173

Visa alla inlägg skrivna juli 2020

En loppisdag i Jakobstad

Skrivet av mamabitesback 26.07.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Förra veckan åkte jag med två av mina svägerskor, om det nu så heter när det är gifta med min mans bröder, tillika vänner för att kolla genom Jakobstads loppisutbud. Vi vara alla i behov av paus från barnaskötande respektive husrenovering så vad passar då inte bättre än utforska en relativt obekant stad.

Vi hann inte ens nära med alla ställen vi hade tänkt, och dessutom var många stängda just denna fredag, men tre ställen hann vi med. Plus några vanlig butiker där emellan. Det första stället vi besökte var Anahand, som låg vid busstationen. Helt klart värt ett besök.

Lundagård som vi är i här på bilderna var det estetiskt vackraste. Där hitta vi småsaker men inga större fynd. Eller jo jag köpte en Carl Larsson bok från 1966 i perfekt skick, men utöver det inget speciellt. Men ändå, verkligen värt ett besök!

Fika på Musikcafé After Eight var givet. Det ligger precis bredvid Lundagård. Även om vi borde gått dit på lunch, eftersom kakutbudet inte var så stort, och till Fiika på kaffe där vi tidigare ätit lunch, där lunchutbudet istället var sämre. Men men, nu vet vi till nästa gång.

Efter After Eight gick vi till Åldringsvännernas lopptorg som bara låg något kvarter bort. Där hittade vi massor spenderade en lång stund. Det fanns så mycket att gå igenom. Utöver dessa hade vi tänkt åka till Nada Nord (var stängt just då vi var i Jakobstad), Amida hallen (hörde att det var dåligt utbud just då vi var påväg så skippade), Retro, Missionsstugan (var stängt), Alla tiders antikt, City loppis och Itä kirppis. Vi hann alltså bara med en bråkdel. Men nästa år igen! Eller kanske någon tråkig höstdag vem vet.

Vad hittade jag då? Jo detta. Eller skärbrädan hittade Annika till skären, likaså hittade vi tillsammans fisktallrikarna också till skären. Glastallrikarna från Aarikka får också bo på skären eftersom vi behövde några likande dit. Men Floraglasen från Iittala och boken kommer med hem till oss.

Vi kan varmt rekommendera Jakobstad som loppisstad. Jag upplevde det som sååå mycket bättre än Vasa, eller så är det bara jag som har dålig koll. Hur som helst, tips för er som är sugna på en loppisresa någonstans i Österbotten!


Semsterns sista dagar och vardag som väntar

Skrivet av mamabitesback 24.07.2020

Jag sitter på ett café inne i Vasa och skriver. Ute för fönstret är det gråare än grått och det regnar för tredje eller fjärde dagen den här veckan, har inte riktigt koll. Barnen är hos mormor och morfar medan Johan och hjälper sin bror i deras husrenovering så jag passar på att jobba lite. En kopp varm te dessutom och det skulle kunna vara vilken septemberdag som helst. Även om det bara är den 24:e juli.

Om mindre än en vecka ska vi vara tillbaka i Esbo. Jag vet inte om jag har insett att våra månader här är över snart. Vi har varit här så länge nu att det har blivit en ny vardag. 11 veckor är en lång tid. Men samtidigt ska det bli skönt att komma hem och börja en ny vardag. Barnen ska börja dagis igen, jag ska börja jobba och vi ska få igång nån ny sorts vardagslunk. Hur får en vardagen att rulla med två jobb och två barn på dagis, fritid, drömmar och allt sånt?

Men än är inte semester över. Vi har ännu en god vecka kvar och den ska vi maxa. Till helgen väntar kräftskiva och båtfärd om vädret tillåter. Vi kan iallafall lugnt säga att vi hunnit göra mycket under dessa veckor. Träffa familj och vänner, simma och verkligen tagit ut allt av vad sommaren gett. Det är konstigt egentligen, hur jag utgår från att sommaren är slut bara för att vi åker hem. Men det är det ju inte. Vi har ännu ett par helgen kvar på skären i augusti, och så får vi förstås också ha lite sommar i södra Finland.

Nu ska jag pysa iväg på stan ett varv innan vi ska ut till skären igen. Regnet forsätter ösa ner, men det gör egentligen inte något. Det är ganska mysig, eller hur?


Ingen bebis mera

Skrivet av mamabitesback 20.07.2020

Bebistiden är nu förbi och vi har numera en ettåring hemma. Jag känner mest att det är SKÖNT att han inte är en bebis längre. Ettåringar är så mycket lättare och roligare. Vi har nu gått över till att han äter så gott som exakt samma mat som vi, dricker bara vanlig mjölk, sover en-två gånger per dag (beroende på när han vaknar) och sover sig också genom nätterna bortsätt från att tutten faller ut nån enstaka gång.

Så en ganska gemytligt tillvaro just nu. Han har ännu inte vågat släppa och gå utan stöd mer än något enstaka steg, men tycker mest det är skönt. Ser på alla andra som jagar sina ettåringar och njuter mest av att inte behöva springa efter. Den tiden kommer nog förr eller senare ändå.

Bus hinner han med oavsett om han går eller ej...


I vårt juli

Skrivet av mamabitesback 15.07.2020

Dagarna rullar på här. Barnen leker med sina kusiner, vuxna har eldat kvistar och tagit ner träd. Vi har firat de stora barnens födelsedagar som missades i våras igår och förra helgen träffade vi kompisar efter kalashelgen. Så visst händer det något hela tiden. Nu verkar det tyvärr som om vi har alger i vattnet, vilket är lite tråkigt eftersom det i helgen ska bli riktigt varmt igen. Men men, då får vi bara hitta på något annat. Alltid finns det väl något att göra.

Här kommer ett gäng bilder från veckan som gått. Jag är verkligen in i semestermode så allt blir lite hipp som happ. Och bloggar bara när andan faller på. Blir kanske mer rutin när vardagen kommer igång om ett par veckor!

Mammas trädgård har varit i full blom de senaste veckorna. En skulle kunna tro att jag tömde hela den på blommor, men det fanns hur mycket som helt mer kvar. Gissa om det doftade gott i bilen av denna mix av schersmin, pion och ros.

Förra torsdagen hade vi bokat in dejt. Barnen var hos farmor och farfar över natten så vi lånade deras lägenhet i stan. Började med att jag gick ett varv på stan medan Johan hängde i lägenheten. Hittade ett par ljuvliga skor på rea och en blommig klänning. Plus lite annat jag behövde fixa. Efter det gick jag för att fixa mig för kvällen och så promenerade vi till HEJM. Åt menyn som var ljuvlig. Efteråt gick vi till terassen för drinkar och bra musik. Satt tills stängning och hade en av de bästa kvällarna på länge!

Spolar till lördag då det var dags för Alfons andra kalas. Fixade ett litet trädgårdskalas för kollektivet. Kakan blev en klassisk jordgubbstårta som vanligt.

På söndag innan vi åkte tillbaka till skären var vi hem till våra kompisar på middag. Agnes älskar Ebbas rum, jag också. Så fint med tapeten.

I måndags var dessa jobbare redo för att röja i skogen. Så gulliga med sina små hörselskydd.

Det eldades en hel del under dagen och regnet droppade från och till hela dagen. Mysigt så.

Igår åkte vi in till stan efter lunch. Handlade och fixade grejer för att sen ställa till med kalas för de tre äldsta barnen. En har ju inte så många tillfällen att fixa sig nu för tiden så en tar varje chans en får hehe!

Idag har skogsarbetet fortsatt men jag har mest hängt med Alfons. Han behöver vaktas så kan inte göra så mycket i skogen då. Istället har jag bakat och fixat middag. Och titta! Rabatten som vi gjorde när vi kom till är nu i full blom! Ett gång små kamomill har slagit ut. Dessutom har det till höger knoppar, tror det är vallmo. Spännande att se om de kommer upp något mer!


Inför sommarens sista suck

Skrivet av mamabitesback 08.07.2020

Sensommaren är på intåg och det är nu en kommit in i den riktiga sommarlunken. Skrotar runt i fnissigt hår med smutsiga barfota fötter, klänningar med en tröja på för att inte frysa och lagar sånt som är enkelt. Värmen är inte lika självklar längre, vindarna är kyligare och kvällarna börjar bli mörka. Men sommaren är inte över. Jordgubbarna är godare än någonsin. Solen värmer fortfarande ansiktet och det är ännu inte för kallt att doppa sig.

Här är ett gäng med bilder från instagram som jag känner beskriver den här tiden av året. Gott att äta, fint att ha på sig och mysiga hem att inspireras av.

Fanny Ekstrand i en perfekt klänning. Lång, luftig, puffig. Och piffig. Funkar perfekt både liggandes i sanden på stranden och sen när det blir kallare och en kan gömma ett par byxor under.

Titta vad gott! Sofia Wood har gjort flatbreads med det godaste just nu: tomater, ost, rom och lök. Kanske det här är något vi kan bjuda på till kalaset i helgen?

Vi ska ju inte sticka under stolen med att det här är det mest vanliga outfiten just nu. Men även om jag drömmer om ett liv i klänning så blev jag extremt sugen på en likadan jacka som Caroline Sandström Blasiak har. För förr eller senare så är sommarvärmen ett minne blott och då ger jag vad som helst för en mysig tröja eller jacka.

Drömsommarhem hittas hos, suprise suprise, Elsa Billgren. Jag äskar kombinationen av stor fluffig matta, djup soffa med många kuddar och mjuka färger. Snällt för sinnena.

Vad är mer sommar än tovigt barnhår? Façade gör det luftigaste och mjukaste kläderna som jag tänker funkar bra både att skrota runt i nu i sommar men koks åsen när de ska leka loss på dagis.

Livets dipp. Vet inte hur många gånger jag lagat detta i sommar och jag tänker ej sluta. ÄLSKAR kombinationen av rom, crème fraîche (jag gillar det mer än smetana), lök och gräslök. Frida Fahrman har gjort denna på finaste sätt.

Som jag kanske nämnt tidigare så ääääälskar jag Maria Sann’s illustrationer. Den här som heter ”the afterparty” tycker jag är så fin. Färgerna, formerna, de lilla i det stora.

Johanna Bradford har det finaste av hem och det är just såhär jag tänker mig spendera sensommardagarna. Mysandes runt i pyjamas, piffa med gardiner, blommor, dricka te och kanske läsa. Helst i ett eget hus förstås men än så länge får jag nöja mig med det vi har!


Mitt i sommarlovet med skymtar av nystarten som väntar

Skrivet av mamabitesback 08.07.2020

Sitter med sommarprat i öronen, just nu Betlehem Isaaks, medan Alfons sover. Johan är ut och håller på med sitt medan Agnes är hos mormor och morfar. Hon vill bara var där nu, tycker det är så skoj att få följa med dem på allt vad de hittar på. Och vem är jag att säga nej till barnvakt.

Solen lyser just nu, men snart ska det börja regna och sen verkar det ska regna i flera dagar. Eftersom barnen ska sova hos farmor och farfar imorgon när vi ska ut och äta så åker vi upp ikväll. Åker till landet och är där över veckoslutet. Vi ska ha kalas nummer två på lördag så jag ska baka en tårta och något skoj till barnen. Tänker madeleinekakor doppade i choklad med strössel på. Det gillar väl små barn?

Tänkt att vi är mitt i sommaren nu. Det är faktiskt bara drygt tre veckor tills vi ska tillbaka till Esbo. Börja söka fram utkläder och packa dagisväskor. Tvätta simkläder som blivit gråa av havsvatten, shorts med söndernötta kanter av allt kryp utomhus och tömma ut de sista sandkornen ur sandalerna. Märk mjukisarna med namn och packa ryggsäck med solkräm, vattenflaska och tossor. Gå med två barn till dagis. En stor och en liten. Föra ena till den stora sidan, redo för att träffa alla kompisar igen, och ta den andra till något som för honom är helt nytt. Träffa nya vuxna och barn som ska bli hans trygghet om dagarna. Läskigt men fint.

Men än har vi tre veckor av sovmorgnar, kladdiga solkrämsarmar och havsbattenstänkt i håret.


Semestern har börjat

Skrivet av mamabitesback 06.07.2020

I förra veckan fick den sista av oss i familjen ledigt så nu har vi en månad av med ledighet tillsammans. Så himla skönt ur ett egoistiskt perspektiv att inte behöva hänga ensam med barnen dagarna i enda, men också förstås att vi alla kan hitta på saker tillsammans. Detta inleds förstås med regn och åter regn, som tur gillar vi regn på skären (kolla med oss igen när det regnat i tre veckor...).

Vi inledde ledigheten med ett himla ös av program. Två tomma dagar den här veckan. I helgen hade vi besök på skären, kompisar med barn som sov över. Vi käkade, drack vin, barnen härjade och vi hängde. Ungefär för dessa saker som en skaffar barn. Nå nej, men det ÄR mysigt att hänga med andra föräldrar på det när sättet. På söndag åkte alla hem och sen åkte vi till mina föräldrars villa i några timmar. Agnes lämnade med mormor och morfar så vi fick leva life med ett barn för en kväll. Städade, diskade och bastade. Slog verkligen på stort...

Idag har vi varit hos mina föräldrar och fixat inför morgondagens kalas. Imorgon fyller Alfie ett och det ska vi fira med hela två kalas. Imorgon och på veckoslutet, så mycket att fixa inför det. Nu är iallafall allt så gott som bakat, pyntat och fixat. Enda som stressar mig är att jag hade beställt lite festkläder åt oss alla som förstås inte ännu kommit och gissar att de kommer komma ungefär en timme efter att kalaset börjat, men vi får väl ha det på lördag istället! Det ska ändå vara skitkallt imorgon så shorts och kortärmat känns inte helt passande.

Resten av veckan ska vi ha datenight, kalas igen, träffa kompisar och ja, gå ann i sann semesteranda. Kanske vecka två blir lugnare? Hur som helst, nu är alla paket inslagna och väntar på födelsedagsbarnet ska vakna. Men innan dess ska jag hinna sova ett par timmar. Återkommer en annan dag med uppdateringar!


För snart ett år sen

Skrivet av mamabitesback 02.07.2020

Vi åkte till landet i början av veckan och hängt med svärföräldrarna i några dagar. Så därför har jag inte hängt på datorn. Men har hela tiden längtat efter att få skriva av mig, har bara inte fått till det. Men nu ligger jag i ett mörkt sovrum med två barn som just har somnat så nu passar jag på.

Jag tänker mycket på hur himla jobbigt det var för ett år sen, när Alfons aldrig kom ut och jag bara väntade. Nu så här i efterhand har jag svårt att förstå mina egna känslor då, men det är väl för att han är här nu. Att det funnits en tid när han fanns känns så långt borta. Men nu när vi kör längs den väg som jag körde så mycket på förra sommaren, går här på landet där jag var i en månad innan han till slut kom, kan jag blunda och nästan vara där. Spolas ett år tillbaka i tiden.

Även om jag kanske förträngt känslor så var det nog en ganska tung tid. Jag var tung, fysiskt, men det var också psykiskt påfrestande. Jag hade många känslor och tankar som jag brottandes med. Hur ska jag någonsin kunna älska honom när jag älskar Agnes så fruktansvärt mycket? Det tänkte jag ofta på. Det var egentligen något som jag hade med mig tidigt i graviditeten. Jag kände på något sätt att jag kommer ha SÅ svårt att älska honom på samma sätt som Agnes, och av någon oklar anledning blev den känslan ännu starkare när vi fick veta att det var en pojke. Orimligt självklart, men att förstå sig på en hormonell gravid kvinna är inte lätt. Vi var på något sätt så säkra på att det skulle bli en flicka. Och att jag hade så många förvirrande känslor kring vilket kön är väldigt konstigt, eftersom jag ändå är av den åsikten att könet inte spelar någon roll. Men undermedvetet gjorde det de då. Känslorna och förnuftet är inte alltid på samma linje. Speciellt när en är gravid.

Och sen att vänta. Vänta, vänta och vänta. Det var så himla jobbigt. Mindre jobbigt blev det inte heller när telefonen gick i ett med samtal där det frågades om ”det har hänt något än?!”. Den sista veckan bröt jag helt ihop och deklarerade att nu pratar jag inte längre med någon. Svarar inte i telefon och Johan får tillrättavisa alla som ens vågar sig på att höra av sig. Ett tips till alla som har någon i sin närhet som ska föda snart: Fråga för guds skull INTE om det har hänt något. Inte en endaste liten gång. En kanske tror att detta är sjävklart för många. Men tro mig, det finns många som inte förstår detta.

Så den där dagen, lördagen den sjätte juli, hade jag nog gett upp hoppet lite. Jag var ganska inställd på att bli igångsatt på måndag. Men så, till min stora lycka, bestämde han sig för att komma iallafall. Kvällen kom, värkarna kom, jag öppnade mig sakta. Till en början nästan inget även om jag hade värkar. Ungen låg förstås inte helt rätt, vilket antagligen också varit anledningen till att det tagit så länge för förlossningen att komma igång. Men till slut låg han rätt och jag fick ut honom. Även om han kom med armarna i kors över bröstet och ett huvud spetsigt som en tomteluva. Den sjunde i sjunde.

Där låg han sen, Alfons Erik Niilo, och var helt perfekt. Mitt hjärta exploderade av kärlek och alla känslor som jag fundera över och varit rädd att inte skulle finnas där kom. Med honom. Vilket så här i efterhand är hur sjävklart som helst, men var omöjliga att förstå på ett känslomässigt plan innan.

Ännu idag, snart ett år senare, älskar jag honom så mycket att jag måste pussa på honom minst en miljon gånger per dag. Ibland tänker jag att det är omöjligt att älska någon så här mycket. Det gör nästan fysiskt ont i kroppen av alla känslor. Och att det han är pojke. Det hade ju ingen betydelse. Förstås. Det kan vem som helst förstå. Förutom Jenna höggravid då tydligen.

Om några dagar fyller han ett. Det gladaste barnet som finns. Han som varit glad varje dag sen dagen han föddes. Älskling.