DSC 200

Visa inlägg taggade med 'eeg'

Jag och hjärninfarkten - del 3

Skrivet av Sofia Svevar 05.11.2019

Lite över ett år har gått sedan jag fick mitt första anfall. Under detta år konstaterade man att jag hade två förändringar i vänstra hjärnhalva. Den ena på 2cm och den andra på 7mm.

 

30.07.2009. 
Jag började få migrän konstant. Jag kunde få migrän flera gånger i månaden, och till slut fick jag medicin för det. Emconcor. En hjärtmedicin egentligen, men som också hjälper mot migrän. Hurra!

Migränen blev bättre, och jag kände mig som kung i baren. Glad, uppåt, framåt och jag tänkte att nu blir jag frisk. Jag umgicks med vänner som vanligt, i tysthet, endast de närmaste visste.
Hur jag klarade av att hantera och förklara mina symptom som yrsel och trötthet, som jag fått efter min förlamning, det förstår jag inte, men jag var jag. En envis ungdom som hade hela världen framför sina fötter. Inget kunde stoppa mig.

Tills en dag i slutet av oktober.

29.10.2009.

En riktigt ruggig och höstig dag. Dagen då jag skulle köra upp, och KANSKE lyckas få körkort. Vem var inte nervös för att göra det? (Definitivt jag!) Samma kväll slutade med att jag kollapsade i min lägenhet i stan. Allt blev svart. Ni vet när man t.ex. redigerar en kortfilm med bilder och man sätter på fademodet mellan bilderna. Exakt så kändes det. Jag och min hjärna loggade ut. Jag hann ta mig till sängen och där var det som att trycka på en off-knapp.

Klick, ett epilepsi-anfall.

 

Denna höst gick livet upp och ner. Det tog alltid tvära hopp mellan att vara glad och ledsen. Det var här som tiden hann ifatt mig. Jag visste inte vem jag var. Fotograferandet på den tiden var något som hjälpte mig. Det var en av de bästa sakerna jag visste..

Efter mitt epilepsi-anfall, skulle jag även bara någon vecka efter på EEG. När man är vaken hela natten, för att sedan på morgonen kolla hjärnan, medan patienten sover. Detta såg normalt ut.

Januari 2010 - då fick jag veta att jag hade fått en till förändring i vänstra hjärnhalva. Nu har jag alltså 3 förändringar. Då var det mycket prat om MS. Som tur, så var det inte det. För då behöver man mera förändringar (fläckar på hjärnan). Det togs ett andra ryggmärgsprov som såg perfekt ut. Glad var jag för det.

Det var här, som jag på något sätt fick ett nytt liv. Min kropp återhämtades sakta, och den första fläcken på hjärnan blev mindre. Det enda jag led av var migränen som besökta mig nu som då, men mycket mer sällan än förut. Och min trötthet... Den eviga tröttheten.

Hela 2010 mådde jag bra! Tills jag fick hem brevet att jag skulle på gastroskopi, bakom hjärtat - Hjälp!