för endast ytligheten av mig själv. Jag ville bära fina kläder, ha en vacker lägenhet, vara någon som jag inte är och allt i livet skulle verka vara perfekt utåt sett. Men varför? Detta tog en hel drös av energi av mig... Och innerst inne, visste jag någonstans, att detta inte skulle hålla så länge. För jag visste att det här är inte jag.

Har jag fel; Om jag säger att jag vet med stor sannolikhet att en del av er också kan känna samma sak ibland?

Bli ert eget ideal! Att lyssna till sig själv, vad man önskar och ber om. Lyssna med intuitionen och bara titta inåt. Jag bestämde mig för att släppa mina tyglar och bara vara mig själv. På detta vis, kan jag snabbt ta mig upp på vägen igen och börja gå i rätt riktning. Gå i rätt riktning, mot det som jag är menad att göra.

För det fina med livet är ju hur olika vi människor är och hur många och otaliga vackra egenskaper vi har. Alla har vi något gott att föra med oss till livet. Alla är vi här för att vi har ett mål att uppnå. Tillsammans kan vi göra vad som helst. Tillsammans kan vi hjälpa. Tillsammans är vi starka.


Att våga släppa taget - del 2

Skrivet av Sofia Svevar 23.11.2019

Jag vet med stor sannolikhet att jag inte är den enda i världen som behöver släppa taget om de svaga stunderna i livet. Alla har vi varit med om något som format oss på ett visst sätt. Det kan handla om sjukdom, dödsfall, olycklig kärlek, elaka människor, något dumt man själv gjort... Vad som helst som ni anser har satt ett avtryck hos er.

Den svagaste punkten jag bär på är att gammalt groll (som sjukdom, svek) har satt djupa spår i mig. Mitt stjärntecken är kräftan, och det typiska hos kräftan är att den samlar på sig all negativitet och man tänker över det i hundra år. Även om jag är en optimist så har jag ändå svårt att titta endast framåt och glömma det som varit. Detta kan också vara något som gjort att jag inte vågat ta steget ut, och vågat vara mig själv. För jag har varit så rädd att göra bort mig och funderat över vad ni som läser detta, tänker om mig.

Men som ni vet med allt. Negativiteten måste man jobba med. Det hjälper bäst att bara våga. Våga släppa taget. Hoppa. Hoppas att man landar mjukt. Landar man inte mjukt så har man åtminstone lärt sig något. Samtidigt, kan man passa på att titta på utsikten när man hoppar och inse att vi lever i en helt fantastiskt värld. Så vacker. Tänk, att vi får ta del av ALLT detta. Vilken lyckträff vi gjorde!

Fortsätt ha en riktigt fantastisk dag! Kram på er! ♥