Visa alla inlägg skrivna 2017
Skrivet av mamabitesback 16.08.2017 | 1 kommentar(er)
Hoho, känner att de här med dagisstart kommer att bli en psykisk pärs för mig. I och för sig gissade jag det redan får början. Visst det ska bli skönt att få återgå till "vuxenlivet", men jag kommer ändå sakna ihjäl mig efter den där tokiga ungen jag hängt med i snart ett år och fem månader.
På grund av strul med skola och jobb så sket dig sig lite med att Agnes skulle börja dagis den 28:e, så efter lite mailande blev det bekräftat att vi kan börja en vecka tidigare, det vill säga nu på måndag. Alltså har vi hela två dagar kvar hemma på tumis. TVÅ DAGAR. Började gråta ungefär sekunden jag insåg att det här är våra sista dagar tillsammans. Hon är ju min lilla bebis och ska plötsligt åka iväg varje morgon och vara helt själv? Utan någon av oss? Hur är det ens möjligt när hon är ett litet knytt.
Fast faktum är att hon är inte min lilla bebis längre. Hon är en bestämd liten person som vet exakt vad hon vill, är den roligaste och tokigaste individ jag känner och ger trillioner dregelpussar per dag. Hon tycker att leka med andra barn (okej framförallt sin kusin med tänker andra barn också då?) är det roligaste som finns och är väldigt självständig. Så jag har svårt att tro att dagis kommer bli något jobbigt för henne, snarare något roligt att gå till varje dag. Men ändå, hur överlever föräldrarna?
Conversen får dock vänta till våren för de är dels inte så dagisanpassade, men också alldeeeles för stora.
Så idag har vi börjat fixa det sista inför dagisstarten. Köpt vattenflaska och planerat att köpa gummistövlar men det var tydligen svårt (var hittar man ett par i storlek 20 ens?). Bilder på hennes viktigaste personer är beställda, dagis Ruben, regnkläder, dagisskor och halare fixade. Enda som återstår är blöjor och solkräm, och stövlar då. Men det får bli till helgen. Nu är det dock dags att väcka ungen. Igår sov hon till halv fyra och nattningen tog sedan drygt en timme och fyrtio minuter, så att idag får hon inte sova hur länge hon vill...
0
Skrivet av mamabitesback 06.08.2017
Ibland är det väldigt tröttsamt och tungt att följa med diskussionerna på sociala medier, men ändå känns vissa diskussioner som så viktiga att ta ställning i. Nu senast har det handlat om först amning och nu i slutet av veckan vaccin.
Amningen har jag skrivit om tidigare och när jag skrev inlägget hade jag bara ammat i drygt en månad så jag visste inte ännu riktigt hur det skulle bli. Jag ammade till slut enda fram till att Agnes var 11 månader. Mycket längre än jag hade trott att jag skulle göra, men eftersom Agnes fanns en sådan trygghet i det, och det dessutom var det enda som dög, så fick det bli så. Jag såg aldrig att amma bland människor, oavsett om det var på stan eller hemma bland familj och vänner, som något problem. Om mitt barn ville ha mat så skulle hon få det, slut på diskussionen. Jag hade också turen att aldrig behöva bli bemött med varken kommentarer eller blickar, även om jag nog hade väntat mig en del.
Så när jag nu läser kommentarerna gällande restaurangen i Åbo med sitt "amningsrum" önskar jag verkligen att jag ännu skulle amma. Att jag skulle kunna gå dit, sätta mig mitt i restaurangen och langa fram brösten till mitt barn. Visst visst om man själv är obekväm med det är det ju helt fint att det finns ett ställe att sätta sig på och amma, men ingen har rätt att tvinga dig till ett rum. Och än mindre ha en åsikt om det. Kommentarerna om att det är som att bajsa och ha sex är bland människor är helt sinnesjuka. HUR kan man ens jämföra dessa saker? De finns absolut noll liknelser mellan att bajsa och ge bröstmjölk åt ett barn. Jag hoppas verkligen att de mammor som för tillfället ammar inte känner sig träffade eller blir påverkade av dessa kommentarer och denna meningslösa diskussion, för det finns absolut inget fel i att amma när ens barn behöver mat. Oavsett om det är hemma, på en resturang eller i matbutiken. Det är mamman och barnets ensak, punkt slut.
Vaccin är alltid ett känsligt ämne och så fort någon har en åsikt om det så bryter helvetet löst. Och jag blir så himla ledsen för att det ska gå ut över de som redan har det jobbigt nog.
Amanda skrev ett jätte bra inlägg om varför man skall vaccinera, och om Oliver som lider av sjukdomen INCL. Olivers mamma skrev ett inlägg om varför det är ur deras perspektiv livsviktigt att alla vaccinerar sig, vilket resulterande i att människor tog sig friheten att skriva både elaka och onödiga kommentarer direkt till henne. Hon bad flera gånger att de kunde ta diskussionen annanstans eftersom de har det jobbigt nog, men ändå kände människor att de hade "rätt" att sätta henne och alla som är emot vaccinmotståndare på plats. På samma sätt som i alla frågor har man rätt till sin åsikt, men varför måste man försätta pressa pressa pressa? Varför kan man inte bara acceptera att just nu Olivers familj inte är intresserade av att höra mera, deras liv är ett helvete från förut, och de behöver inte människor som säger att de dessutom är hemska människor som vill skydda sitt barn. Om någon vill tycka det, varsågod, men tyck det för dig själv inom ditt hems fyra väggar och låt bli att trakassera. Vaccin är ett känsligt ämne, och det finns säkert flera sidor av detta mynt, men ta diskussionen någon annanstans. Snälla.
Det var allt jag hade att komma med idag, kanske lite flummig och otydligt. Det är ändå söndag och jag är helt slut som vanligt. En återkommande känsla atm.
0
Skrivet av mamabitesback 30.07.2017 | 2 kommentar(er)
Även om det är ett par veckor kvar av tills vår höst drar igång, det är ju faktiskt ännu bara juli, så har jag svårt att inte fundera och planera inför dagisstarten. Känns som om det är så himla mycket som behöver fixas?
Halare köpte jag på Facebook idag, regnbyxor och gummistövlar är nästa på listan och så ska jag gå och fixa en dagisruben här någon dag. Sedan ska ju allt märkas också. Och köpas vattenflaska (vad skall det ens vara för modell?), beställas fotografier på alla viktiga personer och så kanske vi också borde börja ställa morgnarna efter dagistid? Hohho känner att jag kommer ha gjort noll den 27:e augusti...
En sak började jag fundera på idag. Vad skall det vara för skor? Förstås gummistövlar när det är klottigt och någå tjockare när det börjar bli kallt, men nu till hösten? Funkar sneakers eller skall det vara lite "redigare" skor? Vi har ett par kavat (snörning), två par sneakers (ett par med snörning och ett par med tarra) och så sandaler just nu.
Ni som har kids i dagis eller jobbar på dagis, vad funkar bäst?
Avslutar med bild på Barnet från kvällens strandbesök. Sommarkvällar när de är som bäst!
0
Skrivet av mamabitesback 16.07.2017
En ser ju framför sig att ett åringar ska springa runt i gulliga shorts, t-shirts och sandaler men det är kanske inte riktigt realistiskt när det gäller den finska sommaren. Så före semester uppdaterade jag Agnes garderob lite med kläder som funkar dels de lite kallare sommardagarna, men sedan också till dagis i höst.
Byxorna är gamla fynd från en Zararea i våras, men tröjan är ny och kommer från Mini Rodini. Har suktat efter den sedan den kom ut men varit lite snål, men så hade Babyshop den på rea så då passade jag på. Har använts säkert tusen gånger sedan den kom.
Kanske inte så lämpligt för de kalla dagarna, men ack så nödvändigt de soliga. UV-dräkten fick Agnes av mormor och mössan klickade jag hem från Ellos. Båda från Reima och en hitt hos ett åringen.
Skorna är köpt från Zara i våras (och finns nu på rea!) och jacka förra sommaren från Lindex, båda något som vi använt massor under våren men också nu i juni/juli. Mössan däremot, den är också ett reafynd från Mini Rodini och perfekt för mulna sommardagar.
Och sist ut kanske de två bästa sakerna i Agnes sommargarerob: Kavatsandaler och onesie i ekologiskt bomull från Ellos. Båda har använts en himla massa nu och kommer säkert användas ännu mer i augusti. Speciellt dräkten älskar Agnes som sedan hon börjat ha åsikt alltid velat ha på sig just onesies.
Nu är det dock snart dags att börja fundera på allt som behövs till dagis... Herregud vilken lista det var med grejer som behövs! Känner hålet i plånboken redan.
0
Skrivet av mamabitesback 12.07.2017
Det är över en vecka sedan sist. Eftersom vi nu för en gångs skull är lediga *tillsammans* så har jag minskat ner datortiden till ungefär noll, därav tystnaden. Nu dock sover barnet, killen och ut och bygger terass och jag har faktiskt inget speciellt att göra. Så tänkte titta in på internetet och kollat vad som hänt sist (i och för sig surfar jag på telefonen så helt ouppdaterad är jag inte...).
Vad har hänt på en vecka då? Jag har kommit tillbaka upp till Österbotten och de dåliga nätterna har fortsatt. Inatt var första natten sedan måndagen efter midsommar som hon sov en hel natt utan att komma mellan oss! Innan dess har det varierat mellan halv ett och halv fem, och då inte mycket sömn där emellan. Misstänker att boven i dramat är de x-antal myggbett hon har. På dagarna kliar hon inte, men kanske det är värre på nätterna? Förra helgen hade vi också barnvakt hela helgen och passade då på att åka ut till skärgården på tumis i tre dagar. Och den här veckan har hittills bara rullat på med lugnt program här på landet. Nästa vecka blir det lite mera fart på när det ska fixas inför helgens bröllop, och sedan vips så åker vi hem till Esbo igen.
Semestern går fort och snart är vi tillbaka i vardagen igen, då är det bara några veckor så börja Agnes dagis och vi ska börja skapa oss någon ny sorts vardag. Nervigt.
0
Skrivet av mamabitesback 02.07.2017
Just nu sitter jag hemma i vår soffa i Esbo. Agnes och killen är på landet i Österbotten. Jag är nere i stan för ett möte och ska dessutom passa på att göra annat roligt som gå på bröllopsklänningsprovning (inte min), träffa vänner och shoppa lite nödvändigheter.
Som jag skrev på andra bloggen, göra saker som man annars inte gör med en unge på armen. Även om det känns lite harm att "slösa" våra få semesterdagar på att vara här ensam i några dagar, så är det faktiskt ganska skönt att få hänga själv lite.
Efter en ganska pärsig vecka med fruktansvärd sömn och väldigt klänging unge är det skönt att bara vara själv en stund. Och så känns det ganska bra att lämna över cirkusen till killen för några dagar. Det är ändå oftast jag som är en själv med henne, och så det är skönt att han ska få sköta det ensam i några dagar. Jag tror inte man förstår hur jobbigt det är att vara bara med henne dygnet runt i flera dagar före man gör det själv. Men som alltid brukar hon sova bra, äta bra och vara hur nöjd som helst. Men när hon är med mig, eh, not so much. Den här veckan vi varit ensamma är ett bra exempel på det.
Så att ja, jag njuter av att få vara borta några dagar. Ännu saknar jag inte henne så mycket men det kommer väl hel snart gissar jag. Imorgon ska jag och hänga med hennes jämngamla kusin så senast då kommer väl saknaden. Nu ska jag fortsätta kolla netflix till mitt i natten. Bara för att jag kan.
0
Skrivet av mamabitesback 22.06.2017
I skrivande stund ligger jag i soffan på svärföräldrarnas landställe och lyssnar på ljudbok medan Agnes sover dagssömn. Vi körde upp i går kväll och vaknade till fågelkvitter i vår sommarsäng. Eller egentligen vaknade vi till Agnes skrik då hon inte kände igen sig, men då gick killen och Agnes upp och jag fortsatte sova. Och sedan vaknade jag av fågelkvitter några timmar senare.
Bara kiddo vaknar åker vi till Malax för att åka ut till skären med mina föräldrar. I två dygn ska vi vara där, och sedan åker vi tillbaka hit för att fira midsommar med hela kollektivet. Det lovas inte speciellt varmt så det blir väl mer ylletröj- och brasmidsommar än baraben- och badmidsommar. Men kanske lika bra, för det är ändå så förbannat myggit.
Så från och med idag är semestern igång. Efter midsommar lämnar Agnes och jag här och så om en vecka kommer killen och då har vi tre veckor av landet, skären och barnvakt (när det önskas!). I och för sig åker jag ner till helsingfors själv några dagar, men det är ju också mest semester hehe. Förutom lite jobb ska jag njuta av lite skön egentid och fix inför bröllopet i juli.
Så låt sommaren börja!
0
Skrivet av mamabitesback 15.06.2017 | 1 kommentar(er)
Vet ni, jag vet inte om jag har berättat en sak. Eller det kanske jag har, men om inte så kommer det nu igen. Agnes har fått dagisplats. Hon ska börja dagis i slutet av augusti och från och med då är vårt tid på tumis slut. Ärligt så har jag inte speciellt mycket ångest över att skiljas från henne. Ännu. Gissar att det kommer komma ju närmare det blir. Mest ångest har jag väl kanske över vad jag ska jobba med i höst och så, men det löser sig säkert.
Jag är inte speciellt orolig över att hon ska börja dagis, hon är väldigt social och intresserad av andra människor, så tänker att hon kommer trivs bra där. Vi har ju i och för sig inte varit ifrån varandra så mycket ännu i hennes liv, så hur hon kommer reagera på den grejen återstår att se.
I tisdags så var vi faktist hela familjen på besök till dagiset. Agnes var det enda barnet i hennes nya grupp som var där på besök, så hon var förstås extremt nöjd över att ha alla leksaker OCH alla fröknar för sig själv. Under besöket trivdes hon som fisken i vattnet och vi fick släpa henne vidare från varje rum för hela tiden fanns det något nytt roligt att titta på och leka med. Hem ville hon inte gå, utan skulle säkert gärna lämnat kvar och börjat med det samma.
Så ja, till hösten blir det stora förändringar i lilla ungens liv. Vi får väl helt enkelt återkomma med rapport sedan när rumban kikat igång. För att illustrera inlägget får ni dock inte en bild från dagis, utan istället en från dagens strandbesök. Sandigt, kladdigt och härjit, men ändå ganska mysigt. Oj tänkte nästa glömma frågan jag skulle ställa!
Dagisstarten, hur gick det för er? Och har ni några tips för att underlätta den?
0
Skrivet av mamabitesback 09.06.2017
Dagarna går så himla fort just nu. Som jag skrev på
andra bloggen så finns det inte så mycket extra tid just nu. Agnes är väldigt krävande, som nu ett-åringar är, och jag kämpar för att hinna med allt jag måste (och vill). Men det var ju förra helgen jag skulle blogga om. Vi åkte som sagt upp till Vasa med tåget på tumis Agnes och jag.
På dit vägen tog vi halv åtta tåget, vilket betydde att jag måste väcka ungen. Gick ändå förvånansvärt bra och hon var nöjd så gott som hela vägen till tåget. När tåget startade åt vi frukost och så började härjandet. Vi var framme kvar över elva och från att vi startade tills det var det fullt ös. Agnes var på riktigt inte stilla en sekund. Lite mat pillade hon i sig nu som då och sedan skulle vi iväg igen. Vi hade plats vid lekhörnan vilket var både var bra och dåligt. Bra för att det fanns något för henne att göra, dåligt för att hon ville göra något konstant. För en mamma som vaknat alldeles för tidigt var det lite tungt. På kvällen var jag väldigt väldigt trött...
Hemresan var tidsmässigt bättre för Agnes. Vi åkte tjugo före ett och hon somnade i bilen, fortsatte sova när jag flyttande henne till vagnen och sov ännu en timme i min famn i vagnen. Så började hon vakna i samband med att folkmängden började öka. Ganska snabbt blev det fler och fler kiddos vid lekavdelningen och jag skojar inte när jag säger att det var kring trettio (!) ungar i något skede. Ni kan ju gissa ljudnivån alltså. Men Agnes trivdes åtminstone så det är ju huvudsaken.
Så att vad för åka tåg med Agnes för betyg? Helt okej ändå! Det gick förvånansvärt enkelt även om jag ganska många gånger såg på klockan och önskade att vi skulle vara framme snart. Så flyg är ju nog att föredra tidsmässigt, om man råkar få bra erbjudande, men tåg går om man råkar ha en bra dag hehe.
0
Skrivet av mamabitesback 01.06.2017
Har gått an här i kväll. Fixat med present, tvättat och torkat kläder, packat väskor och försökt få en överenergisk unge att sova. Imorgon åker jag och ungen på bilden till Vasa med tåg över helgen. Första gången vi reser själva, och dessutom första gången på tåg (för ungen då, inte jag förstås). Ska bli spännande att se hur det ska gå på tåget, tåget åker så tidigt att jag måste väcka Agnes nästan två timmar tidigare än vad hon brukar vakna...
I Vasa ska vi fira min kusin som blir student, så det blir en fullsmockad helg. På söndag kring tolv går tåget tillbaka till Helsingfors. Så återkommer när vi är tillbaka i stan igen. Kommer säkert vara lite mera aktiv på instagram så ni kan följa mig där på
@jennavierinen!
0
