Visa inlägg taggade med 'me too'
Bokrecension: Kvinnornas drömmar och kamper i Helsingfors 1912
I Mia Francks historiska Helsingforsroman Galanterna får vi leva oss in i kvinnors vardag i början av förra århundradet. Den speglar förtryck och orättvisor varvat med drömmar om ett bättre liv, något som lika bra kunde ha varit nutid som 1912.
På caféerna sitter kvinnorna och männen åtskilda, inte ens en bordsduk är kvinnorna värda. Trots det får de aldrig vara ifred. Männen tar sig rättigheter, förnedrar och kränker utan några konsekvenser, för så är livet 1912. Är man en självständig kvinna är det sånt man får ta, tills de har en man som kan föra ens talan. Deras enda vapen är hattnålen, som kvinnorna kan försvara sig med när de inte längre har något val. Efter ännu en kväll när en man gått för långt, kränkt dem så att vi i dagens mee too-anda hade slaktat männen i media, får Hoppets flickor nog. Det tänker inte längre vara försvarslösa kvinnor, de tänker bli fria. De tänker bli män.
Hur ser stadslivet ut för en ung kvinna 1912? Vilka svårigheter, fördomar och orättvisor möts de av? Mycket av det speglar Mia Franck i denna fiktiva, men med bitar av det verkliga livet som Francks mormorsmor upplevde, historiska roman. I centrum står Dagmar Nyholm, modist som flyttat från landsbygden för att skapa sig ett annat sorts liv än det hennes mor har. Hon bor med väninnan Hilma i huset Hoppet där de tillsammans med Klara och Ebba utgör en fyrklöver, Hoppets flickor. De är alla självförsörjande kvinnor som vill ha mer ut av livet än vad samhället vill tillåta och på den vägen börjar de skapar sina egna förutsättningar.
Att skapa sin egen frihet
När hoppets flickor tröttnat på att hela tiden vara rädda och bli trakasserade av män väljer de den enda vägen de upplever de kan gå för att kunna leva fritt: bli män. Även om de alla är kvinnor med jobb, räcker pengarna inte till mycket. Så de väljer alternativa vägar för att få tag i allt de behöver. Dagmar som är en exceptionellt skicklig sömmerska syr och lappar gamla kläder som flickorna får tag på och ganska snart har de samlat ihop allt de behöver för att ge sig ut på stan. Dricka, äta och leva i frihet som män. Steget till att bli män leder dock också in dem på en annan sorts väg, en där lagar och regler blir allt mer suddiga. Något som genom romanen kommer påverka relationerna mellan hoppets flickor.
Jag uppskattade verkligen formatet där vi får följa Dagmars vardag. Hur hon på dagarna jobbar, drömmer om hattarna hon skapar och om hur hon en dag ska ge sig ut i världen. Det är lätt att relatera till den unga kvinnans drömmar om frihet och oändliga möjligheter. Även om boken utspelar sig för mer än hundra år sen är känslorna de samma som nu 2021. Kontrasterna mellan Dagmars dagliga liv och flickornas nattliga bravader tillför spänning i romanen gör att den blir något mer än bara en ung kvinnas oskyldiga drömmar. Det ger dem karaktär och attityd.
Det är intressant att följa rumskamraterna Dagmar och Hilma och deras reaktion som har en central roll i romanen. Även om de aldrig sägs högt antyds det om att de finns något annat än bara vänskap mellan dem. Man kan ana en annan anledning än bara behovet av frihet i att vara man, främst hos Hilda. Jag skulle gärna sett att de här känslorna fått lite mer plats i handlingen, jag vill veta mer om vad som gömmer sig i skuggan.
Utöver själva huvudhandlingen kompletterar Franck med verkliga tidningsurklipp från händelser under året 1912. Dessa vävs samman med handlingen och vi får följa med i känslorna kring Titanic, tågolyckorna i Sverige och suffragetternas kamp. Franck gör ett strålande jobb med att ge romanen en verklighetsaspekt som gör att man ibland glömmer att den är fiktiv. Även om tiderna har ändrats är många kamper som kvinnorna utkämpar, både i samhället och i sig själva, lika de kamper nutida kvinnor kämpar med. Som ung kvinna har de flesta gått hem en sen kväll och känt rädsla över att vara helt utlämnad i mörkret. Eller rädslan över att livet inte ska bli något mer än vad det är i stunden. Att aldrig får uppleva Paris magiska gator eller få det där drömjobbet som känns så oändligt långt borta.