Visa alla inlägg skrivna 2016
Dan före dopparedan
Här har det varit tyst ett tag. Sedan sitt har vi hunnit ha spysjuka alla tre, fixat det sista före jul och förflyttas upp några hundra kilometer. Nu har vi packat upp och bosatt oss i Malax för en vecka. Här skall det firas jul i dagarna många.
Så passligt till nyår återvänder vi till södra Finland igen. Men före det ska vi hinna träffa vänner och familj, föräta oss på julmat och godis och förstås ha då mysigt som möjligt!
Vi hörs i mellandagarna och så ska ni alla ha en riktigt ljuvlig och trygg jul! <3
Om att inte få vård på sitt modersmål
Tidigare idag var jag gäst i Myteriet och pratade om att inte få vård på sitt modersmål och lite hur vårdreformen påverkar. Det som hänt idag är verkligen upprörande och jag kan för inte något i världen förstå att det blev så här. Att alla ska få vård på sitt modersmål borde vara en självklarhet, men det tycker tydligen inte vår regering. Så sorgligt. Jag hoppas verkligen att det inte är slut här och att vi kan fortsätta kämpa för att det här inte ska bli verklighet.
Vi hade verkligen tur när Agnes föddes och vi fick svenskspråkig vård både under förlossning och på avdelningen. Men också så många gånger som jag i vårdsammanhang behövt ta till min knaggliga finska eller till och med engelska för att göra mig förstådd. Att inte få prata sitt känslospråk i vårsammanhang (och väldigt många andra sammanhang också för den delen!) påverkar i största grad trygghetskänslan. Och att inte känna sig trygg i utsatta situationer som till exempel när man behöver vård är något som ingen skulle behöva uppleva tycker jag. Men Sipilä och hans regering är tydligen av en annan åsikt...
Frukostdukningen
Agnes börjar bli riktigt stor nu. Och äntligen har hon börjat äta bättre. Frukt är det absolut godaste. När vi tar fram Ellas påsarna börjar hon vifta av iver. Sötpotatis däremot, det gillar hon inte alls. Att dricka vatten är också jätte roligt, även om det ofta rinner ut tillbaka. Nu äter hon ur det som råkar vara rent, men visst har hon lite egna muggar och tallrikar också. Just nu är de kanske inte så intressanta, men tänker att när hon blir äldre så kommer hon gilla när de har figurer och så.
Muggen kommer från Design Letters by Arne Jacobsen (köpt på Stockmann), tallriken från Done by Deer fick Agnes av mormor (köpt på Babystyle) och tutthållaren kommer från Cam Cam Copenhagen (köpt på Bebes i Kampen).
Mamman har ju inget emot heller att hennes matattiraljer är stilrena och snygga. Så när jag såg att Design Letters hade kommit ut med muggar för kiddos på Stockmann var jag snabb att haffa piplocket. Dock passande den inte till Agnes A-mugg som hon hade hemma, så måste kila iväg och köpa rätt mugg också. Tallriken fick Agnes när hon blev sex månader av mormor, och passligt nog matchade den muggen perfekt. Det är ju väldigt viktigt att allt på frukostbordet matchar, ju...
Och ett tips på tutthållare som passar till gummituttarna. På Bebes i Kampen hittade jag äntligen tutthållare med tarra istället för ring. Har letat hur länge som helst efter det och jag var nära att ge upp. Men nu så! Livet stora problem alltså. Fast ibland ska man väl njuta av att de största problemen man har är att hitta en passande tutthållare. Det betyder väl att resten av livet är ganska bra för tillfället.
Agnes första självständighetsdag
Nu sitter vi nerbäddade i soffan framför slottsbalen och Agnes sitter på golvet och plockar våra dvd:er ur tv-tason. Finlands 99-åriga födelsedag har vi inte firat speciellt mycket. Jag fick sovmorgon på morgonen och sov gott till 11 medan de andra två i hushållet skötte sitt. Skönt att få sova i fred för en gångskull. Händer inte så ofta när eftersom den lilla damen nu för tiden sover alla nätter med oss. Nå hur som helst, på eftermiddag åkte vi in till stan och promenerade i det iskalla vädret.
Nu är planen att se på balen och sedan fortsätta på vårt Harry Potter-maraton som vi har på gång. Traditionen att baka pepparkakor idag skippade vi (jag). Förra året när jag skulle baka pepparkakor var jag jättegravid och som killen sa tidigare idag: "Det var säkert årets sorgligaste dag". Hade dålig deg, lite tålamod och överlag otur med bakningen så suget efter att baka i år var inte så stort. Plus att Agnes inte är speciellt brydd. Nästa år kanske hon tycker det är roligare. Just nu sitter hon mycket hellre och drar i julgransbollar eller sliter ut alla dvd:er som jag tidigare nämnde.
Men nu är det någon som börjat gnälla och klockan visar också kvällsgröt så plikten kallar. Inte många lugna stunder med en åtta månaders bebe.
Känslomässigt oförberedd
Oavsett vilket skede i livet och oavsett om ett barn är planerat eller ej så har man absolut ingen aning vad man ska förvänta sig. Du kan köpa vagn, säng, blöjor och små små klädesplagg. Du kan skaffa försäkringar, ladda ner appar som följer utvecklingen och skriva namnlistor. Du kan förbereda dig på alla tänkbara sätt. Utom känslomässigt. Det är omöjligt att förbereda sig känslomässigt.
Vid första ögonblicket, sekunden jag såg henne var det som om hjärtat gick i tusen bitar och hennes små andetag lappade ihop det igen bit för bit. Ingenting har tidigare varit så perfekt. Så orört och vackert. Hon tog fram en ny känsla, en ny sorts kärlek.
Och för varje dag, varje månad och varje utveckling blir den starkare. Jag älskar varje liten ögonfrans, varje litet finger. När hon är den gnälligaste, mest irriterande ungen i världen och man så trött så på henne att man vill spy. Och så somnar hon och då går hjärtat sönder igen för hon är den mest perfekta skapelse jag någonsin vilat ögonen på. Allt som hänt innan det finns inte mer och det enda man vill göra är att ha henne nära så man kan känna de mjuka kinderna och de små små andetagen.
Att förbereda sig inför ett barns ankomst är egentligen helt onödigt. Det blir ändå inte som du tänkt. Det känns inte som du tänkt. Det känns som om hjärtat går sönder för det är helt omöjligt att de rymmer all dem kärlek man känner för den lilla människa man skapat. Den lilla människa man kommer älska för alltid och alltid och alltid. Gränslöst och förkrossande. Som gör en till en pöl på marken varje gång hon ligger där och andas sina små andetag.
Samhällets superhjältar
Fredagsfeelisen håller på att infinna sig och här har vi just ätit kotipizza (firat att mitt magflunssa börjar vara över!) och väntar nu på att våra vänner ska komma för premiär av På Spåret. Så fredagen till ära tänkte jag tipsa om det kanske roligaste jag sett på tv på länge.
Mammor är en humorserie på TV3 (i Finland kan man se det via viafree) som i olika sketcher lyfter fram samhällets stora superhjältar, mammorna. På ett roligt sätt lyfter de fram föräldraskapet ur olika vinklar. En av hjärnorna bakom hela serien är Anitha Schulman och med är också hennes ljuuvliga dotter Penny.
Så om ni inte har något bättre för er rekommenderar jag att ni klickar in er, bädda ner er i soffan och gottar er i de senaste sex avsnitten. Glad fredag på er!
Första advent
Här har vi kickat igång julfirandet med besked. Hemmet är julpyntat, igår firade vi lilla jul med killens familj och alla kusiner. Vi hade sillar, julskinka, lådor och massa julgodis. Och förstår några julklappar och sånt. Ungarna hade till och med tomteluvor, i två sekunder men ändå!
En bild från veckans julkortsfotografering med lilltjejen.
Idag har vi varit lite dagen efter, och fram för allt Agnes. Hon tog en nästan tre timmar lång tupplur under kvällen, så ni kan ju gissa vem som är vaken ännu... Som tur är hon nöjd och glad åtminstone!
Men nu ska vi titta klart filmen och sedan försöka få Agnes att sova. Hoppas ni haft en fin lilla jul och första advent!
Dags att gömma bort allt
Vet ni vad? Agnes har börjar krypa! Eller okej, vi har delade åsikter om vad det faktiskt är hon gör här hemma. Killen insisterar på att kalla det åla, men jag håller fast vis krypa. Det är ganska underhållande att se på henne när hon smiter iväg hela tiden. Och roligt för henne att kunna börja upptäcka saker på ett annat sätt. Dock är det inte lika uppskattande när hon smiter till skarvsladden (eller vilken annan sladd som helst hon får syn på) för tusende gången på en timme. Jag vet jag vet, vi borde gömma bort den. Vi har pratat om att göra det i flera dagar, men kommer liksom aldrig till skott... Nå imorgon kanske. Det är en hel del saker att gömma bort...
Nu sover alla, vilket jag också borde göra, men jag har passat på att sova när Agnes sovit på dagen idag. Två gånger. Så ni kan ju gissa om jag är sömning. Nä, inte speciellt. Men vad kan man när ungen vaknar halv sju. Då måste man ju sova på dagen. Nå hoppas inte hon vaknar lika tidigt imorgon, för då kommer jag vara trött!
En annan sak som hänt sedan sist är att hon fallit ur vår säng. Usch, det var verkligen så hemskt. Inte för henne, hon klarade sig helt bra och fick "bara" ett litet blåmärke på kinden, utan för mig. Tror jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv när jag hörde hur hon small i golvet och började gallskrika. Grät gjorde hon som tur inte speciellt länge. Hann bara ha henne i famnen i någon minut innan hon lugnade sig och när jag lade på högtalare för att ringa vår privata barnmorska så tystnade hon helt och började le och fundera vem vi ringer åt. När hon hörde sin farmor röst blev hon direkt glad och började prata med henne, så inget värre fel tydligen.
Men jag var livrädd och hade sådan ångest hela dagen efteråt. Vaknade till och med under natten och tyckte att hon varit stilla och tyst för länge så måste kolla om hon levde. Och på morgonen när killen stigit upp hade jag så svårt att sova för jag var rädd att hon skulle vakna och krypa ur sängen igen. Nå, vi vänjer väl oss också med att hon blir mer och mer rörlig vilket kräver ännu mer koll på henne. Om inte annat så bidrog detta missöde med ännu mer medvetenhet!
Working mama
Ursäkta för tystnaden den här veckan. Jag har varit lite upptagen. I helgen var jag på Bloggalan i Vasa och jobbade så hela veckan har varit fullt med förberedelser inför det. Sedan att dessutom hinna hänga med familjen på kvällarna när jag egentligen behöver jobba (hinner inte göra så mycket på dagarna eftersom en viss dam gärna vill ha min fulla uppmärksamhet konstant) så har det inte lämnat mycket tid över till bloggandet.
Ibland kan mina jobbdagar se ut så här: Klackar, massa glitter på ögonen och på scen inför hela finlandssvenska bloggeliten för att dela ut pris. Fast så glammigt som det låter är det inte, för där emellan stressade jag med att fota och hinna skicka bilderna vidare innan webbredaktionen åkte hem, mitt under själva programmet... Och före det stressade jag med att hinna amma innan jag skulle iväg och ställa i ordning vår monter. Gissa om jag var svettig när allt var färdigt och jag fick pusta ut. Men lite roligt hann jag också ha förstås. Och så klart blev det en del bebisprat, som det nu blir nu för tiden. Anna har en liten så är bara några dagar yngre än Agnes så det är alltid roligt att få prata ikapp med henne och vad som hänt med kidsen sedan sist.
Nu ska jag dock lägga bort datorn och packa upp det sista väskorna från helgen. Resten av familjen sover redan, och egentligen borde jag väl det också, men det är ganska skönt att sitta uppe när resten sover. Inte så ofta man får en lugn stund för sig själv.
Första farsdagen
Idag har här firats första farsdagen. Inget storslaget firas eftersom en viss dotter är lite för liten för att dels förstå vad farsdag är och dels att överhuvudtaget fira sin pappa. Men jag anammade rollen som ställföreträdare och fixade lite uppvaktning. Ett kort (på finska förstås eftersom deras språk är finska) och ett paket med strumpor som gavs i sängen när vi blev väckta av ovannämnd dotter.
Efter det gick jag ut med Agnes till farmor som var på besök och sov på soffan och hon tog över medan vi fick fortsätta sova. Efter frukost kom Agnes tillbaka för att äta bröst och då somnade hon och vi sov alla till nästan halv 12.
På eftermiddagen kom killens bror och Agnes jämngamla kusin (skiljer tre veckor) hit och spenderade dagen med oss alla. Vi hann med ex antal mål mat (kidsen), promenad och farsdagsmiddag.
På bild över ser allt ganska gemytligt ut, några minuter senare låg dock hela salladsskålen på golvet eftersom någon hade satt ett av barnen i matstolen och inte flyttat stolen bakåt. Barnet var förstås snabb att ta tag i skålen och vi fick göra en ny sallad. Ett gott skratt fick vi och någon lärde sig att stolen ska alltid flyttas bort från bordet när 7 månaders är i närheten.
Nu har alla gäster åkt hem, barnet tagit natt och föräldrarna i huset ska titta på sista avsnittet av Springfloden och äta gott (fast just nu är det på paus och jag ligger och ammar ungen som vaknade till för en stund sedan). En lugnt och mysig farsdag är över, alla i hushållet är nyduschade och vi har rena lakan i sängen. Alltså ett väldigt bra avslut på dagen!