Visa inlägg taggade med 'ångest'
Live från sängen, en självständighetsdagsmorgon
Det är nästan kolsvart i rummet fast klockan närmar sig 10. Alvars små tunga andetag hörs bredvid mig och jag hör Alfons hosta från vardagsrummet. Sovkonstellationerna i vår familj den här hösten alltså. Vi börjar alltid med alla i egna sängar men på morgonen har det pågått någon sorts hela havet stormar om sovplatser. I natt somnade jag med Johan och Alvar, vaknade med Agnes och vad jag tror, Johan och Alfons på soffan i vardagsrummet. Har inte stigit upp ännu så kan inte veta helt säkert. Så har det i alla fall sett ut så länge nu att jag knappt minns hur det var innan. Jag och Alvar sköter mest oss själv, ibland går vi i Agnes säng om hon kommer till vår men annars är det Johan som får springa runt med alla andra och hålla på.
Annars då? Klockan närmar sig som sagt 10 men jag är ändå så trött så trött. Alvar skulle äta för en timme sen och efter det har jag inte kunnat somna om även om jag känner att jag skulle ha behövt mer sömn. Kom hem vid ett i natt efter julfest med jobbet. Men 100% värt lite mindre sömn för det var så trevligt att få vara ute med vuxna, utan barn. Hela hösten har gått i ett med förkylningar hit och dit. Det känns som om jag knappt gjort något annat än varit med barnen. Och visst är det mysigt också, jag menar tycker ju om dem och sådär, men ska inte hymla med att pauser och egentid behövs nu som då. Just nu lite mer än annars. Men sen är det ju så när man har en fyra månaders, att egentiden är lite mer bristfällig eftersom jag oftast tar med honom då det är lättast. Jag har kanske glömt hur det är den här perioden, eftersom jag ändå hunnit bli van med att inte ha en bebis. Nå, igår fick jag i alla fall vara lite fri från barnansvar och skönt var det!
Jag märker att jag har en konstig känsla kring december och jul i år, orolig eller något. Som om jag går och väntar på att något ska hända eller ja, jag vet inte riktigt. Min teori är att jag är lite traumatiserad från förra året. Jag hade en ganska tung höst bakom mig och så visade graviditetstestet positivt 29.11 vilket förstås var roligt i sig, men det inledde också en period av konstant oro men framförallt vidrigt illamående. Jag mådde så illa hela december, vi fick spysjuka nån vecka innan jul och julafton spenderade jag i soffan med att sakta äta små små skedar av havregrynsgröt medan alla andra firade jul. Jag hade så sett framemot vår första jul här i lägenheten och sen blev det till skit. För mig då, alla andra hade de säkert bra. Det lämnade ganska djupa spår i mig och nu när vi är inne i den här ”magiska decembertiden” igen ligger förra årets misär där som vilken annan juldekoration som helst som ska plockas fram. Känns det som. Även om den rationella delen av mig förstår att det inte kommer bli på samma sätt i år eftersom jag inte är gravid mera utan istället sitter här med vår fina lilla bebis, så har jag svårt att släpps känslan. Jag är inte riktigt kapabel att slappna av och gå all in i ”julmyset” eftersom jag hela tiden väntar på the other shoe to drop. Gissar att det är väldigt kopplat till amningshormonerna. Jag har i ett par år nu fått stark ångest i samband med pms och den har också gjort sig påmind nu när hormonerna är all over the place. Vilket då leder till en viss ångestkänsla kring den här tiden på året. Det hjälper ju inte heller att jag spenderar mycket tid med att stirra i taket på nätterna när barn ska ammas = vargtimmen. Som Ingmar Bergman sa: ”"Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Det är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme när de flesta barn föds." Väldigt beskrivande. Men det är väl bara att intala mig själva att det bara är i mitt huvud och istället fokusera på varma mjuka bebiskinder, julkalendern i soffan under filten med stora barnen, ljumma lussebullar fyllda med mandelmassa och doften av ett rum fullt med tända ljus.
Nu har någon börjar vifta runt sig här bredvid mig och det säkert dags att börja dagen. Klockan är lite efter 10, den sjätte december. Finlands självständighetsdag. Firas ska det, förstås. Idag vaknar jag med en väldigt hoppfull känsla, kanske det välbehövliga egentiden som gjorde det. Och tacksamheten över att vi har det väldigt väldigt bra. Allt gick bra och förra årets december är långt långt borta. Nu är det ett nytt år, en ny december där allt är lite bättre. För mig då. Vi kan inte lyfta på den stenen med hur det ser ut i världen för då är vi nere i ångestträsket igen. Så idag fokuserar jag på att vara tacksam. För det jag har, vi har. För att vi kan ha det och har turen att ha det. Och så tänker jag lite på Björn Skifs och hans ”Det blir alltid värre framåt natten”. Som tur är det ju dag nu. Tur tur tur. Det håller jag i idag.
Tur att dom finns. Bäst.
Närmar sig andra sidan
Söndagkväll och jag är nyduschad med Downton Abbey som rullar på tv. Vi har haft ett riktigt fullspäckat veckoslut och det har varit så skönt. Ångestfritt. Jag har haft av olika anledningar en ganska tung början på höst med mycket ångest och nu när allt börjar lösa sig, eller lätta, har jag ändå haft svårt att komma bort från ångesten. Men det här veckoslutet har jag för första gången på länge mått 100 % bra. Ingen ångest, stress eller oroskänsla. Bara skön känsla i kroppen. Något som jag verkligen längtat efter, men som lyst med sin frånvaro i ett bra tag.
Det är konstigt, hur kroppen liksom vänjer sig vid känslan av oro, och även om själva källan till oro är borta är det svårt att bli kvitt känslan. I något skede tar ångesten över och det är svårt att urskilja varför känslan finns där. Om det finns någon anledning att känna så eller om det bara är något som blivit ett invant beteende. Men efter det här veckoslutet har jag lite fått upp hoppet om att det är början på slutet av denna ångestperiod i livet.
Saker som i alla fall fått mig att må bra den senaste veckan:
I veckan fick jag hem en adventskalender från Novellix med ett kuvert för varje söndag fram till jul. I det finns också en påse med te. Jag har börjat längta efter jul. Jag ser så fram emot att ställa till med jul här hemma. Göra fint här hemma, förbereda julen tillsammans med barnen och ha alla över för middag på julafton. Läsa kapitelböcker och gå på julmarknad.
Blommor. Gör mig alltid glad och jag njuter verkligen av hortensiorna just nu. Men jag längtar faktiskt efter amaryllisar nu. Jag såg faktiskt att en blombutik fått in årets första i veckan. Få se hur länge jag kan hålla mig...
I fredags var jag på bio med min vän tillika Johans brors fru för att se på nya bond-filmen. Sen på lördag hade vi förberett en babyshower för Vilma. Vi överraskade henne hemma hos dem och det var en perfekt sätt att spendera lördagsdagen. Resten av helgen har vi spenderat på landet och sen på tre års kalas. Så kan väl lugnt säga att umgås med människor är något som får mig må bra!
Nu väntar kvällsmat, söndagsserien och sen ladda för en vecka kombinerat med jobb och barnens höstlov. Får se hur det ska gå...