DSC 200

Chokladbrownies (utan socker och mjöl)

Skrivet av Sofia Svevar 25.05.2020

Innerst inne är jag en som älskar att baka och göra nya maträtter. Speciellt när det kommer till det sockerfria och det vegetariska, då är det som roligaste att experimentera i köket. För tillfället äter jag väldigt hög kortisondos och det sätter sina gränser för mig. Jag är tvungen att äta sockerfritt för att inte mitt blodsocker skall skjuta i höjden.

Så jag blev sugen på att testa dessa brownies när jag såg att en vän hade bakat dem. Så nu tänker jag dela med mig av receptet så att ni också får ta del av dem!

(Detta recept är lånat från Olga Rönnberg, grundare för mammafitness.se.)
DSC 0130

 Recept på chokladbrownies:

15 dadlar
1 paket svarta bönor (230g) (jag använde Go Greens)
4 ägg
2 msk kokosolja
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
1 nypa vaniljpulver
2 msk valfri sötning (jag tog honung)

Gör så här:

Mixa samman alla ingredienser och bred ut i en form som är smord med kokosolja (jag tog en mindre form som jag brukar göra gratäng/lasagne i). Grädda i ugnen på 175ᵒ i cirka 30 min. Låt svalna. 

Chokladtäcket: 

1-2 msk honung
4-5 msk kakao
4 msk kokosolja

Gör så här:

Smält samman allt i en kastrull och bred det sedan över din brownie. Låt det stelna i kylen eller i frysen och skär sedan i lagom stora bitar. 

 

(Sen kom jag ju på i efterhand att det stod SMÄLT chokladen i en kastrull så mitt chokladtäcke är mosat med gaffel, men det var minst lika gott ändå!) Hoppas det skall smaka! ♥


Energier från plats till plats

Skrivet av Sofia Svevar 24.05.2020

Kategorier:
Taggar:

Tick, tack, tick, tack... Hör jag klockan. Ett öga upp. Jag vaknar upp vid villan. Sträcker på mig. Stiger upp och går ut och drar in frisk luft. Lyssnar en stund. Jag hör fåglar, brus av vinden och vågorna som idag styrs in mot land. Tittar ut över vattnet och hela kroppen fylls av lugn. Jag njuter av varje sekund jag står här. 

Jag går in igen och gör morgongröten på gasspisen. Bara det gör att jag känner mig mer levande. Längre bort från vardagen och det "lyxiga" man är van vid. Det är något speciellt att vara här. Sinnet stillar sig. 

I helgen har vi spenderat all vår tid utomhus. Vi håller på att göra nya räck runt verandan. Mathias bygger och jag målar. Det som slår mig är att när man jobbar på villan så kan man hålla på hela dagen utan problem. Är man hemma och gör samma sak så är det en helt annan känsla som infinner sig. 

Varför är det så?

Jag har länge funderat kring om det kan bero på platsen där vi bor nu har varit en arbetsplats, vilket gör att vi känner den gamla stress som satt sig som Karlssons kalasklister i väggarna. Gamla energier trafikerar snabbt genom luften och gör att man börjar känna sig trött. Energier som gör att vi inte orkar på samma sätt om man jämför med villan. Här kan vi hålla på en hel dag och vara lika nöjda och glada ändå. För här har det alltid stått lika lugnt och stilla. Energierna är mer harmoniska här. Fridfulla.

DSC 0705

DSC 0701

DSC 0720

DSC 0758


Sevendays - Ja tack, hjärna!

Skrivet av Sofia Svevar 22.05.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

- Nämen hej, och välkomna in!

I skrivande stund sitter jag vid köksbordet, tittar funderande ut genom fönstret och försöker komma fram till hur och var jag skall börja detta inlägg. Även om jag bloggat från och till sedan 15 års ålder, känns det ändå lite pirrigt att börja skriva här. Dunk, dunk, dunk, säger hjärtat. Vi tar det från början. 

Jag heter Sofia Svevar och är 28 år. Jag är uppvuxen i byn Petalax, men bor nu i Sundom tillsammans med min man Mathias och vår hund Casper. Jag är en optimistisk, omtänksam och kreativ person som gillar personlig och spirituell utveckling. 

På fritiden tycker jag om att fotografera, resa, vara ute i naturen, umgås med vänner, mindfulness/meditation och allt som har med spöken att göra (dvs. andra sidan, kristaller, energirensning, healing osv.)

- Andra sidan? 

- Vad pratar hon om?

- Wow, intressant.

- Ähh, sånt tror jag inte på.

Det är detta som är så intressant, tycker jag. Att vi fungerar olika och uppfattar saker på varierande sätt. Vi tror på olika saker. Du är du.. Jag är jag och det är så ska det vá, tycker jag.

För att fortsätta så började min personliga utveckling i samband med min hjärninfarkt 2008. Där och då bestämde jag mig för att vara tyst om det. Det är sånt man inte pratar om, tänkte jag. 

2012, när jag var 20 år kom jag till en vändpunkt i mitt liv: Jag blev mera positiv, framåtriktad och slutade bry mig om vad andra tyckte. Jag jobbade mycket med mig själv genom allt detta, men fortsatte att gömma den sanna historien om mig själv. Tills en dag i höstas, då jag bestämde att nu räcker det. 

Och vet ni vad? 

Sedan den dagen i höstas då jag publicerade det första inlägget om min hjärninfarkt, släpptes den största tyngd från mina axlar. Nu var jag äntligen fri. Nu vågar jag äntligen säga JA till livet. 

Min blogg "Ja tack, hjärna!" är en blogg där jag kan våga och vara mig själv. Detta är en dagbok med tankar och berättelser. Den handlar om mig. När jag tackar JA, till livet. Med alla tillbehör i ryggsäcken. Hur jag lever och går vidare med alla intressen, människor och tankar.

Det är på den vägen jag fortsätter att gå idag..

Och nu hoppas jag bara på att ni vill fortsätta följa min vardag, mina spökerier och optimistiska levnadsvanor. ♥
DSC 0177


Blå viol

Skrivet av Sofia Svevar 08.05.2020

Kategorier:
Taggar:

Fredag igen och vi tänker leva villaliv. Det är där man känner sig mest avkopplad och frånvarande från det annars "hetsiga" livet. Inga planer annars, utan bara återhämtning och leva i nuet. Eller jo, om jag vågar hade jag tänkt ta mig ett dopp i havet för första gången i år (haha). Jag skrattar för jag är världens badkruka.

Annars, häromkvällen kom Mathias hem med ett fång av violer. Det är något av de bästa jag vet - sommarblommorna. Doften av dem, det färgsprakade livet och glädjen att bara ha något att titta på. Det känns också befriande för mig att han tar på sig att fixa i krukor och rabatter, och att jag ser att han tycker det är roligt. Så är det ju också så att han är snäppet bättre på det där än mig.

...Som ni ser så fungerade jag bara som stöd och fotograf mellan all blomjord och färger.

DSC 1310

DSC 1314


Bland havsluft och mineralvatten

Skrivet av Sofia Svevar 02.05.2020

DSC 1032

Några sköna dagar på skären, villan, stugan.. Kärt barn har många namn.

 

Sjöluft, bris, fåglar som kvittrar, vågornas skvalp mot stenarna i stranden... Som aldrig förr längtar jag efter sommar. Värmen mot min kind, doft av solkräm och grillat, bastu och bad, att fiska och att hålla en cider i handen som jag sitter och smådricker på bryggan ute vid vattnet (happy joe dry cider!).

På tal om alkohol. Jag druckit endast en gång sedan september. EN GÅNG. Har levt på mineralvatten de senaste sju månaderna. Kan man bli beroende av det? För så känns det. Precis som att kroppen skriker efter mineralvatten.

DSC 1001

Minus med att hålla sig på villan är alla dessa fästingar som gärna kryper på krabaten på bild här ovanför. Plockade bort sju stycken på honom. SJU. När vi väl kom hemma hade han fyra på sig, varav två hade bitit sig fast. Jag har på något vis lättare för att ta bort fästingar som kryper, än dem som sitter fast. Skulle aldrig få för mig att ta bort dem. Det får mannen sköta. Hehe.

DSC 1006

Väl på villan, där känner jag att min kropp slappnar av. Min högsta dröm vore att bo vid vattnet. Det känns som att min kropp, sinne och hjärta kan rota och lugna sig där. Jag bara är. Känner ingen press och ingen stress. Meditationerna går alltid bättre där, koncentrationen blir högre och min intuition fungerar mycket bättre. Sinnet stillar sig och klarar av att ta in det runt om kring. Det är just det som gör att jag alltid drar mig tillbaka där. För där mår jag som allra bäst. Vid vattnet. Bland fästingar, mineralvatten och grillad korv.

En fin dag önskar jag alla som läser detta! KRAM!


Jag skall måla hela världen lilla mamma

Skrivet av Sofia Svevar 17.04.2020

Tjatat mycket om kreativitet på sistone. Jag fotograferar, redigerar, laddar upp.. Många planer finns i huvudet, men få av dem blir gjorda. En sak i taget tänker jag.

Jag älskar att fotografera och lära mig mer. Att försöka hitta känslor i bilder eller att få fram känslorna ännu mera via redigering. Speciellt älskar jag att fotografera på nära håll. Det är främst de bilderna som gör att jag ler varje gång jag sitter och redigerar dem.

Idag skall jag ta tag i en annan kreativitet. Jag har nämligen köpt en vitrinskåp. I furu. Den skall jag måla vit. Skall börja med den idag, och förhoppningsvis vara klar med den till nästa vecka. Hoppas jag. Den behöver målas några gånger. Instagram får väl hålla er informerade av hur det går. ;)

 


Denna suddiga filur var inte riktigt med i skärpan denna gång. Så går det när man kör manuellt ibland.

Men även om man misslyckas ibland, så får man aldrig ge upp. Eller hur? ♥

DSC 0519


Kreativitet är livet

Skrivet av Sofia Svevar 06.04.2020

Kategorier:
Taggar:

Gång på gång ställer jag mig samma fråga. Gång på gång får jag alltid samma svar. I en värld full av virrvarr står alltid svaret framför ögonen på mig. Jag lyssnar. Tar in. Glömmer bort det. Lyssnar. Tar in. Försöker uppnå känslan, men igen, glömmer jag bort det.

I vardagens rutiner och göromål glömmer jag så lätt bort vad det verkligen är som gör mig lycklig.

Sedan barnsben har jag alltid haft en kreativ sida. Jag har mått bra av att pyssla, måla, skriva, sjunga, dekorera och inreda. Jag stod stenhårt för att jag skulle bli frisör eller kosmetolog när jag blev stor. Men vindarna tog mig till media istället. Under uppväxten gick jag även på bildkonstskola i fyra år vilket gjorde att jag kunde upptäcka stora delar av den kreativa sida jag bär på. Inte kan jag kalla mig konstnär, men en liten kreativ själ, det bort det inom mig.

Detta år har denna sida lockats fram av mig ännu mer. Mitt hjärta dras dit. Att få pyssla med färger, bild och form. Inte konstigt att socionomen i mig knackade på och riktade in mig på småbarnspedagogiken. Just där finns det så mycket kreativitet. Glad kreativitet. Spontan och lystergivande.

I hela mitt liv har det kreativa kretsat kring mig. Nära släktingar som målar allt från tavlor till korgar, någon är bra på att sy och pyssla, någon brinner för musiken och där står jag mitt emellan alltihop. Jag älskar varje liten detalj av vad livet försöker bära upp för mig. Älskar det kreativa som alltid uppenbarar sig på något vis. Det finns alltid där. Vart jag än tittar.

Det är verkligen känslan av lycka. Kreativitet är livet.

DSC 0369 1


Lycka och solsken

Skrivet av Sofia Svevar 04.04.2020

DSC 0332

Livet just nu är lite omtumlande och inte så varierande (jag försöker mitt bästa i dessa coronatider). Jag försöker att se positivt, framåt och gör saker här hemma som jag mår bra av. Jag fotograferar, mediterar och tar hand om mig själv så gott jag kan.

20200404 111518

Det fina med vår värld är att jag som människa kan styra med mitt tankesätt precis hur jag vill att dagen skall löpa. Den optimistiska sida jag har hjälper mig genom allt det negativa som både världen och min kropp ger mig just nu. "Allt kommer att bli bra", intalar jag mig själv. "Jag vet att allt kommer att bli bra".

Jag tar dagen som den kommer och försöker hitta positiva sidor i varje dag. Igår när jag vaknade hade det kommit massor av snö. WOW. Så vackert. Idag när jag vaknade lyste solen. WOW. Titta så fint solen speglar sig i snön. Det bildar små, små kristaller. Vackert så.

DSC 0399 1


Vi är en del av historien

Skrivet av Sofia Svevar 19.03.2020

Kategorier:

Solens strålar skiner ner så självklart från himlen som är blå, fåglar sjunger vårsång, jag kan se hur snön smälter och känna den efterlängtade värmen av solen. Våren ger känslan av hopp, liv och längtan.

Jag kan höra hur barn leker. Ett magiskt porlande av skratt och lek. Mopeder kör förbi och jag känner doften av avgas. De avgaser som tar mig tillbaka till de riktigt unga år då man lekte ute och ungdomarna svepte förbi på sina mopeder. Människor jag möter på gatan ser glada och rofyllda ut. Jag hälsar och ger ett leende. Leendet som också i sig betyder "Ta hand om er!".

Funderingar kring vad jag känner om den situation som hela världen sitter i just nu - Många känns rädda och många känns undermedvetet rädda. Andra tar det lugnt och jag kan se hur någon blir irriterad på vad regeringen håller på med. Det är okej med känslor. Det är okej att känna som jag gör just nu.

Jag ser och hör om människor som blir hysteriska över wc- och hushållspapper, tonfisk, jäst och lagrar upp där hemma.

Känner jag panik? Jag känner ett otroligt lugn och försöker ta dagen som den kommer. Vad är meningen med allt detta? Vad kan jag få ut av det? Mitt fokus ligger på att hålla mig lugn. Det är där jag vill vara.


Jag vill fortsätta att leva på som vanligt och nu kan jag verkligen fundera kring hur jag vill få dessa dagar att gå framåt. Det är som att världen vill lugna ner befolkningen. Stressa ner alla människor. Som att höra en stilla viskning från jordens inre.

Jag vill få saker gjorda som jag mår bra av. Vara kreativ. När världen just nu saktar ner, kan jag som människa också ta chansen och fundera kring hur jag kan leva för att behålla ett gott välmående, där jag kan slappna av och bara vara. Vad får mig att sjunga av lycka?

Att komma in med tankesättet att vara glad och tacksam för det som händer istället för att vara ledsen och skärrad - det är som att tänka: Varför vara rädd för döden? När jag kan vara tacksam och ta det lugnt? Jag vill inte dö genom att vara hysterisk och rädd, för den dagen jag dör, kommer jag att göra det med ett leende på läpparna. Och det är inte idag. Inte imorgon. Inte före, vad ska vi säga, 2070.

Allt som händer - händer av en orsak. Jag finns här för att lära och gå vidare. Det kommer prövningar som jag behöva bekämpa och som sedan gör mig starkare. Allt har en mening.

"Trust the path.
Trust the process.
Trust yourself.
You got this."

-Kerwin Rae

DSC 0633


Att göra vardagsinlägg intressant

Skrivet av Sofia Svevar 19.02.2020

Ett helt vanligt vardagsinlägg. Oj, tänker jag. Vad gör jag i vardagen som skulle kunna kännas intressant för er?

Vardagsinläggen är de mest svåra att skriva, tycker jag. Speciellt svårt känns det eftersom jag jobbar som lärare inom småbarnspedagogiken, och dagarna ser ganska likadan ut. Man stiger upp, åker i jobb, är där hela dagen, åker hem, lagar mat och går ut på promenad/eller något annat vardagligt.

Men... Egentligen möter vi ju nya tankar, nya människor, nytt humör från dag till dag, olika väderfören... Allt påverkar oss, både positivt, och negativt. Därför kan våra dagar kännas olika, även om vardagen ser detsamma ut.

Så, just idag: Hur mår jag? Och vad gör jag?

Ikväll mår jag relativt bra. Jag känner mig matt och trött. Men glad och lycklig. Tacksam. Efter jobbet åkte jag iväg med hunden på lite fotografi-äventyr. Samtidigt som han får springa runt och njuta av frisk luft och motion, får jag fotografera, och ägna mig åt det som ger mig lite extra glädje. Nu sover hunden, och jag sitter här, lyssnar på meditationsmusik för att komma ner i varv, och skriver.

(Det är något fint och fridfullt med skrivandet... Det lättar på trycker samtidigt som jag får ut det kreativa inom mig).

Så...

Idag känner jag mig TACKSAM för: kaffekoppen hemma före jobb, spökpodden (finns på spotify!) som jag följer som ett tok (till och från jobbet), memoryspel med barnen före frukost, att få vara så mycket utomhus på arbetstid, omtänksamma kollegor, att det blir ljusare och ljusare ute och fotografering tillsammans med min Casper. Extra tacksam är jag just nu: för att jag i lugn och ro, kan återhämta mig i mitt eget hem inför en ny dag.

DSC 1592

DSC 1605