173

Ett avslutat kapitel och sommarens början

Skrivet av mamabitesback 08.06.2020 | 0 Kommentarer

Idag känns som både början och avslut. Jag sitter faktiskt just nu hemma i soffan i Esbo. Vi har lämnat barnen hos farmor och farfar över natten. Vi kom ner igår och åker tillbaka efter att J jobbat färdigt. Jag passade på att komma med ner för att hämta lite grejer som lämnat här och förstås titta till hemmet. Det kändes som om vi varit borta i en evighet när vi körde in i Mattby vid nio igår kväll. Allt hade ändrats så mycket. Träden var stora och lummiga, syrenen blommade överallt och det kändes som om allt hade vaknat till liv efter en lång vår.

Det var också första gången jag varit borta från Alfons över natten. Han blev elva månader igår och i lördags slutade jag amma. Det har varit ganska lite av den varan i ungefär en månad och nu var det dags. Hade föreställt att jag skulle känna en stor sorg då de planerade avslutet skulle ske nu när vi skulle vara borta en natt. Men så två dagar innan kände jag när han kom i vår säng på morgonen att nä, nu är det slut. Plötsligt men hur enkelt som helst. Inget drama. Och frihetskänslan som jag nu känner!

Ett första veckoslut av sommarregn har vi bakom oss och det var så efterlängtat. Vi har haft inget annat vatten på skären förutom det vi hämtat med (och havs men det kan tyvärr användas till ganska lite) så hoppas att tunnorna är fyllda när vi kommer tillbaka imorgon. I lördags packade vi några väskor och åkte till svärföräldrarna på landet. Skönt med lite miljöombyte och Agnes var lycklig över att få åka dit.

Jag har haft en riktigt skön morgon här hemma. Fick sova ostört, gjorde morgonyoga som jag inte hunnit på eeevigheter, duschade och samlade ihop en del grejer som ska med upp. Jag har också gått igenom skolgrejer och lämnat in ansökan om att få förlängd studierätt. Slutarbetet är klart men hinner inte få det granska och presentera innan sommaren så det får bli till hösten. Hoppas jag får ansökan godkänd så jag äntligen kan få min examen!

Nu rullar tvättmaskinen och jag ska snart traska iväg till Iso Omena för att köpa lunch och uträtta några ärenden. Sen blir det väl att så småningom packa ihop och köra upp igen. Ett dygn för mig själv var precis vad jag behövde. Nu känns det som om vi börjar på en ny kula. Jag har (förhoppningsvis) inget mer skolarbete att göra, amningen är ett avslutat kapitel och både Alfons och jag får bli lite mer självständiga. Vi kan äntligen inleda vår riktiga sommarledighet och med så få måsten som möjligt. Det är nu som sommaren börjar!

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar