DSC 200

Visa inlägg taggade med 'lär'

Träning och stress

Skrivet av Sofia Svevar 24.02.2020

Förut, som många andra, tränade jag också för att se bra ut och för min del var det att bli "smalare". Alla har vi väl tänkt över både kropp och våg? Dessutom drack jag både protein och Celcius i massor. Det enda som fanns i huvudet var att gå ut, åka iväg och springa eller åka till gymmet och sådär höll det på. Som i ett ekorrhjul.


Men jag glömde bort en sak - Det viktigaste av allt: Jag lyssnade aldrig till min kropp. När jag tänker tillbaka på alla de år som jag pressat och stressat mig själv med träning, endast för att se bra ut. Inte är det väl konstigt att kroppen börjar säga till på skarpen, eller hur? För på något sätt, börjar kroppen tilltala oss när vi behandlar den fel. Precis som att sätta i öronproppar när någon pratar. Jag levde endast i huvudet.

När jag förra våren trodde att jag blev utbränd, visade sig att jag fick en njurinflammation. Vilket visade sig komma från stress. Stressen i sig kommer från alla de unga år jag gömde undan, den viktiga biten av mig själv, som jag i detta nu visat för er redan på hösten. Jag glömde bort att bearbeta stressen, som kom på köpet, när jag mådde som sämst i livet. Jag glömde att lyssna. Istället fick jag lära mig en läxa. En tacksam läxa.

Just i denna stund funderar jag mycket kring hur jag någonsin skall komma bort från den stress jag lever i, som lämnat kvar hos mig. Den sitter så nära inpå och så fort jag gör något för mycket, märker jag det både i kropp och knopp. Stress är som gift för hjärntröttheten. Den dränerar mig totalt.

Nu har jag varit utan träning i ett halvår för att kroppen inte orkat med. Jag har äntligen kunnat börja gå på promenader och känner hur kraften börjar återkomma. Som nästa steg är det att börja ta sig till gymmet igen, i både hopp och tro att jag skall klara av att lyssna till mig själv bättre denna gång.

Att lära sig hantera stress. Att jobba med den. Att våga komma den nära inpå. Det är något jag behöver öva på, samtidigt sluta vara rädd för att komma den så nära.

...Att våga möta sina rädslor! ♥

DSC 1524


Inför det kommande året

Skrivet av Sofia Svevar 31.12.2019

One decade. 10 år. Livet tar, livet ger. Livet lär och livet får en att fundera. Vi människor genomgår otroligt mycket på 1 år. Tänka sig hur mycket vi klarar av på 10 år!

Vi genomgår kärleksförklaringar, babylycka, besked om död, nytt jobb, färdig examen, nya vänner, nyp mig i armen-dagar, olika sjukdomstillstånd.. Livet går upp och ner. Glad och ledsen. Förvirrad och förbannad.

 

Under dessa 10 år har jag träffat min tvillingsjäl, rest mycket, sett mycket, blivit socionom, mist både mormor och farfar, uppnått mål, varit ledsen, varit glad, varit lycklig, gift mig, bytt namn och skaffat hund.

Men det jag är mest stolt över, är att jag kämpat med mig själv, vågade ta klivet ut i det tomma intet och visa mig själv. Blotta hjärtat.

Hej! Jag heter Sofia Svevar. Jag fick hjärninfarkt när jag var 16 år. Mitt hjärta fick sig i samma veva en törn och det fick jag veta när jag var 20 år. Jag har just genomgått en njurinflammation + nefros vid ålder av 28. Allt detta kommer för alltid att finnas i min kropp. 

 

Jag lever. Jag lär. Jag tar. Jag ger. Jag kliver in i det nya året, seklet, med mera hopp, optimism och framåtanda och en dröm om att leva mera i nuet och leva sunt för att hålla mig frisk. Livet ses med helt andra ögon. Klokare ögon.

Tack för dessa 10 år livet. Med tacksamhet öppnar jag mina armar för de 10 kommande åren. Jag är beredd på allt och skall försöka omfamna allt med kärlek och den positivitet jag vet att jag bär på. Tack.

 


En 10 år gammal bild på det. GOTT NYTT ÅR! ♥♥♥

Photo on 2011 02 10 at 13.49 3