DSC 200

Visa inlägg taggade med 'tacksamhet'

Platsen av lugn

Skrivet av Sofia Svevar 24.06.2020

Kategorier:

Högt uppe över vägen på en stor sten. Där sitter jag. Benen i kors, i avslappnande ställning. Jag ser en äng. Jag ser träd. Stora granar. Jag andas in och ut. Lugnt. Även om jag sitter i skuggan kan jag känna solen värme stråla genom trädkvistarna. 

Denna plats tilltalar mig. Jag känner att här kan kropp och själ slappna av. På denna plats kan jag bara sitta och titta eller kanske blunda om jag känner för det. Jag känner efter hur det känns i kroppen och bara sitter där i nuet. Bara är. Andas. 

När min kropp slappnar av kan jag känna (vi kan kalla det) vibrationer från anhöriga som gått bort. Ibland kan en sång dyka upp i mitt huvud och då vet jag vem som finns intill mig. Ibland kan jag få till mig fina ord eller minnen och då är det någon annan som finns intill mig. De från andra sidan som vi saknar kan hjälpa oss genom just dessa små saker. 

Men just i denna stund fylls jag med lugn. När jag blundar ser jag hav, skog och solen som sakta lyser genom trädtopparna. Här är min lugna zon. 

Om jag känner att jag behöver lugn och ro eller kanske bara känner en längtan efter dem som gått bort, kan jag finna trygghet i att åka till denna plats. Från djupet av mitt hjärta kan jag känna de vibrationer och tecken som närstående ger mig. Jag ser bilder när jag blundar och ser hur anhöriga vinkar och vill ge mig kärlek och ork för att leva den optimistiska väg jag valt.

Detta är så krångligt att förklara i ord. Det är så svårt att få andra att tro på det. Jag vill ändå få det förklarat. För detta är något som alla människor har inom sig. Alla kan göra detta, även om vi bär på olika starka krafter. Det finns där inom oss. 

Men det är ändå det som är så roligt med detta. Att jag i mitt innersta vet vad jag känner, ser och får till mig. Det är till och med svårt för mig att förstå, som en gång har varit så rädd och skeptisk till detta, att just jag en dag skulle kunna se och höra det oförklarliga. 

I mitt innersta finner jag lugn, acceptans och en slags fridfullhet. Jag är tacksam för jag lärt mig detta. 

Jag fortsätter att sitta där på min sten. Högt över vägen. Känner solens värme stråla ner på mig genom trädkvistarna. Jag tittar på ängen som står i full grönska. Jag kanske sitter fem minuter eller kanske 20. Hur som helst, det gör gott. Själ och hjärta mår bra av att slappna av.

Jag är tacksam för allt vad livet ger. 

 

Tacksam ♥

DSC 1303


Att göra vardagsinlägg intressant

Skrivet av Sofia Svevar 19.02.2020

Ett helt vanligt vardagsinlägg. Oj, tänker jag. Vad gör jag i vardagen som skulle kunna kännas intressant för er?

Vardagsinläggen är de mest svåra att skriva, tycker jag. Speciellt svårt känns det eftersom jag jobbar som lärare inom småbarnspedagogiken, och dagarna ser ganska likadan ut. Man stiger upp, åker i jobb, är där hela dagen, åker hem, lagar mat och går ut på promenad/eller något annat vardagligt.

Men... Egentligen möter vi ju nya tankar, nya människor, nytt humör från dag till dag, olika väderfören... Allt påverkar oss, både positivt, och negativt. Därför kan våra dagar kännas olika, även om vardagen ser detsamma ut.

Så, just idag: Hur mår jag? Och vad gör jag?

Ikväll mår jag relativt bra. Jag känner mig matt och trött. Men glad och lycklig. Tacksam. Efter jobbet åkte jag iväg med hunden på lite fotografi-äventyr. Samtidigt som han får springa runt och njuta av frisk luft och motion, får jag fotografera, och ägna mig åt det som ger mig lite extra glädje. Nu sover hunden, och jag sitter här, lyssnar på meditationsmusik för att komma ner i varv, och skriver.

(Det är något fint och fridfullt med skrivandet... Det lättar på trycker samtidigt som jag får ut det kreativa inom mig).

Så...

Idag känner jag mig TACKSAM för: kaffekoppen hemma före jobb, spökpodden (finns på spotify!) som jag följer som ett tok (till och från jobbet), memoryspel med barnen före frukost, att få vara så mycket utomhus på arbetstid, omtänksamma kollegor, att det blir ljusare och ljusare ute och fotografering tillsammans med min Casper. Extra tacksam är jag just nu: för att jag i lugn och ro, kan återhämta mig i mitt eget hem inför en ny dag.

DSC 1592

DSC 1605


Med ännu en lärdom i ryggsäcken

Skrivet av Sofia Svevar 10.12.2019

Händelser och arbetet med sig själv är viktigt för att man skall kunna växa som människa.

Min kropp reagerade väldigt hårt i höst och man kunde nästan höra orden "STOPP!!!". Jag insåg att jag måste hitta mitt inre lugn, lyssna till mig själv och göra saker som får mig att slappna av. Därför känner jag nu att efter mina 8 veckor hemma som sjukskriven, hjälpt mig väldigt mycket och fått mig att landa i mig själv lite mer. Jag har tagit tillvara tiden och försökt göra saker för att hitta tillbaka till min ursprungskärna och för att inse att det finns så mycket annat än stress och arbete här i världen.

När jag fick veta att jag hade fått nefros i höst, alltså en njurinflammation. Fick jag också veta att alla mina värden var jättedåliga. Mitt kolesterolvärde var 12, hög blodproppsrisk, högre blodtryck än vanligt, njurarna klarade inte av att rena min kropp och för att inte prata om vilka biverkningar jag fick av medicinen. I detta skede fick jag veta att det var riskabelt att röra på mig, så mina veckor har gått åt att sitta still.

Hohho, må jag säga.

Så där satt jag vid läkaren med öppen mun: Från att ha tränat tre gånger i veckan, regelbundet, till att inte få träna alls. Min kropp skriker efter att få åka ut på löptur, åka till gymmet, simma... ALLT.

MEN, IDAG!

Har jag för första gången sedan i början av oktober, gått på en lite längre promenad. Dessutom, som grädde på moset, kunde jag även ta in luften, andas, le och verkligen njuta av promenaden. Förut skulle jag bara gått och inte tänkt på annat. Bara gå. Gå. Gå. Gå.

Det behöver hända saker i våra liv, för att man skall förstå, vad man egentligen behöver. Även om det kändes som att jag fick en (ursäkta) helvetes-jävla läxa för att förstå det. Så går det, när man inte lyssnar till sig själv.

Men det hjälpte. Tacksam. Lycka. Det är vad jag känner.

Snart är jag frisk.

Med ännu en lärdom i ryggsäcken.

DSC 0019