Visa alla inlägg skrivna juli 2016
Tre läsvärda blogginlägg
Vill först bara säga, vilken succé det blev med mammagruppen! Vi är nästan uppe i 30 medlemmar och initiativet till första träffen är redan taget, så roligt. Tänkt så snabbt man kan hitta människor i samma situation som en själv. Och om det ännu finns någon där ute som vill komma med så hittar ni gruppen här, det är bara att be att få komma med så accepterar jag. Ju fler desto bättre.
Här hemma hos oss händer inte så mycket för tillfället. Killen fick semester igår så nu väntar fyra veckor tillsammans med lilla familjen. På torsdag åker vi upp till Österbotten igen och sedan får vi se hur länge vi stannar. Men för det ska vi hinna med massa roligt här hemma. Hoppas bara det skulle bli lite svalare, för just nu vill jag vara mest inne eftersom det är alldeles för varmt att göra något. Nästa vecka har vi också rådgivning och det ska bli så spännande att se hur Agnes har växt, hon har börjat kännas så stor.
Men jag tittade inte in hit för att svamla om massa olika saker, utan tänkte faktiskt tipsa om några bra blogginlägg jag läst på sistone. Barnrelaterade inlägg förstås. Så här nere kommer tre inlägg att läsa och begrunda denna söndag.
- Saragunmarie skrev ett väldigt bra inlägg idag om hur folk tagit sig friheten att kommentera hennes gravidmage. Viktigt ämne!
- Svenska bloggaren Vanja Wikström skrev ett inlägg om hur många antar att hennes son är en flicka bara för att han har rosa kläder på sig och hur hon får skäll i kommentarsfältet över att hon just klär honom i rosa och "prackar på sitt barn hennes feministiska idéer". Helt sjukt.
- Och till sist, Peppe Öhman skrev en lista över saker som hon inte behövt oroa sig över när hon väntade barn. Håller med på alla punkter! Och kommentarsfältet innehåller dessutom ännu fler bra poänger.
Mammagrupp i huvudstadsregionen
Tänkte jag skulle ta tag i en sak som jag funderat på ett bra tag. Nämligen en mammagrupp! Som ni som varit/är föräldralediga vet så behöver man nu som då umgås med andra i samma situation. Någon man kan prata bajsblöjor och sömnrutiner med. Och vad är då bättre än att göra det tillsammans med ett gäng andra föräldralediga?
Jag tänkte att man skulle kunna träffas första gången i slutet av augusti eller början av september. Så råkar du vara föräldraledig (eller kommer att bli snart), bor i huvudstadsregionen och har lust att hänga med ett gäng andra föräldralediga? Det har ingen skillnad om du är 20, 35 eller 42, ålder har ingen betydelse.
Ibland behöver man umgås med andra föräldrar så kom med och sörpla kaffe, luncha eller bara hänga. Få en paus från dagarna hemma. Jag är åtminstone i stort behov av det nu som då. Det skulle vara så roligt att vi skulle få ihop en grupp till hösten, hänga med lite andra mammor (och pappor).
Känner du att det här är något för dig? Kommentera här under så lägger jag till i facebookgruppen.
Det blir bara bättre och bättre
Hej från söndagssoffan. Sitter uppkrupen med datorn i famnen och smaskar på lite chips och dricker iskall cola. Agnes har just somnat efter världens längsta nattning. Okej drygt en timme är inte såå länge, men när det oftast brukar gå på max en halvtimme kändes det segt. Den här veckan har vi varit tillbaka hemma efter fyra veckor i Österbotten. Killen har jobbat här nere i veckorna och sedan kommit upp för att hänga med oss som levt i kollektiv hos hans föräldrar med syskon, kusiner och hundar. Så gissa om det blev lite tyst att komma hem till en tom lägenhet och bara vara Agnes och jag på dagarna när vi varit vana med minst två andra vuxna, en energisk ett åring och två små hundar. Men Agnes verkade ändå nöjd med att komma hem.
Det är nu när vi kommit hem som det slår mig hur mycket Agnes ändrats sedan vi åkte upp i juni. Hon har utvecklats i en rackarns fart och livet har blivit lite lättare med henne. Hon har börjar somna kring nio varje kväll, vaknar för att äta drygt en timme senare men somnar ganska snabbt om igen. När vi var i Österbotten vakande hon oftast kring två och sedan typ fem men sedan vi kommit hem vaknar hon först fyra och sedan sex-sju. Så kring sju-åtta brukar vi stiga upp. Dessutom började vi göra så nu när vi kom hem att när vi sedan går och lägger oss så lyfter vi Agnes i sin egen säng, och där sover hon då tills hon ska äta. SÅ skönt. Förra gången vi försökte med att få henne sova i egen säng satt jag och ammade henne i timmar i fåtöljen innan hon somnade så till sist orkade jag inte mera och sket i det. Men nu lyfter vi henne från vår säng och hittills har det funkar varje kväll! Så nu hoppas jag på att den där nattmatningen snart ska börja falla bort, men än så länge är det här riktigt bra också.
Förutom nattrutinen så har hon också svängt sig från rygg till mage för första gången i veckan. Och hennes rörelser har blivit så mycket mer koordinerade och nu åker allt hon når till in i munnen. Ja och så tycker hon om att prata med en, massor. Hon är i en så rolig ålder just nu, men så tycker man väl alltid. Att en åldern de är i så är den roligaste hittills. Hon fortsätter i alla fall att vara en nöjd bebis som är glad största delen av tiden och tillfreds så länge hon känner att hon är med. Det vill säga så länge hon har koll på att någon är i närheten. Famnen är fortfarande bäst men gymmet och sittern funkar nog också.
Det känns som att nu äntligen har vi kommit in i någon sorts rytm där vi får dagarna att rulla på ett bra sätt. Hon är inte klistrad vid mig längre, brösten har stabiliserats och jag behöver inte använda koppen mera (äntligen!!) och hon kan dra flera längre tupplurar per dag. Vilket betyder mer till för mig att göra andra saker eller också ta en tupplur (blir oftast det senare..). Livet känns helt enkelt ganska nice just nu!
Nu har vi ungefär tio dagar här hemma framför oss. Killen får semester på fredag och veckan därpå åker vi upp till Österbotten igen. Har fullspäckat med roliga program där så gissar att vi stannar några veckor för att slippa köra upp och ner så mycket. Men innan det ska vi njuta lite av sommaren i södra Finland. Det gjorde vi redan nu i helgen då vi åkte in till stan för att promenera och nästa helg skulle jag vara sugen på en utflykt till Åbo. Måste bara få killen övertalad. Vi får se vad vi hittar på. Att få dagarna att gå är absolut inget problem!
Agnes dop
Nu ska vi ta en titt på dopet. Det blev en så lyckad fest och allt gick verkligen precis som det skulle. Eller okej vi glömde duken att torka huvudet med (torkade med en spytrasa, hehe) men annars gick allt precis som det skulle! Det blev strålande väder och Agnes var nöjd genom så gott som hela festen.
Så här följer nu en hel drös med bilder från Agnes fina fina dag.
Dopet hade vi på killens föräldrars landställe. Ceremonin nere vid äppelträden och sedan bjudning inne och ute. Klänningen som Agnes hade är från 1924 och har använts av fyra generationer och har använts vid 15 (om jag räknat rätt) dop. Runt halsen hade Agnes killens dopbricka, två hjärtan som jag fått när jag var liten och så bar hon en dopring som hon fick av sina faddrar.
Vi bjöd på smörgåstårta, sallad, currysiksnittar, fudgebrownies, muskotsnittar och tårta. Hon fick en himla massa fina gåvor och vi är så tacksamma över alla som hjälpte till och som kom för att uppvakta Agnes.
Dagen kunde inte ha blivit bättre!
Alldeles perfekt
Här kommer ett litet tjuvkik från dopet. Lovar att lägga upp mer bilder men nu är jag alldeles för trött för det så ni få hålla ut lite. En lyckad fest blev det i alla fall!
Bajsblöjor och skrattljud
Här är vi inne i en riktigt semestervärld. Vi är fortfarande i Österbotten och lever kollektivliv på killens föräldars landställe. Agnes är nöjd för de finns alltid någon som kan underhålla och mamma är också nöjd för hon får vila lite.
Det är så fascinerande att följa med henne nu. Hon växer så mycket. Vid förra veckans rådgivningsbesök vägde hon 5935 gram och var 59,8 cm lång. Inte konstigt att min rygg har börjat bråka, det är ingen lätt klimp jag går och skumpar.
Nu är det inte heller långt kvar tills hon svänger runt. Hon kämpar kämpar men är inte riktigt där ännu. Däremot snurra hon runt på rygg hela tiden. Åbäkar av sin filt. Att lämna henne på skötbordet för ens en sekund är nu helt uteslutet.
Annars är hon så ljuvlig nu, hon har nämligen börjat skratta massor. Bäst tycker hon om när man borrar ansiktet i magen eller halsgropen, då kiknar hon av skratt. Det mindre ljuvliga just nu är de cirka 10 bajsblöjor hon levererar per dag...
Fast nu ligger det störst fokus på dopet. Det är nämligen dags för det nu på söndag. Vi håller tummarna för fint väder men just nu ser det inte speciellt lovande ut.. Nå lovar lägga upp lite bilder på söndag hur det sedan blev!
Efter tre månader
Här kommer en liten lista jag snubblade över för att sammanfatta vad som hänt de senaste tre månaderna. Både med mig, med livet och förstås med Agnes.
Mammakroppen Skrev ju om det tidigare men kan sammanfatta kort. Jag är förvånad över hur snabbt och bra min kropp har återhämtat sig. Märker nästan ingenting av förlossningen och graviditeten, förutom lite lösare mage och mera bristningar.
Hormonerna Tycker att de är på en ganska stabil nivå, men borde väl konsultera med folk i min omgivning om det stämmer hehe.
Amningen Den har fungerat så gott som felfritt sedan dag ett. Och mjölkproduktionen har nu också stabiliserat sig så behöver inte ens använda koppen på dagarna (bara på natten)
Tiden Går mest jätte snabbt. Hänger oftast inte ens med. Agnes är plötsligt inte längre nyfödd utan mer bebis och jag har ingen aning när den förändringen skedde. Snart går hon väl, läser Harry Potter och tar studenten.
Sömnen Den är i stora drag bra. Agnes somnar mellan 21-22, vaknar kanske en eller två gånger ganska snabbt efteråt och jag ger bröst och så somnar hon igen. Sedan brukar hon vakna och äta kring 02 och 05 och då tar hon morgon efter 07 någon gång. På dagarna har hon ungefär en sådan rytm att hon är vaken i två timmar, sover en och är vaken två osv. Och ibland kan hon sova till och med två! Men vissa dagar varierar förstås!
Kreativiteten Har det faktist varit lite dåligt med. Har liksom inte tid med något annat för utom Agnes och när hon väl sover orkar inte hjärnan göra något annat än dricka te, ligga på soffan och på sin höjd lyssna på ljudbok. Hoppas dock den hittar tillbaka efter semestern!
Bebisen Agnes är så nöjd och beskedlig. Hon ler och skrattar massor, blir nöjdare och nöjdare med att ligga för sig själv på golvet och älskar att pussas. Kan räkna gångerna hon gallskriker på en hand typ och blir sällan riktgt förbannad. Hon är harmonisk och mysig. Ska helst gosa och vara i famnen men vem vill nu inte det. Känns som om jag bara förskönar och målar upp nån drömbild men upplever verkligen det så här!
Kan lugnt konstatera att dessa tre månader har varit långt över förväntan!
En barnfri kväll
Här är det lite tyst för föräldrarna i detta hushåll är nämligen ute på fest för första gången. Ungen är lämnad hos farmor och farfar och vi firar vänner som förlovat sig. Så jag har fått dra på klackarna, ögonskugga och klänning som inte (!!) är amningsvänlig.
Återkommer imorgon med rapport!
Små stunder jag älskar
För alla som har barn är kärleken man känner till sitt barn en självklarhet, men för man får barn är det omöjligt att föreställa sig hur mycket man kan älska en person. Det går inte att tänka sig före det lilla knyttet ligger i famnen.
Visst är det inte alltid regnbågar och unicorns. Ibland vill man gå och lämna ungen till grannen och stänga in sig i ett knäpptyst rum. Men ganska snabbt åtfår man känslan av att ha lust att pussa sönder det lilla ansiktet av kärlek.
Allt som oftast händer det vissa saker och uppstår vissa stunder man skulle vilja låsa in i en liten box för gråa dagar. När hjärtat är lite extra fyllt av kärlek.
Som när hon kiknar av skratt när man borrar in ansiktet i magen.
Eller stunden hon somnat och är så gullig att man vill väcka henne och pussa pussa pussa.
När hon tittar på en med stora ögon efter en tupplur och sedan spricker upp i ett stort leende.
När hon är lite sömning eller ynklig och borrar sitt ansikte i ens halsgrop.
Och att se henne skratta tillsammans med sin pappa.
När hon ligger i famnen och äter och lägger sina små fingrar runt mitt finger som håller i bröstet. Som om hon vill visa att hon inte vill bort ännu.
Eller ljuden när hon nöjt smaskar.
Och kanske bäst av allt, när hon gapar stort för att besvara pussen och sedan blundar och ler nöjt.
Älskade älskade unge.