Visa inlägg taggade med 'bilar'
On my mind
Vill helst inte diskutera vädret ut just nu. Känner mig nästan kränkt över att vi fick några veckor (dagar? Har ingen verklighetsuppfattning längre) av vårsignaler och sen skjuts vi tillbaka i tiden. Alla visste vi att den här dagen skulle komma, takatalvi, men lika besviken blir man ändå varje år. Efter Agnes födelsedag brukar det ändå oftast svänga, och det är om drygt en vecka. Så accepterar det tills dess. Idag är jag dock ej glad. Eller glad är jag kanske nog, men inte över vädret.
Igår var annars en viktig milstolpe den här våren. Vi hade det andra ultraljudet igår och jag har knappt kunnat koncentrera mig de senaste dagarna eftersom jag varit så nervös. Det är konstigt, även om allt visat på att allt är som det ska har jag ändå haft svårt att skaka av mig känslan att något inte ska stämma. Men som alltid var det endast i mitt huvud och babyn mådde hur bra som helst. Så nu är det bara att vänta. Halva graviditeten har gått, magen växer och bebisen sparkar och har sig. Så nedräkningen till augusti är i full gång, 132 dagar kvar.
En annan sak som tar stor del av vårt liv, och tankekraft, för tillfället är bil. Det mest frustrerande ämnet jag engagerat mig i på sistone. Det är alltså med andra ord en helt oviktig grej som blivit "viktig" för oss. Vi behöver en ny bil eftersom vi int får rum med tre bilstolar i vår nuvarande bil. Helst skulle vi vilja ha en laddhybrid för att minska på klimatavtrycket. Men det är tydligen helt jäkla omöjligt att hitta en bil som ett: är tillräckligt stor för att få tre barn i baksätet, två: hållbar både ekonomiskt (dvs inte kostar 100 000 miljoner pengar) och ur en miljösynvinkel, och tre: Vi inte behöver vänta i 13 + månader på. Sen känns det så himla orelevant att stressa över dessa saker när det finns hur många saker som helst som är värre i världen. Men samtidigt kommer vi inte ifrån att vi måste kunna ta oss till och från platser med hela familjen och framförallt på ett säkert sätt. Suck, är så himla trött på att lägga tankekraft på något då oväsentligt som bil.
Snart är som tur veckoslut och då väntar resa för blivande 6-åringen och egentid, kompisbrunch för mig och lillkillen och Johan någon fotismatch jag inte är så engagerad i. Förhoppningsvis också lite extra sömn och återhämtning.
