DSC 200

Platsen av lugn

Skrivet av Sofia Svevar 24.06.2020 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Högt uppe över vägen på en stor sten. Där sitter jag. Benen i kors, i avslappnande ställning. Jag ser en äng. Jag ser träd. Stora granar. Jag andas in och ut. Lugnt. Även om jag sitter i skuggan kan jag känna solen värme stråla genom trädkvistarna. 

Denna plats tilltalar mig. Jag känner att här kan kropp och själ slappna av. På denna plats kan jag bara sitta och titta eller kanske blunda om jag känner för det. Jag känner efter hur det känns i kroppen och bara sitter där i nuet. Bara är. Andas. 

När min kropp slappnar av kan jag känna (vi kan kalla det) vibrationer från anhöriga som gått bort. Ibland kan en sång dyka upp i mitt huvud och då vet jag vem som finns intill mig. Ibland kan jag få till mig fina ord eller minnen och då är det någon annan som finns intill mig. De från andra sidan som vi saknar kan hjälpa oss genom just dessa små saker. 

Men just i denna stund fylls jag med lugn. När jag blundar ser jag hav, skog och solen som sakta lyser genom trädtopparna. Här är min lugna zon. 

Om jag känner att jag behöver lugn och ro eller kanske bara känner en längtan efter dem som gått bort, kan jag finna trygghet i att åka till denna plats. Från djupet av mitt hjärta kan jag känna de vibrationer och tecken som närstående ger mig. Jag ser bilder när jag blundar och ser hur anhöriga vinkar och vill ge mig kärlek och ork för att leva den optimistiska väg jag valt.

Detta är så krångligt att förklara i ord. Det är så svårt att få andra att tro på det. Jag vill ändå få det förklarat. För detta är något som alla människor har inom sig. Alla kan göra detta, även om vi bär på olika starka krafter. Det finns där inom oss. 

Men det är ändå det som är så roligt med detta. Att jag i mitt innersta vet vad jag känner, ser och får till mig. Det är till och med svårt för mig att förstå, som en gång har varit så rädd och skeptisk till detta, att just jag en dag skulle kunna se och höra det oförklarliga. 

I mitt innersta finner jag lugn, acceptans och en slags fridfullhet. Jag är tacksam för jag lärt mig detta. 

Jag fortsätter att sitta där på min sten. Högt över vägen. Känner solens värme stråla ner på mig genom trädkvistarna. Jag tittar på ängen som står i full grönska. Jag kanske sitter fem minuter eller kanske 20. Hur som helst, det gör gott. Själ och hjärta mår bra av att slappna av.

Jag är tacksam för allt vad livet ger. 

 

Tacksam ♥

DSC 1303

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar