DSC 200

Visa inlägg taggade med 'dröm'

Kallsvettig och rädd

Skrivet av Sofia Svevar 10.01.2021 | 1 kommentar(er)

Har du någon gång drömt så att drömmen uppfattats som verklig? Så verklig att man kunnat känna dofter, känna att man tar fysiskt i saker och att man kunnat känna starka känslor? Det har jag gjort i helgen. Drömmen var så verklig att den ännu sitter stenhårt fast i mitt minne. Här ska ni få höra: 

DSC 0163

"Det är natt och jag ligger vaken. Pulsklockan visar 01:35.  Där ligger jag och stirrar i taket. Ut i vad som kan likna tomma intet, för det är så mörkt i rummet. Jag vänder mig om och om igen i sängen. Funderar om jag borde gå upp och dricka lite vatten, kanske. 

Tankarna snurrar... Det hjälper inte.  Min kropp får ingen ro i natt. Där ligger jag i sängen och lyssnar på en snarkande hund och en sovande andra hälft. Mina ögon blir inte trötta och kroppen känns likadan som när jag har varit ute och sprungit. 

Jag tar med täcket och kudden och bestämmer mig för att gå och lägga mig på soffan istället. 

Där bäddar jag ner mig skönt. 

Här brukar jag alltid somna när jag sover oroligt. Och vaknar utvilad nästa morgon.

Men inte i natt. 

Klockan går. 02:26. 

Till slut somnar jag. Tror jag. 

Jag ligger där, klarvaken i soffan. Tittar ut över vardagsrummet och det ser precis ut som vanligt. Lite skrämmande ändå när mörkret ligger tätt i huset. Inte ett ljus syns.

Men, plötsligt börjar det blixtra utomhus och jag känner hur jag får kalla kårar längs med ryggraden. Det känns så overkligt.

Jag känner en iskall bris svepa över rummet som landar i mig. Brisen kramar om mig och jag känner hur mina axlar börjar spänna. Hjälp, tänker jag. 

Smygandes går jag iväg över vardagsrumsgolvet, via köket och in till sovrummet där jag vet att Mathias ligger och sover. På något konstigt vis känns det som att det är mera saker på golvet än vad jag kunde minnas att det var när jag gick och la mig i soffan för en stund sedan. Kanske jag bara kommer ihåg fel.

Jag går in till sovrummet och ger min man en kram, i hopp om att det skall ge mig ett större lugn.

Då i samma stund, ser jag en man komma gåendes in till köket medan jag sitter där på sängkanten. Han är lång, stadig och bredaxlad. Han har kort hår. Ljus tröja och blåa jeans. Den här mannen liknar så mycket på min Mathias som ligger och sover. Bara att denna man ser ut vara äldre.. Runt 45-50 år kanske.

Jag känner mig lugn, men samtidigt blir jag väldigt rädd. Jag känner hur jag börjar skrika. Jag skriker, skriker och skriker.

Till slut vaknar jag och är genomsvettig. Känner hur min hals är torr efter allt skrikande. Det känns som att jag fortfarande skriker på något sätt. Jag är frusen och känner att den där kalla brisen finns inom mig, men som nu sakta släpper.. 

Sedan inser jag att det var en dröm.

Mera vaken än tidigare och med mer stirrande ögon i taket än förut, försöker jag somna om. Jag sover några timmar till tills klockan ringer."

 

På morgonen efter denna dröm berättar jag för Mathias vad som hade hänt. Han nämnde genast "Ville!" och jag tänkte precis "Men såklart var det han!!". För ni kommer väl ihåg mina berättelser om mannen som dog på vår gård? Han som håller till hos oss på gården?
(Här hittar ni blogginläggen: Mannen som dog på vår går - del 1 och del 2)
Denna natt hade han tagit sig in i min dröm: och jag är säker på att han inte ville illa, utan det kändes mera som en vänlig gest än ett hot även om jag kände mig rädd.

I fortsättningen hoppas jag att Ville fortsätter att hålla sig lugn och att han håller sig ute i vargakylan som jag snällt bett om! Och om han så gärna vill hälsa på så kan han gärna göra det på ett lite lugnare sätt.. :) 

DSC 0170 2


Mitt innersta driv

Skrivet av Sofia Svevar 08.10.2020

En gång för väldigt längesedan såg mina drömmar så annorlunda ut mot vad de gör idag. Den lilla flicka som växte upp med söndagsklänningar och hade frisördrömmar, och som helst ville bo i ett slott där helst en prins kom ridandes på en häst - hon började titta inåt: känna glädje, stolthet och lärde sig att följa hjärtat istället för det ytliga som gick hem tidigare. 

Det är med glädje (och lite blygsel) som jag nu öppnar upp mitt hjärta och välkomnar in alla i mina drömmars värld. I detta inlägg står mina mål inom yrkeslivet i fokus. 

Drömmarna inom det estetiska byttes sakta men säkert ut mot människans tankesätt, innersta tankar, omsorg och varför människan reagerar och fungerar på olika sätt i olika situationer. Jag känner att jag är på rätt väg mot det som jag önskar mest i livet inom arbete: Att jobba med människor, självet, det sunda livet och att kunna lyssna till och förstå andra. Ett yrke där man själv känner att man mår bra och på samma gång får andra att må bra. Känslan av att veta att man kan hjälpa andra och få dem att lysa upp av glädje. Det är precis där jag vill vara. 

Jag känner ett sånt starkt driv inom mig, jag kan känna vad jag vill göra och uppnå för att kunna känna tillfredsställelse i mitt arbete. Jag har alltid känt att jag varit på rätt väg sedan jag började studera till socionom. Nu efter socionom jobbar jag som lärare inom småbarnspedagogiken, och där får jag göra andra glada och får dessutom väldigt många skratt själv i jobbet. Jag får utlopp för min kreativitet och får chansen att lära mig mera om teamarbete, solidaritet och hur man på bästa sätt går framåt tillsammans. Här finns allt. Lek, bus, skratt, kreativitet, lärande, hjälpande och även utförande kring verksamheten. 

Även om jag så starkt känner för detta, så vet jag att jag en dag kommer att göra något annat än att arbeta med barn. Hjälpa andra på ett annat sätt. Djupt där inom mig känner jag att jag kommer att jobba på samma sätt: Göra andra glada, inspirera, stärka självkänslan och kärleken till sig själv. Men jag vill gärna föreläsa också någon gång i mitt liv och visa hur man klarar av att gå framåt trots motstridigheter och sjukdom. Hur man kan svänga om sitt liv till det bättre och hur man kan lära sig att se positivt även i de svåraste dagar. Jag vill visa drivet som finns inom mig - och ge det där drivet och positiviteten till andra. Få andra att känna samma glöd till livet som jag känner. Jag vill inspirera och hjälpa, få andra människor att känna att de är bra precis som de är. Jag vill hjälpa andra att hitta lugnet och förmågan att kunna lyssna inåt. 

Jag hade mina prinsessdrömmar som liten, men någonstans har alltid den innersta känslan inom mig sagt att jag finns här för att hjälpa andra och göra andra glada. Även om jag gör det nu också, så vet jag att drivet och kraften inom mig säger mig att det är så mycket mer än detta. Jag vet att jag inte är färdig med hjälpandet. För det finns så mycket mer där ute jag kan göra ännu för att stärka och glädja andra människor. 

Lyckan i ett arbete för mig är att kunna åstadkomma något gott i människors liv, att kunna stärka och hjälpa människors självkänsla, men även få andra att förstå: att tron på att livet är så mycket mer än negativitet och påfrestningar. Att lära andra att ur det onda i livet kommer alltid något gott. Att få andra att kunna gå vidare från tråkigheter med ett leende på läpparna, precis som jag har lärt mig genom åren.

 

Det är just den där eviga längtan efter drömmen som mitt innersta ropar efter - det är den vägen jag följer - tar emot utmaningar - och när jag är redo för utmaningarna som väntar - då finns jag här och nu mer än någonsin.

DSC 9242


Det var bara en dröm

Skrivet av Sofia Svevar 05.08.2020 | 1 kommentar(er)

Det börjar bli sensommar. Jag sitter och tittar ut över havet, sittandes på verandan en bit från vattnet. Känner en otrolig dragningskraft till vattnet. Jag stiger upp och går ut till bryggan. Står och stirrar ut över havet. Det är så vackert.

Mina ögon dras uppåt. Plötsligt drar mörka moln in över himlen. De täcker hela himlen. Jag börjar känna mig rädd. En uns av ångest. Jag börjar gå upp mot land igen med högre puls än innan. Men plötsligt, dras jag ner i vattnet. Ner under vattenytan. Längre och längre ner. Jag får ingen luft. Jag försöker simma och använda armarna, men jag kommer ingenstans. PANIK. JAG KOMMER ATT DRUNKNA.

DET BLIR SVART.

Ögonen slår upp. Ytlig andning. Snabb andning. Förvirrad. Mittemellan dröm och verklighet tittar jag till sidan. Puh. Mathias ligger där ännu. Snabbt återhämtar jag mig och börjar förstå att jag bara är hemma i min säng. Men ångesten, den ligger där och vilar, undermedvetet. Konstigt nog sitter detta i en stund innan det lugnar sig. Precis som att jag precis levde i verkligheten.

Drömmar brukar återspegla det som hänt under dagen. Också sånt som man undermedvetet behöver, eller kanske vill ha. Drömmar kan spegla sånt som man drömmer om eller sånt man gått och tänkt på en längre tid. I stort sett handlar oftast drömmarna om hur man själv mår.

Så kanske nästa gång du drömmer något annorlunda, eller något du undrar över vad det kan betyda... Sök upp det, så kanske du får en bättre förståelse vad du behöver just nu.

...Det får mig att fundera... Är jag undermedvetet stressad nu, eller kanske annars bara har mycket att fundera på? Vad är det som spökar hos mig undermedvetet? Tre djupa andetag. 

Det är okej.

 DSC 0557


Mål för 2020

Skrivet av Sofia Svevar 12.12.2019

Kategorier:
Taggar:

En gråmulen dag, med mycket god energi på lager, sitter jag här och tänkte att jag skulle dela med mig av några av mina mål jag har för 2020.

 

1. Våga vara mig själv

- Alltid har jag stått upp för mig själv, men har också samtidigt varit rädd för att bli missbedömd och nersedd. Idag känner jag att jag är på rätt väg och kommer att försöka bli bättre på att tro på mig själv och våga vara den jag är.

2. Våga följa min dröm

- En av drömmarna håller på att bli sann. Det kommer jag att informera mer om lite senare på bloggen. Spännande tider och spännande att se vad det för med sig!

3. Stressa mindre

- Jag behöver få bort min inre stress. Den får jag försöka ta hand om varje dag. Meditation är livet vid stress så det tackar jag hjärtligt för att jag har lärt mig.

4. Fortsätta utveckla min medialitet

- Att vara medial innebär inte att man bara är det hela tiden, utan det måste också övas för att man skall hålla sig "uppdaterad".

5. Fortsätta blogga

- Jag har bloggat från och till sedan jag var 15-16 år. Olika bloggar. Olika namn. Aldrig har jag känt mig som hemma som på den här bloggen. Det känns bra i både hjärta och själ.

6. Äta ännu mera grönt

- Och våga testa på nya grönsaker. Selleri har t.ex. inte varit något jag sett framemot att äta förr, men i höst har jag lärt mig. Dessutom kanske införa mera vegetariska rätter här hemma. Älskar grön mat.

 
Har ni några mål för 2020?

20191104 110355


Jag födde barn inatt

Skrivet av Sofia Svevar 03.12.2019

Kategorier:

Det står att klockan är 01:20. Vad hände nyss? Yrvaken går jag upp till toaletten. Ser mig omkring. Alldeles mörkt. Inga andar i syne. Verkar som att alla sover. Till och med vår arbetande man på utsidan. Han är förstås tillsagd att vara lugn om nätterna. Så det har han blivit duktig på.

Men vad hände nyss, ja? Jag drömde att jag födde barn. Aldrig hänt mig förut. Kommer ihåg att jag tänkte "lätt som en plätt" i drömmen, så tydligen en väldigt lätt förlossning.

Detta med drömtydning slog mig sedan på morgonen när jag vaknade igen. Jag MÅSTE kolla upp vad en förlossning innebär.

"Drömmen om en lätt förlossning symboliserar kreativitet och och stor framgång i framtiden. Du kommer att få vara kreativ och visa dina egenskaper och potentialer för världen. På grund av detta kommer du att bli belönad och du kommer att njuta av allt som förväntar dig i framtiden." (valgorande.com)

Wow, detta känns verkligen som att det hör hemma hos mig. Jag har blivit mera kreativ igen, och börjar sakta men säkert hitta tillbaka till den kreativa själ jag en gång varit. Att måla, fotografera och att dikta, börjar falla så enkelt för mig igen. Det känns helt underbart. Hoppas att drömtydningen stämmer! (Jag får väl återkomma om drömmen och se om det stämde sedan...)

Drömde du något intressant inatt?

Snapchat 398653789