Att föda på finska, smärtlindring och föräldraledighet
Nu sitter jag på tåget ner till Helsingfors igen. Har haft en himla fin helg hemma. Tydligen hade det planerats en hel del bakom min rygg, för på lördagen överraskades jag med babyshower av mina fina vänner. Gissa om jag blev förvånad! Bilder från det kommer på andra bloggen imorgon, men tänkte jag skulle visa gåvorna här i veckan.
Förutom det har jag också hunnit hänga en del med familjerna, träffa släkten och hänga med både hundar och bebisar. Men nu tänkte jag svara på första delen av frågorna när jag ändå inte har något bättre för mig. Delar in frågorna i två inlägg så det inte blir så långa. Här kommer det ett:
Glad preggo i lördags på babyshowern.
– Ja det har vi. Vi var båda överens från början att vi ville veta. Inte för att det har någon skillnad vilket kön det är, men mest för att vi var alldeles för nyfikna för att vänta. Det här är heller inget som vi hållit hemligt för familj och vänner, men på bloggen bestämde vi att det får vara hemligt tills hen kommer.
Funderat på smärtlindring under förlossningen?
– Jo det är klart. Har den uppfattningen att jag har ganska låg smärtgräns, så är lite nervig över hur jag kommer reagera på smärtan. Så jag har (just nu) den inställningen att jag vill ha all smärtlindring jag kan få. Tror jag kommer kunna uppskatta hela förlossningen lite mer om jag får någon sorts smärtlindring, men det är förstås svårt att veta så här i förhand.
Hur känner du inför att föda i Helsingfors och med stor sannolikhet inte få vård på svenska?
– Det går i vågor. Visst är jag nervös över att behöva föda på finska, men ungen måste ju liksom ut (även om jag ibland önskar att den bara skulle uppenbara sig på utsidan och jag skulle slippa hela förlossningen). Vi har ännu inte pratat om förlossningen på rådgivningen, så vet inte vad de rekommenderar för oss svenskspråkiga när det gäller språket i Helsingfors. Har hört att många som gärna velat föda på svenska har fött i Borgå, men känner lite att det är så långt dit och vet inte om jag vill sitta i bilen i typ 45 minuter när det börjar bli dags. Från där vi bor är det inte speciellt långt till Barnmorskeinstitutet så skulle vara ganska praktiskt, men då finns risken att jag inte får föda på mitt modersmål. Som tur så är min kille tvåspråkig så han kommer väl få fungera som tolk. Så ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Får väl ta det lite som det kommer, hålla fast vid min svenska och hoppas att någon förstår/kan prata. Annars får killen sköta pratet.
Hur har det varit i samband med rådgivningen, får ni tala svenska där?
– När vi fick veta att vi skulle få barn så ringde jag då som man bör och beställde tid för första besöket till rådgivningen. Då frågade de om jag vill gå till vår närmaste (som inte har någon svenskspråkig hälsovårdare) eller om jag vill välja någon av de hälsovårdsstationer där det finns svenskspråkiga. Och det ville jag förstås så då valde vi femkantens hälsovårdsstation och där har vi fått svenskspråkig service hela tiden. Vår hälsovårdare är svenskspråkig och så gott som allt material vi fått är på svenska. När jag gick på första läkarundersökningen så pratade inte läkaren så jätte bra svenska, men hon pratade ändå svenska genom hela besöket.
Men under ultraljudsundersökningarna på Kvinnokliniken så har vi inte fått prata svenska. Så där har det gått både på finska och engelska. Med mig har de pratat engelska i och med att min finska inte är sååå bra och med killen då finska. När jag var på Barnmorskeinstitutet förra veckan så varierade svenskakunskaperna lite. De som tog emot mig när jag kom måste jag prata engelska med och samma sak med hon som satte EKG:n. Läkaren som gjorde ultraljuden pratade lite svenska så då fick jag prata svenska, och likaså med barnmorskan som satte andra EKG:n. Så summa summarum så på rådgivningen får vi prata svenska men på de övriga ställena not so much.
Har ni tänkt dela på föräldraledigheten eller hur har ni tänkt kring den?
– Vi kommer göra så att jag är hemma de nio månader som man får. Killen är hemma de första tre veckorna men utöver det kommer han inte vara hemma. Det här på grund av att jag i första hand studerar och han är fast anställd så ekonomiskt är det bäst för oss. Jag kommer (troligtvis) inte heller ta ut någon vårdledighet utan gå tillbaka till skolan och börja jobba mera från och med januari 2017 så jag kan göra färdigt skolan. Under mammaledigheten kommer jag försätta jobba med Ratata och förstås skriva blogg. Så kommer inte vara helt ledig under de nio månader jag är hemma utan jobba lite vid sidan om.
Tankar kring stilen som gravid och att klä sig efter graviditeten
Skrev det här inlägget på förra bloggen för ett tag sedan men i och med att det flyttat in lite nytt folk hit tänkte jag dela med mig av det här också (plus lägga till lite nya tankar kring det!).
Gnällde ju om mammakläder för några månader sedan. Är fortfarande av den åsikten att mammakläder som finns i butiken är så långt från min stil man bara kommer. Visst kan man hitta några enstaka bra plagg på Asos eller Zalando men annars är förutsättningarna inte så bra.
källa.
Trots det här tycker jag att jag hittat min (gravid)stil. Byxor gillar jag fortfarande inte (dels för att de jag har bara hasar ner och dels för att jag ännu inte hittat ett par bra svarta) så klänningar och strumpbyxor är det jag kör mest på. Dessutom har jag nu insett det fenomenala i pennkjolar så det har öppnat en helt ny värld för mig. Är också väldigt glad över att vanliga kläder i min egen storlek fortfarande funkar. Så tänker mig att det jag köpt nu under graviditeten kommer funka efteråt också i och med att jag varken behövt köpa preggokläder eller gå upp i storlek.
Jag känner mig (än så länge) bekväm i min gravidkropp och har hittat en stil som känns "jag" (så töntigt uttryck!). Om jag sen känner samma om en månad blir spännande att se...
Har tidigare haft lite ångest över att jag inte hittat min egen stil ännu men nu tycker jag att jag börjar vara där. Ganska sjukt att detta skulle ske under graviditeten. Nåja, här ovan ser ni iallafall min inspiration för 2016 som preggo. Sneakers, klänningar och enkla byxor med en snygg tröja.
När jag skrev det här så kändes tanken om ett liv som icke gravid väldigt långt borta, men nu börjar jag inse att det snart är här. Jag menar, om mindre en två månader kommer bebben hänga på utsidan och plötsligt måste man ta massa andra saker i beaktande. På samma gång som jag längtar ihjäl mig tills bebben ska komma, så känner jag inte är redo att lämna gravidmagen riktigt ännu. Nu när jag äntligen fått en magen liksom!
Många tycker säkert att det här är det mest fåniga att fundera över, men för mig är kläder ett viktigt uttryckssätt och en stor faktor i att man känner sig bekväm. Är inte någon sådan som bara kan dra på mig vad som helst utan att reflektera över det varje dag, utan om jag inte känner mig snygg i det jag har på mig så kan det sabba självkänslan för dagen.
Den första tiden efter förlossning är man kanske inte lika sugen på att visa magen med tighta klänningar och pennkjolar som man varit under graviditeten. Plus att jag förhoppningsvis kommer att amma, vilket man också måste ta i beaktande gällande klädval. Känner nu plötsligt lite skrämmande att lämna gravidkroppen, nu när jag är så bekväm i den. Hur kommer jag känna inför hur kroppen kommer att se ut? Och hur annorlunda kommer kläderna plötsligt att sitta?
Som jag skrev tidigare så har jag hittat min stil väldigt långt nu under graviditeten, men hur den kommer funka efter har jag inte tänkt på så mycket. Tills nu då. En vill ju vara bekväm men ändå stylish när man bär runt på en liten unge (ja förutom när man hänger hemma, då har det faktiskt ingen betydelse var man har på sig tycker jag!). Som tur finns Pinterest! Så jag kollade runt lite efter snygga outfits och hittade de här ovan. Sommaren kommer (förhoppningsvis) ganska snabbt så då kan en hänga runt i tunna lösa klänningar och birkenstocks. Sedan tänker jag mig också sneakers till typ allt. Har samlat på mig ett gäng snygga som funkar till det mesta. Men kan ju inte gå runt i bara skor...
Ni som har barn redan, hur tänkte ni kring allt det här? Vad tycker ni funkade bäst när man ammade/hade ett litet knytte?