Visa alla inlägg skrivna augusti 2022
Augustifredag
Regnet smattrar mot vardagsrumsfönstret och Alvar ligger och gnyr i babynestet, Alfons ser på tv och resten är och tittat på fotbollsmatch. Skönt med regn och urladdning efter dagens stekheta väder. Jag och Alvar gick ut på promenad på förmiddagen och jag höll bokstavligt talat på att smälta bort i hettan. Men vi fick det handlat i alla fall!
En vecka av vardag har nu gått och snart börjar väl vardagen rulla på. Alvar har haft lite högt bilirubin och är ganska gul, så vi har sprungit på blodprov hela veckoslutet och början av veckan. Idag fick vi resultatet från senaste och nu verkar det vara påväg mot rätt håll så vi slipper desto mer behandlingar och undersökningar. Även om vi inte varit speciellt oroliga eftersom han utöver gulheten mår bra och äter som han ska så har det ändå hängt över en att de finns en chans vi måste in till sjukhuset för att sola eller liknande. Det i sig är ju inte heller hela världen men när man nu fått komma hem och börja livet är man inte speciellt sugen på att bli inlagd igen. Men nu när allt verkar okej känns det som om vi kan slappna av och börja leva ”på riktigt”.
Men nu är mitt efter middagen-snacks slut och Alvar verkar färdig med babynestet så ska se om han vill ha en slurk innan det är dags att få Alfons i säng. Första gången jag är ensam hemma med det två minsta, vi får se hur det ska gå!
Vardagen börjar
Idag börjar vardagen. 
Vid åtta stod stora barnen redo på trappen för att bege sig till sina nya grupper. Alfons har flyttat upp till en grupp med större barn och Agnes börjar sin första dag på förskolan idag. Vet inte om det är för att vi nu har en liten bebis, men det känns som om de växt en himla massa i sommar. Det var verkligen stora barn jag förde imorse.
Efteråt promenerade jag in till stan med vagnen. Vi har helt okej nätter men förstås äts det en del, och oftast mest på morgonnatten, så jag var lite mör när väckarklockan ringde vid sju. Men vad hjälps det när alla ska iväg. Så även om jag var lite trött var det helt skönt att gå en sväng innan vi gick hem.
Och så var jag också sugen på något kallt, eftersom det var stekhett redan innan klockan nio. Jag har inte rört på mig speciellt mycket (typ alls) sen någon gång i april på grund av graviditeten, så det är riktigt skönt att komma igång och kunna promenera igen. Väntar bara på lite kyligare väder. Jag skulle inte tacka nej till säg 10 grader. Så man får klä på sig lite, är så himla trött på att ha varmt hela tiden.
Hemma med Alvar. Ja, det ska han annars heta. Stackarn blir dock ganska ofta kallad för Alfons, men det är väl för att han är vår senaste bebis. Vi ska väl ge det nån vecka till så har vi vant oss. Han har vuxit så mycket på en vecka. Tittar med stora ögon på en och äter äter äter. Han är så gullig med sitt mörka hår och små fötter. Man glömmer verkligen snabbt hur små de är. Här ligger han och tittar på isbjörnen.
Resten av dagen har jag bara hängt hemma. Vi tog en tupplur mitt på dagen, tittat på The Crown och ätit lunch. Nu ska jag snart börja fixa mig innan jag och Alvar ska iväg. Min kompis fyller 30 och firar det med middag på FRÖJ så det är kvällens program. Det ska bli så roligt att komma ut och träffa kompisar. Lite oklart vad jag ska klä på mig så att jag inte dör i värmeslag men vi löser väl det. Jag har dessutom inte varit till FRÖJ ännu så ser också så framemot det!
Vardagen ändå, som jag längtat!
En lillebror
Fem dagar efter mitt förra inlägg, på lördagmorgon lite efter sju, föddes en lillebror. Fyra dagar innan beräknat men i alldeles rätt tid i mitt tycke. Han var flera cm längre och några 100 g tyngre än sina storasyskon men ändå så liten så liten.
I måndags fick vi komma hem och sen dess har vi bekantat oss med den nya personen i vår familj. Han är precis som sina syskon: en lugn och nöjd baby som mest sover och äter. Han har många drag som ser bekanta ut, men känns ändå väldigt ny och främmande. Främst för att han har så himla mörkt och långt hår, något ingen annan haft tidigare. Agnes och Alfons är helt förälskade i sin lilla bebis och vill krama och pussa på honom. Ingen avundsjuka ännu som tur, meeeen det hinner väl komma ännu. Annars har vi också hunnit ha några enstaka besök, fotismatch och konstens natt. Finns inte så mycket tid för bebisbubbla när vardagen brhöver rulla för resten av familjen. Samtidigt har det varit tacksamt att barnen varit ledig ännu den här veckan och att Johan tog ut en veckas pappaledigt så att vi fått lite tid tillsammans alla fem.
Idag är det ju fredag, och inte bara vår förlovningsdag utan också vår 14:e årsdag. Så mycket firande blev det inte men jag spenderade en god stund i köket med att tillreda beuf bourguignon och sippa på ett vinglas. Få saker jag längtat efter så mycket som ett bra rödvin. Känner livet i mig igen när jag kan stå i köket och pynja på. Jag har faktiskt inte gjort det mer än motvilligt sen november förra året. Först mådde jag för illa, sen hade jag ingen ork och i slutet var det fysiskt (nästan) omöjligt. Men nu! Så peppad på att baka saker, laga mat och helt enkelt vara vanlig igen. Det har varit ett nio månader lång limbo som nu kommit till en ända med den bästa sortens belöning:
Första augusti
Första augusti och jag halvsitter i soffan i vardagsrummet hemma i stan och dricker en cappuccino. Kanske enda kaffe jag tycker är gott. Eller någon latte med smak från café går också bra. Bryggkaffe är det äckligaste jag vet. Te har jag inte riktigt kunnat dricka under graviditeten, annars är det alltid min go to. Får se om jag kommer tillbaka till teet i höst eller är den eran förbi? I bakgrunden hörs ljudet av vår väggklocka som tickar, den som var min pappas mormor och morfars bröllopspresent och bara går om den hänger snett, samt något gammalt avsnitt av buu-klubben som barnen tittar på i rummet bredvid.
Idag börjar vår vardag igen. Eller förresten, det gör den ju inte alls eftersom barnen är lediga ännu i två veckor. Men Johan har börjar jobba och vi andra ska underhålla oss på egen hand tills dagis och förskolan börjar om två veckor. Ja eller tills babyn beslutar sig för att det är dags att äntra världen och Johan blir ledig en vecka igen. Jag är så pass gravid vid det här laget att babyn kan komma precis när som helst. Eller om tre veckor. Det är en sjuk känsla egentligen, ovetskapen om jag kommer vakna hemma eller på sjukhuset imorgon. Var den där sammandragningen bara en vanlig eller är det början till en värk? Hur känns det ens när förlossningen börjar? Tycker jag har helt glömt hur det ska kännas. Eller kommer det alls börja av sig själv, måste jag sättas igång för att inget händer? Så många tankar som snurrar konstant.
Samtidigt tänker jag på att vi måste gå igenom Agnes kläder och se vilka hon vuxit ur, Alfons har jag redan rensat igenom. Behöver också gå upp till vinden för kolla om jag har några fler av nästa storlek åt Alfons. Och söka fram alla babysstrumpor som jag ännu inte orkat hämta från vinden. Liggdelen till vagnen behöver vi också hämta ner, tänk om de är jättesmutsig och behöver tvättas? Men sen klarar jag inte av att lyfta alla lådor själv så Johan måste göra det, och på kvällarna har jag redan hunnit tappa motivationen. Ja och så skulle jag vilja baka någon blåbärskaka, och kanske göra en sats med granola. Den hemgjorda är så mycket godare. Och barnens rum behöver verkligen städas och skorna i hallen är en enda röra, eller hela hallen egentligen. Just det, behöver ju också till apoteket för att köpa mer järntabletter eftersom mitt hb är så lågt, och så har mina nya sneakers för höstens vagnpromenader kommit.
Men jag är nog också ganska trött. Egentligen skulle jag behöva en tupplur innan jag blir tvungen att börja med lunch, vad vi nu ska äta ens. Kanske vi har något i frysen. Samtidigt som jag nog verkligen vill gå till vinden för att hämta de där grejerna. Men just det, det går ju inte före Johan kommer hem, suck, och att ta med barnen upp på vinden medan jag går igenom lådor där är en riktigt dålig idé. De tröttnar efter två minuter.
Vi har i och för sig fler dagar än idag på oss att göra alla de här sakerna. Om inte babyn kommer idag, då har jag ju massa saker oförberett! Fast vad det nu skulle ha för skillnad, det är ju inte som om livet stannar efter babyn kommer heller. Livet måste fortsätta rulla på samma sätt för resten av familjens skull, har bara någon hängandes på min arm under tiden. Samtidigt hatar jag känslan av att något ligger ogjort, kommer säkert ligga osovandes om jag inte hämtar åtminstone liggdelen och strumporna.
Nu blev jag så sömnig. Ska dricka upp min cappuccino och fortsätta läsa blogginlägg en stund, sen kanske jag orkar börja med någon av sakerna på min mentala lista. Eller så tar jag en tupplur och barnen får fortsätta se på ipaden. Första augusti ändå, tänk att vi är där redan. Var försvann sommaren?
