173

Visa alla inlägg skrivna oktober 2017

Bästa inköpet vi gjort

Skrivet av mamabitesback 27.10.2017

Glad fredag från ett vitt Esbo. Här ligger det snö på marken (thank goood att vi slapp slasket från igår och det äntligen lämnade som snö) och jag sitter hemma och jobbar i soffan. Här riktigt snart ska jag klä på mig och ge mig ut igen för att besöka bokmässan. Perfekt fredagsprogram! Men det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tror nämligen inte jag nämnt uppdateringen vi gjort i Agnes rum. Under sommaren började natnningarna bli ganska olidliga, iallafall för mig. De tog länge, man måste stå/sitta med henne i famnen och vagga tills hon somnade varvat med att lägga ner henne i spjälsängen och paja. Så skulle hon upp i famnen igen för att vagga och nästan direkt ner i sängen igen. Så höll vi på tills hon somnade. I slutet av augusti började hon hänga och gunga på spjälsängen, så det var bara en tidsfråga innan hon skulle börja försöka klättra. Hennes spjälsäng var en gammal från 1900-talet, så det gick inte att sänka ner heller. Och var ganska smal, och Agnes rörde sig mycket i sängen och smällde in i sidorna, vilket resulterade i att hon vaknade till. Så det började vara dags att uppdatera hennes säng. Först funderade vi på om vi skulle köpa en större spjällsäng och sedan i framtiden gå  vidare till en växarsäng. Men det kändes lite onödigt så jag postade på en sälj/köp-grupp på Facebook om någon hade en säng de vill bli av med och poff så uppenbarades denna säng från Unipuu (finns på vepsäläinen) för en femtiolapp. En sånt fynd! Säng - Unipuu, sänghimmel - Jollein Voile, ljusslinga - prisma, kuddar - H&M, Marimekko och Roommate.  Vi var lite rädda att det skulle bli ett himla springas ur sängen den första tiden, men thank good än så länge har det inte hänt. Hon är superstolt över sin säng och gillar att hon kan klättra i och ur själv. Hon har sovit jättebra och ibland kommer hon traskande mitt i natten för att hon vaknar till, men till största del sover hon nätterna igenom där. Sängen har en bräda som gör att hon inte faller ut under natten (så viktigt!) och så kan man dra ut till 2 m så att hon kan ha den i många år ännu. Och det bästa? Jag kan ligga bredvid henne i sängen och natta. Så skönt. Problemet är bara att ungefär 8 av 10 gånger somnar berdvid henne hehe. Så ja, ni som funderat på att uppgradera säng till era små kiddos. Testa! Det kan gå bättre än förväntat.

Inskolning och dagisstart

Skrivet av mamabitesback 20.10.2017

Fick en fråga om jag kunde berätta om hur inskolningen på dagis gick. Har tänkt skriva det i evigheter men det har varit, eh, lite mycket nu. Är inne på min tolfte jobbdag av tretton så börjar bli lite seg i skallen. GISSA om jag längtar till söndag alltså. Vad ska jag göra med all tid?? Nej men, tillbaka till frågan. Agnes har nu hängt på dagis i snart två månader. Hur har det gått? Över förväntan! Vi började ganska hardcore med att lämna henne ensam på dagis efter bara två dagar. Men det gick bra och vi försatte så de två sista dagarna. Måndag nästa vecka började hon med full tid-dagis. Vi hade haft lite körit med nattningar i någon månad. De tog oftast evigheters evighet att få henne att sova, men på dagis gick det förstås hur bra som helst (Förstås, hemma fortsatte det att ta typ 1,45 h att få henne att sova. Nu är vi nere i 30-40 min, känns som vinst!). Mat har hon alltid gillat så det funkade också bra, hon hade redan börjat öva på att äta själv hemma så det underlättade förstås. Nu äter hon så gott som all mat gärna själv, dock orkar hennes föräldrar inte alltid se på det hehe. Nåväl, till det lämningarna som kanske kan vara det jobbigaste. I början gick det jätte bra, hon var inte speciellt ledsen och att säga hejdå var nemas problemas. Sedan kan man väl säga att det började gå lite sämre och sämre med hejdå:andet för varje dag som gick. Ibland blev hon jättearg, ibland bara ledsen. Men ärligt så fast hon kastat sig på golvet och skrikit har jag sällan tyckt det har varit jobbigt. Under sensommaren och början av hösten var hon såå mammig. Killen fick inte natta henne och så fort jag gick ur rummet skrek hon efter mig. Så tror jag liksom hade blivit lite härdad av det och därför påverkade det inte mig så mycket. Var så van med att hon blev arg direkt jag försvann ur hennes synfält så det var inte någon stor grej längre. Sedan underlättade det ju också att jag visste att när jag väl gått så var hon hur nöjd som helst. Nu, nästan två månader senare, beror hejdå:andet helt på vilket humör hon är på när jag för henne. Och lite också vem som tar henne i famnen när jag ska gå. Ibland skriker hon, och ibland (dock nog mer sällan) vinkar hon glatt. Så vi kan väl lugnt säga att dagisstarten har gått över förväntan för vår del. Jag har lite den teorin att det beror på att hon är så pass liten ännu att hon helt enkelt inte riktigt förstår och kommer ihåg skillnaden får hur det har varit förut. Lite så att "okej, nu hänger jag här om dagarna. Skoj!", och så kommer mamma och pappa och hämtar mig och det är också roligt. Varje gång vi frågar henne om vi ska åka till dagis nickar hon och så går hon till hallen för att klä på sig. Vi upplever att hon trivs jättebra och på utvecklingssamtalet fick vi också hör mer om hur hennes dagar varit och hur hon blir mer och mer modig och bekväm där. Så en lyckad dagisstart helt enkelt!

mama whines back

Skrivet av mamabitesback 10.10.2017 | 1 kommentar(er)

Nu har det gått över en månad sen jag började jobba och Agnes började på dagis. En månad och det känns som jag mer och mer för varje vecka som går har svårare att få ihop *livspusslet*. NÄR ska man hinna med allt? Och hur hinner folk med saker? Känns som om jag bara gör och gör och gör men ändå har jag tusen saker kvar. Kanske främst på jobbet då, men nog lite hemma också. Märker nog att jag varit borta ur arbetslivet ett tag, är så ovan med detta tempo. Sedan den andra saken som tar upp mycket just nu, nämligen tröttheten. Herregud är så fruktansvärt trött. HELA TIDEN. Pratade om det med killen idag efter middagen om när man månne vänjer sig, eller om man ens gör det. Kom fram till att man antagligen vänjer sig. Tröttheten minskar egentligen aldrig, man bara lär sig leva med den. Det är väl höstmörkret eller något som gör att tröttheten känns extra påtaglig, och att det dessutom varit (och är fortfarande) århundradets sämsta väder idag så gör det hela inte lättare precis. Men men, man vänjer väl som sagt sig. Sedan alla förkylningar som en dagisstart för med sig, de gör ju inte livet lättare precis. Vi har varit förkylda från och till sedan augusti. AUGUSTI. Herregud minns inte ens hur det känns att vara frisk haha. Just nu ligger fullt fokus på att inte få springmask som går på Agnes dagis. Vilket betyder att jag tvättar allt i ren paranoia. Mina händer är kruttorra efter alla handtvättar haha. Orkar verkligen inte med en till (skitäcklig) grej nu, har fulla jobbdagar måndag till söndag den här veckan så har inte tid med någon ny sjukdom/virus/parasit heller. Blev en liten klagostund här nu, men så får det bli ibland. Kanske borde döpa om det här till mama whines back? Nämen utöver alla dessa saker, så är har vi det ganska bra just nu. Agnes är i en ljuvlig ålder och nya ord kommer hela tiden. Och även om det är krävande med jobbet, så är det också jätte jätte roligt. Men men, nu får det räcka för idag. Skall jag hänga upp tvätten och gå och lägga mig. Och hoppas att vi vaknar upp lite friskare imorgon (håll tummarna!). Vabbdag