173

Visa alla inlägg skrivna november 2017

Dammen brister för våra döttrars skull

Skrivet av mamabitesback 29.11.2017

I drygt en vecka har jag läst berättelser i princip dygnet runt. Om trakasserier, övergrepp, våldtäkter och förnedringar som kvinnor, flickor och barn har behövt utstå hela sitt liv. Finlandssvenska kvinnor har delat med sig av allt som de blivit tvungna till att leva med. Det har gjort mig fysiskt illamående. Att vår vardag verkligen ser ut på det här sättet i svenskfinland. Att det är det här som min dotter med stor sannolikhet har framför sig. Jag har levt ett väldigt privilegierat liv hittills, med "enbart" tafsningar och verbala trakasserier och har först nu insett hur fruktansvärt vanligt det är med våldtäkter och sexuella övergrepp. Idag har var femtonde finlandssvensk kvinna vittnat om att de blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp i svenskfinland. För drygt en vecka sedan startades en grupp för just ändamålet att samla allas berättelser och vittnesmål, den grupper har nu över 20 000 medlemmar. Idag är det över 6000 kvinnor som säger stopp. Med över 800 berättelser om fruktansvärda övergrepp och trakasserier. Just i detta nu är det här världen min dotter ska växa upp i. Jag får ångest av att tänka att om tjugo år skulle det kunna vara hon som berätta om hur hon blivit utsatt för något som alla dessa kvinnor blivit tvingade till. Jag får ångest att det här verkligen händer. Här. Just nu. Men det måste få ett slut. Och det ser vi till nu. Det här ska bli dagen jag berättar om åt min dotter. Hur vi gjorde revolution. Hur vi ställde oss upp mot patriarkatet och sa stopp. Stop mot sexuella trakasserier och övergrepp i skolorna, på arbetsplatserna, i vardagen och ja, överallt. Vi gör det för oss själva, för dem före oss och för våra döttrar. För att de ska få leva i en värld där de kan känna sig trygga. Idag brister dammen.

Närståendedag på daghemmen är en bra sak

Skrivet av mamabitesback 09.11.2017 | 2 kommentar(er)

Ibland blir jag så fruktansvärt trött på att folk är så egoistiska och trångsynta. Förra veckan var ett av de stora diskussionsämnena på internetet hur två daghem i Helsingfors väljer att göra om farsdag (och morsdag också för den delen) till en närståendedag. Förstås så exploderade kommentarsfälten med båda positiva och negativa kommentarer, men framförallt negativa. Tanken med en så kallad närståendedag är att de barn som lever i en annan sorts familjekonstellation inte skall behöva känna sig utanför och förbisedda på mors- och farsdag. Att det skall vara en inkluderande dag på daghemmen, och inte en exkluderande. Det tyckte *folk* är helt sjukt, att daghemmen inte skall ta bort *deras* rätt att fira dessa dagar, och till och med kommentarer som att "barnen måste härdas" och få uppleva motgångar också. Eh ursäkta mig?! Det är faktiskt inte bara i Helsingfors som det här händer, utan på Agnes daghem kommer de nu på fredag ett öppet hus för alla som känner att de är närstående till vårt barn. När de meddelade från personalen om det här blev jag väldigt glad. Jag tycker det är jätte jätte bra att man gör på det här sättet. Idag kan en familj se ut på så många andra sätt en mamma, pappa, barn. Det finns barn med två mammor, med bara en förälder och så vidare. Det kan också hända att föräldrar inte har möjlighet att komma, det inte finns några nära släktingar och istället vänner som finns där för barnen. Helt enkelt, alla möjliga olika sorters familjer. Och jag tycker det är så fruktansvärt ignorant och helt enkelt elakt att skriva att barn måste härdas och lära sig att bli besvikna. Skall barnen måste känna sig ledsna över att de till exempel inte har en pappa som försvunnit ur deras liv? Tror nog de sörjs ändå. Eller om barnet har två mammor, då få dem att kännas som om det är något som "saknas" även om det är inte är alls något fel på att ha två mammor istället för en av varje. Det är väl inte daghemmets uppgift att ta ställning i detta. Daghemmet skall vara en trygg plats där ALLA barn skall få känna sig välkomna och accepterade. Det är inte en plats där barnet skall behöva känna sig besvikna eller utanför. Framförallt när det gäller en sak som de inte på något sätt kan påverka. Det är inte barnets fel att den inte har någon pappa som nu i det här exemplet. Vi måste sluta prata om det som om de skulle vara något fel med det. Och det är ingen som tar i från *ert* mors- och farsdags firande. Det får ni absolut fortsätta med. På den dagen det är, det vill säga söndagen den 12:e november 2017 och söndagen den 13:e maj 2018. Då får ni fira med pompa och ståt om ni så vill. Men hur de gör på daghemmen är upp till dem. Och det enda personalen vill är att göra det som är bäst för ALLA barn. Så låt dem göra det då också. Till ni som lämnar era negativa kommentarer vill jag säga: Ni tänker just nu bara på er själva och inte på barnets bästa. Ta er en titt i spegeln och sluta vara så trångsynta och egoistiska. Tack! ps. Peppe skrev jättebra om det här också, läsa gärna det. >> "Vi daltar för mycket med barnen".