Jenna Matintupa

Graviditeten andra gången

Skrivet av mamabitesback 18.01.2019 | 2 kommentar(er)

Fredag, solen tittar fram mellan molnen och jag har äntligen bra feelis i kroppen. Agnes har  inte visat några symtom på att bli sjuk så kanske vi börjar vara ute på the safe side nu (ta i trä osv, jinxade väl det nu...). Idag hade jag första läkarbesöket under graviditeten. Skönt ändå att få gå och kolla allt efter att jag varit sjuk i början av veckan, tycker det varit lite väl lugnt i magen sen dess. Men all good in the hood! Antagligen lite lågt blodsocker på oss båda i och med att jag inte kunna äta så mycket de senaste dagarna. Eller så har babyn bara inte legat och sparkat på rätt sätt. Så lugn mamma, nöjd och glad mamma. Det är verkligen stor skillnad på den här graviditeten och förra. Det är ju förstås självklart eftersom ingen är den ena lik, men lika förvånande oavsett. Förra gången när jag var i 18:e veckan märktes det knappt att jag var gravid, nu... Ja. Magen är större, jag har redan nu ont från och till i ryggen, ljumskarna och typ alla ligament en kan ha ont i. Känner att jag börjar vagga lite redan nu (antagligen p.g.a smärtorna) och bröstena har börjat läcka lite. Men största skillnad är nog att jag har så svårt att slappna av i den graviditeten. Antar att det är missfallet som spökar. Är lika nervös varje gång jag ska på någon undersökning och tror alltid sekunden före att de kommer inte hitta hjärtljud eller säga att något inte stämmer. Försöker att inte låta min hjärna gå dit men det är såå svårt. Nå nu har jag iallafall fått ännu bekräftat att det är som det ska, och kämpa för att hålla de paranoida tankarna borta tills ultraljudet om tre veckor! Så ska njuta av att vara preggers, ha fina gravidkläder som denna pastelliga kjol i min absoluta favoritfärg just nu. Fredag är ju extra bra dag för fina blombuketter och är extra nöjd över den jag har här hemma just nu. Franska tulpaner, vallmo, ranunkel, anemoner (hittade idag!) och eukalyptus. Gillar kombinationen av olika rosa och orangea toner som blandar sig. Lite annat nytt också denna vecka, till mig och babyn. Macarons för att fira fredag och ett nytt läpomada för att rädda min spruckna läppar. Vi har ju det mesta som behövs till den kommande ungen, men några enstaka ”egna” saker vill jag ändå hen ska få ha. Bodyn med gulligaste kragen, som jag i och för sig köpte förra veckan men ändå, plus ljuvligt fina trasor liewood. Tänker att de kan funka både som trasa och som filt i hetaste sommaren. Det är lite knepigt att hitta bra filtar åt en sommarbaby, speciellt om det blir en lika varm sommar igen. Så än så länge är min plan tunna trasor, om ni inte har andra tips?

BB-väskan: Vad vi faktist använde

Skrivet av mamabitesback 31.08.2016

Inlägget om vår BB-väska fick så bra respons, och det var många som berättade om vad de hade haft med/tyckte var helt onödigt, så jag tänkte följa upp med ett inlägg nu i efterhand med vad vi faktiskt använde. Och lite vad jag kanske saknade eller skulle ha velat ha mer av. Det är självklart helt personligt vad man vill ha med och använder, så det här bara min erfarenhet och hur jag upplevde det. Dessutom varierade det också från sjukhus till sjukhus vad som finns där och vad man får.

Desktop60

Så här i efterhand hade vi onödigt mycket till Agnes. Under de två och en halv dagarna vi var på BB så använde vi endast kläder på Agnes när vi skulle åka hem. Så det vi i slutändan använde var fleecedräkten, bodyn, byxorna, strumpor plus stickade strumpor, vantar och den stickade mössan. Bomullsmössan använde vi första dygnet, men den var så lös och dålig så killens mamma hämtade en annan mössa som vi hade hemma när de kom och hälsade på som satt mycket bättre. Så under själva BB-tiden hade Agnes på sig endast blöja och mössa, och en filt runt sig när hon inte låg nära oss.

Desktop61

Snuttisen hade hon med sig när hon sov i sin säng (vilket i och för sig inte hände många gånger) men den glömde vi typiskt nog dit, så den hon har nu köpte jag när vi kom hem. Agnes fick ett täcke på BB men vi använde det nästan inte alls utan hon använde sin egen filt eller våra täcken. Tyckte det var mysigare för henne att få ha "sin egen" filt. Trasan användes inte så mycket tror  jag, kommer faktiskt inte ihåg. På hemresan hade vi den åtminstone.

Jag hade liksom inte tänkt alls när det gällde mig själv. För jag hade packat ner mina bekvämaste kläder typ en månad på förhand vilket resulterade i att jag till sist måste ta de därifrån och använda haha. Nå, till själva avfärden var de nog nedpackade igen, men under natten när vi skulle in till BB så vill jag prompt ha den tunna stickade tröjan och mönstrade byxorna så fick slita fram dem ur väskan just före vi skulle åka iväg. Och vattnet gick ju i bilen, så byxorna var våta och låg i en påse efter det. På BB använde jag bara sjukhusets kläder. Älskade pyjamasen och nättrosorna! Jag ville ta med dem hem när vi skulle åka p.g.a det var så sköna, och nättrosorna hade jag faktiskt på mig när vi åkte hem. Strumpor blev jag nog erbjuden men tackade nej till. Hade på mig birkenstocks när vi åkte in, och de gick jag i hela tiden där också. Hade ganska varmt så tofflorna skulle ha blivit alldeles för heta. Amningsbh:n började jag använda först kanske sista dagen annars hade jag ingen bh på. När vi åkte hem hade jag på mig tights, den lösa stickade tröjan, långa koftan, bomberjackan som jag hade haft på mig när vi åkte in och så sneakers som killens mamma hämtade dit (eftersom jag bara hade biriksar med och det var nu inte väder att gå med dem utomhus ännu).

I och med att vi hade ett familjerum så var det helt bra att killen hade lite ombyte. Han hade jeans på sig när vi åkte in så mjukisbyxor var bra att ha där på dagarna när han behövde lämna rummet för att gå på wc eller hämta mat åt oss. Och vi var där i tre nätter så strumpor och kalsonger räckte precis.

SAMSUNG CSC

Allt det här var kanske det som jag var gladast över att jag packade. Killen blev ganska hungrig före vi fick mat efter förlossningen, så han åt en tupla och drack cokis i förlossningssalen medan vi väntade, men jag var inte speciellt hungrig (fick knappt ner det vi fick sedan heller) men var såå tacksam över det nästa dag. Njöt så av att få äta lite choko och dricka cokis! Berry boost åt jag som mellanmål och lite nu som då när jag var hungrig. Önskar bara att jag skulle ha haft med mer av dem, sex askar tog slut snabbt! Dessutom missade vi kvällsmaten av misstag en kväll så under natten hällde jag mig en ask eftersom jag var vrålhungrig.

I necessären använde jag typ allt förutom bröstvårtskrämen (hade inte behov av den). Rekommenderar verkligen att ta med ansiktstvätt, ansiktskräm och egna duschsaker, för i alla fall jag njöt så mycket när jag fick duscha med min egen schampoo och sedan ta en stund för mig själv och tvätta och smörja ansiktet. Kände mig som en ny människa efter varje dusch. Värmedynan var också guldvärd. Använde den massor när livmodern drog ihop sig de första dagarna efter förlossningen. Lindrade och värmde skönt.

Det som jag också var glad att vi hade med var iPad:ar, hörlurar och kameran. Det kunde bli ganska långtråkigt och Agnes sov ganska mycket, så då var det skönt att kunna lägga i hörlurarna och titta på netflix en stund. Och kameran var också jag glad över. Vi tog flera bra foton från det första dygnet som är roliga att se på nu i efterhand.

Så här i efterhand kan jag nu konstatera att jag ändå packade ganska bra. Det enda jag skulle packat annorlunda är väl skippa pyjamas och onesien till bebisen, och haft med mer ätbart. När jag packar tänker jag alltid "hellre för mycket än för lite" och det mottot tycker jag man nog kan följa när det gäller BB-väskan också. Jag menar, du förlorar inget på om du har med en extra body men du harmar om du inte hade med och skulle ha velat ha den!


Att återhämta sig efter en förlossning

Skrivet av mamabitesback 23.06.2016

Nu har det gått nästan tre månader sedan Agnes kom. Tre månader sedan min kropp gick igenom den största anständigheten någonsin. Tre månader sedan graviditeten avslutades.

Processed with VSCO with c2 preset

Sista bilden på magen, ca. 12 timmar senare var hon ute. 

Under graviditeten gick jag upp hela tre kilo. Eller egentligen mer, men gick ner fem kilo i början, så från startvikten till "slutvikten" blev det inte så mycket. Alltså inte så mycket alls. Men ändå, kroppen tog ganska mycket stryk. Framförallt ryggen och benen. Förlossningen gick ju ganska snabbt, vilket resulterade i en tredje gradens ruptur. Och lite småsår på blygläpparna. Ganska vanliga skador vad jag förstått.

Processed with VSCO with a5 preset Så här ser kroppen ut idag, en graviditet och bebis senare.  

 Så hur mår jag nu? Jag måste säga att jag är lite förvånad hur normalt allt känns. Skulle det inte vara för bristningarna och det lösa skinnet  på magen (och det mest självklara beviset barnet förstås) som graviditeten lämnade efter sig så skulle jag inte ens märka att jag burit på ett barn.

Den första tiden var det lite ömt, men det gick väldigt snabbt över och jag har känt förvånansvärts lite av förlossningen och graviditeten. I måndags var jag på efterundersökning och där fick jag också beskedet att allt såg riktigt bra ut och jag är så gott som återhämtad och läkt.

Tre månader och (nästan) som inget hänt. Tre månader och nästan femton kilo mindre. Jag känner mig stark och frisk. Stolt över min kropp och över vad den klarat av. Tre månader och allt annorlunda men ändå samma som före.

Kroppen är nog allt fascinerande. 


Förlossningsberättelsen

Skrivet av mamabitesback 19.04.2016 | 9 kommentar(er)

Ja förlossningen då. Som jag nämnt tidigare så hade jag inga större förväntningar på själva förlossningen eftersom jag inte hade någon aning om vad det innebär.

Först hade vi inte tänkt skriva något förlossningsbrev, eller önskelista som rådgivningen kallade det, eftersom vi tänkte att om man har massa förväntningar går det knappast som man tänkt och då blir man lätt besviken. Men efter att vår rådgivare förslagit att vi ändå skulle fylla i det eftersom det då är lättare för barnmorskorna att veta hur vi tänker så fyllde vi i det i alla fall. I det skrev jag hur som helst bland annat att jag ville ha all smärtlindring i den mån det var möjligt, att jag ville ha vården på antigen svenska eller engelska och att killen skulle hela tiden vara informerad vad som händer under förlossningen.

Nå, med facit i hand var det helt onödigt att vi skrev det för vi hann aldrig ge det. Och vad det stod i det hade i slutänden inte någon betydelse heller, för allt det löste liksom sig själv.

Processed with VSCO with c2 preset Så här såg jag ut på måndag eftermiddag, ännu helt ovetande att om 9 timmar skulle Agnes vara född. 

På måndag var vi som sagt på ultraljud och då såg allt lugnt och stilla ut. Vi kom hem med inställningen att vi ännu kommer få vänta någon vecka innan det händer, och båda var nästan säkra på att vi skulle få åka tillbaka efter tio dagar för igångsättning. Nå, vi gick och lade oss ganska tidigt eftersom vi båda var ganska trötta. Jag hann bara nicka till så kände jag någon konstig knäpp nere i magen. Trodde först att det var vattnet som gick, men låg en bra stund och inget hände så konstaterade jag att det var det åtminstone inte. Efter en stund måste jag gå på wc och då kom första värken. Var ännu lite osäker om det faktiskt var värkar, men när jag låg i sängen igen så kom det en till. Och sedan en till. När klockan var 23 väckte jag killen och sade att nu tror jag det är på gång. Då hade jag börjat klocka och haft tre värkar med ca. 7 minuters mellanrum som höll i sig i ungefär en minut.

Sedan fortsatte det i den takten. Jag gick i duschen och försökte andas igenom värkarna. Vid ett blev värkarna ännu mera intensiva och jag sade åt killen att nu får han ringa till sjukhuset för jag klarar snart inte mera. De tyckte att jag skulle försöka duscha och att vi skulle ringa tillbaka om en timme. Eftersom jag var förstföderska så hade det gått lite väl kort tid ännu för att vi skulle få komma in men om jag kände att jag inte klarade mera skulle vi ringa igen. Nå jag gick i duschen igen, men kom snabbt därifrån eftersom det var för jobbigt. Nu kändes det som om värkarna kom i ett och jag hann inte ens pausa innan det kom en ny, och i något skede sade jag åt killen att nu går det inte längre och att han måste ringa och säga att vi kommer. Efter ett tag kände jag plötsligt att något rann och såg då att det var blod, vilket förstås gjorde mig nervös och killen ringde till sjukhuset igen och de försäkrade oss om att allt är som det ska och att det troligtvis var slemproppen.

I samband med det kände jag krystvärkarna komma. Jag visste ju att detta inte riktigt ska hända medan man fortfarande är hemma men hade så fullt upp med att kämpa emot att jag hann inte ens få panik. Killen hade i det skedet redan gått efter bilen och jag satt på wc för det var den enda ställningen som jag någorlunda klarade av. Jag visste någonstans långt inne att vi borde åka nu, men jag kände att jag absolut inte kan stiga upp från wc för det gjorde för ont. Men  så fick jag plötsligt fart i mig och klädde på mig och gick till bilen. Som tur bodde vi nära barnmorskeinstitutet så bilresan tog bara några minuter. I bilen gick vattnet. Jag varit fiffig nog och nappat med mig en handduk att sitta på i bilen så den lilla vätska som kom kom på den.

När vi kom in till sjukhuset var klockan 02:25. Jag blev visade till ett rum  och ungefär här börjar minnet svika lite, men jag kommer ihåg att jag låg på sida när vår barnmorska och hennes praktikant kom in. De konstaterande att jag var 10 cm öppen och det var bara att försätta vidare till förlossningssalen. 02:37 så satte en de en elektrod på bebisens huvud eftersom de inte fick fast hjärtljudet med CTG. Barnmorskan instruerande mig att hålla andan när jag krystade och killen stod vid min vänstra sida och stöttade. Kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad han gjorde just då. Jag blundade hela tiden, men i något skede öppna jag ögonen och märkte att antalet människor hade ökat i rummet. Bebisens hjärtljud hade tydligen gått ner och läkare hade tillkallats, fast det visste jag inte då.

Barnmorskan informerade oss om att det kommer sätta sugklocka för att hjälpa ut bebisen och efter det gick det fort. Klockan sattes dit, och jag krystade medan de drog. I något skede kände jag att huvudet kom ut, någon sade det säkert också men det kommer jag inte ihåg, och sedan kände jag hur läkaren tog tag i bebisen axlar och hjälpte ut den. 03:00 föddes hon. Hon hade navelsträngen ett varv runt halsen så det var väl därför som hjärtljudet gått ner. Hon skrek direkt hon kom ut och fick sedan komma på min bröstkorg.

SAMSUNG CSC

Bilden är tagen 06:45, slut men lycklig över att äntligen fått träffa bebisen! 

Efter ungefär 20 minuter kom moderkakan och sedan väntade vi i kanske en timme på att läkaren skulle komma och undersöka mig. Barnmorskorna var osäkra hur mycket jag faktiskt spruckit och visste inte om jag skulle behöva till operation eller inte. Så under tiden vi väntade så lades dropp. När läkaren kom konstaterades det att jag hade en tredje gradens ruptur men att jag inte behövde operation. De sydde ihop mig där och då medan jag andades lustgas. Sedan fick vi bekanta oss med det lilla knyttet tills vi blev visade till avdelningen och fick vårt familjerum. Vi var väldigt trötta båda två eftersom jag inte fått någon sömn sedan natten till måndag men ändå hade man inte riktigt lust att sova, kroppen gick på högvarv och allt var så nytt och spännande.

Jag kunde aldrig tro att det skulle gå så bra som det gjorde. I och med att vi kom in så sent som vi gjorde så hann jag inte få någon som helst smärtlindring, och jag tackade också nej till lustgas under själva förlossningen, men det gick galant ändå. Enda gången jag kände att jag kanske skulle velat ha smärtlindring var kring klockan ett när vi fortfarande var hemma, men efter det tänkte jag inte ens på det. Och även om jag sprack så mycket som jag gjorde, så har jag egentligen inte alls haft ont. Jag har kunnat sitta och uträtta alla mina behov utan några problem. Så kan inte säga annat än att jag, eller rättare sagt vi, hade sådan tur genom hela förlossningen. Agnes mådde också riktigt bra. Hon började äta från bröstet nästan direkt och amningen har fungerat så gott som felfritt sedan dess.

Jag är också så nöjd med barnmorskeinstitutet och tacksam över den vård vi fick där. Barnmorskorna som var med oss under förlossningen var båda svenskspråkiga och världens ljuvligaste. Kommer vara dem evigt tacksam och det var så skönt att hela tiden få prata svenska och dessutom bli förstådd. Dessutom fick vi också en svenskspråkig barnmorska på avdelningen som vi båda trivdes väldigt bra med och helst skulle ha velat ta med hem när vi åkte. Vi fick också ett familjerum vilket var väldigt skönt för jag skulle så inte velat vara utan killen. I och med att jag inte fått bära och kunnat stå speciellt länge så skulle de första nätterna varit väldigt tunga om jag varit ensam där. På torsdag eftermiddag, två dagar efter att hon kom, fick vi åka hem.

Processed with VSCO with hb1 preset

Summa summarum hade vi en riktigt lyckad förlossning och allt gick verkligen så bra som det kunde. Vi hade väldigt mycket tur på vår sida. Vem vet hur det skulle gått om vi inte hunnit till sjukhuset utan hon skulle ha börjat komma ut redan hemma eller på vägen till sjukhuset. Alla på sjukhuset var också väldigt förbluffade över den snabba förlossningen och ungefär varje barnmorska som vi pratade med på avdelningen sade åt oss att om vi får ett till barn ska vi komma in på direkten för det kan gå ännu snabbare nästa gång. Så tji fick den personen som vi pratade med hemma och tyckte att det gått för kort tid för oss att komma in första gången vi ringde, för då var det redan långt påväg!


Och så har vi passerat det magiska datumet

Skrivet av mamabitesback 04.04.2016 | 1 kommentar(er)

Igår kom dagen för det beräknade datumet, och försvann lika snabbt. Helgen har vi spenderat med att packa. Vi kommer flytta om 11 (!!!) dagar. Det vill säga vi kommer ha en riktigt nyfödd bebbe eller i värsta fall fortfarande vara på sjukhuset när vi ska börja flytta. Inte så genomtänkt kanske men så går det ibland. Som tur kommer våra föräldrar ner och hjälper till! Så nu är vår lägenhet full med flyttlådor, skräp och påsar. Vi försöker åstadkomma så mycket som möjligt innan förlossningen sätter igång, för gissar att efter det kommer vi inte göra så mycket.

Processed with VSCO with c2 preset Processed with VSCO with c2 preset Processed with VSCO with c2 preset

Ursäkta för en väldigt smutsig spegel, men motivationen att torka speglar är just nu inte så stor när en vet att det är nära flytt. 

Idag är det alltså vecka 41 (40+1) och vi väntar (någorlunda) tålmodigt på att förlossningen. Är faktiskt egentligen inte så farligt nervös. Det är väl framför allt på grund av att jag har absolut ingen aning vad som väntar mig. Fast hur jag läser förlossningsberättelser, lyssnat på poddar om förlossning och så vidare så är det ju en förlossning olika för alla. Så det är svårt att vara nervös för något som jag inte vet ens vad det är eller hur det kommer vara. Börjar däremot bli lite nervös för tiden efter. Typ tänk om jag tappar bebisen? Eller håller i hen fel eller vad som helst. En sak som jag också funderat på är hur vet man att man väljer rätt namn? Tänk om vi efter något år tycker att hens namn inte alls är bra längre? Huuur ska man veta om namnet är rätt? Sådana saker stressar jag över just nu... 

Fortfarande har jag noll feeling att något skulle vara på gång. Idag besökte vi kvinnokliniken för ännu ett tillväxtultraljud. Bebisen såg ut att må bra och vägde kring 3300 g. Så hen har växt finfint sedan förra besöket. Huvudet låg så långt ner och gick inte att trycka uppåt mera, och jag var öppen ca. 3 cm. Möjligtvis lite mer, men några större tecken på förlossning var det inte. Och läkaren konstaterade att hen verkar trivas bra där inne och än så länge borde det inte vara något problem för mig att föda normalt. Så vi får bara hoppas att det sätter igång snart och vi inte behöver besöka barnmorskeinstitutet om 10 dagar för att diskutera igångsättning. På onsdag ska vi till rådgivningen på koll så får se hur det utvecklats tills det!

v. 29 // v. 32 // v.33 // v.34 // v.35 // v.36 // v. 37 // v.38 // v.39 // v.40


Sammanfattning av graviditeten

Skrivet av mamabitesback 01.04.2016 | 3 kommentar(er)

Nu är det verkligen när som helst slut på allt vad graviditeten är, och därför tänkte jag sammanfatta graviditeten i en lista på samma sätt som jag i början sammanfattade (klicka här för att komma till den) med en annan lista. Här står tiden annars ganska stilla och ännu har jag inte märkt några tecken på att det skulle vara någon som vill titta ut, så fördriver tiden med att titta på netflix. Och blogga då. För något måste man ju underhålla sig med!

Vilken vecka är du i nu? 40 (39+5). Alltså endast två dagar kvar till beräknat datum. Går som på nålar här hemma, vilket säkert betyder att hen kommer stannar där flera dagar till bara för att retas. När är du beräknad? På söndag, den 3:e april.

SAMSUNG CSC

När fick du reda på att du var gravid? 27 juli 2015. Hur gammal var du och din partner då? 22 och 25 år.

I vilken vecka var du då? 3-4 enligt testet. Hur tog du det? Blev väldigt chockad även om jag misstänkte det och grät i säkert en timme p.g.a visste inte riktigt hur jag skulle reagera och var vettskrämd.

IMG_0220

Mådde du mycket illa i början? Ja herregud. Började må illa nästan genast och mådde illa till ungefär halva graviditeten. Spydde så gott som varje dag och åt väldigt lite. Varning för inte så vacker bild. Så här såg jag ut ganska ofta under hösten. Dessutom hade jag röda prickar under ögonen mest hela tiden p.g.a spräckte blodkärlen under ögonen för tog i så mycket när jag kräktes. Har du mycket halsbränna? Nepp! Inte en enda liten gång. Så glad över det! Är du känslig? Eh ja. Börjar gråta jätte lätt (vilket jag i och för sig gjorde före graviditeten också men..) och varje litet nederlag känns ibland jätte stort.

När kände du bebisens första sparkar? Ganska sent, i vecka 24-25 någon gång. Är du ofta orolig? I början mycket mer än vad jag varit nu. Som jag skrivit tidigare så var jag helt säker inför första ultraljudet att det inte skulle vara något där, men det var det ju som tur var! Sparkar bebisen mycket? Jo det tycker jag nog. Nu är det mycket sparkar mot revbenen, vilket gör ganska ont men så är det väl när det börjar bli lite trångt.

Har du fått bristningar? Jo över magen och höfterna.

Processed with VSCOcam with hb1 preset

Har du foglossning? Lite men inte så farligt ändå. Har du sammandragningar? Hade ganska mycket för någon månad sedan men nu har det varit lite mindre. Får om jag går mycket om rör på mig väldigt mycket, men det har lugnat ner sig markant. Hur vill du att din förlossning ska se ut? Hoppas på en relativt snabb och enkel, men det gör väl alla. Huvudsaken att vi får träffa bebisen i slutänden och att alla mår bra.

Hur många ultraljud har du gjort? Fyra. De två "obligatoriska" plus ett extra och ett tillväxt. Och så har vi ett till tillväxt inbokat tills på måndag, så om bebben inte hinner komma för det så blir det sammanlagt fem. Vet du vad det blir för kön? Japp.

Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer? 22, i oktober fyller jag 23.

IMG_0796 Vilka är dina favoritkläder? Preggotights, bomullsklänningar och pennkjolar. Som jag använt klänningen på bilden, och den är inte ens en gravidklänning utan helt vanlig ribbad med halvpolo från H&M Divided.

Vad är din/dina favoriträtter? Har inte haft någon riktigt favoriträtt vad jag nu kommer på. Vad är din/dina favoritdrycker? Cokis (...) och allt bubbligt med massa is i. Kall mjölk har jag också druckit mycket av. Vilken sovställning är bäst? Vänster och högersida. Varvar mellan dem genom hela natten. Skulle gärna sova på rygg men det är för obekvämt. Övriga tankar:

I början gick tiden verkligen sååå långsamt. Tiden före första ultraljudet var en plåga, eftersom för det fanns det liksom ingen annan bekräftelse på att det fanns en bebbe förutom plus på en sticka. 12 veckor ovetandes var så hemskt! Det jag angstade mycket över i början också var hur himla länge 9 månader är, men nu plötsligt har de månaderna gått! Och det var faktiskt inte så lång tid i slutänden. Nu har dock tiden börjat gå nästan lika långsamt som i början igen, speciellt när en inte vet när bebben tänker titta ut. Ibland är jag lite avundsjuk på de som har en tid för planerat kejsarsnitt, för det vet vilken dag de får träffa bebisen och vi har absolut ingen aning när vi får träffa hen. Det gör mig så frustrerad!

Collage_Fotorsdsdsd_Fotordfd

Listan hittade jag på Hannas blogg


I vår BB-väska

Skrivet av mamabitesback 30.03.2016 | 7 kommentar(er)

Jag frågade er tidigare vad ni tyckte vi skulle packa med i BB-väskan och fick massa med fina tips, tusen tack för det! Nu har vi haft väskan packade ett tag och jag tänkte jag skulle visa vad som packades ner till slut. Jag vet att det blev lite i överkant och vi kommer knappast använda allt, men jag har hellre för mycket än för lite. När jag packar så packar jag att lite för mycket för säkerhetsskull.  Dessutom vet vi ju inte heller hur länge vi kommer vara på BB och hur det BB vi hamnar på funkar så därför tänker jag det är bra att vara förberedd på det mesta.

Till bebisen:

SAMSUNG CSC En omlottbody och byxor i storlek 50. SAMSUNG CSC

En pyjamas i storlek 50 och en i 44.

SAMSUNG CSC

Ett par strumpor, ett par tjockare stickade strumpor som bebbens mormor stickat, stickad mössa, vantar och strumpor som bebbens farmor stickat och en tunn bomullsmössa.

SAMSUNG CSC En fleecehalare och en bomullsonesie, båda från Mini Rodini i storlek newborn. SAMSUNG CSC Till sist, Dino snuttisen, en filt och en trasa. Till mig: SAMSUNG CSC En lös svart t-shirt, en tunn stickad tröja, tights och lösare byxor. SAMSUNG CSC Inomhus tofflor, två amningsbh:ar, strumpor, två stycken lite större underbyxor och en lång kofta. Till killen: SAMSUNG CSC Mjukisbyxor, en t-shirt, två stycken kalsonger och två par strumpor. SAMSUNG CSC

Och sista. En cokis till mig, varsin tupla, torkade frukter och en värmedyna. I necessären finns toalettgrejer så som ansiktstvätt, duschsaker, bröstvårtskräm, amningsskydd, mjölkuppsamlingskupa, lepomada och hårband.

Det som vi packar i sista minuten och som ännu saknas är telefonladdare, iPad, kamera, hoodie åt killen och hörlurar till oss båda. Ja och så förstås vanliga saker som plånbok, rådgivningsboken, önskebrevet och sånt. Senare kan jag avlägga rapport på vad vi i slutänden faktiskt använde, vad jag kanske saknade och vad som var heeelt onödigt. Nu återstår bara själva besöket till BB... 

 

Slutspurten

Skrivet av mamabitesback 28.03.2016 | 2 kommentar(er)

Nu är det inte mycket kvar. Sex ynka dagar kvar till beräknat datum. Även om jag längtar ihjäl mig tills bebben ska komma ut, och vill gråta lite med jämna mellanrum för jag inte orkar vänta mera, så har jag faktiskt mått bättre än på länge den senaste veckan. Har väldigt lite ont, har helt okej med energi och matlusten är det inget fel på. Vi har promenerat massor de senaste dagarna och jag orkar riktigt bra. Jag mår tusen gånger bättre än jag gjorde för en månad sedan, vilket är väldigt skönt! Det enda som jag lider lite av är att jag sover ganska oroligt, men det har jag gjort så länge nu att jag börjar bli van.

Den kommande veckan har vi inget planerat. Eller bokklubb på onsdag om det inte hänt något före då (och jag orkar). Svärisarna är här ännu imorgon och sedan är det bara att ta det lugnt hemma och vänta ut bebisen.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC En glittrig 40 (39+1) veckors mage.

Hur känns det i kroppen? Helt normalt, bättre än vanligt som sagt. Det känns i alla fall inte som om det är något på gång ännu på ett tag. Jag mår jätte bra, väldigt lite sammandragningar och inget illamående (förutom efter all påskmat, då har det varit nära spyan...). Känner mig inte heller egentligen så tung vilket är helt skönt. Vi var till rådgivningen i torsdags och då konstaterade hon att magen ännu är ganska högt upp. HB hade blivit bättre och var 124, hade gått upp typ ett kilo i vikt och magen mätte 37. Så allt såg helt bra ut och nästa besök är ultraljud 4.4 och rådgivning 6.4, om det inte kommit någon bebis före det vill säga. Just nu känns det som att det nog kommer gå någon vecka till ännu!

Bebisen? Hjärtljuden är bra och bebbens rörelser är som de ska, så jag antar att allt är bra! Mer än så vet vi inte. Huvudet var så stilla som det nu kan bli före det sätter i gång när vi var på undersökning i torsdag. Det är väl därför smärtan i blygbenet minskat eftersom det inte rörs så mycket där längre.

Så nu är det bara att vänta och se när det kommer någon bebulis. Några av er har ju redan gissat på när, vad och hur stor men ännu kan ni göra det om ni har lust (Klicka här för att komma dit)! Får se vem som kommer närmast. Jag gissade på 30.3 men tror nog nu att det åtminstone går in i april. När jag försökte få killen att gissa sa han bara "hen kommer när hen kommer". Trålmåns som inte ens gissar...

v. 29 // v. 32 // v.33 // v.34 // v.35 // v.36 // v. 37 // v.38 // v.39


Humörsvängningar i vecka 39

Skrivet av mamabitesback 21.03.2016 | 2 kommentar(er)

Vecka 39, 38+1, 13 dagar till bf. För varje sekund som går är vi lite närmare det lilla livet. Som jag skrev igår så börjar jag bli väldigt otålig. Killen försöker konstant lugna mig och säger säkert tio gånger per dag att det är bara bra hen är där någon veckan till och att bebben nog kommer när hen är redo. Och jag försöker ta det till mig, men så en timme senare är jag inne i otåligheten igen. Alltid är det inte lätt.

Den här veckan har vi ganska mycket planer till skillnad från tidigare veckor. Förutom rådgivning på onsdag så kommer mina föräldrar hit på torsdag och killens på söndag så blir en intensiv påskvecka med familjerna. Även om jag är ganska trött så har jag inte lika ont i kroppen mera, så det är skönt för då kan vi kanske göra lite mera saker än vi skulle ha kunnat för en månad sedan.

Nåja, nu tänker jag sammanfatta graviditetsveckan på ett lite nytt sätt!

SAMSUNG CSC

Så här såg jag ut i fredags när vi åkte till stan för att äta. Så fascinerande att jag inte ser gravid ut rakt framifrån och magen knappt syns. 

Rörelser: Igår var det en lite lugnare dag så jag blev nästan lite fundersam om vi måste åka in och kolla, men till kvällen kom de där 10 sparkarna som behövs som tur. Och idag har det varit sånt himla bökande så jag tror bebben har tagit igen det hen inte rörde på sig igår. Nu tycker jag det varit ett konstant rörande i flera timmar och börjar fundera om hen alls tänker sova idag. Hjärtljud: ca. 150 Sf-mått: Förra veckans måndag var det 36. Viktökning: +2,2 kg sedan inskrivning. Halsbränna: Inte överhuvudtaget. Så lycklig över att jag åtminstone slapp detta under graviditeten! Ryggbesvär: Inte så farligt längre. Bara om jag sitter "fel" i soffan så kan jag få ont, men allt det jag haft tidigare är som bortblåst. Bäckenbesvär: Inte speciellt mycket nej. Muskel och vadkramp: Kramp har jag inte haft på länge heller, men värk istället. Åderbrock: Nej. Nästäppa: Ja. Alltså har så mycket snor just nu, vet inte om det beror på graviditeten eller om jag har något förkylningsvirus. Urinvägsinfektion: Inte vad jag vet. Känsligt tandkött: Lite. Bättre hy och hår: Det har varit mycket bättre, men som jag skrev igår så har min hy blivit sämre de senaste veckorna. Illamående: Nope. Trötthet: JA! Måste nästan sova två-tre timmar mitt på dagen varje dag för att orka och hålla humöret på en okej nivå. Upp och ner i humöret: Eeeh, ja. I fredags grät jag såå mycket när mitt påskpyssel bara sket sig (liksom suprise suprise jag är ju inte ens bra på att pyssla) och idag grät jag i säkert en timme och var så nere hela dagen eftersom jag hade sönder en marimekkoskål. Så humörsvängningar deluxe här. Strimmor på magen: Jepp. Putande navel: Nej och så besviken haha. Hade så sett framemot att den skulle börja puta pga tycker det ser så roligt ut, men har tydligen för djup navel för ännu har det inte hänt. Svullnader: Fötterna lite men inte speciellt mycket. Yrsel: Stjärnor uppenbarar sig så gott som varje gång jag stiger upp. Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Ja. Har så varmt på nätterna! Blodbrist/ järnbrist: Förra veckan när vi var på rådgivningen hade jag hb 111 så började dricka någon sliskig järnsaft för att få det lite högre. Sammandragningar: Det har minskat avsevärt sedan jag blev tillsagd att vila så de kommer ytterst sällan nu. Sömnproblem: Jepp. Nytt konstigt matbehov: Is. ÄLSKAR is! Tömmer minst en isform om dagen. Fast det är väl egentligen inte mat men.

IMG_1382

Och här är en halvbra telefonbild från i torsdags. Lite annorlunda syn från sidan än framifrån... 

v. 29 // v. 32 // v.33 // v.34 // v.35 // v.36 // v. 37 // v.38


Saker som stör mig just nu

Skrivet av mamabitesback 20.03.2016

En börjar ju bli lite trött på att vara gravid vi det här laget. Jag menar, det har ju gått nio månader riktigt riktigt just. Idag är det exakt två veckor kvar till bf, så det är verkligen inte mycket kvar nu. Och eftersom jag börjar bli medveten om att det snart är ett slut på det hela, så börjar vissa saker bli lite mer störiga än andra.

Att alla frågar hur jag mår. Okej, det är förstås jätte fint att så många bryr sig om mig så de frågar hur jag mår, men det blir ganska tjatigt att svara på det flera flera gånger om dagen. Speciellt inte när mitt mående inte ändrar så himla mycket från dag till dag.

Dålig hy. Under hela graviditeten har jag haft så gott som bra hy, men nu plötsligt så har jag börjat få massa finnar och pormaskar. De kom för kanske någon vecka sedan och gör ju inte att en känner sig snyggare precis. Tycker dessutom de blivit fler och fler hela tiden. Vet inte om det har med hormoner när det närmar sig förlossning eller något för har inte ändrat min ansiktsrutin något.

Värk i benet. Mot morgonnatten och morgonen börjar det alltid värka i främst högra benet. Det här är en av de faktorer som bidrar mycket till min dåliga nattsömn. Försöker sova med en kudde under benen men tycker inte det hjälper så mycket. Plus att jag sparkar bort den hela tiden så varje gång jag går upp för att kissa måste jag flytta den högre upp i sängen för den ligger långt borta i fotänden. Värken gör mig tooookig!

Sist ut, att vänta. Att gå och vänta på att något att det ska börja sätta igång är så sjukt frustrerande. Jag vet att man borde gå och försöka tänka på något annat, men det är så svååååårt. Varje morgon tänker jag "jaha, inte hände det något i natt heller" (har av någon anledning för mig att det kommer sätta igång på natten) och är pikulite besviken varje gång. Även om jag vet att det är bra att bebben är där någon vecka till och att hen kommer först när hen är redo så börjar verkligen mitt tålamod vara på bristningsgränsen. Det här med att inte veta exakt när det kommer hända är för en som gillar att ha kontroll är ganska jobbigt.

SAMSUNG CSC

Just nu längtar jag väldigt mycket efter det här: Att få sitta på bryggan på skären och äta frukost med en sprattlande bebis bredvid mig. Då har förhoppningsvis alla dessa saker jag stör mig på blivit ett minne blott!