Visa alla inlägg skrivna februari 2021
Allt är i sin ordning och vad jag väntar på
Jag vågade inte skriva i måndags för tänkte att jag jinxar allt om jag börja skriva om det. Men i måndags coronatestade oss och gick och höll andan hela dagen. På kvällen fick jag mitt negativa test och Johan sitt någon gång under natt, så vi kunde med gott samvete komma ur karantän igår! Jag tror inte någon kan förstå hur jävla, ursäkta språket, skönt det är. Tre veckor har aldrig tidigare gått så långsamt som nu.
Nu kan vi äntligen lägga det bakom oss. Två av fyra i familjen fick i slutänden corona och teorin om att barn inte smittar vuxna stämde i vårt fall. Dock vet vi förstås inte vad det beror på. Vem vet kanske vi haft corona någon gång förra våren när vi var sjuka? Nå hur som helst är det över för den här gången, vi får hoppas att det är ett tag tills vi behöver sitta i karantän igen.
Och idag har de två sista pusselbitarna fallit på plats. Den första är att barnen har fått dagisplats, dessutom på vårt första val. Det ligger riktigt nära var vi bor och har en stor härlig gård. Den andra är att lägenheten är såld. Idag var vi till banken och skrev på alla papper så nu är allt fixat. Firade med att äta snabbmat från Hesburger i bilen. Så får man fira i coronatider...

Så nu är det verkligen bara att vänta på flytten. Här är en lista på saker jag ser framemot att göra när vi väl flyttat till Vasa.
- Gå till Liisa Koski och köpa ett ”huste”. Ett te som jag kopplar till nya stället.
- Sitter på terrass i inre hamnen en solig sommarkväll
- Promenera till parken med Agnes kusiner
- Bjuda in familjerna på brunch
- Bjuda in till spontan vin- och spelkväll med mina barndomsvänner
- Gå fredagsrunda och köpa praliner från Liisa Koski, fisk och skaldjur från hallen, bröd från Aroma och röror från Fiskdisken
- Att spontanlämna barnen med farmor och farfar eller mormor och morfar och få en hel kväll på tumanhand
- Första kvällen när allt är uppackat och på sina rätta platser, barnen sover, vi sätter på en lp-skiva i vardagsrummet, jag har hällt upp ett glas vin och lägger mig i soffan med en Verso sheetmask. Mmm.
Karantändagbok dag 20
Buu-klubben är på, jag har nyss lagt en ansiktsmask och plockade upp datorn för en stund. Idag är vi inne på dag 20 i karantän och om allt går som det ska slipper vi ut ur karantän på tisdag. Alfons kom ut ur isolering igår och testade också negativt så jag borde vara safe. Så länge inte Johans test idag är positivt, då skiter det sig med flytten vecka nio och ja, då får vi fundera om med hur vi ska lösa allt. Jag har helt ärligt sån ångest över det här att ibland är det svårt att andas. Det känns som om det här testresultatet är avgörande. Är det så att det är positivt så finns det inget vi kan göra, förstås, men det känns så himla tungt om vi kommit så här nära att klara oss och så snubblar vi på mållinjen. Det skulle vara just typiskt. Och om det är positivt förlängs min karantän vilket jag helt ärligt inte vet om jag orkar.
Det känns nästan inte mänskligt att behöva sitta inlåst i över en månad, att ha straffhot vilandes över huvudet om en går ut bland folk. Att människor levt såhär i snart ett år, fruktansvärt! Vi har verkligen haft tur i Finland att vi inte behövt ha total lockdown (ännu!). Nu hoppas jag bara alla ska orka lite till, sluta gå på restauranger och barer, hållas hemma och minimera människor en träffar så vi kommer ur det här någon gång. Det finns ingen anledning till att en ska gå på restauranger och barer just nu. Beställ hem mat om du vill, men sluta samlas. Det är sjukt frustrerande för oss alla som tar alla restriktioner på fullaste allvar men ändå blivit smittade. För att någon annan inte gjort det. Det känns nästan lite ignorant av alla som gör såna saker just nu. Det finns en anledning till att vi idag har de högst registrerade dagssiffrorna hittills. För. Att. Folk. Inte. Hålls. Hemma.
Tack för mig, nu ska jag sluta ta ut min frustration över situationen här, tvätta ansiktet och sen fortsätta stirra i taket.

Finsk scandi möter 30-talets funktionalism
Jag funderar mycket på inredning nu. Kanske för mycket till och med. Det kan bero på otåligheten över att flytta, skulle helst flytt på sekunden genast men det går förstås inte. Så det enda jag har att ta till är att planera, fundera och pinna. Det är ungefär det enda jag kan göra kopplat till flytten, ja förutom att packa då, men det är inte så himla kul ju.
Det är också två helt olika lägenheter, den vi bor i nu och den vi flyttar till, vilket gör att det är många olika faktorer som ska tas i bekatande. Vi måst tänka om med mycket. Dels för att den nya är väldigt mycket större, vi går från 78 kvm till 138 kvm, men dels också för att de är två helt olika sorters lägenheter. Den som vi bor i nu är en öppen och modern (visserligen från 70-talet men renoverad på för fem år sen). Stilen vi haft i den har varit minimalistisk och enkel. Nu i den nya lägenheten, som är från 1940-talet men renoverad senast i början av 2000-talet tänker jag att att den moderna, minimalistiska stilen inte riktigt passar. En kan ta element från den, absolut, men känslan måste vara annorlunda.

Det som gör det hela ännu svårare är att jag inte sett lägenheten sen 2013, och ingen av oss minns exakt hur stora rummen är. Vi har ett gäng gamla, dåliga bilder, det är de enda jag har att gå efter. Förstås ska det inte vara bestämt på förväg hur den ska inredas och möbleras, utan det får ske vart efter när vi flyttar in. Men jag kan ändå inte släppa det att jag vill ha en "plan" hur vi ska ha det där. Så just nu händer all inredning enbart i mitt huvud, och på ett ungefär. Hur jag föreställer mig att de kan se ut.
Mina ledord för Vörågatan är "Finsk scandi möter 30-talets funktionalism med varma textilier, blandad konst och olika träslag". Tänk er ljust med tavlor i olika former överallt, bryta av moderna möbler med gamla och textilier i färg och naturmaterial. Nytt finskt möter gammalt handgjort typ.

Jag vill återanvända allt det vi har, hitta nya posters att kombinera med våra klassiska tavlor och blanda gamla möbler som vi ärvt med nya moderna detaljer i form av textilier och inredningssaker. Här ovan ser ni ett litet hopplock från min pinterestboard över lägenheten. Drömmen skulle vara att ha gardiner i Delhi-tyget från Svenskt Tenn och en serveringsvagn från Artek i vardagsrummet, men där spräcks nog vår budget rejält. Men en kan alltid inspireras av det!
Ungefär så går mina tankar just nu. Hänger ni med i mina resonemang eller är det bara logiskt i mitt huvud?
Karantänvecka tre
Veckans första arbetsdag är avklarad och jag har en ettåring som står och drar mig i tårna. Agnes är på dagis men Alfons måste vara hemma ännu en vecka. Vi har som det ser ut nu åtta dagar kvar av karantän. Nu har han ändrat fokus till att lägga en studsboll i en rulle med plast och se den rulla igenom, så kanske han håller sig sysselsatt en stund. Jag tror nog aldrig tiden gått så långsamt som under den här karantänen. En vecka känns som en månad. Och nu går jag bara och väntar på att någon av Johan eller jag ska testa positivt, för då kommer den förstås att förlängas. Fan om det händer alltså, orkar inte en minut extra.
Annars så kom en leverans med åttio flyttlådor idag, så nu är det bara att börja packa. Som "tur" jobbar jag om dagarna så största lasset får min man dra, hehe. Men gissar att ju närmare flytten vi kommer desto mer får väl jag också börja packa. Flyttfirman är beställd till den 4.3 så då ska allting vara klart.



Jag är som en känslomässig bergochdalbana här hemma. Ena stunden rullar krantänvardagen på och andra stunden är jag världens suraste människa. Jag upplever att det är väldigt svårt att hålla humöret uppe, speciellt nu under veckoslutet. Märks att vi varit instängda i två veckor nu. Som tur har vi snälla, hjälpsamma människor i vår omgivning som hjälper till när det behövs. Så helgen blev ändå så här i efterhand helt mysig. Vi lyckades få in en middag efter att barnen somnade på lördag, skålade för nytt jobb, fick hem lyxiga praliner passligt till vändagen och kom oss till och med ut på en promenad (vi höll oss förstås långt från alla människor!).
Och vi har ju verkligen något härligt att se framemot, så det hjälper en lite att stå ut. Men osäkerheten med att någon av oss vuxna ännu kan bli positiva tär. Får bara hålla fokus på 4.3, då går flyttlasset!
När det känns helt rätt
Glad vändag alla! Jag sitter och googlar på mattor till nya lägenheten. Vi äger faktiskt bara två mattor just nu. En liten som finns i barnens rum och en lång trasmatta som ligger i källaren. Här i den här lägenheten har vi upplevt att vi inte behövt någon matta, plus lättare att hålla rent med småbarn, men nu känns det som om vi behöver några mattor. Vilka sorters mattor och vart är ännu oklart. Känns som om mattvärlden är helt ny för mig. Och dyr, herregud mattor är dyra.
Tack förresten för alla grattis och hurrarop gällande flytten. Jag har så blandade känslor. Mest är det förstås roligt. Vi har längtat efter att få flytta närmare familjerna och inte behöva köra i fem timmar varje gång vi vill fara ut till skären. Samtidigt har vi många vänner och också familj här som vi kommer sakna massor, så det känns himla tråkigt att lämna alla här. Vi älskar barnens dagis och de har sina kompisar här, så det känns sorgligt att att säga hejdå till alla. Men i Österbotten finns ju ändå största delen av våra familjer och många av våra nära vänner, så allt har sitt.
Känns nästan som om vi gör copy paste på Sofia Woods senaste flytt. Flyttar från stan närmare familjen och säljer lägenheten för att hyra en större (vår är i och för sig "bara" 138 kvm jämfört med deras 185 och inte någon sekelskiftens lägenhet precis..). Sen ska vi till skillnad från dem lägga pengarna från försäljningen av lägenheten på ett hus. Men kan 100 % relatera till känslan som de grundar sin flytt i. Den här flytten har vi längtat efter i snart två år, en nästan plågsam längtan. När vi har varit i Österbotten har vi liksom inte ens velat åka hem. Så att vi nu om drygt tre veckor kör upp till Vasa än en gång, är det den sista gången vi packar bilen full. Det känns mer än rätt.

Sen när vi packat upp, flyttat in och kommit till ro i vårt nya liv, då är det dags att börja planera hus. Eller huset i sig har vi faktiskt planerat i ett år, vi har redan nu ganska tydliga tankar om hur det ska bli, men nu är nästa steg att ta tag i det "på riktigt". Kontakta husleverantörer, planera tomten och göra både tidplan och budget. Men flytten först, sen får det andra komma!
Nu är nyheten ute...
Vet inte ens hur jag ska börja? Det har hänt så mycket sen sist. De senaste veckorna har varit ett kaos, som jag nämt. Funderande, väntade, övervägande. Tänk om det blir så? Hur gör vi om det blir så? Tänk om något skiter sig? Tänk om vi inte är friska ännu? Coronaaspekten är i och för sig ännu osäker men det vet vi aldrig med så det är som det är, orkar inte ha ångest över det mer. Alfons testade positivt i tisdags så nu är han i isolering. Dock försvann alla hans symtom samtidigt som vi fick hans positiva resultat. Hans karantän blev kortare men vår förlängdes först med två dagar och sen med ännu en. Smittskyddet ringer och yrar var och varannan dag så vem vet. Det känns som de själva inte ens vet något. Hur som, skit i det nu, det finns roligare saker att tänka på.
Nämligen att vi ska flytta!! 431 km norrut, till Vasa! Johan ska fått nytt jobb så det blir för oss att packa ihop vår lägenhet och säga hejdå till Nyland. Jag kommer i och för sig jobba kvar och komma ner så ofta det behövs, så det kan hända jag är här i veckorna sen när pandemin lättar men vem vet när det är. Vi ska dessutom och skriva på papper för försäljning av lägenheten om lite mindre än två veckor och har bokat flyttfirma till första veckan i mars. Så om alla tidtabeller håller är vi inflyttade i lägenheten i Vasa och barnen börjar nytt dagis om prick en månad.
Vi köper ingen lägenhet nu, utan kommer hyra. För under julen reserverade vi en tomt i Malax (!!!) där vi förhoppningsvis kan börja bygga inom ett år. Så vi planerar dessutom att börja bygga hus snart. Fatta att jag hållit på det här i snart två månader. Men husbyggandet får bli ett helt annat kapitel, så det tar vi senare.
Nu flyttar vi in i en 138 m² femrummare i Vöråstan. Det är faktiskt Johans morföräldrars lägenhet som råkade stå tom just nu. Den är kanske inte den modernaste men den är nymålad och stor. Och jättebra läge! Det ska bli så kul att flytta in och hjärnan snurrar redan hur vi ska inreda. Det blir lite knepigt eftersom vi flyttar från 79 m² till 138 m², så vi har ju inte på något sätt möbler att fylla hela lägenheten. Men som tur finns det möbler utspridda lite här och där hos familjen så vi har i alla fall en bra början. Sen får vi förstås se när vi flyttar in vad som behövs och så.
Men nu kommer precis min helgbukett som jag beställt hem med Wolt, vi har en skumpa på kylning och ska helt just börja göra tacos. Vi forsätter på flyttemat en annan dag. Ni får gärna kommentera vad ni vill höra med om. Har självklart pinterestmappar för både lägenheten och huset...

10 saker om veckan
Hur kan det bara ha gått en vecka sen vi blev satta i karantän och isolering? Känns som en evighet. Eftersom förra veckan blev som den blev inledde jag dagen med att försöka få ordning på allt som lämnat på hälft och så vidare. Känns lite bättre att ha allt uppstrukturerat och åtgärdat nu. Jag är också betydligt mindre flunssig så orkade bra jobba hela dagen. Kanske det svänger nu? Hoppas. Två veckor kvar av karantänen sen får vi leva fritt igen. Längtar!
Även om nu måndagar inte är min favoritdag så blir den betydligt bättre av att veta att det kommer ett nytt avsnitt av Husdrömmar ikväll. Har ni tittat på det? Hett tips till alla som är inrednings- och husintresserade.
Hittade den här listan på Elsas blogg idag så tänkte det får vara min måndags sammanfattning.

1. Vad ser du fram emot den här veckan?
Att vi ska få svar och ordning på allt som legat och grott de senaste veckorna. Jag håller på att brytas ner inombords av all ovisshet. Jag är så himla trött på att ha en underliggande känsla av panik hela tiden. Får bara fokusera på att det kommer en sommar i år också, och då är allt förhoppningsvis lite lättare.
2. Vilken var den senaste på instagram du började följa?
Søstrene Grene. En dansk butik som finns på några ställen i huvudstadsregionen och som jag gillar massor.

3. Ska du laga någon härlig mat den här veckan kanske?
Vi måste ju beställa hem mat nu i och med att vi inte får gå till butiken, så imorgon kommer en leverans med mat. Jag beställde bland annat blåmusslor som jag nämnde förra veckan, så någon dag blir det moules marinières. Måste bara be någon hämta en flaska vin också, men det ska väl gå att lösa!
4. Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan!
Det blev en paus med hemmaträningen förra veckan pga förkylning och ja, allt. Så ska försöka ta tag i det igen den här veckan när min förkylning förhoppningsvis känns bättre!
5. Vilket ord ska du hålla hårt i hela veckan?
Lugn. Måste hålla mig lugn. Inte stressa, inte blir irriterad på barnen för minsta lilla sak, inte tjafsa med Johan bara för att. Försöka stå ut och hålla lugnet, då mår alla som bäst.

7. En bild som symboliserar denna dag ↑:
Barn som ser på iPaden medan jag jobbar vid matbordet. Det nya normala.

8. Vad åt du till frukost idag?
En tallrik yoghurt med blodapelsin, nötter och honung, två koppar te och två smörgåsar med ost och apelsinmarmelad.
9. Vilken tid på morgonen vaknar du?
Mellan sju och åtta vanliga vardagar när barnen ska iväg till dagis. Nu när alla är hemma blir det nog först efter åtta...

10. Hur ser du oftast ut till vardags?
Leggings och blus eller klänning och jeans. Det är ungefär de två kombinationerna jag varvar mellan.
Vårlängtan från karantän
Nu har det snart gått en vecka sen vi fick karantänbesked. Tiden går verkligen oerhört långsam. Vi har alla blivit förkylda sen sist, så i torsdags testade vi oss på nytt. Men nix, ingen rona nu heller. Himla konstigt att Agnes, som är den enda som inte är förkyld, har viruset, men vi alla andra som ÄR förkylda har inte. Och har vistats i samma hushåll som en med rona i en vecka och ändå inte blivit smittad. Förstår ingenting! Nå sånt är det, vi lever på här i vår karantänbubbla.
Försöker hålla irritationsnivån nere, men det tär på humöret att inte ens gå ut. Och det märks på barnens rastlöshet. Men en får bara hoppas att idag blir en bättre dag! För att pigga upp mig själv tänkte jag vi kunde titta på ett gäng fina bilder jag sparat på instagram. För vad är trevligare än att att drömma sig bort en stund? Det är ungefär enda nöjet jag har nu.

Vårljuset! Är det inte det vi drömmer mest om nu? Allt som är blommigt, ljus och luftigt tilltalar mig för tillfället. Kanske för att en börjar vara trött på allt mörkt och murrigt. Krispigt? Ja tack!

Emily Slotte lade upp det här fånget med anemoner. Jag älskar anemoner, tycker de är så himla fina med den svarta mitten och de vågiga bladen. Fint med vita och rosa blandat.

Den här klänningen från Cecilie Bahnsen skulle jag inte tacka nej till men den är waaay over my budget. Kanske någon gång i livet har jag råd med en sån klänning. Fin är den i alla fall!

Min stilinspiration nummer ett just nu, Victoria Saceanu Gregersen, i en ljuvlig rosa kappa. Kanske 2021 blir året då jag börjar använda mera färg? Gillar att hon kombinerat det med ett par Dr. Martens, blir lite coolare då.

Åh blåmusslor, är SÅ sugen på det just nu. När en inte har möjlighet att gå till butiken så fort en är sugen på något, konstigt då hur just såna här saker skapar enormt ha-begär. Johanna Bradford tipsade om den här receptet på Cardronnay mules marinières som Sedir delat. Så fort jag får tag i blåmusslor och vitt vin ska jag laga detta!

När alla bara är hemma hela tiden så är det så mycket smycken och finkläder som lämnas oanvänt. Därför fastande jag för den här kombon som Louise Toftegaard lade upp. Vem säger att en inte kan ha pärlhalsband till "hemmakläder"? Fint också med två pärlhasband i olika storlekar, skulle gärna ha ett med riktigt små pärlor som i det övre!

Åter till blommor. Vallmo är en annan favorit och skulle gärna ha ett knippe precis som Emma Johansson har. Drömmer om att någon gång i livet ha en hel rabatt med just dessa vallmo så jag kan plocka in buketter på sommaren. Jag planterade faktiskt vallmo på skären i somras, tyvärr inte den här sorten, men ska nog köpa en sån här påse i år!

Florista gör de mest magiska blombuketter. Skulle jag gifta mig idag tror jag att min bukett skulle se ut typ så här. Gillar att den är så oregelbundet och stökig.

Om två månader har vi en femåring i huset och det blir knappast något storslaget firande i år heller. Agnes har önskat sig en prinsesstårta men tror ändå jag ska inspireras lite av Ruta Vitessons tårta. När jag var inne på Søstrene Grene hade de massa fina kalasdekorationer så tror jag ska gå in i butiken i Ainoa när det sen nalkas kalas. Även om det inte blir många gäster kan en alltid satsa på dekorationerna!

Jag är en sucker för fina förpackningar och skulle absolut köpa ett nagellack för att det skulle se fint ut i badrummet. Har sett en massa om denna nagelkombo som Leyla Aksoy la upp. Som "tur" hade jag hemma ett från H&M i nästan exakt samma nyans så kunde fixa den trendiga naturligt glossiga nageln utan att lägga massa pengar dessa, även om det lockar...
Lyssna istället för att läsa
Ska vi prata ljudböcker. Förra året läste jag 60 böcker, var av de flesta var ljudböcker. Jag skulle aldrig hinna läsa så många fysiska böcker. Inte för att en MÅSTE läsa en viss mängd böcker förstås, men jag älskar att läsa böcker. Med småbarn finns det inte mycket tid för att sitta i soffan med en bok, plus att jag är ganska rastlös och då är ljudbok den perfekta lösningen. Alla böcker funkar inte som ljudböcker, men många funkar. I bland till och med bättre!
Här kommer nu ett gäng böcker som jag lyssnat på som ljudbok som jag gillat extra mycket, och som jag tyckte passade extra bra att lyssna på. Som den rastlösa person jag är så lyssnar jag dessutom alltid på böckerna i 1.5 i uppspelningshastighet. Tycker det blir lite får långsamt tempo när det är normalt, men det är ju förstås smaksak!

Maria Langs deckarserie
Jag har under förra året och lite in på det här lyssnat igenom hela serien med 43 böcker. Den första boken kom ut 1949 och sista 1990 så en för följa med olika karaktärer från lilla Skoga, med kriminakommesarie Christer Wijk som huvudperson. Riktigt klassiska svenska deckare att mysa ner sig med. Dessutom är de ganska korta vilket göra att det inte tar en evighet att lyssna lust på dem.
Klubben av Matilda Voss Gustavsson
En av förra årets mest omtalade böcker, även om den nu kom ut redan 2019. Handlar om den numera ökända kulturprofilen och allt som händer kring honom och medlemmar ur Svenska Akademien. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.
Vildhavre: Sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson
Otto är son till Jörn Donner och den här boken är ett öppet brev till sin pappa. Avundsjukt och på avstånd har Otto fått iaktta sina två yngsta halvbröders liv med fadern. Varför har de fått vara söner fullt ut, medan Otto förskjutits? Han läser upp boken själv vilket jag tycker gör att boken kommer nästan ännu närmare än annars.
"Borde hålla käft" - En bok av Märta Tikkanen av Johanna Holmström
Johanna Holmströms omsusade biografi om Märta, kanske den finlandssvenska bok som fick mest uppmärksamhet 2020? Jag började läsa den som bok men fortsatte sen som ljudbok och det är jag glad för eftersom Ylva Ekblads uppläsning av den är strålande.
Heiman av Ann-Luise Bertell
Heiman är en koncentrerad släktkrönika som frågar sig vad priset är för att inte få vara sig själv, för att hänga kvar vid någon annans drömmar. Jag tyckte den gjorde sig fin också som ljudbok och berättelsen kändes närmare när Ann-Luise läste den. Den är stundvis sorglig, fin, upprörande och frustrerande. Jag älskar när man får följa någon genom hela livet och allt som sker runtomkring. Den beskriver på ett fint sätt hur människor gör misstag och inte nödvändigtvis är perfekta men ändå menar väl.
Denise Rudbergs serie om Marianne Jidhoff
Jag tycker egentligen att deckare är det absolut bästa böckerna att lyssna på som ljudböcker. Det är något med spänningen som passar bra i det formatet. Jag gillar Denise Rudbergs elegant crime-serie eftersom den är ganska lättsam och kräver inte så mycket av en. Plus för att det kommit ut sju böcker, så det finns ett gäng att lyssna på!
När DET händer
Vill nästan skratta åt förra veckans inlägg, för det är så himla ironiskt ändå. Nu är det tisdag och vi sitter här hemma med karantänbesked och ett positivt coronatest. Vi fick meddelande från barnens dagis på söndag att de båda är i karantän på grund av flera smittade på båda avdelningarna. Vi bestämde genast för att gå och testa båda, även om de inte egentligen hade några symtom. Agnes hade haft lös mage dagen innan så tänkte att vi kryssar i diarré som symtom, även om det nu inte var helt där. Alfons hade lite hosta som suttit i sen hans förra förkylning så det fick vara hans symtom. Traskade iväg på test och ojade oss över att vi kommer måste vara i karantän till 12.2.
Klipp till måndag morgon när jag vaknar och kolla telefonen. Textmeddelande från HUS där Alfons resultat var negativt men Agnes däremot var positivt. Chocken. Jag hade absolut inte räknat med det så att knappt hunnit öppna ögonen och mötas av att den lilla personen som sov bredvid mig har corona var verkligen en chock. Tusen tankar på en gång. Vad händer nu? Vad ska vi göra? Vem behöver jag ringa? Hade svårt att koncentrera mig på något. Vi bokade också test för oss vuxna till eftermiddagen, självklart kände vi tusen olika symtom sekunden Agnes fick sitt positiva resultat.
Nu kom våra resultat på förmiddagen och vi är båda negativa, så av oss fyra är än så länge bara en smittad. Vi får förstås följa med och se hur det utvecklas, om vi blir sjuka om en vecka. Himla konstigt virus är det här i alla fall. Och vem som helst kan verkligen bli smittad, hur försiktigt vi än varit. Nu är det SÅ viktigt att alla sköter sig, använder mask, håller sig hemma och inte går ut med minsta lilla antydan till symtom. För just nu vet ganska många personer som blivit smittade förra veckan varav de flesta har så gott som inga symtom. Fortfarande!
Det här året alltså, har verkligen inte börjat på topp... Om en ska se det positiva i det hela så är det nästan vår när vi får börja återgå till ett "vanligt" liv igen. Alltid något!

Gårdagens promenad till coronatest. Vem vet när vi går ut nästa gång?