DSC 200

Visa inlägg taggade med 'förändring'

Min hjärninfarkt - 12 år sedan

Skrivet av Sofia Svevar 16.06.2020

Det var en vecka in i juni 2008. Löven hade slagit ut på björkarna, jag hade sjungit den blomstertid färdigt och kunde nu blicka framåt ett härligt sommarlov. Glädjande skratt och lycka. 

Jag såg framemot detta sommarlov och en vecka i Sverige hos släkten. Fart och fläng skulle det vara i vanlig ordning. Alltid skulle det hända något. Det skulle vara bad, sol, shopping, umgänge med vänner och allt roligt man kunde komma på. Sådan har jag alltid varit. Inte kunnat sitta still en sekund. För sommaren, det har alltid varit min favoritårstid. 

Denna midsommarvecka 2008, skulle komma att förändra mitt liv för gott. Det är exakt 12 år sedan nu. Den första förändringen i hjärnan uppstod midsommarveckan 2008, därefter kom två förändringar till. I detta inlägg, kommer jag nu att posta in de sex delar av min berättelse då jag fick hjärninfarkt som 16-åring, vad som hände därefter och hur jag mår idag.

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

 Hur påverkas jag idag? 

 

Jag vill även påminna om att ordspråket "lev livet som om det vore den sista" verkligen är ett ordspråk att ta på allvar. Njut av livet. Njut av allt vackert runtomkring, känn glädje för de människor som står nära och verkligen öppna ögonen och se allt vad livet har att ge. 

Allt gott! ♥

 

Denna bild är tagen i juli 2008.  

Lulea 109

 


Jag och hjärninfarkten - del 2

Skrivet av Sofia Svevar 30.10.2019

Saker som jag glömt bort kan jag lätt finna i min sjukjournal från denna tid. Jag hade varit väldigt trött och inte orkat gå så mycket, jag hade även huvudvärk från och till före min förlamning kom och hälsade på. Jag kunde inte prata ordentligt, eftersom jag var nedsatt i högra sidan av ansiktet. Min mamma kommer även ihåg att hon knappt kunde höra vad jag sa och att det var något som gjorde henne väldigt nervös.

 

21.6.2008. Det var från och med denna dag som jag skulle vistas på sjukhuset i flera år framåt för provtagningar, magnetröntgen, lumbalpunktion, skov och återfall. Min förlamning hade blivit bättre men jag var fortfarande svag. Det togs prover och jag fick för första gången åka in i magnetröntgen 26.06.2008.

Läskigt, tyckte jag. I magnetröntgen var det ett hiskeligt ljud och dessutom skulle man vara fastspänd i ett litet trångt utrymme.

Svaret kom den 10.07.2008:

 

10.07.2008. Högsommar.

"17-årig ung flicka, som fick nedsatt högersida i ansiktet, munnen, men också problem med nedsatt sensomotorik."

"MRI (magnetröntgen) blev tagen av huvudet. Fynd som hittades var en 2cm stor, oval förändring i vänstra hjärnhalva."

"Patienten bör undersökas omedelbart. Reserverar tid till Neurologiska polikliniken."

Där satt jag på en obekväm stol, tillsammans med en, för mig, okänd läkare. Det var så ljust i rummet, nästan så man fick kisa med ögonen för att se. Jag satt med ryggen mot den vita dörren, stirrandes på fönstret framför mig. Fångad i mig själv. Skulle jag springa? Skulle jag hålla tillbaka alla känslor? - Och det var precis det jag gjorde. Med ett leende på läpparna.

Inom mig skrek jag.

Inom mig grät jag.

Jag visste inte vad jag skulle tänka.

Samma dag träffade jag en vän, och där låg jag på sängen och grät. 

- Vad skall hända med mig nu? Sa jag.