DSC 200

Visa inlägg taggade med 'livrädd'

Möten med spöken

Skrivet av Sofia Svevar 04.05.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

När jag insåg att jag kunde se och höra ljud från andra sidan (det var 2015), blev jag förstås väldigt rädd och eftertänksam först. Hjärtat bultade, benen skakade och jag visste inte hur jag skulle kunna berätta det för någon.


Därifrån tog det ungefär ett år innan jag verkligen kunde ta till mig energierna, det jag hörde och att använda intuitionen.. Även tron på att det verkligen var på riktigt det jag hörde. Det konstiga är när man öppnar upp sig för "spöken" och den andra sidan, så börjar man plötsligt se och höra saker mycket skarpare, tydligare och mer ofta.

Som tidigare sagt så var det första jag hörde min mormors röst. Jag stod och sorterade och gjorde fint på blomborden hos mina svärföräldrar. Efter den gången tog det länge innan jag hörde av mormor igen. Efter denna händelse började jag också höra saker här hemma. Det var inte min mormor.

Det var någon annan.

Det var någon som drog våra utemöbler på verandan...

Vi hade precis gått och lagt oss. Ni vet när man håller på att slumra till, men är ännu vaken så att man vaknar till lätt.

Vi ligger där i sängen... Och plötsligt hör jag "Donk, donk, donk", "BRRRRRRRRRR", "BRRRR", "DRRRRRR" ute från verandan. Det lät precis som att någon gick på verandan och släpade vårt utemöblemang längs verandan. Jag blev livrädd. Har vi en tjuv på gården?

- Snälla, Mathias... Kan du gå och kolla?

Det roliga var att han hade i öronproppar, så han hade inte hört något...

- Nämen, varför skall du ha mig att gå och titta?? Svarar han mig.

- För jag vågar inte gå upp och titta själv. (Kolsvart ute som det var...)

Mathias gick upp och tittade. Ingen där. Inget var rört. Allt stod som det brukade.

Gissa om det var lätt att somna om sedan?

Svar: nej.

Efter att detta påbörjades och hade hållit på ett x-antal månader, bestämde jag mig först för att besöka ett medium. Bara för att få svart på vitt att jag inte var helt "bakom flöjte". Efter att jag fått bekräftat vad som hade hänt och varför det hände, blev jag mer och mer inspirerad och ivrig på att lära mig mer. Jag gick på en kurs i medialitet. Där lärde jag mig mer, fick verktyg för att öppna upp mig mer för det "overkliga" och hur jag kunde använda det.

Detta var och är en vändpunkt i mitt liv. En hobby som kom och slog mig med storm. En hobby som blev till vardag. Det bultande hjärtat började avta, den lilla flicka som alltid varit rädd för spöken och konstiga ljud, blev varmare i kläderna.

Nu skakar jag inte av rädsla längre.

Jag känner en slags eufori.