Jenna Matintupa

En helgförmiddag med längtan

Skrivet av mamabitesback 25.05.2019

Lördagsförmiddag och jag sitter med en tekopp och läser/surfar medan Agnes stökar runt. Hon klipper ena sekunden, dansar, leker i sitt rum, tjatar om att få smörja solkräm och tar hand om sina dockor. Har bävat för den här helgen. J är i Österbotten på sin brors svensexa och jag har varit sjukt stressad över att han är nästan 400 km bort och babyn ska få för sig att komma ut. Igår hade jag för första gången någon sorts känsla av förvärrar men är osäker om de var helt på riktigt eller bara något jag stressat fram. Idag mår jag som tur bra och min föräldrar är snart här för att hålla Agnes och mig sällskap. Den här veckan har varit en typisk första semesterveckan. Har varit dödstrött och helst velat sova dygnet runt. Jobbkrabbis plus höggravid gör att en måste sova minst halva dygnet tydligen. Värmen i början av veckan bidrog säkert också. Njuter ganska mycket av de svalare vädret just nu om vi säger så... Hoppas iallafall att jag är lite piggare och orkar ta ut de sista av stan och ensamtiden innan vi åker till Österbotten och Ahgnes får sommarlov. Låg inatt och stressade över att jag packat alldeles för lite och att inget kommer ha rum i bilen när vi åker upp. Men som tur har vi ännu två veckor på oss att packa och fixa det sista. Allt löser sig, det brukar det oftast göra. Och att jag stressar om det på nätterna hjälper verkligen inte. Istället njuter jag av allt som blommar här, och hoppas på att Österbotten är så pass mycket efter att det börjar blomma där just passligt tills vi flyttar upp. Nästa vecka är maj slut och det känns som om allt kommer närmare. Och det snabbt. Just nu längtar jag efter att få ligga i en trädgård med liten bebis i famnen. Att kunna ha på mig den vita klänningen från förra året (första bilden) igen. Att ställa till med fest för lilla bebisen. Att Agnes äntligen ska få umgås med hen och inte bara leka lekar genom magen, vilket i och för sig också är gulligt. Jag längtar efter ett glas bubbel. Efter att äta grillad oxfilé med riktigt gott glas rött till. Att vi ska få hänga på bryggan i skuggan. Att få gå på sommarbröllop. Men mest av allt längtar jag nog efter att bebisen ska komma ut och allt går bra. Slippa rädslan över att något ska gå snett. Varje dag är en dag närmare. 32 dagar

Små saker till babyn

Skrivet av mamabitesback 22.05.2019 | 1 kommentar(er)

Det börjar närma sig babydags. Drygt en månad kvar och det mesta börjar vara klart. Lite saker ska vi ännu hämta från diverse familjemedlemmar men utöver det borde vi ha allt klart. Eftersom vi har så gott som allt i klädväg sparat från när Agnes var bebis, och så har vi fått lite påfyllning från kusiner och babylådan, så har denna baby inte fått speciellt mycket nytt. Lite tråkigt eftersom det finns så himla mycket fint i butikerna, men mängden som finns kvar från Agnes babytid är alldeles tillräcklig... Men, den här babyn föds ju på sommaren, och kommer vara som minns när det är som varmast. Agnes hade redan storlek 62/68 under hennes första sommar, så de flesta sommarkläderna finns det risk för att kommer vara för stora nu. Beroende förstås på hur stor/liten hen kommer vara. Och om hen kommer tjocka till sig så snabbt som Agnes gjorde... Så några enstaka plagg som är bara babyns har hen fått. En egen åka hem från BB-outfit, något till dopet och andra fester, en sommardräkt och lite sommarmössor. De mesta fyndat eller köpt på rea dessutom. Ibland har en tur! Ska vi ta en titt? Det här har jag tänkt hen ska få ha på dopet om det passar (ja har redan planerat dop före ungen ens är ute..). Eventuellt med strumpbyxor och body om det är lite kyligare. Och mössan är eventuellt för lite eftersom den är för riktigt nyfödd (den kom med babylådan). Dräkten kommer från H&M Exclusive och bibs-tutten har jag beställt från Lykkeliten. Det här har jag tänkt vi ska ta med till BB och babyn ska få ha på sig när vi åker hem. Älskade mönstret på bodyn som kom förra året men var inte aktuellt då, men som tur hittade jag den på rea i vintras och då fick den komma med hem! Både bodyn och byxorna hittade jag på Lindex rea.  Mössan är från Newbie och nappen samma som förra. Vissa saker tycker jag inte hen ska behöva ärva, eller åtminstone få ha en som var hens babygrej. Snuttisen blev en enhörningsdinglis i den ljuvligaste lila färg och den som spelar hade faktiskt Agnes när hon var baby men förstås får babyn ha den ändå hehe. Filtarna har min mamma gjort till babyn. En vit och en med mormorsrutor i olika lila nyanser. Lila har fått bli babyns färg, kanske för att jag är lite besatt av lila just nu, hehe. Sist ut en rutig romper från H&M Conscious och mössan från Lykkeliten. Tänker att om det blir varmt vill en ha lite tunnare bomullsplagg och något som inte blir så himla svettigt. Fast gissar att blir det lika varmt som förra året så blir det bara blöja dagarna i enda. Är precis som förra gången lite allergisk mot typiskt pojk- och flickplagg. Det vill säga att bara för att det skulle vara en flicka så är det rosa och rött med rosetter, tyll och prinsessor eller till en pojke tuffa plagg i blått och grönt med bilar, djur och "coola" plagg. När de är stora nog att själv bestämma vad de vill ha får de självklart det, men så länge jag klär på dem vill jag ändå försöka tona ner det lite. Visst kan både Agnes och babyn ha något gulligt/coolt, men då tänker jag att utgångsläget ska vara att både en flicka och en pojke ska kunna bära det. Det gör mig fruktansvärt provocerad när folk utgår från att "ah okej men det är en pojke då ska han få något med bilar!" eller "oj en flicka måst ju absolut få en rosa prinsesskjol!". Alla får göra som de vill med sina barn, men det är inte något som jag vill ha med mina. Nu gillar Agnes till exempel klänningar och rosa, och då får hon förstås ha det. Men vill också att hon ska känna att alternativet "typiskt pojkönade plagg" är för henne. Ja, mycket tankar kring detta och svårt att formulera. Kanske kan fundera vidare på detta senare när jag inte har gravidhjärna.

Om gravidkroppen och att klä sig den här omgången

Skrivet av mamabitesback 07.05.2019

Har tänkt jag ska skriva någonting om det här så länge, men har inte riktigt kommit till skott. Kanske för jag dels haft svårt att formulera tankar kring det, men också antagligen för att jag inte helt enkelt haft tid. Men nu! Förra graviditeten skrev jag om min "gravidstil" och hur jag förhöll mig till den. Kände mig väldigt bekväm och snygg i min gravidkropp och det mesta kläderna var roliga att ha på sig. Att stoltsera med gravidmagen och kanske klä sig lite tightare och annorlunda än jag annars gjort. Det var nice att var gravid med andra ord. Den här graviditeten har på många sätt varit väldigt annorlunda. Antagligen för att jag den här gången hade en treåring, men också för att kroppen gått igenom en graviditet tidigare och förstås inte är riktigt i lika bra skick som förra gången. Krämporna har varit flera, orken sämre och magen större mycket tidigare. Men det som kanske varit den största skillnaden är att jag inte alls känt mig lika bekväm i min gravidkropp som förra gången. Jag gillar att ha en gravidmage som syns eftersom då liksom SYNS det ju att en är gravid. Men iallafall min gravidmage har varit väldigt annorlunda den här gången. Antagligen för att nu finns det lite mera hud och grejer som hänger, och det fylls nödvändigtvis inte ut av själva livmodern. Det vill säga den är inte lika rund och "fin" som den var första gången. Iallafall inte för mig. Vilket har då gjort att jag ofta när jag ska klä på mig inte alls känner mig så gravid som jag vill, utan mest stor och obekväm. Inte det jag längtat efter precis. Och det är förstås inget fel på det, men när en VILL se gravid ut och magen mest bara är stor rund och väldigt diffus blir en ganska lä. Hormonpåslaget gör förstås också sin del i känsligheten kring detta. Jag har med andra ord inte alls känt mig speciellt "gravidsnygg" den här gången. Har känt mig så obekväm i alla kläder jag haft hemma och det är inte bara en gång det tagit läänge innan jag bestämt mig för vad jag ska ha på mig för dagen. Byxor har varit obekväma, strumpbyxor tröttnade jag ganska snabbt på och allt som ens spänt lite har gjort mig illamående. Typ. Mest har jag längtat efter värmen. Att få skippa byxor, strumpbyxor och sån skit och få gå barbent med slip-ins och andra sommarskor. Längtar ihjäl mig till sommarkläder. Hela våren har jag ganska långt levt i leggings (som jag tidigare förkastat som klädesplagg en får ha utanför hemmet...) och några enstaka klänningar. Nu börjar jag äntligen vara där var jag känner mig relativt snygg i magen. Passligt till att mina flera av mina gravidbyxor börjar bli FÖR spända och magen är så pass stor att en del klänningar blir för korta framme. Just typiskt. Mina ledord har/är den här graviditeten blusar/skjortor med en twist, smickrande klänningar och svarta leggings. Så gott som alla mina blusar passar fortfarande vilket är nice, gravidleggings är livet och klänningar där det händer något lyfter humöret lite. Nu är maj här och jag har försökt skippa strumpbyxor så långt det går (kan eventuellt vara anledningen till min veckas flunsa...). Sommarskorna har fått åka fram och längtar efter att få gå all in på mina sommarklänningar. Inspiration från min pinterest. Om vi nu ska titta lite på hur jag gärna skulle klä mig denna graviditet så beskriver det här kollaget ganska långt det. Flowiga och lite mer lantliga/bohemiska klänningar tycker jag är fint. Och allt i svart funkar oftast alltid. Tricket tycker jag är att gå all in på snygga skor så lyfter det vilket klädesplagg som helst. Och fick tipsat av Sofia Wood att satsa på blusar med en twist, vilket jag anammat och tycker är ett jättebra tips! Och om en kan bara gå upp en storlek på ett vanligt plagg fungerar det också efter graviditeten så behöver en inte slösa på ett gravidplagg. Men värt att ändå köpa något gravidplagg som sitter bra och ger utrymme att växa i. Många vanliga plagg kan lätt bli lite konstig passform när magen putsar. Och en vill inte känna sig mer obekväm än en redan är. Tacksam ändå för att min garderob har väldigt mycket plagg som funkar både preggo och post preggo! Nu ska jag avsluta århundradets längsta inlägg. Om det är lite rörigt skyller jag på min röriga gravidhjärna hehe.

Gravid vecka 30 - Att känna ett stort behov av att vara hemma i lugn och ro

Skrivet av mamabitesback 10.04.2019

Ett tag sen förra graviduppdateringen nu. Har dels inte hunnit skriva klart en, men sen också varit lite dålig med att hinna fota bilder av magen. Och de gånger jag ha gjort det har jag inte varit riktigt nöjd, hehe. Men idag börjar jag senare så nu hann jag med! Tänk att nu är jag i tredje trimestern. Tycker ändå att den här graviditeten gått såååå långsamt. Känns som jag varit i vecka tjugonågonting i en evighet. Men när en säger att det är 10 veckor kvar, DÅ låter det lite. Eller elva är det ju egentligen inser jag nu hehe. Nå drygt 10 iallafall! Och antar att de här dryga tio veckorna kommer gå snabbt och vips så är babyn ute. Men än ska jag hinna jobba i sex veckor, packa och flytta upp till Österbotten, gå på bröllop och kanske till och med fira midsommar. Eller vem vet det kanske till och med hinner bli juli innan ungen behagar titta ut? Hoppas inte det!

GRAVIDVECKA 30  (29+0)

72,5% avklarat och 77 dagar kvar av graviditeten.

MIN KROPP:

De senaste dagarna har jag igen fått lite ont mellan benen, vid blygdläpparna. Främst när sitter långa stunder. Och på nätterna har jag sån värk i armar och ben. Ligger jag på vänster sida vaknar jag av värk i vänster ben och arm, ligger jag på höger sida samma sak osv. Funkar bäst att ligga på rygg även om det nu inte rekommenderas... Men så länge det nu inte är bekvämt eller gör mig yr så kör jag på det. Annars mår jag ganska bra tycker jag! Blir större och större hela tiden och känner att jag vaggar mer för varje dag. Om jag promenerar för hetsigt, springer eller går lite längre stunder får jag sammandragningar och måste ta det lugnt men så länge jag går sakta sakta och inte anstränger mig för mycket går det bra.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Försöker fortsätta hinna med simningen varje vecka. Ibland krockar det med jobb och sånt men annars har jag som regel att inte skippa bara för att jag känner mig trött/är lat. Försöker också äta relativt bra, få med jämna mellanrum dåligt samvete för att jag typ dricker cokis och äter bulle ibland. Vilket är sjukt störande för varför ska jag behöva ha det? Så länge mina värden är bra (vilket de har varit hittills!) så gör det ju inget. Men försöker iallafall varva med andra mellanmål ibland också. Frukt och bär till exempel.

MITT MÅENDE:

Helt bra. Till skillnad från förra graviditeten har jag känt ett stort behov av att bara vara hemma och lite isolera mig. Att umgås med familjen har varit, och är, typ den enda jag haft lust med. Saknar mina vänner förstås och skulle jättegärna umgås, men har liksom inte lust. Vill bara vara hemma och ta det lugnt. All energi att umgås går åt på jobbet och sen vill jag liksom bara vara med Agnes och J. Antar att jag på något sätt förbereder mig mentalt för det kaos och omställning som ett till barn kommer tillföra vårt liv. Passar på att ta vara på lugnet nu medan livet ännu är ganska lugnt. Vem vet hur det blir efter bebisens ankomst. Men tänker att de får vara såhär nu. Måste lita på min magkänsla och att det är det här jag behöver just nu. Det är bara för en kort tid och vem vet, kanske det svänger snart?

VECKANS CRAVING:

Varit sjukt sugen på melon på sista tiden, så det har vi ätit ganska mycket av. Och så fick jag knäpp för ett par veckor sedan och ville ha memma. Dock stillades mitt behov efter några dagar så nu är jag inte sugen längre.

BEBISEN:

Babyn är kring 40 cm och väger kring 14000 g just nu. Jag är ganska säkert på att hen ligger med huvudet nere nu eftersom jag känner sparkar i övre delen av magen och små buffar åt sidorna längre ner. Ska till rådgivningen på fredag så får väl se vad hälsovårdaren säger då! Andra gravidrelaterade inlägg hittar ni här.

Små kläder och saker till babyn

Skrivet av mamabitesback 18.03.2019

Ni som varit, eller är, gravida vet ju hur hjärna ibland kan gå lite cray cray. Här förra veckan fick jag plötsligt för mig att vi hade jättedåligt med kläder i 50-56 och att babyn inte skulle ha några lämpliga kläder i sommar. Tog Agnes med mig till förrådet och sökte fram allt vi hade. Nå, suprise suprise så var det ju inte riktigt så. Måste till och med skrolla tillbaka i mina bilder för att se vad vi hade på Agnes den första tiden. Med Agnes motsvarade ganska långt hennes ålder storlekarna, det vill säga vi bytte till 56 vid en månad, 62 vid två månader och så vidare. Och i och med att denna baby än så länge ser ut att vara i storlek med sin syster utgår jag från att de kommer funka ungefär samma, beroende på när hen föds förstås. Så kläder har vi så vi klarar oss. Det som jag dock märkte med de allra minsta var att väldigt många hade gula fläckar. Hade inte alls minne av att så mycket skulle ha hunnit bli missfärgat men tydligen. Ska se om jag får bort dem. I de "större" storlekarna, 62-80, har vi hur mycket som helst så den här ungen kommer antagligen aldrig behöva nya kläder... Men de behövs inte före hösten så de får gott ligga i förrådet tills dess. När jag nu ändå hade upp alla de minsta vek jag ner dem i en fin låda som vi fick i bröllopspresent och där får allt bo tills ungen tittar ut. Den blommiga bodyn är ny, köpte den på rea för flera månader sen och tänker att den kanske får följa med till BB. Den blommiga mössan köpte jag faktiskt förra gången, dvs det som sen blev missfall, så äntligen ska den få komma i användning. Tyvärr är den i en lite större storlek men förhoppningsvis passar den i slutet av sommaren. Den lilla skallran köpte jag på Habitare när jag helt just fått veta att jag var gravid. Då var det meningen att jag skulle ge den som present åt våra vänner som just fått barn, men den lämnade i skåpet och sen bestämde jag att babyn får den istället. Resten som ligger i lådan är Agnes gamla. Än ska det fyllas på med kläder från babylådan, och så ska jag botanisera i kusinernas gamla kläder så är vi redo klädsmässigt iallafall. Sen är det lite andra saker som ännu behövs till babyn. Någon tunn mössa tills babyn är nyfödd skulle jag vilja ha ännu, gärna i samma modell som den här ovanför. En lite tjockare filt behöver vi också ännu, tunna filtar och trasor har vi så vi klarar oss men skulle vilja att babyn får en egen filt som är bara hens. Annat som vi ska skaffa är lite tuttar och tuttflaskor, vi har nog kvar en del av Agnes (som aldrig användes) men själva gummidelarna ska en väl inte använda mera så det behöver fixas. Det som vi lånade sist som vi behöver nu också är en babysitter, babygym och babynest. Nesten var ingen hitt med Agnes men ack så praktiskt första månaden. Något, eller allt, får vi säkert låna men är ändå sugen på åtminstone en egen babysitter den här gången. Och gärna ett gym i trä som vi sen kan hänga lite olika saker på. De är ändå saker som står framme hela tiden och de får gärna va lite fina, hehe. Min man är dock inte av samma åsikt gällande babygymmet, tyckte han kunde bygga ett men vi får väl se... Här är några saker som ligger högst upp på min önskelista till babyn. Mössan hittade jag på Etsy och tycker den är så fin, och fanns dessutom för riktigt nyfödingar. Gillar det mörkgröna mönstret och att den borde vara passligt sval att ha på sommaren. Naturgummituttar i härliga jordnära färger finns bland annat här. Agnes var ju ingen tuttunge men tänker nu ha någon tutt i väskan och testa om den här ungen ska vara sugen, och gillade naturgummi förra gången så tänker köra på samma nu också. Filten har jag skrivit om tidigare och den finns t.ex. här. Ekmönstret är lite extra speciellt för oss så det skulle passa bra till bebben, hehe. Och så en babystitter som skulle passa hemma. Är det bara jag som tänker färg utifrån vad som passar i vårt hem? Den här rosa skulle göra sig fint med allt grönt hos oss.

Gravid vecka 26 - Halsbränna, dålig sömn och aktiv baby

Skrivet av mamabitesback 13.03.2019 | 1 kommentar(er)

GRAVIDVECKA 26 (25+0)

62,5% avklarat och 105 dagar kvar av graviditeten.

MIN KROPP:

Jag har fortsatt på samma sätt som för två veckor sen. Smärtorna är bättre och får bara ont i bäckenet om jag t.ex. springer till bussen eller liknande. Så längre jag rör mig lugnt och normalt går det bra. Sammandragningar får jag nu som då, men inte speciellt ofta. Börjar verkligen känna mig STOR med jämna mellanrum. Provade en klänning igår som jag tänkte att kanske kanske skulle passa, men icke. Mannen skrattade och undrade vad jag egentligen trodde. Min enda tanke var att den är ju så fiiin och jag vill gärna använda den... Men senare i sommar sen. Tungt att andas fortsätter jag ha. Ibland när jag sitter längre stunder känns det som det liksom tar stopp i lufttillförseln. Sen kan jag inte heller lägga mig ner för då får jag halsbränna... Så att, röra på sig funkar oftast bäst. Och ja, halsbrännan. Det är inte SÅ farlig, märker mest av den som ett tryck och ibland lite lite ont. Men ett par rennie per dag får jag nog i mig. Och att ligga ner i soffan på kvällarna är bara att glömma. Nätterna går bättre tack vare den äckliga mintsörjan jag tar en matsked av innan jag lägger mig. Det har hållit bort det så gott som helt och hållet. Men plågsamt är det inte ännu, så hoppas det hålls ungefär såhär.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Försökt gå och sova så jag får mycket sömn? Det är ungefär det. Och har börjat ta receptfri medicin mot halsbränna varje kväll. Annars inte så mycket. Inte ställa så mycket krav på mig själv och acceptera att det känns tungt ibland. Som tur har det mesta känts lite lättare just nu så det är ju fint iallafall!

MITT MÅENDE:

Har fortsatt sova dåligt men igår köpte jag öronproppar så hoppas det ska bli lösningen på mitt sömnproblem! Förstås måste jag upp och kissa, och kanske gå på wc med Agnes, men det tar förhoppningsvis bort allt annat. Som att J snarkar. I och för sig hörde jag inte det inatt, men hade istället Agnes fötter i ansiktet från och till, och vakande ur obehagliga drömmar. Drömmarna är verkligen något som återkommer från förra graviditeten och inte är speciellt roligt. Verkliga, obehagliga drömmar som finns kvar även om jag vaknar. Minns att det var på samma sätt förra gången också.

VECKANS CRAVING:

Inget som jag jätte jätte sugen på men mannagrynsgröt äter jag en hel del av. Skulle kanske inte kalla det en craving men gott är det!

BEBISEN:

Hen är nu ungefär 30 cm lång och väger kring 800 gram. Vår är dock lite mindre än genomsnittet, precis som Agnes också var, men märks ändå att babyn börjar bli större. Främst i rörelserna. Hen blir så irriterad om jag när jag ska sova halvligger på magen, då börjar det härjas. Eller om jag sitter lite framåtböjt över t.ex. skrivbordet på jobbet eller bord överlag. Annars är det också en väldigt aktiv liten krabat som far runt, sparkar, buffar och slår från och till under hela dagen (och natten). Hoppas bara babyn får en vettigare dygnsrytm än var hen har nu för allt härj på natten och lite på förmiddagen uppskattas inte sen när babyn kommit ut... Andra gravidrelaterade inlägg hittar ni här.

Inte som en drömmer om att graviditeten ska vara

Skrivet av mamabitesback 06.03.2019

När den här graviditeten började så tänkte jag att jag skulle skriva lite anteckningar nu som då under tiden. Förstås blev det ju så att det höll i sig i typ en vecka och så glömdes det bort. Eller egentligen blev det så att efter november kom så blev det svart. Jag jobbade, och utöver det försökte jag överleva. Jag och graviditeter går helt enkelt inte ihop så bra. Varför det är så att jag ska må så fruktansvärt dåligt har jag ingen aning om, men dessa anteckningar är de som beskriver första delen av min graviditet ganska bra. Ingen solskenshistoria precis. Tur att vårt första barn är en mysare av rang för ett bra tag var det enda sättet att umgås med mig genom att ligga bredvid i soffan eller sängen.  Varsågod och stig in i mina innersta tankar.

Måndag 22.10.2018:

När en slutar längta så händer det. Tydligen. Några dagar sen och två streck, och än lite svaga, streck. Jaha, så gick det igen. När vi tänkt att de får vänta lite, att annat får komma före nu. Då tycker min kropp att nu är det dags! 

Onsdag 24.10.2018:

Så overkligt men mycket mer naturligt än någonsin tidigare. För första gången inte jobbigt eller chockade. Mest självklart. Efter vad som känts som en evighet, fast det egentligen bara gått fem månader.  Många många tester, och så kom mensen. Men inte nu. Inte den här gången. Först när vi tänkt att det får bli en annan gång. 

Torsdag 25.10.2018, vecka 5+0:

Väntar varje dag på att det fruktansvärda illamåendet ska börja. Idag? Nej inte ännu. Men säkert imorgon. Imorgon vaknar jag och måste spy. Helt säkert.  Och varje toalettbesök. Kommer det blod? Är det över nu? Inget ännu. Men varje toalettbesök samma sak. Blod på pappret? Nej inte ännu. Den konstanta tanken: inte ännu. Som om de kommer att hända. Finns ingen annan möjlighet. Andra kanske längtar efter ultraljud med inte jag. Vill inte gå för då kommer vi bara få se att det inte finns igen. Eller att något är fel. Att det skulle vara normalt är otänkbart. 

Fredag 26.10.2018:

Så. Trött. Om en skulle få sova dygnet runt. Aldrig varit såhär trött hela i mitt liv.  Det var under bröllopsresan i månadsskiftet oktober november som illamåendet började. Grät flera gånger under resan för att jag var så uppgiven över att inte kunna äta något. Och det en lång tid innan jag kunde koppla positiva saker tankar till resan. Såg jag på bilder eller kände dofter som kopplades till resan började jag genast må illa. Måste till exempel kasta bort en schampo jag köpt där för stod inte ut med doften. Lite besviken att det skulle bli så, men det kunde vi förstås inte veta då. 

November 2018:

Ett mörker av illamående och trötthet. 

Torsdag 29.11.2018, vecka 10+1:

Jag snyter bitar av julskinka och saffransbulle ur min näsa. Är det vad jag kommer minnas julen 2018 med?
Så här kände jag mig ungefär. Uppgiven och trött.  Illamåendet blev bättre i början av december, har för mig att sista gången jag spydde var fjärde december. Sen mådde jag nog illa från och till under december och lite i början av januari men på ett helt annat sätt. Orken och livsglädje återvände lite som tur. Nu är vi i början av mars och förra gången upplevde jag att från ungefär halva svängde det från att jag hatade att vara gravid till att jag älskade att vara gravid. Nu, nja. Visst är det mysigt med babyn i magen ibland, och när Agnes lägger huvudet på magen och säger godmorgon lilla babyn (följt av "men jag hör ju ingenting!!", haha) så vill jag böla på grund av ljuvligaste någonsin, men annars är det ingen njutning. Hittills har det gått från fruktansvärd oro till hemskt illamående till förlamande trötthet till fruktansvärda bäckensmärtor och nu är vi framme vid värdelös nattsömn. Som tur är det skede jag är i nu ändå det bästa hittills. Visst är det jobbigt att sova dåligt och vara kissnödig tre gånger per natt och hundra gånger dagtid, men smärtan är borta (för tillfället) och så länge jag inte överanstränger mig (då får jag sammandragningar) så mår jag fysiskt relativt bra. Jag känner mig tung, otymplig och ja, så som en känner sig när magen börjar bli större. Men utöver det känner jag att jag äntligen börjar vara i en okej plats mentalt när det gäller hela graviditetsgrejen. Alla mina paranoida tankar och rädslor har lugnat sig lite. Delvis för att vi nu flera gånger sett och hört att babyn mår bra, och delvis för att jag känner hen dagarna i ända och det lugnar förstås. Ibland får jag knäppar som förra veckan när jag blev livrädd att jag skulle få/ha fått listeria. Så sånt, men det ligger ju bara mellan öronen och det är något jag får jobba med själv helt enkelt. Magen i vecka 24+0. Nu är det lite tre månader kvar och det ska bli intressant och se om den där härlig gravidkänslan kommer uppenbara sig den här gången. Jag har tänkt många gånger under de gångna månaderna att skulle det bli ännu ett missfall, eller något händer med babyn innan hen kommer ut, är jag osäker om jag vill göra det här igen. Det är så tungt, och att gå igenom det ”utan belöning på slutet” (så som de gjorde sist, även om det då bara hann gå 11 veckor) är tortyr. Men sen kommer barnlängtan igen, som det gjorde den här gången också, och då får en se vad som är starkare: den eller rädslan. Om allt går väl (och de måste en utgå från annars blir en tokig), då är det förstås helt annorlunda. Även om jag redan nu bävar för nästa eventuella graviditet. Jag längtade mycket när jag var gravid med Agnes, men känns ändå som om jag aldrig räknar dagarna så mycket som jag gör nu. Om det bara kunde bli juni så vi äntligen får träffa denna baby!

Gravid vecka 24

Skrivet av mamabitesback 28.02.2019 | 1 kommentar(er)

Det önskades mer uppdateringar om graviditeten så här kommer en klassisk genomgång såhär passligt till att jag bytte vecka igår. Hade egentligen tänkt det skulle komma upp igår men hann aldrig fixa med bilder för när jag väl kom hem från jobbet hade kameran inget batteri. Så nytt försök idag!

GRAVIDVECKA 24 (23+1)

57,9% avklarat och 118 dagar kvar av graviditeten.

MIN KROPP:

Jag tycker mina ligamentsmärtor som jag haft på sistone har blivit väldigt mycket bättre. Jag kan gå och röra mig längre utan att det börjar göra för ont, och kvällarna är inte så jobbiga längre. Visst kan de göra ont ibland, men inte alls på samma sätt som tidigare. Så skönt att det börjat släppa lite! Kanske kommer det ännu tillbaka men får väl njuta nu så länge det inte är så mycket. Det som är nytt är att jag börjat få lite små sammandragningar om jag håller igång för mycket. Det gör inte jätteont men spänner och blir liksom obekvämt. Vissa dagar mer och vissa inget alls. Annars börjar jag ha svårt med att böja mig ner, och märker att jag få tungt att andas om jag står på huk/sitter eller ligger i en ställning som liksom trycker magen uppåt. Att klä på Agnes och lyfta henne hit och dit är inte lika skoj mera. Försöker minimera så mycket som möjligt men det är ju lite svårt med en treåring. Men hon måste ju också förberedas på att det kommer komma ett skede när jag inte lyfter henne speciellt mycket alls, så det är väl bara bra att börja vänja henne med det.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Jag har börjat på vattengymnastik för gravida. Bästa jag gjort på länge. Det är så hiiiimla skönt. Träning kombinerat med mycket avslappning. Det bästa är nästan att i en timme bara stänga av allt, simma, basta och prata graviditet och allt kring det med människor i samma situation. Är så *zen* efter. Vi är ganska få varje gång så det kanske finns rum ifall någon annan preggo i huvudstadsregionen är sugen? Går på folkhälsan i Brunakärr tisdagar klockan 16:00. Kom med!

MITT MÅENDE:

Jag har sovit ganska dåligt de senaste veckorna. Först var det att jag hade ont och obekvämt, och störde mig väldigt mycket på alla ljud J har. Nu den senaste veckan har jag haft halsbränna som har börjat spöka, jag måste kissa typ två gånger per natt och vaknar lätt till. Så störande för fast jag ligger i sängen drygt 8 timmar varje natt gör uppvaken mig SÅ trött. Är helt död på morgonen. Hoppas det är en fas som går över, eller att jag åtminstone vänjer mig med det. Att vara konstant trött är så psykiskt tungt. Som tur får jag ofta vila på helgerna och då märker jag direkt att jag mår så mycket bättre. De dagar jag jobbar hemifrån brukar jag också ta en tupplur mitt på dagen och det hjälper också massor så jag orkar på kvällarna sen. Jag har ju varit väldigt orolig under den här graviditeten i och med missfallet som vi hade tidigare, och det som jag nu börjat oroa mig över är om jag ätit något som haft listeria i sig. Det har hänt att jag ätit något som inte rekommenderats (typ smakat lite lax och så vidare) och nu kan jag typ inte släppa tanken på att tänk om ungen får listeria!! Har liksom inte ätit stora mängder men ändå. Kanske något jag borde diskutera på rådgivningen nu när vi ska dit på fredag. Borde göra en lista med alla saker jag ska komma ihåg att ta upp...

VECKANS CRAVING:

Kommer inte på någon speciell craving jag haft denna vecka? Överlag under graviditeten har jag varit sjuuukt sugen lakrits och salmiak. Just det som inte längre rekommenderas... Cokis är också fortfarande något som jag mer en gärna dricker, ha verkligen varit tvungen att begränsa mitt intag. Annars inget jättetydliga cravings.

BEBISEN:

Jag märker verkligen en så stor skillnad från med Agnes då jag hade moderkakan i framvägg. Nu känns rörelserna på ett helt annat sätt och mycket tydligare. Kan också känna kroppsdelar nu som då, och ibland till och med tydligt var babyn ligger när jag känner med handen. Så häftigt! Tycker det är så mysigt med alla rörelser. Tidigare var det mest på kvällarna och när jag gick och lade mig men nu känner jag också babyn på dagarna när jag t.ex. sitter och jobbar. Också skönt för ångesten att känna av ungen med jämna mellanrum, då vet jag att hen mår någorlunda bra! Lista från Michaela Forni.

Vabruari, helgen och babyuppdateringar

Skrivet av mamabitesback 11.02.2019

Låt oss inleda vabruari... Sitter i sängen as of now med en febrig liten gullis bredvid mig. Stackarn har sovit bort största delen av dagen. Var såå irriterad på henne inatt då hon kröp upp i vår säng och efter det sparkade, snarkade och väckte mig hela natten. När det sen var morgon och jag märkte att hon var kokhet fick jag lite dåligt samvete eftersom jag varit så störd på henne. Hon har inte haft feber många gånger i sitt liv så och inte varit jättesjuk förutom tre dagars feber när hon var liten och magsjuka då. Det är något speciellt när de är så svaga och hjälplösa, framförallt när det börjar bli i den åldern att de kan allt och ska göra allt själv. Idag har hon velat legat nära, gärna på magen och se på mumin, när hon inte sovit då. Lilla vännen då. I helgen hängde vi hemma hela lördagen, tydligen blivit vår helgtradition att göra absolut inget. Vilket i och för sig är så skönt eftersom veckorna varit, och kommer säkert fortsätta, vara fullspäckade under våren. Igår var vi iväg på brunch/lunch och sen fick vi för oss att städa källarförrådet. Alla Agnes babysaker hade liksom hamnat lite hur som helst, klädlådorna var råddiga, söndriga och utspridda så vi började organisera.Vilket resulterade i att ungefär klockan nio städade vi ihop de sista lådorna inne. Tog bara si sådär sex timmar... Men alla babysaker är iallafall organiserade i nya lådor så när det väl är aktuellt är det bara att plocka upp rätt låda. Skönt ändå. Tidigare kom vi inte ens in i förrådet utan att plocka ut allt först så en vi kan lugnt säga det blev en förbättring. Även om det var lite större projekt än vi kanske tänkt i början, hehe. Och ja, i torsdags var vi på ultraljud! Skönt att få se babyn igen, var spyfärdig hela dagen innan. Helt omöjligt att äta frukost och lunch. Som tur var oron helt obefogad och allt såg bra ut. Det var en liten baby precis som med Agnes, så nu är det bara att vänta. Hälften kvar tills ungen kommer. Känns som en eeevighet men nu är det fest i magen varje dag, imorse väcktes jag av att någon tryckte hårt på sidan och då kände jag en huvud eller något som tryckte ut ur magen. Det är verkligen sån skillnad från förra gången då moderkakan var där och dämpade. Nu känns allting väldigt tydligt. Det lugnar också mig väldigt mycket att jag känner rörelser så gott som varje dag, och gör jag inte det vaknar jag ofta på morgonnatten av att hen härjar runt. Som om babyn vill säga att hen är nog där, men gör inget på beställning hehe. Så all good in the hood med bebulis!  Avslutar med gårdagens middag; hjort som min bror skjutit och deppiga blommor. Var lite skeptiskt till hur jag skulle få till det men de blev som tur riktigt bra! Och så sjuklingen i soffan tidigare idag.

Gravid vecka 19

Skrivet av mamabitesback 23.01.2019 | 1 kommentar(er)

Idag går jag in i ny vecka så tänkte köra med en liten genomgång över hur läget ser ut just nu. Passade att ta en bild av le mage under lunchen när det ännu fanns lite dagsljus. Nu är det mörkare än mörkast och omöjligt att till en bra bild. Dagar kvar: Jättemånga, 154 för att vara mer exakt. Känns som en evighet. Bebisen: Borde vara kring 20 cm och väga mellan 170-220 gram. Ingen stor typ med andra ord men växer så det knakar (hoppas jag!). Buffar och sparkar. Mitt mående: Är trött. Hade tänkt att jag skulle kolla järnvärdet när jag var hos läkaren förra veckan, men glömde förstås bort det. Gissar att järnvärdet är lite lågt för sover annars helt bra och relativt tillräckligt. Jag är nästan inte alls illamående mera vilket är skönt. Ser dock inte framemot imorgon och sockerbelastningen. Den har tendens att dra fram illamåendet ur mig igen. Annars har jag väldigt nära till mina känslor, eller rättare sagt tårarna. För någon vecka sen skällde jag och började gråta mitt i Iso Omena för att min man hade kastat in våra fastlagsbullar i tygpåsen med flaskor och burkar så de blivit mosiga och fula. Blev väldigt sur för att han inte respekterade att jag vill att våra fastlagsbullar ska vara fina när vi äter dem senare. Han förstod mig konstigt nog inte alls, jag var upprörd i över en timme efteråt. Igår grät jag på väg hem från jobbet när jag gick för att jag var så trött och hade så ont i bäckenet. Mitt tålamod med Agnes är ganska kort och har svårt att inte hota med valfria "du får lämna hemma ensam då", "okej nu går jag hejdå" eller "synd för dig men jag bryr mig inte" när hon vägrar alla möjliga saker. Väldigt opedagogiskt, onödigt och helt effektlöst. Kroppen: Magen gör sig påmind och likaså bebisen. Känner rörelser nu som då, vilket är stor skillnad från förra gången. Dock hade jag moderkakan i framvägg med Agnes så det påverkade en hel del. Blir lite paranoid när jag inte känner dem varje dag men känner ju förstås inte om hen sparkar inåt eller bara ligger långt inne i livmodern. Så försöker chilla mitt sinne lite. Brösten har börjat läcka lite, inte så mycket ännu som tur men alltid lika sjukt. Brösten har också växt, vilket de inte gjorde förra gången. Antar att det beror på att de blev lite mindre efter amningen med Agnes. Sugen på: Allt och ingenting. När jag ska äta är jag inte suget på något, men när vi till exempel ser på Sveriges Mästerkock vill jag äta allt de lagar. Är ofta sugen på typ bulle eller liknade, men så fort jag äter det blir jag lite smått illamående. Godaste hittills är grönsaker med dipp, cokis och ja, kommer just nu inte på något annat. För någon vecka sen var surskorpor med ost och gurka det godaste jag visste, men så föråt jag mig lite så nu är det borta. Hade extremt sug efter fastlagsbullar men efter typ 5 stycken på en relativt kort tid känns det som om jag fyllt min kvot för i år. Bara en månad i förtid hehe. Besvärligheter: Huvudvärk får jag lätt, det har varit lite bättre den senaste tiden men åtminstone en till två dagar i veckan har jag så att det stör. Värst just nu är bäckenbesvär. Den senaste veckan har jag så så ont i blygdbenet, lite i ryggen och ljumskarna. Det känns som om någon sticker knivar mellan benen på mig ungefär. Värst när jag stiger upp och går mycket. Med Agnes har jag riktigt ont där kring vecka 25-3o någonting, så lite väl tidigt tycker jag det är nu. Ligamentsmärtor har jag haft från och till sen ganska tidigt, men nu har det verkligen eskalerat. Kissa på nätterna: Äntligen har det tagit en paus! Hatar att vara tvungen att gå upp och kissa på nätterna, och sprang minst en gång per natt i november/december men nu behöver jag sällan. Om jag råkar vara uppe med Agnes mitt i natten kan jag gå, men vaknar inte av det längre. Så skönt att få lite paus från det innan det kommer tillbaka. Tänker på: Ultraljudet om två veckor och vad det månne är för liten typ som bor i min mage.