Visa alla inlägg skrivna mars 2022
On my mind
Vill helst inte diskutera vädret ut just nu. Känner mig nästan kränkt över att vi fick några veckor (dagar? Har ingen verklighetsuppfattning längre) av vårsignaler och sen skjuts vi tillbaka i tiden. Alla visste vi att den här dagen skulle komma, takatalvi, men lika besviken blir man ändå varje år. Efter Agnes födelsedag brukar det ändå oftast svänga, och det är om drygt en vecka. Så accepterar det tills dess. Idag är jag dock ej glad. Eller glad är jag kanske nog, men inte över vädret.
Igår var annars en viktig milstolpe den här våren. Vi hade det andra ultraljudet igår och jag har knappt kunnat koncentrera mig de senaste dagarna eftersom jag varit så nervös. Det är konstigt, även om allt visat på att allt är som det ska har jag ändå haft svårt att skaka av mig känslan att något inte ska stämma. Men som alltid var det endast i mitt huvud och babyn mådde hur bra som helst. Så nu är det bara att vänta. Halva graviditeten har gått, magen växer och bebisen sparkar och har sig. Så nedräkningen till augusti är i full gång, 132 dagar kvar.
En annan sak som tar stor del av vårt liv, och tankekraft, för tillfället är bil. Det mest frustrerande ämnet jag engagerat mig i på sistone. Det är alltså med andra ord en helt oviktig grej som blivit "viktig" för oss. Vi behöver en ny bil eftersom vi int får rum med tre bilstolar i vår nuvarande bil. Helst skulle vi vilja ha en laddhybrid för att minska på klimatavtrycket. Men det är tydligen helt jäkla omöjligt att hitta en bil som ett: är tillräckligt stor för att få tre barn i baksätet, två: hållbar både ekonomiskt (dvs inte kostar 100 000 miljoner pengar) och ur en miljösynvinkel, och tre: Vi inte behöver vänta i 13 + månader på. Sen känns det så himla orelevant att stressa över dessa saker när det finns hur många saker som helst som är värre i världen. Men samtidigt kommer vi inte ifrån att vi måste kunna ta oss till och från platser med hela familjen och framförallt på ett säkert sätt. Suck, är så himla trött på att lägga tankekraft på något då oväsentligt som bil.
Snart är som tur veckoslut och då väntar resa för blivande 6-åringen och egentid, kompisbrunch för mig och lillkillen och Johan någon fotismatch jag inte är så engagerad i. Förhoppningsvis också lite extra sömn och återhämtning.
Att lära sig av sina misstag
Ett tag sen sist. Det blev lite mycket efter sist jag skrev. Fullproppad helg, mycket jobb och möten gjorde att migrän bröt ut och jag var out of business ett par dagar. Tredje graviditeten är lite mer påfrestande på kroppen och jag har helt klart ett större behov av återhämtning än tidigare. Så nu har jag lärt mig av mitt misstag och för varje program måste jag också "boka" tid för återhämtning så att det inte blir för mycket. Så den här helgen har vi tagit det lite lugnare. Passat på att besöka program som ordnades i knutarna, varit på simning med Agnes och fått gosa lite med bebis.
Veckan har börjat sådär med lite smygande huvudvärk men som tur ingen migrän ännu så hoppas kunna hålla den i schack. Jobbar hemma i lugn och ro, promenerar lite på lunch och försöker äta regelbundet, dricka mycket vatten. Alla saker som är förvånansvärt svårt för mig eftersom jag annars går lite på känsla, äter först när jag verkligen måste och är värdelös på att dricka vatten. Undra om man någonsin blir en uppstyrd person? En sån som äter regelbundet, motionerar, dricker vatten och har en bra balans på alla delar av sitt liv. Eller kanske det bara är en myt att såna människor finns. Vilket känns mest sannolikt.
Här är i alla fall ett litet axplock av bilder från den senaste tiden. 
Magen växer och det andra ultraljudet närmar sig med stormsteg. Jag försöker ignorera de oroliga tankarna om att något kommer vara fel (så är det alltid inför alla ultraljud jag ska på) och fokusera på att hålla huvudet kallt tills det är dags. Mycket fix hemma eftersom jag som sagt jobbat på att ta det lugnt. Påsken och våren får sakta men säkert komma in, både i inredningsväg och klädväg. Fina våriga blommor och barnens nya sneakers som införskaffats är i flitig användning, om än bara inomhus.
Idag lyser solen starkt, gatorna är torra och vi har börjat promenera till dagis igen. Så om några timmar ska jag traska genom vöråstan och hämta dem för att sen gå till farmor och farfar på middag. Allt känns alltid lite mera hoppfullt och lugnt med solsken och torra gator, eller hur?
Första veckan i mars
Måndagsmorgon och jag sitter med trötta ögon, en kopp cappuccino och försöker bli en människa. Jag har haft huvudvärk hela natten (en av mina återkommande gravidkrämpor, migrän) och vaknade vid halv sju av att det stod en liten kille och tittade på mig. Han kröp sen ner bredvid mig och somnade en timme till. Även om jag inte fick mycket sömn efter det så var det top mysigaste stunden på evigheter. Jag har ett stort mysbehov, tråkigt nog är ingen i min familj speciellt intresserade av att tillfredsställa detta behov så man är tacksam när någon vill ligga nära nära en stund. Och att få gosa in i nacken på en tvååring som håller ens hand. Snart är han sex år och som sin storasyster får man max krama en gång varannan dag ungefär, om ens det. Men samtidigt är det viktigt att respektera deras integritet och låta de själv bestämma om de vill kramas eller inte, så det är bara att acceptera läget. Som tur kommer det snart en till bebis så jag har några år av gos med den, förhoppningsvis!
Bokpost som kommit på sistone. Den första, Hem av Karin Erlandsson, är nästa bokklubbsbok i bokklubben jag drar och den har jag redan hunnit börja på. Kvinnor + historia, mitt bästa ämne. Den andra är Ann-Luise Bertells nyaste bok Glöm bort din saknad. En syskonroman till Vänd om min längtan som jag älskade sååå mycket. Två väldigt bra böcker som jag ser framemot att läsa. Eller jag vet ju inte om de är bra ännu, men de känns lovande!
I torsdags efter att jag varit till rådgivningen och lyssnat på bebis åkte jag via plantagen för lite mer våriga blommor. Johan hade glömt att vattna min förra pärlhyacint så den levde inte speciellt länge. Hoppas denna får lite längre livstid. Tog också med en till svärmor när jag sen promenerade dit för middag då barnen varit där medan vi jobbade.
På fredag sov barnen över hos farmor och farfar. Johan jobbade sent och jag hade bokat in kompismiddag med Lousie och Vilhelmina. Vi gick till Ernst Salonger som öppnade i februari. Så roligt med nya restauranger i Vasa och maten var riktigt bra även om det jag helst skulle ha ätit inte funkade pga graviditeten. Men får komma tillbaka i höst igen! Det var så mysigt att träffa kompisar över en middag, så länge sen det hänt sist. Och även om de blev mycket prat och tankar kring krig så gick jag hem nöjd och trött för att sen se på årets första avsnitt av Bäst i test innan jag slocknade helt utmattad.
På lördag hade vi fullt program. Efter att vi vaknat, ätit frukost och sett på fredagens avsnitt av Svenska nyheter åkte vi för att hämta upp barnen. Eller först en kort promenad ute och lunch. Efter det bar det av till Tropiclandia. Agnes älskar att simma och vi har nyligen börjat på simskola så hon kanske till sommaren lär sig simma utan puffar (nu simmar hon fritt med) men Alfons har knappt rört sig i vatten ännu. Så är det väl att vara född just innan en pandemi och att tycka havsvatten är alldeles för kallt. Han var skeptisk först men sen älskade han det, så månne inte han lär sig simma ännu snabbare än vi trott. Efter det åkte vi hem för att byta om, fixa oss lite och sen iväg till GW Galleria. Agnes behövde en topp och så hade vi sett på en ljuvligt gul klänning inför vårens alla kalas och dop. Vi passade på att fika som mellanmål innan vi åkte vidare till min moster på middag. Vid åtta var vi hemma igen och oklart om jag eller barnen var mer slut. Älskar annars den här rosetten från Konges sloejd som jag köpte till Agnes. En med blå blommor och en med gula. Agnes tyckte hon kände sig som någon från Madicken eller Barnen i bullerbyn. Bra betyg!
Söndag hade vi hemmadag eftersom barnen varit borta egentligen alla dagar hela förra veckan. Städade lite på förmiddagen och sen fick vi besök på eftermiddagen. Mutade barnen med pizza så att de skulle plocka upp i sitt rum. Fungerade förvånansvärt bra!
I veckan köpte jag Sofia Woods Darling Pasta och då behövde jag förstås testa något recept. Det blev vårpasta med ärtor, parmesan och vårlök. Sen lade jag också till sparris för råkade hitta det i butiken. Blev riktigt lyckat och jag ser framemot att göra det i sommar med riktigt färska råvaror!
Avslutade med ännu ett recept av Sofia, hennes saftiga mandelkaka med citron och färskost. Perfekt avslut på en ganska lätt söndagsmiddag. Den ska jag nog göra fler gånger i vår. Och också tacksamt när den är på mandelmjöl så den är glutenfri vilket alltid behövs nu som då.
Nu ska jag äta upp min frukost innan jag börjar jobba och inleda veckan. Känns som om jag har en lång lista med saker att beta av. Dessutom väntar möten, vattengympa, läkarbesök, dop och födelsedagskalas. Och så fyller Johan år. Blir nästan stressad bara av att jag tänker på det. Måste börja organisera genast så det inte blir övermäktigt i slutet av veckan. Hoppas bara barnen hålls friska nu för tid för vabb finns det inte. Som tur har vi ju coronan överstökat så karantän ska vi som tur slippa nu i alla fall.
Ett år i Vasa
Idag är det på dagen ett år sen vi flyttade till Vasa. Den fjärde mars 2021 packades ett decennium av liv i södra Finland ihop och vi flyttade in till vad vi nu kallar vårt hem. Det känns egentligen helt sjukt att det gått ett år, att vi bott här i ett år! Men sen när man ser på barnen som har blivit så himla stora, funderar vad som hänt sen förra året så borde det egentligen gått hur många som helst. Det har hunnit hända så mycket på det här året. Nya jobb, examen, nyfödda kusiner och kompisbarn, först missfall och nu bebis som växer i magen, miljontals förkylningsdagar och nu en vår som skymtar massa hopp. Samtidigt som allt har hänt, och ändrats, så har aldrig något varit så självklart som att vi ska bo här. Inte bara i Vasa utan också i den här lägenheten, på den här platsen. Allt stämmer.
Jag har en del jobb att göra idag, sen ska jag iväg och träffa kompisar på nyöppnade Ernst Salonger. Barnen är borta över natten och jag ska ha en härlig lång dag för mig själv. Fira vår, ett år i Vasa, att bebisen i magen mår bra, att allt känns bra för en gångs skull! Sen läser jag något från Ukraina och blir extra tacksam över att vi är trygga och har det bra, i alla fall just nu. Hoppas ni andra också kan känna lite lite hopp över livet trots allt. Jag är så blödig just nu och att vi har de så bra när andra lever i misär är väldigt svårt att hantera, men samtidigt fortsätter vårt liv här oavsett vad som händer i världen. Och det är väl det jag försöker hålla fast vid. För ingen vet när det svänger, men just nu är det bra. Riktigt bra.