Kvällstankar

Skrivet av Jenna Matintupa 31.01.2022 | 0 Kommentarer

 I söndags insåg Johan och jag oss besegrade av barnens rum. Det GÅR inte att städa för att det helt enkelt är för mycket saker och för dålig förvaring. Det är fysiskt omöjligt att få in allt någonstans. Så ett skåp för förvaring av barnleksaker är nu beställt och kommer förhoppningsvis i slutet av den här veckan. Hoppas vi får till det fint i deras rum med skåpet, och får bort stor del av alla synliga saker eftersom det känns väldigt rörigt där just nu. Agnes har redan meddelat att hon inte mera behöver några leksaker och vi kan rensa bort allt (vilket i och för sig främst handlar om att hon inte orkar städa så då är det lättare att inte ha några saker...) men tror Alfons skulle bli lite besviken. Nu får vi i alla fall lite bättre ordning på allt. Dessutom har jag en beställning på gardiner av svärmor till barnens rum, så vips för det ett litet oplanerat vårlyft! Oplanerat men väldigt välbehövligt. 

I helgen hade jag en släng (för att säga det lättsamt... Jag låg däckad hela lördagen och halva söndagen) av vad alla symtom pekade på var magkatarr. Vad innebär det ens? Varför får man det? Borde jag se det som något tecken eller var det bara otur på grund av kaffedrickande, halsbrännsproblem och likande? Osäker om jag borde vara orolig eller inte. Nu känns allt okej förutom att huvudvärken vägrar släppa. Den kom ju förstås av att jag låg i sängen i ett dygn. Jaja, nya krämpor får jag väl nästa veckoslut. Jag undrar lite när jag får ha njutiga veckoslut med bruncher, långa frukostar och promenader som alla andra verkar göra på veckoslut? Istället ligger jag i ett mörkt rum och Johan får sköta barnen på egen hand. Kände mig minst sagt uppgiven.

I helgen såg jag första avsnittet av The Gilded Age på HBO. Det är lite som Downton Abbey, eller skaparen av i alla fall, fast i USA. Jag älskar kostymdrama men fördrar brittiska serie framför amerikanska så jag var lite skeptisk. Dock helt i onödan för den var riktigt riktigt bra. Nu väntar jag ungefär varje dag att det ska komma ett nytt avsnitt. Verkligen värd att titta på! 

Imorgon är det februari! Tänk att vi överlevde januari. Inte kanske riktigt med vettet i behåll, men överlevde i alla fall. Nu är vi en månad närmare våren och dessutom börjar en ny säsong av husdrömmar idag. Peppen är total. Okej ej sant. Jag är skittrött och borde röja upp innan vi börjar titta på tv så är faktiskt noll pepp, förutom lite lite inombords. Alltid något.

Om en månad har vi bott ett år i Vasa. Det är helt sjukt när jag tänker på det. För ett år sen hade vi iiingen aning om att vi skulle flytta till Vasa. Och nu ligger jag här i soffan på Vörågatan som om jag alltid skulle ha gjort det. Bästa beslutet vi någonsin gjort. Även om det i stunden kändes snudd på galet att vi skulle chansa och satsa allt på att flytta hit. Och egentligen har vi Corona att tacka för utan det skulle Johan kanske inte kollat lika noga på jobb och sökt nytt och jag skulle inte ha kunnat jobba på distans härifrån: vi skulle inte ha haft samma möjligheter som vi hade ifjol. Nu har de just gått ett år och vi har verkligen skapat oss ett liv här. Nya jobb, barnen har fått kompisar och hobbies, vi har både gamla och nya vänner närmare och hinner umgås med familj och släkt i en helt annat utsträckning än tidigare. Barnen får träffa sina mor- och farföräldrar flera gånger i veckan om de så vill och vi har hjälp i vardagen. Förstås finns det saker jag saknar från vårt liv i södra Finland också men det här är ändå 100% gånger bättre. Snart, okej inte riktigt tillräckligt snart men ändå, börjar skäri- och landesäsongen och då stiger dessutom livskvalitén med 200%. Så att, inte bara dåligheter har Coronan fört med sig!