Visa alla inlägg skrivna 2021
I slutet av augusti
Veckan har kickat igång med full fart. Efter att tre av fyra fått årets första höstförkylning förra veckan var tempot ganska lågt och vi var alla ganska trötta och slöa. Ännu sover jag dåligt men vardagen rullar på igen när vi inte bara behöver hänga hemma mera. Sover dåligt har blivit en del av min vardag den senaste månaden. Ganska ovant eftersom jag annars aldrig haft problem med sömnen, men antar att det varit stressen med allt på sistone. Förhoppningsvis lugnar det sig snart.
Idag står lunch med kompis, förberedelse för jobb, andra vaccinsprutan och jobb på kvällen på schemat. Hittills har jag hunnit med punkt ett och två och ska snart iväg för att få vaccinet. Det ska bli så skönt att äntligen få andra sprutan, hoppas bara jag klarar mig undran biverkningar den här gången också! Imorgon har jag som tur inget inbokat så jag har tid att vila upp mig om det behövs.
I fredags när jag äntligen mådde bättre igen efter förkylningen och kunde röra mig ute som vanligt var jag in till stan för att bland annat hämta ut den här pärlan. Jag har följt Frida Lund ett bra tag på Instagram och har också hennes första bok Goda grejer som jag gillar massor. Hon har också ett vinprogram på youtube, VIN-TV, som jag kollat sen det börjat. Så när Frida skulle göra en vinbok förhandsbeställde jag genast. I fredags kom den och jag spenderade fredagen med rödvin, choklad och lära mig mer om vin. Den är skriven på opretentiöst och informativ sett. Jag ser så framemot att läsa vidare i den!
På lördag fick vi tänka om gällande villaavslutningsplanerna och lämnade skären bakom oss för att åka till landet istället. Barnen lekte med sina kusiner och vi umgicks med svärföräldrarna som haft samma förkylning som vi. Vi åt god mat, tog det lugnt, barnen fick fixa fint inför villaavslutning och så sköt vi raket när det äntligen började skymma.
Söndag och jag spenderade dagen med att läsa tidningar till frukost och efter det Kaj Korkea-ahos röda rummet ute i solen. Till kvällen var vi tillbaka i stan igen och även om vi bara varit borta lite mer än ett dygn så kändes det som om vi varit borta hur länge som helst. Varför är det så? Är det för att livet blir så annat där?
Måndagsmorgon och barnen iväg till dagis. När det blir vinter kommer jag så sakna den här promenaden. Men kanske vi får gå den med pulka istället om det kommer mycket snö!
Vöråstan är så fint just nu, med växtligheten som börjat ändra färg och höstluften som blir kyligare och kyligare. Alla hus borde ha klängväxter längs fasaden, tycker ni inte?
Jag hade bokat in frukostdate med min kompis Michaela som var på en snabbvisit från Stockholm. Vi satt och pratade i ett enda tills hennes tåg skulle gå och det var så skönt att få prata med en vän och gå igenom allt som händer i våra liv just nu.
Efter att jag suttit på datorn hela eftermiddagen, hämtat barnen, fört Agnes till dansen och hämtat igen så åkte jag iväg på föräldramöte. Alltid lika intressant att få en inblick i hur barnens värld ser ut när vi inte är med. Och all respekt till de som jobbar på dagiset och skapar så fina dagar till barnen! Efteråt cyklade jag in till stan för att hämta ut det sprillans nya numret av Vogue Scandinavia som nyligen sett dagens ljus. Så fort jag hinner ska jag lägga mig ner i soffan och läsa den från pärm till pärm!
Bokrecension: Kvinnornas drömmar och kamper i Helsingfors 1912
I Mia Francks historiska Helsingforsroman Galanterna får vi leva oss in i kvinnors vardag i början av förra århundradet. Den speglar förtryck och orättvisor varvat med drömmar om ett bättre liv, något som lika bra kunde ha varit nutid som 1912.
På caféerna sitter kvinnorna och männen åtskilda, inte ens en bordsduk är kvinnorna värda. Trots det får de aldrig vara ifred. Männen tar sig rättigheter, förnedrar och kränker utan några konsekvenser, för så är livet 1912. Är man en självständig kvinna är det sånt man får ta, tills de har en man som kan föra ens talan. Deras enda vapen är hattnålen, som kvinnorna kan försvara sig med när de inte längre har något val. Efter ännu en kväll när en man gått för långt, kränkt dem så att vi i dagens mee too-anda hade slaktat männen i media, får Hoppets flickor nog. Det tänker inte längre vara försvarslösa kvinnor, de tänker bli fria. De tänker bli män.
Hur ser stadslivet ut för en ung kvinna 1912? Vilka svårigheter, fördomar och orättvisor möts de av? Mycket av det speglar Mia Franck i denna fiktiva, men med bitar av det verkliga livet som Francks mormorsmor upplevde, historiska roman. I centrum står Dagmar Nyholm, modist som flyttat från landsbygden för att skapa sig ett annat sorts liv än det hennes mor har. Hon bor med väninnan Hilma i huset Hoppet där de tillsammans med Klara och Ebba utgör en fyrklöver, Hoppets flickor. De är alla självförsörjande kvinnor som vill ha mer ut av livet än vad samhället vill tillåta och på den vägen börjar de skapar sina egna förutsättningar.
Att skapa sin egen frihet
När hoppets flickor tröttnat på att hela tiden vara rädda och bli trakasserade av män väljer de den enda vägen de upplever de kan gå för att kunna leva fritt: bli män. Även om de alla är kvinnor med jobb, räcker pengarna inte till mycket. Så de väljer alternativa vägar för att få tag i allt de behöver. Dagmar som är en exceptionellt skicklig sömmerska syr och lappar gamla kläder som flickorna får tag på och ganska snart har de samlat ihop allt de behöver för att ge sig ut på stan. Dricka, äta och leva i frihet som män. Steget till att bli män leder dock också in dem på en annan sorts väg, en där lagar och regler blir allt mer suddiga. Något som genom romanen kommer påverka relationerna mellan hoppets flickor.
Jag uppskattade verkligen formatet där vi får följa Dagmars vardag. Hur hon på dagarna jobbar, drömmer om hattarna hon skapar och om hur hon en dag ska ge sig ut i världen. Det är lätt att relatera till den unga kvinnans drömmar om frihet och oändliga möjligheter. Även om boken utspelar sig för mer än hundra år sen är känslorna de samma som nu 2021. Kontrasterna mellan Dagmars dagliga liv och flickornas nattliga bravader tillför spänning i romanen gör att den blir något mer än bara en ung kvinnas oskyldiga drömmar. Det ger dem karaktär och attityd.
Det är intressant att följa rumskamraterna Dagmar och Hilma och deras reaktion som har en central roll i romanen. Även om de aldrig sägs högt antyds det om att de finns något annat än bara vänskap mellan dem. Man kan ana en annan anledning än bara behovet av frihet i att vara man, främst hos Hilda. Jag skulle gärna sett att de här känslorna fått lite mer plats i handlingen, jag vill veta mer om vad som gömmer sig i skuggan.
Utöver själva huvudhandlingen kompletterar Franck med verkliga tidningsurklipp från händelser under året 1912. Dessa vävs samman med handlingen och vi får följa med i känslorna kring Titanic, tågolyckorna i Sverige och suffragetternas kamp. Franck gör ett strålande jobb med att ge romanen en verklighetsaspekt som gör att man ibland glömmer att den är fiktiv. Även om tiderna har ändrats är många kamper som kvinnorna utkämpar, både i samhället och i sig själva, lika de kamper nutida kvinnor kämpar med. Som ung kvinna har de flesta gått hem en sen kväll och känt rädsla över att vara helt utlämnad i mörkret. Eller rädslan över att livet inte ska bli något mer än vad det är i stunden. Att aldrig får uppleva Paris magiska gator eller få det där drömjobbet som känns så oändligt långt borta.
Mina vänner-listan
Agnes är förkyld och jag så. himla. trött. Vem vet kanske Agnes förkylning som håller på och ta mig i besittning. Så dagen spenderades liggandes i valfri säng eller soffa och varvar böcker, ljudböcker med surf. Sjuklingen sitter med sin iPad och tittar på serier. Hade stora planer på vad jag ville göra idag men det får vänta till en annan dag.
När jag ligger och fördriver hinner man igenom ett par bloggar. Efter att ha läst både Linneas och Ellens blogg kunde jag inte hålla mig från att fylla i denna klassiska mina vänner-lista. För vem älskade inte dessa som barn.
Mitt namn och smeknamn: Jenna Linnéa. Att heta Jenna i förnamn har inte gett stora möjligheter för smeknamn. Josso och Josson kallade min farmors man och min fasters man när jag var yngre men det var inte något som fastnade.
Till min familj hör: Min man Johan och våra barn Agnes och Alfons. Utöver det mina föräldrar, min bror och hans partner, mina svärföräldrar och Johans tre bröder med familjer, min farmor och hennes man, farfar och morfar. Plus moster, morbror, fastrar och ett gäng kusiner. Vi börjar bli ganska många!
Jag bor i: Vasa sen mars. Innan dess 5 år i Esbo, 3 år i Helsingfors, 1 år i Åbo och uppväxt i Malax. Trivs väldigt väldigt bra att bo i Vasa centrum och känner absolut noll lust att flytta härifrån på länge. 
Min favoritfärg är: Rosa, svart.
I min godispåse finns: Surisar, punchknappar, salta dödskallar, fazers ljusmjölkchoklad och de där stora fyrkantiga toffegrejerna.
Jag lyssnar helst på: Svensk pop ala Victor Leksell, Veronica Maggio och Miriam Bryant. Gärna också Mando Diao, Lewis Capaldi, Sam Smith och Tom Walker.
Om jag var ett djur så skulle jag vara en/ett: Någon som är bekväm, fåfäng och gillar att sova. Kanske en pudel?
Detta tycker jag om att göra: Umgås över goda snacks gärna med ett glas rödvin, läsa böcker och diskutera dem, titta på någon bra serie tillsammans med Johan, plocka eller köpa blommor för att sen göra buketter hemma, läsa bloggar och samla inspiration på instagram, baka, skapa innehåll och skriva, ordna evenemang, spendera tid i badrummet med hudvårdsprodukter.
Detta stör jag mig på: Oj listan kan bli lång men sen är det bara värdsliga ting som irriterar i stunden. Barn som vägrar äta, klä på sig eller bara göra som man säger. När jag tappar saker och är klumpig. När någon påstår att jag sagt något som jag själv upplever att jag inte gjort osv osv.
Jag är bra på: Få saker att bli estetiskt vackra, inreda och hitta fina kombinationer i ett hem, fixa vardagslyx, lyssna och stötta.
Jag vill lära mig: Bättre finska.
Detta önskar jag mig: Mer medmänsklighet och mindre rasism och våld. Att folk ska börja ta klimatkrisen på allvar. Och med tanke på klimatkrisen borde jag förstås inte uppmuntra konsumtion men om lite på en månad fyller jag år och jag älskar att få presenter så aaaaatt…
Vältrar mig i höstinspiration och min egen självgodhet
Fördelen med att ha mycket tid hemma just nu är att jag hinner göra sånt som man alltid skjuter upp och gör en trött söndag när man inte alls har lust. Inventera, sorters och rensa. Både i min och barnens garderob. För typ första gången i livet har jag så gott som 100% ordning på barnens garderob. Har dessutom införskaffat allt som behövdes typ nya regnhandskar och fleecekläder. Känner mig som en fulländad person bara för att jag har allt på koll. Nå nej, skämt åsido. Det är faktiskt inte hela världen om man inte hinner med sånt. Oftast har jag haft en låda i barnens rum som knappt gått att stänga pga där är ungefär ett år av för små kläder. Och nu är den tom! Men gissar att vi är tillbaka där snabbare än snabbast… Så jag får helt enkelt glädjas över den här känslan av tillfredsställelse.
Men jag hade inte alls tänkt prata om min egen självgodhet utan ville botanisera i allt jag sparat på instagram. En av anledningarna till att jag älskar hösten är inspirationsboosten jag alltid får. Jag älskar när det blir kallare och kläderna blir så mycket roligare. Plötsligt får jag lust att laga massa god mat och så är ju förstås naturen finare än någonsin. Dessutom upplever jag hösten mycket mindre kravfylld och efter en sommar med förväntningar på allt möjligt man måste hitta på så finns det nu mer utrymme för att bara vara. Sen älskar jag vardagsrutinerna och de mysiga i på fredag få beställa pizza och krypa ner i soffan med dagiströtta barn och se på Disney+.
Höstkläderna är 100% de snyggare och jag är så glad att jag äntligen köpte en trench i våras. Kanske det optimala höstplagget. Alina Brane har världens snyggaste korta trench och ser sådär härligt ”redo för höst men ännu lite solbränd” ut.
Samma sak gäller inredningen. Från ljust och fräsch vill jag plötsligt ha murrigt och snällt. Ellos delade den här från höstkollektionen och jag fick akut sug att måla om i sovrummet. Tavlan ovanför är också så väldigt fin, jag gillar verkligen färgkombinationerna. 
Tillbaka till höststilen. Den här outfiten är helt perfekt i mina ögon. Frisyren, vinröda läpparna, ton i ton och klumpiga boots. Perfektion. Vouge Scandinavia delade bilden för en artikel om tote bags.
Barn och stickade tröjor = gulligaste som finns. Dessutom i kombination med sandaler. Façade gör jättefina barnkläder och den här ekologiska tröjan kommer i deras höstkollektion. 
En annan gullig grej, barn med stora blombuketter. Jag har som tur gett vidare mitt blomintresse till Agnes. I höst ska jag absolut ta med henne till min favoritblombutik inne i stan och köpa hem makalösa hortensior precis som Laura Jackson. Drömmen vore ju att göra det i London men vi får väl vänta något år innan vi kan resa dit.
Inget säger väl höst så mycket som Harry Potter? H&M har just nu en jättefin höstkollektion med Harry Potter-tema för barn. Jag var inne med Agnes och försökte få upp hennes intresse för någon av plaggen men hon var förstås noll intresserad eftersom det var varken unicorns eller frozen på… Alfons är som tur ännu inte lika kinkig så han ska kanske få en tröja.
Zara Home har på sin hemsida en hel del olika recept. Det dyker oftast upp efter säsong och dessa ham and cheese sandwichen ser så goda ut. Är inte hösten smörgåsens årstid? Jag tror dessa får bli middag någon dag.
Min fina kompis Malin och gör tillsammans med Tara ett tv-program ”Kan vi bara få njuta” för Yle som kommer ut nästa år. På deras instagram får man följa med bakom kulisserna från inspelningen och så delar de förstås med sig av recept och härligheter. Det här får ni absolut inte missa! Jag ser så framemot att se serien när den släpps, med Tara och Malin kan det inte gå fel. Den här middagen på bryggan till exempel, oh my!
När man inte vet vad man ska äta är alltid pasta ett säkert kort. Matilda delade denna som ska vara den godaste pastan hon vet. Vitt vin, vitlök, schalottenlök, grädde och scampi. Sen förstås massa ost på. Kan ju inte bli äckligt!
Fem söndagstips
Här är det söndagkväll och jag sitter och nattar barn. Hösten ligger riktigt i luften idag. Barnen och jag har spenderat ett dygn på landet tillsammans med farmor och farfar, kusiner och gudmor. Ätit kantareller, äppelpaj, läst bok, cyklat och plockat hem både blommor och äpplen innan det var dags att återvända till stan. Klassisk helggöra med andra ord!
Bara Agnes somnat ska jag lägga en ansiktsmask, städa undan från dagen och gå i duschen. Ser så framemot att krypa ner i soffan och titta på tv med tända ljus. Vi har dessutom lite kvar av världens godaste jalapenobröd från Aroma som får bli kvällsmat. Mmmm! Men så länge jag väntar tänkte jag tipsa om 5 bra grejer. 
— Jag älskar brittiska serier, och gärna kostymdraman. Så jag skrek faktiskt rakt ut när jag fick en notis på telefonen om att Yle har satt upp första avsnittet av Downton Abbey på Arenan och de kommer fortsätta komma avsnitt i höst! Finns det något bättre att titta på i höstmörkret?
— I fredags släppte Thomas Stenström en ny låt, Hej hallå! och den är precis så bra som han alltid är. Perfekt fredagspepp/bra feelis-låt.
— Vi äntrar nu äpplets årstid och jag gissar det är ganska många som bakar äppelpajer av olika slag. Om ni vill testa något nytt ska ni absolut göra Sofia Woods salt kola äppelpaj. Den är goooooood.
— Om ni vill köpa en fängslande bok så skulle jag satsa på Kaj Korkea-ahos Röda rummet. Jag håller på och läser den just nu men har tagit en paus pga behöver läsa ut en annan först. Men den är SÅ spännande. Eller mystisk. Eller ja, vet inte hur jag ska beskriva den men ge den en chans!
— Nu när solen inte gassar lika mycket mera och den där fräschheten sommaren ger hyn sakta men säkert sinar behöver hyn kanske en boost alltid nu som då. Den bästa för det är Origins Drink Up intensive som är en tjock och go nattmask. Ger massa massa näring och gör under mot torr och glåmig hud. Finns bla på kicks och emotions!
Vörågatan: Vardagsrummet
Nu ska vi fortsätta serien om vårt hem? Förra veckan fick ni titta in i Alfons rum och nu ska vi gå vidare till nästa rum. Det är ett av de största rummen i lägenheten och kanske mitt favoritrum.
Man kommer in i rummet genom pardörrar med orginalglas från 40-talet från hallen. Jag har en förkärlek till pardörrar och glasen ger en väldigt fint ljus när solen lyser rakt in. Dessutom är det tacksamt med så stor dörröppning, för det ger lite ljus till den annars fönsterlösa hallen.
Det här är kanske min mest fotograferade vy i hemmet hittills. Spisen får vi inte elda i, men där får i alla fall några blockljus stå vilket ger ett mysigt sken på mörka kvällar. Soffan är enorm och precis vad rummet behöver. Det är i det här rummet vi sitter när vi har gäster eller bara vill hänga. En sak som vi länge önskar har varit ett vardagsrum utan tv, eftersom tv:n alltid skäl fokus, till för att umgås.
Fåtöljen och soffbordet hade vi i förra lägenheten men båda tavlorna och klockan är ny. Eller egentligen är det bara tavlan till vänster som är ny, det är en plansch från Artek som jag älskar. Tavlan bredvid fick Johan i födelsedagspresent och föreställer ett gathörn i Vasa. Kanske jag ska göra ett mer ingående inlägg om våra tavlor? Klockan fick vi ganska nyligen. Den är min pappas mormor och morfars som de fick i bröllopspresent 1942. Vi har äntligen fått den att gå, men med det likka problemet att det bara tickar när den hänger snett...
På andra väggen finns en dörr in till Agnes rum samt vitrinskåpet. Den lilla utbuktningen bakom skåpet är en av balkongerna som man kommer till från Agnes rum. Tack vare de enorma fönstren så badar det här rummet i ljus vilket uppskattas av många av våra växter. Efter att de tog lite stryk då vi var i Österbotten i en månad i vintras så mår växterna nu bättre än någonsin. Kanske en kombination av bättre vård och mer ljus.
På andra delen av väggen har vi en skänk som rymmer glas, vinylskivor, spritflaskor och sällskapsspel. ”Det roliga skåpet” med andra ord! Ovanpå står en vinylspelare som vi fått. Den faktiskt också en bröllopspresent, den här svärföräldrarnas. Vi har länge velat ha den hemma men inte haft rum för den innan nu. Tavlorna är båda arvegods från Johans morföräldrar och har faktiskt hängt i den här lägenheten tidigare! Förutom den mindre bredvid vitrinskåpet, den gav jag Johan i 30 års present.
I hörnet bakom soffan mot andra väggen, också en utbuktning från balkongen som man kommer till från vårt sovrum, står mitt skrivbord. Eftersom jag jobbat på distans sen vi flyttade hit vill jag ha ett eget ställe, och det här var ett lite outnyttjat utrymme. Jag snubblade över ett skrivbord som passade perfekt in mellan soffan och fönsterna och det blev mitt lilla space!
Ovanför har vi satt en stringhyllan från 70-talet som följt med oss i några lägenheter nu. Den hade min svärmor i sitt barnrum (som nu är Agnes rum!). En kväll för många år sen pratade om hur jag så gärna skulle ha en och det plötsligt kom min svärmor på att hennes gamla hängde i deras skrubb gömd under massa saker och att vi gärna fick ta den. Det är fortfarande en av mina favoriter hemma! Innehållet i hyllan varierar regelbundet. Just nu ligger ett gäng böcker som jag läst (och ska läsa), ljuskoppar samt två kaniner av Paula Blåfield som vi fick i bröllopspresent. Mitt examensbetyg får också stå framme som en påminnelse om hur hårt jag kämpat för det de senaste åren. 
Vi kan avsluta med utsikten från fönstren. Stora fönster är väl ändå livets grej. Dessutom om de kommer med stora fönsterbräden! Så det var vardagsrummet, var ska vi gå till näst?
Ännu en augustimåndag
Måndag och jag sitter vid mitt skrivbord med en enorm bukett med solrosor framför mig. Gårdagens fångst är verkligen ingen besvikelse, och jag älskar att kunna ha enorma buketter mitt i rummet utan att de stör. Fördelen med stora rum. Jag har just ätit svamptoast med parmesan och pepparrot och kollar på youtube samtidigt som jag fixar undan lite grejer på datorn. Är det bara jag eller brukar någon annan ofta ha youtube eller någon serie rullandes i bakgrunden medan ni gör saker? Min man tycker jag måste sluta eftersom hjärnan behöver få vila och de blir för mycket stimuli, men jag gillar att ha något ljud i bakgrunden. Antigen någon serie, en podd eller ljudbok eller så musik.
Helgen blev ganska långt som jag föreställde mig. Eller knappt något regn fick vi och det var ganska varmt, men det blev ändå långsamt tempo och mysigt. Barnen lekte med sina kusiner prick hela helgen och Agnes grät stora tårar när allt det roliga var slut på söndag och alla skulle åka hem. Stackarn, jag vet precis hur det känns. Vi åt massa god mat, badade bastu, pratade och barnen lekte ute. Jag tycker allt är så fint i augusti. Träden är fulla av frukt, allt är riktigt mörk mörk grönt och lummigt.
Det blev Johanna Bradsfords äppelkaka med hemgjord vaniljsås. Den heter inte världens godaste äppelkaka för inget. Det ska egentligen också vara hasselnötter på men jag lämnade bort dem den här gången men nästa gång får de absolut åka på.
Innan avfärden hem plockade jag med ett gäng kvistar med rönnbär på att sätta i vas. Enkelt och billigt men ändå väldigt fint och effektfullt. Naturen leverear många fina växter just nu. För tillfället längtar jag efter att plocka in hösthortensia, de skiftar så vackert i rosa och är jättefina i vas.
På vägen hem till stan åkte vi via båten för att kolla så allt var okej och passade samtidigt på att svänga in på självplock. Det finns en hel del självplock runt om just nu och i Malax där vi rört oss mest finns det stora åkrar av solroshav.
Hemma igen och söndagsrumban med tvätt, städ och kvällsbadet för barnen drog igång. Men det allra viktigaste först: blommorna i vas. Jag kan knappast sluta stirra på solrosorna för att de är så fina.
Nu har ny vecka inletts och jag har ganska lite på schemat vilket är skönt. Har en hel del för små barnkläder som behövs sorteras samt en bok jag ska läsa till den digitala bokklubben jag drar en gång i månaden. Så månne inte veckan kommer rulla på den också. Nu ska jag iväg för att uträtta några ärenden innan det är dags att hämta barnen från dagis. Fast först det absolut ytligaste som finns: hänga upp tvätt…
Ge mig solrosor, äppelkakor och stickade tröjor
Okej, vi börjar med en brasklapp: det här kommer handla om höstlängtan. Så är du allergisk mot det får du scrolla vidare. Jag vet att det är en impopulär åsikt men skit i det, jag längtar efter hösten. Jag är så himla trött på att konstant ha varmt, få svettigt och behöva gå i minimalt med kläder hemma för att inte smälta bort. Jag vill att det ska vara kring tio grader, jag vill kunna ha en stickad tröja eller jacka över klänningen, jag vill ligga under en filt med tända ljus och läsa bok, dricka rödvin och se löven börja ändra färg. Så, nu har jag fått det ur mig.
Med det sagt så finns det något fint med augusti. Vi är i en brytningspunkt mellan sommar och höst. Mörkret smyger sig på, men det är varmt om dagarna. För mig handlar egentligen inte höst så mycket om årstiden, utan mer att vardagen börjar. Barnen är tillbaka på dagis, jobben börjar och vi kommer in i en skön lunk. För oss ser dock det lite annorlunda ut i år. Eftersom vi flyttade i våras och mitt jobb fanns i Helsingfors kom det oundvikliga mot mig ju närmare sommaren vi kom. Så i juni sade jag upp mig och efter att min semester tog slut hade jag inte längre något fast jobb. Vilket betyder att jag nu är inne i söka jobb-skedet. Det är lite läskigt med tanke på coronaläget och kulturfältet som är väldigt pressat i dessa tider. Som tur har jag jobbat både med marknadsföring och kommunikation vilket gör att jag har lite bredare kompetens än vad som min utbildning täcker. Men oavsett är det omvälvande sätt att inleda hösten på!
Alla bilder kommer från mitt pinterestkonto, där finns också källorna.
Därför längtar jag kanske extra mycket efter just det klassiska höstmyset. Eftersom det är tryggt och bekant. Eller kanske det här är mer sensommaren jag förknippar det med? Äh, sak samma. Jag vill ha stora solrosbuketter över allt. Baka fina bröd och göra äppelkakor i olika versioner. Jag suktar efter vackra konstverk och att skapa mysiga hörn hemma i lägenheten. Jag vill ha byxor, jackor och flera lager. Klä barnen i gulliga stickade tröjor och plocka äpplen i trädgården på landet tillsammans. Krypa upp i soffan med en tekopp och en tjock roman.
Vilket tur att det är fredag idag och att vi om någon timme ska bege oss till svärföräldrarna på landet. Det ska regna hela veckoslutet och jag ser så framemot att göra precis alla de här sakerna. Jag ska packa ner ingredienser till Johanna Bradfords fenomenala äppelkaka, en stickad kofta, Kaj Korkea-ahos nya roman som jag håller på med och planerar att ligga i soffan så mycket som barnen tillåter. Jag ser verkligen framemot att det ska regna, är ganska trött på solen om jag ska vara helt ärlig...
Vörågatan: Alfons rum
För er som missat så flyttade vi till Vasa i våras och gick då från att bo fyra personer på 79 kvm till 138 kvm. Ganska mycket större med andra ord. Vi hade redan ett tag tyckt att vi behövde lite mer utrymme innan flytten var på gång. Främst för att barnen hade så olika behov vid nattning vilket stört när de tidigare sov i samma rum. Så när vi nu flyttade hit till Vörågatan var det självklart att Alfons skulle gå ett eget rum, vilket jag tänkte vi kunde titta på nu! 
Alfons fick det minsta rummet, som i sig nu inte är jätte litet utan helt passligt för en två åring. Där ryms hans säng, en bokhylla, byrå och hans leksaker.
Sängen kommer från svärföräldrarnas landställe och den kan man ta ner ena sidan på sen när det behövs. Alfons har ännu inte förstått att klättra ur den, ser inte framemot dagen har gör det… Stolen hittade jag under en burk med någon olja i pappas garage förra veckan och tyckte att den skulle passa perfekt i Alfons rum så den fick komma med till stan. Det är mammas gamla skrivbordsstol från sjuttiotalet, så fin! Hyllorna är kryddhyllor från Ikea där fina saker får ta plats. 
Lägenheten har tre ingångar, varav en finns i Alfons rum. Den är dock lite överflödig och användas aldrig så därför ställde vi byrån framför och en gardin för att gömma undan den lite. 
Lillkillen med sina leksaker. Blombordet hade vi som ja, blombord i förra lägenheten men nu behövde vi inte den och den visade sig passa perfekt för hans saker. På väggen hänger lite olika saker, både gamla och nya. Planscherna hade vi i Agnes tidigare rum, tavlan kom mamma med och den broderade har min mormor gjort till mig när jag var barn. Jag tycker det blev trevligt med mixen av gammalt och nytt. Någon gång ska planscherna få ramar men så lång har jag inte kommit ännu.
I något skede i framtiden ska hans rum få en liten uppfinning. Helst av allt skulle jag tapetsera hans rum i Putte-tapeten från Boråstapeter och byta golv. Men tills dess är jag ändå helt nöjd med hur hans rum är. Rummet går i gröna toner och saker flyttar runt lite nu som då men så är det ju alltid. Det tar ett tag att känna in ett rum och hur man vill ha det. Gardinerna är mer mossgröna än vad som syns på bilden, vi hade dem i vardagsrummet tidigare men behövde några snabbt då det inte finns en rullgardin i Alfons rum men de har fått stanna eftersom de passade perfekt där. Dock borde någon hänga upp dem lite bättre i något skede…
Vad tycker ni? För mig är det tillräckligt ”barnrumigt” utan att de blir för mycket. Det finns rum att leka och det mesta är på hans nivå så att han själv kan leka där utan problem, men ändå känns rummet enhetligt med resten av lägenheten. Men visst skulle det va fint med något tapet där, det känns som om det är ungefär det enda som saknas! Vilket rum vill ni se som nästa?
Arkivet är här
Även om det fortfarande är sommar så är det också vardagsvecka nummer två för denna hösttermin. Eller vad man nu kallar det när barnen går i dagis ännu. Vi inledde starkt med Alfons som fortfarande är snorig och därför hemma med mig, men Agnes har som tur hållit sig frisk än så länge. Förra veckan kände jag en viss frustration över att inte få inleda vardagen som tänkt med barnen på dagis och jag skulle ha tid med mitt, men nu har jag nästan vant mig med att ha honom hemma. Vi har haft det riktigt mysigt tillsammans. Ätit frukost och sett på serier i soffan på förmiddagen, sen städa och tvätta. När han sov dagssömn fick jag en stund framför datorn för att göra det mest nödvändiga och efter att han sov färdigt åkte vi för att hämta Agnes. Har haft en ganska skön och harmonisk känsla hela dagen, mysigt med sådana dagar också!
Den här veckan ska jag försöka få in mer rutin och regelbundenhet på blogginlägg. Förhoppningsvis kan Alfons återgå till dagis i slutet av veckan och då får jag ett par timmar fler på dygnet där ingen behöver min konstanta uppmärksamhet. Som tur tycker jag han är århundradets gulligaste tvååring. Jag har så svårt att vara irriterad på honom när han är så jäkla söt hela tiden. Jag känner mig också nykär i lägenheten efter att inte ha spenderat så mycket tid här under sommaren. Nu när vi kommit tillbaka har vi fixat en del sånt som bara inte blivit av i våras vilket gjort det ännu roligare att vara här hemma. Mitt inredningskonto har fått vakna till liv igen och som förlängning på det tänker jag att jag ska skriva lite mer ingående om de olika rummen och dess inredning. Men mer om det en annan dag.
Förresten, nu finns äntligen hela mitt arkiv från gamla bloggen också här. Till höger ser ni arkivet med alla inlägg tillbaka till januari 2016. Så rolig att jag kunde ta med mig alla inlägg, alla kommentarer och kategorier. Bloggen som jag då startade 2016 dokumenterar hela mitt föräldraskap och hur livet förändrats de senaste fem åren. Om det är några inlägg jag tycker ni ska söka upp i arkivet så är det mina tre mest lästa. Förlossningsberättelsen med Agnes (här finns om Alfons också!), inlägget om vårt missfall hösten 2017 och ett inlägg jag skrev i januari 2016 om kroppens förändring under graviditeten. Varsågod, kvällens läsning är given! Skämt åsido, det finns en massa gottigt där i arkivet så jag är verkligen glad att jag fick allt flyttat hit!