173

När Alfons var i magen

Skrivet av Jenna Matintupa 02.07.2021

Bilden som jag har som huvudbild här är faktiskt inte speciellt ny utan tagen i maj 2019. Då hade jag Alfons i magen och jag som annars varit ganska skeptisk till klassiska gravzdfotograferingar fick feeling och bad min kusin Anna komma över. Jag hade en vision om att jag ville föreviga magen på ett par ställen som jag gått förbi dagligen i våra hoods i Mattby där vi bodde då. Hon förstod precis vad jag hade tänkt mig och vi fick till det riktigt, riktigt bra.

462DBCB5 27C6 4E3C B9FD 10F2FAD20B01

EC6A1176 1B5C 4B83 A42B D8CE6F0DD954

84FAE26F D411 427E B43D C348427C0AA6

38F57C5F 61C3 4B4F B42C AB7DF251EA40

C033C8E9 6EDA 47DB 8592 5760B86FCB2E

7A5E64C9 1957 47A0 93F9 E7AE8EBE4178

3CF2AD8D 728D 436D AC00 D55ECE456686

4E52F06D 61E5 473F BE09 980A690D2C39

95EE0B93 9348 47AF 9AE5 74F804DC3385

Så här i efterhand är jag så nöjd över att vi tog de här bilderna. Dels tycker jag själv de blev såå fina, men det är också kul att se tillbaka på. Jag blir nästan sugen på att bli gravid igen (tills jag kommer ihåg hur fruktansvärt illa jag mådde...). Men magen, den saknar jag nog! Jag har aldrig känt mig så snygg som när jag hade barnen i magen. Ja, förutom då jag låg på wc-golvet rödsprängd i hela ansiktet av att ha spytt. Men ja, ni förstår, allt har två sidor. När vi tog de här bilderna var det ungefär en månad tills beräknat datum, men Alfons kom faktiskt först 11 dagar över tiden, så det var ganska långt kvar här i maj. Tur att jag inte visste det då, för jag var ganska färdig att föda redan då. Oavsett alla komplikationer och krämpor som kommer med graviditeter, så skulle jag absolut kunna göra det igen.

Kanske någon gång?