Visa alla inlägg skrivna januari 2016
Följ Mama Bites Back
Facebooksidan! Där postar jag alla inlägg så fort de kommit upp på bloggen.
Via Bloglovin'! Alla inlägg kommer också upp dit vart efter de laddas upp.
Klicka på bilderna för att komma till respektive sidor.
Kvalité på barnkläder och rosa till alla kön
Bebbens "startkit".[/caption]
Jag har alltid förespråkat kvalité som kostar lite framför billigare när det kommer till kläder. Men när det kommer till barnkläder är ju problemet att de växer himla fort, och då kanske det känns dumt att köpa dyrare plagg om de bara ska användas i två månader. Men jag tycker ändå att det är värt att satsa lite på kvalité, även när det gäller barnkläder.
Varför? Jo på grund av materialet förstås. Jag väljer alla gånger ett plagg i ekologiskt material för dubbelt mera framför ett plagg i polyester för en struntsumma. I och med att bebisars hud är väldigt känslig, och dagens kläder (och leksaker!) innehåller en hel del kemikalier tycker jag det är jätte viktigt att tänka på vad vi utsätter dem för. Plus att utbudet för ekologiskt bomull och liknande är väldigt stort idag och det behöver inte heller kosta hur mycket som helst.
Mini Rodini är ett svenskt barnklädesmärke som jag gillar massor. Dels har de väldigt fina plagg men också miljövänliga plagg i hög kvalité. Dessutom löns det alltid att hålla koll på när de till exempel har rea, för då kan man göra finfina fynd (och så finns det massa loppisar på bland annat Facebook). Fördelen med plagg som dessa är också att de har högre andrahands värde, så när man själv inte har användning av det längre kan man sälja det vidare.
Här ovan ser ni bebbens "startkit". I och med att hen är beräknad till April så behövs det (förhoppningsvis) inte några tjocka utomhusplagg så därför tänkte jag att en overall i fleece funkar bra. Den här från Mini Rodini är i storleken newborn, det vill säga 50, så hen kommer kanske inte använda den så länge men tänker att vi kan spara den till eventuella andra barn. Mössan, torsorna och vantarna kommer från samma märke och allt det här är tänkt att få följa med till BB. Den urgulliga rådjurs skallran kommer från danska märket Sebra och är i trä och bomull och har till och med vunnit pris!
Det här var de första plagget jag köpte från Mini Rodini. Älskar mönstret och hundarna är så gulliga. Bloggade om den tidigare här.
Den här hittade jag på Mini Rodinis julrea. Också jätte gullig och även om den nu är i rosa, eller kanske mer mot aprikos hållet, så tycker jag den går åt både en pojke och en flicka. Så oavsett vilket kön det blir på den bebbens så ska hen få ha den här på sig.
Förstår egentligen inte varför vårt samhälle är av den åsikten att rosa plagg inte hör hemma på en pojke. Fick en några plagg av svärmor som killen hade när han var liten och där fanns ett plagg i rosa som hon sade att de använt massor, och he turned out okay. Så tycker vi ska införa lite mera rosa på killar. ELLER sluta göra plagg riktat till ett visst kön utan köra på unisex för alla, och i det ska det det då ingå alla världens färger och modeller!
Hur förhåller ni er till kvalité och kostnad på barnkläder? Och vad tycker ni om rosa till pojkar?
Bröst, bristningar och kroppens förändring
Att vara gravid är verkligen en stor och fin sak. Att ens kropp kan odla fram en liten människa. Inifrån! Hur sjukt är inte det egentligen? Sedan finns det ju vissa konsekvenser som kommer med graviditeten, och då syftar jag på det hur ens kropp förändras under de nio månader som man bär på ett foster. För många kan det kännas jobbigt att se hur ens kropp plötsligt blir stor. Hur man ofrivilligt ser ens kropp gå från att vara din till en du inte ens känner igen.
[caption id="attachment_93" align="alignnone" width="1024"]
En 30 veckors gravid människa, som känner sig snyggare än någonsin![/caption]
Brösten då. Det är kanske de som alla pratar mest om hur de förändras. Vet inte om det har att göra med att jag har ganska stora bröst från förut, men mina bröst har inte växt något överhuvudtaget! Alltså inte ens lite. Bröstvårtorna har ändrat utseende och blivit större, men jag har fortfarande samma kupstorlek som jag hade innan. Antar att de kommer explodera sedan när amningen kommer igång, även om det redan nu rinner en hel del vätska ur dem. Det är en annan sak som ingen berättar åt en innan man själv är gravid, att brösten kan börja läcka redan i vecka 22! Gissa om jag blev chockad första gången det kom vätska. Förstod ingenting!
I och med att jag inte heller gått upp i vikt så betyder det alltså att min kropp bara har ändrats på ett enda ställe. Magen. Men där har det dock hänt ganska mycket, och då syftar jag inte på storleken. Där har det nämligen flyttat in bristningar. Och då menar jag inte en eller två utan MÅNGA. När jag blev gravid läste jag väldigt mycket om 1: Hur man förebygger dem, 2: Hur hemskt "alla" tycker det är med bristningar och 3: Hur det inte finns något sätt att förebygga dem. I och med att jag visste att min mamma haft det när hon väntade, och att jag fått det i puberteten, så var jag från början beredd på att de skulle dyka upp.
Och nu när jag sitter (jaja ligger i soffan..) med magen full så kan jag berätta: Jag bryr mig inte ett skit i det! Jag menar, herregud det är ett livs levande barn som växer i min mage! Om följden av det är att jag får bristningar är det nu det minsta jag kan stå ut med.
[caption id="attachment_91" align="alignnone" width="1024"]
Magen med tillhörande bristningar i vecka 28.[/caption]
Nu har jag ännu där kring 10 veckor kvar med bebis i magen (beroende på hur länge hen tänker stanna där inne) så min kropp kommer säkert hinna ändras massor ännu, och hur den kommer se ut efter graviditeten har jag absolut ingen aning om. Men jag tycker det är viktigaste att fokusera på det fina med att min kropp klarar av att skapa ett liv, och inte på små saker som bristningar och exploderande bröst.
För det är ju fortfarande min kropp, den har bara ändrats lite. I min kropp ingår det nu bristningar och det kommer för alltid vara ett bevis på det magiska som den åstadkommit: Nämligen en sprillans ny människa. Och som ett stort plus har jag dessutom aldrig känt mig snyggare!
Hur hittar man rätt i vagndjungeln?
En lista om graviditeten
När blir du mamma?
✰ Den 3 april är det datum som vi utgår från, men när hen tänker titta ut vet vi ju förstås inte. Förhoppningsvis går det inte allt för många veckor över tiden...
Var graviditeten planerad?
✰ Inte precis. Det sägs ju att livet inte alltid går som planerat, och det är väl det som gör livet spännande.
När berättade du om graviditeten?
✰ Vi gjorde testet på en måndag i slutet av juli, dagen efter berättade jag åt min bästis Sannah. För våra föräldrar och syskon berättade vi under helgen och veckan efter det vart efter vi såg dem. För våra närmaste vänner och resten av familjen berättade vi efter första ultraljudet i slutet av september och efter det berättade vi för vänner och bekanta vart efter vi såg dem. På bloggen skrev jag om det när halva graviditeten gått.
Hur många barn vill du ha?
✰ Jag har en bror och har alltid tyckt att två varit en bra mängd. Killen har däremot tre bröder och tycker att vara fyra var jätte härligt. Så något där emellan blir det säkert, om det nu är möjligt vill säga.
Tätt ihop eller långt isär?
✰ Just nu känns det som att jag inte vill vara gravid på en lång tid framöver, så kanske inte jätte nära på, men det kan ju ändras. Mellan mig och min bror är det 2 år och 3 månader och det har jag tyckt varit passligt.
Har du oroat dig mycket under graviditeten?
✰ Ja, men då är jag också en som oroar mig ganska mycket. Inför första ultraljudet var jag helt säker på att det antingen inte skulle vara något alls där inne eller att hjärtat inte skulle slå. Men så var det inte alls utan där fanns en liten krabat som studsade upp och ner genom hela ultran. Fram till vecka 12 var jag nervös varje gång jag gick på wc och kollade alltid att det inte kommit blod. I början var jag också livrädd för förlossningen men det gick över( även om det kommit tillbaka nu...). Men utöver det så oroar jag mig inte så jätte mycket för tillfället.
Hur har graviditeten känts hittills?
✰ Jag började må illa egentligen helt från första sekund och det höll i sig tills ungefär halva graviditeten gått. Så den första tiden var väldigt jobbig. Gick ner i vikt, spydde så gott som varje dag, hade ingen aptit och hade ganska mycket migrän. Dessutom tog det ganska länge innan jag kände fosterrörelser vilket var lite jobbigt, men moderkakan ligger i framvägg så det berodde väl på det. Något annat som var ganska jobbigt var sockerbelastningen. I och med att vi har diabetes i familjen måste jag göra det två gånger, första gången i vecka 16 och sedan i vecka 27. Första gången mådde jag illa från förut och fasta + vätskan man skulle dricka gjorde det till två timmars lidande. Spydde minuten efter att sista blodprovet var taget och grät på vägen hem när jag pratade med mamma eftersom det varit så jobbigt. Inför andra gången hade jag alltså lite trauma och det gick ungefär på samma sätt som första med ända skillnaden att jag inte mådde riktigt lika illa. Men spydde nog ändå. Som tur var sockret normalt båda gångerna.
Nu mår och känner jag mig helt okej. Har lite ont i ryggen och hade riktigt hemsk foglossning för några veckor sedan men nu har det blivit lite bättre. Har lite svårt att röra mig och komma upp från sängen/soffan och känner mig lite otymplig men lider inte så mycket. Gillar att ha en mage som syns. Det tog ett tag innan magen började synas så nu när den växt till sig ordentligt känns allt mer "på riktigt".
Gillar du att vara gravid?
✰ I början sade jag nej. Tyckte det var väldigt jobbigt och förstod inte alls när alla pratade om hur härligt det är att vara gravid. Nu kan jag förstå det lite bättre, men kan nu inte säga att det är det roligaste jag varit med om. Så mycket som man inte får göra, äta och så obekväm man är hela tiden. Visst är det mysigt nu när bebisen sparkar och man känner hur den rör sig, men utöver det så njä.
Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
✰ Ja och det har vi redan gjort. Mest för att, ett det är möjligt och två för att vi båda är så nyfikna att vi inte orkade vänta tills barnet föds. För våra nära och kära har vi berättat det men för resten (det vill säga i bloggen och så) så håller vi det hemligt tills hen kommer ut. I och för sig är det vi vet följt av ett ”troligtvis” men så måste de ju alltid säga. Vi får väl en bättre titt när vi ska på ultraljud i mars.
Hur tänker du kring förlossning?
✰ Som jag sa så var jag livrädd i början. Kunde inte förstå hur ett barn ska kunna komma ut ur min vagina. Sedan insåg jag att barnet ju inte är SÅ stort när det kommer ut så då lugnade jag mig lite. Blev mer fascinerad av förlossningar och började knarka förlossningsberättelser. Men så för någon vecka sedan kom paniken tillbaka. Mest rädslan för smärtan. Jag har (enligt mig själv) väldigt låg smärtgräns och har absolut ingen aning hur jag ska hantera den smärta som jag förstått kommer med en förlossning. Och så är jag rädd för att spricka.
Hur tänker du kring första bebistiden?
✰ Jag måste säga att varken jag eller vi tillsammans har tänkt på det så mycket. Tar det lite som det kommer. Jag har så svårt att föreställa mig vad det ens innebär så kan inte tänka mig hur det kommer vara. Vi vet absolut ingenting om hur man tar hand om en nyfödd eller vad de behöver (det är väl lite därför mammalådan finns men ändå!). Får väl panikringa alla vi känner när hen kommit och fråga vad ska vi gööööra, haha!
Har ni bestämt namnen sedan innan?
✰ Både ja och nej. Mellannamnen har vi ganska långt på klart men förnamnet är ännu inte bestämt. Vi har några alternativ men inget som vi är hundra på. Tänker att vi vet sedan när vi ser hen.
Välkomna hit!
Vem är jag då? Jenna Vierinen, 22 år och hemma från Österbotten. Fast nu bor jag i Helsingfors tillsammans med min pojkvän där jag studerar till kulturproducent på Arcada. Utöver det jobbar jag som evenemangsansvarig på Ratata.fi och så frilansar jag som skribent lite nu som då. Jag är feminist (såklart!), älskar att argumentera och är väldigt intresserad av mode, litteratur och kultur. Allt detta är sånt som ni kommer få se lite av här i bloggen. Fast främst kommer det alltså handla om tankar kring föräldralivet, bebisar och hur en hanterar att bli någons mamma. Både spännande och skrämmande!
Hoppas ni vill följa med, och om ni undrar något så tveka inte att fråga! Om ni känner att ni vill snoka lite på vad jag sysslat med tidigare kan ni klicka in er på min andra blogg jenna.ratata.fi.
Ha en fin fotsättning på dagen och vi hörs snart igen!
// Jenna