Visa inlägg taggade med 'vardagslivet'
Live från sängen, en självständighetsdagsmorgon
Det är nästan kolsvart i rummet fast klockan närmar sig 10. Alvars små tunga andetag hörs bredvid mig och jag hör Alfons hosta från vardagsrummet. Sovkonstellationerna i vår familj den här hösten alltså. Vi börjar alltid med alla i egna sängar men på morgonen har det pågått någon sorts hela havet stormar om sovplatser. I natt somnade jag med Johan och Alvar, vaknade med Agnes och vad jag tror, Johan och Alfons på soffan i vardagsrummet. Har inte stigit upp ännu så kan inte veta helt säkert. Så har det i alla fall sett ut så länge nu att jag knappt minns hur det var innan. Jag och Alvar sköter mest oss själv, ibland går vi i Agnes säng om hon kommer till vår men annars är det Johan som får springa runt med alla andra och hålla på.
Annars då? Klockan närmar sig som sagt 10 men jag är ändå så trött så trött. Alvar skulle äta för en timme sen och efter det har jag inte kunnat somna om även om jag känner att jag skulle ha behövt mer sömn. Kom hem vid ett i natt efter julfest med jobbet. Men 100% värt lite mindre sömn för det var så trevligt att få vara ute med vuxna, utan barn. Hela hösten har gått i ett med förkylningar hit och dit. Det känns som om jag knappt gjort något annat än varit med barnen. Och visst är det mysigt också, jag menar tycker ju om dem och sådär, men ska inte hymla med att pauser och egentid behövs nu som då. Just nu lite mer än annars. Men sen är det ju så när man har en fyra månaders, att egentiden är lite mer bristfällig eftersom jag oftast tar med honom då det är lättast. Jag har kanske glömt hur det är den här perioden, eftersom jag ändå hunnit bli van med att inte ha en bebis. Nå, igår fick jag i alla fall vara lite fri från barnansvar och skönt var det!
Jag märker att jag har en konstig känsla kring december och jul i år, orolig eller något. Som om jag går och väntar på att något ska hända eller ja, jag vet inte riktigt. Min teori är att jag är lite traumatiserad från förra året. Jag hade en ganska tung höst bakom mig och så visade graviditetstestet positivt 29.11 vilket förstås var roligt i sig, men det inledde också en period av konstant oro men framförallt vidrigt illamående. Jag mådde så illa hela december, vi fick spysjuka nån vecka innan jul och julafton spenderade jag i soffan med att sakta äta små små skedar av havregrynsgröt medan alla andra firade jul. Jag hade så sett framemot vår första jul här i lägenheten och sen blev det till skit. För mig då, alla andra hade de säkert bra. Det lämnade ganska djupa spår i mig och nu när vi är inne i den här ”magiska decembertiden” igen ligger förra årets misär där som vilken annan juldekoration som helst som ska plockas fram. Känns det som. Även om den rationella delen av mig förstår att det inte kommer bli på samma sätt i år eftersom jag inte är gravid mera utan istället sitter här med vår fina lilla bebis, så har jag svårt att släpps känslan. Jag är inte riktigt kapabel att slappna av och gå all in i ”julmyset” eftersom jag hela tiden väntar på the other shoe to drop. Gissar att det är väldigt kopplat till amningshormonerna. Jag har i ett par år nu fått stark ångest i samband med pms och den har också gjort sig påmind nu när hormonerna är all over the place. Vilket då leder till en viss ångestkänsla kring den här tiden på året. Det hjälper ju inte heller att jag spenderar mycket tid med att stirra i taket på nätterna när barn ska ammas = vargtimmen. Som Ingmar Bergman sa: ”"Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Det är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme när de flesta barn föds." Väldigt beskrivande. Men det är väl bara att intala mig själva att det bara är i mitt huvud och istället fokusera på varma mjuka bebiskinder, julkalendern i soffan under filten med stora barnen, ljumma lussebullar fyllda med mandelmassa och doften av ett rum fullt med tända ljus.
Nu har någon börjar vifta runt sig här bredvid mig och det säkert dags att börja dagen. Klockan är lite efter 10, den sjätte december. Finlands självständighetsdag. Firas ska det, förstås. Idag vaknar jag med en väldigt hoppfull känsla, kanske det välbehövliga egentiden som gjorde det. Och tacksamheten över att vi har det väldigt väldigt bra. Allt gick bra och förra årets december är långt långt borta. Nu är det ett nytt år, en ny december där allt är lite bättre. För mig då. Vi kan inte lyfta på den stenen med hur det ser ut i världen för då är vi nere i ångestträsket igen. Så idag fokuserar jag på att vara tacksam. För det jag har, vi har. För att vi kan ha det och har turen att ha det. Och så tänker jag lite på Björn Skifs och hans ”Det blir alltid värre framåt natten”. Som tur är det ju dag nu. Tur tur tur. Det håller jag i idag.
Tur att dom finns. Bäst.
Vardagen börjar
Idag börjar vardagen. 
Vid åtta stod stora barnen redo på trappen för att bege sig till sina nya grupper. Alfons har flyttat upp till en grupp med större barn och Agnes börjar sin första dag på förskolan idag. Vet inte om det är för att vi nu har en liten bebis, men det känns som om de växt en himla massa i sommar. Det var verkligen stora barn jag förde imorse.
Efteråt promenerade jag in till stan med vagnen. Vi har helt okej nätter men förstås äts det en del, och oftast mest på morgonnatten, så jag var lite mör när väckarklockan ringde vid sju. Men vad hjälps det när alla ska iväg. Så även om jag var lite trött var det helt skönt att gå en sväng innan vi gick hem.
Och så var jag också sugen på något kallt, eftersom det var stekhett redan innan klockan nio. Jag har inte rört på mig speciellt mycket (typ alls) sen någon gång i april på grund av graviditeten, så det är riktigt skönt att komma igång och kunna promenera igen. Väntar bara på lite kyligare väder. Jag skulle inte tacka nej till säg 10 grader. Så man får klä på sig lite, är så himla trött på att ha varmt hela tiden.
Hemma med Alvar. Ja, det ska han annars heta. Stackarn blir dock ganska ofta kallad för Alfons, men det är väl för att han är vår senaste bebis. Vi ska väl ge det nån vecka till så har vi vant oss. Han har vuxit så mycket på en vecka. Tittar med stora ögon på en och äter äter äter. Han är så gullig med sitt mörka hår och små fötter. Man glömmer verkligen snabbt hur små de är. Här ligger han och tittar på isbjörnen.
Resten av dagen har jag bara hängt hemma. Vi tog en tupplur mitt på dagen, tittat på The Crown och ätit lunch. Nu ska jag snart börja fixa mig innan jag och Alvar ska iväg. Min kompis fyller 30 och firar det med middag på FRÖJ så det är kvällens program. Det ska bli så roligt att komma ut och träffa kompisar. Lite oklart vad jag ska klä på mig så att jag inte dör i värmeslag men vi löser väl det. Jag har dessutom inte varit till FRÖJ ännu så ser också så framemot det!
Vardagen ändå, som jag längtat!
En lillebror
Fem dagar efter mitt förra inlägg, på lördagmorgon lite efter sju, föddes en lillebror. Fyra dagar innan beräknat men i alldeles rätt tid i mitt tycke. Han var flera cm längre och några 100 g tyngre än sina storasyskon men ändå så liten så liten.
I måndags fick vi komma hem och sen dess har vi bekantat oss med den nya personen i vår familj. Han är precis som sina syskon: en lugn och nöjd baby som mest sover och äter. Han har många drag som ser bekanta ut, men känns ändå väldigt ny och främmande. Främst för att han har så himla mörkt och långt hår, något ingen annan haft tidigare. Agnes och Alfons är helt förälskade i sin lilla bebis och vill krama och pussa på honom. Ingen avundsjuka ännu som tur, meeeen det hinner väl komma ännu. Annars har vi också hunnit ha några enstaka besök, fotismatch och konstens natt. Finns inte så mycket tid för bebisbubbla när vardagen brhöver rulla för resten av familjen. Samtidigt har det varit tacksamt att barnen varit ledig ännu den här veckan och att Johan tog ut en veckas pappaledigt så att vi fått lite tid tillsammans alla fem.
Idag är det ju fredag, och inte bara vår förlovningsdag utan också vår 14:e årsdag. Så mycket firande blev det inte men jag spenderade en god stund i köket med att tillreda beuf bourguignon och sippa på ett vinglas. Få saker jag längtat efter så mycket som ett bra rödvin. Känner livet i mig igen när jag kan stå i köket och pynja på. Jag har faktiskt inte gjort det mer än motvilligt sen november förra året. Först mådde jag för illa, sen hade jag ingen ork och i slutet var det fysiskt (nästan) omöjligt. Men nu! Så peppad på att baka saker, laga mat och helt enkelt vara vanlig igen. Det har varit ett nio månader lång limbo som nu kommit till en ända med den bästa sortens belöning:
Blommor, bakverk och barnen
Ny vecka och jag är tillbaka på jobb efter två veckors sjukledigt. Hoppas klara av att jobba nu så jag hinner få allt klart tills sommaren kommer "på riktigt". Dock är min rygg långt ifrån okej och jag orkar inte göra mycket innan det börjar göra ont, men hittills har den här arbetsdagen åtminstone gått helt bra. Vi får väl se hur det känns ikväll sen. Idag på lunchen plockade jag också hem årets första syrenbukett som jag längtat efter så. Syrendoften är en av mina favoriter, likaså hägg och liljekonvalj. Försommardofterna alltså. Vi ska till landet i helgen och hoppas då att liljekonvaljerna har slagit ut där så man kan plocka hem sen på söndag.
Nu tänkte jag vi kunde titta på lite bilder från de senaste veckorna när jag inte gjort speciellt mycket. Men några saker har nu fastnat på bild i alla fall!
Kristi flygare-veckan tog vi långhelg på landet och åkte redan på onsdagkväll. Jag hann bland annat äntligen läsa ut den här boken av Ann-Luise Bertell som jag väntat på att få avsluta. Gillade den massor, precis som jag gjort med hennes tidigare böcker. Min absoluta favorit är fortfarande Vänd om min längtan, men den här var också riktigt bra. Perfekt sommarläsning!
En dag åkte vi med farmor till Rönnholms blommor i Övermark för att köpa blommor till gården. Barnen fick välja varsin egen blomma och var väldigt malliga över sina egna små krukor.
Mycket kunde jag inte tillföra till hushållet i mitt skick men i den mån jag klarade av fixade jag i köket. Bakade en del och en kväll testade jag grillbröd med en favorittopping. Blev riktigt bra! Dock hade grillen gått sönder så jag stekte bröden i stekpanna men det funkade hur bra som helst också!
Söndagar med pyjamas halva dagen och enorma bullar jag bakat dagen före.
Gick in i vecka 30 förra veckan och kände mig lätt uppgiven över att redan nu ha så mycket ont men ändå så lång tid kvar. Ibland känns det lite motigt men sen känner jag rörelserna från babyn i magen och då väger det upp.
Blommorna glömde vi förstås att ta med oss till stan så de kom med leverans några dagar senare. Jag hittade också en jättefin klänning på rea som jag förstås genast satte på mig. Sen att jag inte är gjord att ha vitt på är en annan sak, men får väl bara försöka acceptera någon liten fläck här och där utan att få total panik och vela byta genast.
Förra veckan kommer en hel del efterlängtat regn och en eftermiddag åkte vi och uträttade lite ärenden hela familjen. Sällan vi har en ledig kväll alla och kan göra sånt. Mutade barnen med godis så vi skulle komma iväg så smidigt som möjligt. Alfons var nöjd!
Helgen spenderade vi på villan och fick känslan av att sommaren verkligen är här för första gången. Sent på lördagkväll efter att gäster åkt hem och Alfons somnat gick vi med Agnes i bastun. Hon njöt så av att bara vara tillsammans med oss och tog dessutom årets första dopp. Vi satt mest och huttrade när hon kämpade sig i i vattnet.
Avslutar med dagens syrenbukett. Vi har nu blommor i så gott som alla rum eftersom vi plockade med oss så gott som alla tulpaner från skären då vi inte hinner dit nästa helg. Bildbevis på våra enorma tulpaner finns på instagram. Vissa var nästan lika höga som Alfons!
En fredagslista
Ditt humör?
Det varierar. Eller humöret i sig är väl ganska samma, men måendet varierar. Vissa dagar sover jag jättedåligt och har ont i ryggen konstant vilket förstås påverkar mig. Då är jag ganska trött och skör. Men sen dagar när jag sovit lite bättre och som idag, ännu inte börjat få ont i ryggen, så känns allt plötsligt mycket lättare. Sen är jag också en sån som påverkas starkt av vad det är för väder. Är det soligt och en fin dag - superpeppad och på gott humör. Är det regnigt, mulet och deppigt för 5 dagen i rad - blir jag på dåligt humör.
Din dagsplan?
Fredag en av mina bästa dagar! Än så länge känner jag mig exalterad över vad dagen har att föra med sig. Nu sitter jag och jobbar, eller har kaffepaus för tillfället, och ska fixa undan lite grejer som lämnat i stressen av andra projekt som gått före. Sen ska jag iväg på lunch med min svägerska och guddotter och förhoppningsvis kan vi sitta ute eftersom det ska vara varmt! På eftermiddagen jobbar jag vidare och ska också uträtta en del ärenden. Johan är borta tills sent på kvällen så jag är ensam med barnen ikväll. Dock ska Agnes gå hem till sin bästis efter dagis (första gången, så himla stort ändå!!) så jag ska hämta Alfons och vi får väl fixa någon liten middag innan vi promenerar efter Agnes. När barnen fått sitt fredagsgodis och gått i säng ska jag dricka ett glas alkoholfritt riesling (Ett sånt FYND på alko, äntligen någon alkoholfritt som är gott!) och ta det lugnt. Stressnivån har varit hög de senaste veckorna, graviditeten tar på och jag börjar vara väldigt slut på kvällarna så en lugn kväll låter skönt.
Ditt hår?
Det har inte mått bra sen jag blekte det i december 2020 och hon som gjorde det använde lite för starka produkter = mitt hår brändes. Det har varit en lång väg tillbaka men nu är allt det döda borta och jag har lite slitna toppar kvar. Min frissa sade dock sist att det gått jättesnabbt framåt sen i januari och har vuxit massor så hoppas att till sommaren mår det riktigt bra igen. Mitt hår växer alltid väldigt bra när jag är gravid så ska försöka att inte förstöra det. Om tio dagar ska jag till frissan igen för att klippa topparna så få se vad domen är då!
Det bästa du vet?
Våren och försommaren, hösten och sensommaren. Med andra ord känslan av att något snart börjar, att man har allt framför sig. Snittblommor. Lambrusco (rödvin + bubbel, den bästa kombon). Sommarkvällar med vänner. Morgnar med barnen i sängen när det ännu är lite sömniga och vill ligga nära. Att få sitta och prata över ett glas på en bar eller resturang med Johan. Att öppna en bok som jag sett framemot.
Rummet du är i?
Mitt arbetsrum som ganska snart ska bli Agnes rum. Eftersom jag ändå går på mammaledig snart och eftersom det kommer en till liten bebis, hon snart börjar förskolan och överlag börjar bli så stor känns det lämpligt att hon får ett eget rum.
Din hobby?
Böcker kanske. Eller att läsa. Om det så är böcker, tidningar, sociala medier. Älskar att hitta inspiration.
Var vill du vara om sex år?
Ha ett jobb som ger lika mycket som det tar, där jag får vara kreativ och jobba med sånt som jag brinner för samt är bra på. Känner att jag är på god väg redan men vill gärna ha kommit ännu lite längre om sex år. Barnen är då sex, nio och tolv (herregud!!) och vi har kommit över småbarnsåren. Lägenheten är renoverad efter hur vi vill ha den och vi kanske till och med kommit igång med att bygga på skären. Livet rullar helt enkelt.
Var var du igår kväll?
Igår var jag på Agnes fotisträning med Alfons. Småpratade med Agnes kompisars föräldrar, sparkade lite boll med Alfons och åt bollglass på vägen hem.
En sak du önskar dig?
Att allt ska gå bra med babyn och att den är frisk och mår bra när den kommer ut. Även om allt tyder på det så finns ändå alltid oron där. Jag och sen att sommaren ska gå snabbt så den är här snart! Önskar mig också en sommar som är lugn och varm men på en rimlig nivå så jag överlever i mitt höggravida läge.
Var växte du upp?
I Malax.
Det senaste du gjorde?
Gjorde frukost varvat med att smörja ansiktet. Har börjat få pigmentfläckar ovanför läppen, gissar graviditeten har något att göra med det, så ska försöka vara extra noga med högt solskydd nu. Inte för att fläckarna stör mig desto mer, men solen är så stark nu och huden är extra känslig så viktigt att skydda. Livrädd för att få cancer.
Dina kläder?
Idag ska det bli 17 grader och är så orimligt peppad på det. Jag har en av mina favoritklänningar, en ganska lång gul rutig med lite puffärm som jag tänkte ha till en ljus jacka och gröna slip ins. Tror jag. Om jag inte hinner byta om innan jag går utanför dörren.
Saknar någon?
Många! Har jobbat så mycket på sistone, och varit väldigt gravid och trött, så har knappt hunnit träffa kompisar. Så hoppas att när jag blir mammaledig och sommaren kommer ska jag hinna se lite mer av våra vänner.
Din bil?
På pappret är det väl inte min bil men vår bil är i alla fall en Ford Mondeo farmare. Men vi har beställt en Skoda Kodiac som förhoppningsvis kommer någon gång under juli - augusti, så vi får rum med hela familjen sen när babyn kommer.
Din sommar?
Som planen ser ut nu så jobbar jag till slutet av juni, barnen får sommarlov från midsommar och Johan semester i början av juli. Så då ska vi spendera dagarna på skären eller landet. Kanske pyssla med små eller stora projekt, beroende på hur jag mår och vad vi orkar med. Ser framemot att bara vara ledig. Någon gång i början, mitten av augusti ska väl babyn komma och sen börjar Agnes förskola och Alfons i ny dagisgrupp. 
(En modifierad lista från Elsa Billgren)
vardagsuppdatering
Jag har inte haft många minuter över de senaste veckorna. Jag är mitt uppe i ett projekt som tar all tid dagtid, och vid sidan av det har jag betat av möten och annat jobb när jag hunnit. I helgen inledde vi säsongen på landet med svärföräldrarna, och i onsdags hann vi också ut en sväng till skären för att kolla läget. Lite kallt ännu men kanske snart kan vi börja spendera helgerna där. Men tills vi hunnit städa och ställa i ordning där, blir det landet istället. I helgen bär det av dit för kalas och morsdagsfirande samt kusinbesök. Hoppas på lite varmare än förra veckan. Då kanske jag hänger mera ute hehe.
Valborgsfirande i lite lugnare tappning.
Ja, och annars har jag ganska pang bom gått från gravid till vad som känns som jättegravid. Det har blivit tyngre att röra sig, svårare att hitta bekväma ställningar i sängen som resulterar i svårare att sova och magen har vuxit. Jag ska till rådgivningen nästa vecka så får se hur stor skillnad det är sen sist jag var, det känns i alla fall som det hänt mycket. Men humöret har ännu som tur inte påverkats och det är ganska skönt att ha jobb att göra och något att hålla sig sysselsatt med (så länge det inte kräver allt för mycket fysisk ansträngning).
Nu har jag gått in i vecka 27 så nästa vecka går jag alltså in i tredje trimetern och dagarna kvar är nere på tvåsiffrigt.
För någon vecka sen fick vi hem babynlådan från FPA. Inget gör en graviditet så påtaglig som när den kommer. Då känns det alltid som att det är på riktigt, det kommer faktiskt komma ett barn snart. I alla fall för mig. Den här babyn har inte fått speciellt mycket grejer eftersom vi ändå har eller får låna det mesta. Så det är kul att få hem något som är bara till bebisen. Favoriter var helt klart filten, vinterhalaren och trasorna. Utöver lådan har jag köpt lite smågrejer. En pyjamas efter första ultran när har vi visste att allt var okej, fina trasor, snuttis och en speldosa. Några nya plagg har hen också fått, som jag hittat på facebookloppis. Det är såå mycket bättre utbud nu än när jag var gravid med de två andra. Eller så är folk bara bättre på att lägga ut barnkläder på Facebook nu. Innan har det varit mest fysiska loppisar och dit hinner jag aldrig gå.
Nu ligger jag på soffan och ser på The Kardashians medan barnen ser på sina egna grejer. Johan är iväg till skären och fixar men vi lämnade hemma. Barnen behöver då vila upp sig och jag har som sagt haft en fullproppad jobbvecka så att ligga på soffan kändes inte helt fel. Borde städa lite också men oklart om jag orkar göra mer idag. Har ändå redan bakat en kaka och tvättat tre maskiner idag så att. Kanske bara beställer hem något gott och så får det vara bra. 
Avslutar med min nya väska som ska få fungera som skötväska i höst, men tills dess använder jag den till typ det mesta. Som idag shoppingbag med färska jordgubbar och pioner i! Älskar den så mycket.
Födelsedagsförberedelser, vårböcker och påskpynt
Igår var ingen vanlig dag, igår fyllde vår förstfödda sex år. Stor dag ändå. Sex år känns som en himla himla lång tid. Vi var sköra unga nyblivna föräldrar den dagen för sex år sedan, nu är det lite annorlunda. På sex år hinner man bli ganska trygg i sin roll som förälder, även om varje ny ålder kommer med nya utmaningar. För tillfället har vi en minitonåring och alla känslor som kommer med det. Influenser från vänner och omvärlden, prestationskrav och känslor som är för stora för att hantera men ändå finns där. Det är en både läskig och spännande ny ålder.
Vi hade en riktigt skön ledig helg, passande då veckan är ganska fullbokad med både möten och födelsedagskalas. Så fokus ligger just nu på att mest få veckan att gå ihop. Och räkna ut vad sexåringar vill äta, göra och underhållas med på kalas. Oklart vad som stressar mig mest. Så för att inte öka pulsen allt för mycket tar vi en titt på vad som hänt de senaste veckan,
Vårens böcker har börjat trilla in och en av de som skickats hem senast är den här vackra skapelsen av Nina Gran och Sanna Mander. En bok med det bästa jag vet när det kommer till barnlitteratur: poesi och vackra illustrationer.
Fredagsskörden blev ännu en bok på posten, helgblommor, gravidvänligt bubbel och annat skoj.
Lördag och brunch med vänner. Så himla mysigt och väldigt oklart vem som njöt mera, Alfons eller jag. Han tyckte det var så lyxigt att vara enda barnet för en stund, även om där också fanns en urgullig liten bebis. Vi åt jättegod brunch från The Source Kitchen Company i Vilma och Anders hus. Fortfarande amazed över deras hus, det är sååååååå fint.
Efter brunchen åkte lilleman och jag hem för att ta hand om farmor och farfars hund som bodde hos oss över helgen. Alfons var överlycklig över att få ta hand om henne och att gå ut på promenad var säkert top roligaste han gjorde på hela helgen.
Ingen krävande hund att sköta precis. Hon gillar att äta och sova i soffan, så det passade oss finfint. Vi spenderade resten av lördagen i soffan som sig bör!
Eftersom det väntar x antal kalas de kommande veckorna behövdes en städning hemma. Och så var det också ett krav för att jag skulle ta fram lite påskpynt. Så stor del av helgen gjorde vi också det.
Barnen fick ett eget påskris med alla färglada ägg och fjädrar medan jag har ett eget med glasägg och lite mer neutrala fjädrar. Jag är absolut inte pro fjädrar men råkar ha ett ganska stort lager från innan tiden där vi lärde oss om varför dessa färgade fjädrar inte är speciellt kosher. Så använder de ändå. Sen är jag inte säker på att dessa kommer från riktiga fåglar eller om de är syntet, men men.
Jag är inte så mycket för påskkycklingar överallt, lite samma som när det gäller tomat och julpynt. Då det få vi har från när jag var barn bor i barnens rum. Ja eller jag har faktiskt en kanin och en tupp från Aarikka som jag älskar som får vara framme i tv-rummet, och så det här pappersägget från Hemtex som som får hemma i köket.
I måndags när barnen somnat förberedde jag inför födelsedagen och fick äntligen ta fram ballongen som jag gömt i balkongens mellandörr så att födelsedagsbarnet inte skulle hitta den. Tvååringen var inte lite avundsjuk på den och så fort hon åkte till dagis på tisdag och han nämnde hemma pga snor, gick han loss på lek med ballongen. Avundsjukan just nu mellan dem är väldigt påtaglig, även om de oftast kommer finfint överens.
On my mind
Vill helst inte diskutera vädret ut just nu. Känner mig nästan kränkt över att vi fick några veckor (dagar? Har ingen verklighetsuppfattning längre) av vårsignaler och sen skjuts vi tillbaka i tiden. Alla visste vi att den här dagen skulle komma, takatalvi, men lika besviken blir man ändå varje år. Efter Agnes födelsedag brukar det ändå oftast svänga, och det är om drygt en vecka. Så accepterar det tills dess. Idag är jag dock ej glad. Eller glad är jag kanske nog, men inte över vädret.
Igår var annars en viktig milstolpe den här våren. Vi hade det andra ultraljudet igår och jag har knappt kunnat koncentrera mig de senaste dagarna eftersom jag varit så nervös. Det är konstigt, även om allt visat på att allt är som det ska har jag ändå haft svårt att skaka av mig känslan att något inte ska stämma. Men som alltid var det endast i mitt huvud och babyn mådde hur bra som helst. Så nu är det bara att vänta. Halva graviditeten har gått, magen växer och bebisen sparkar och har sig. Så nedräkningen till augusti är i full gång, 132 dagar kvar.
En annan sak som tar stor del av vårt liv, och tankekraft, för tillfället är bil. Det mest frustrerande ämnet jag engagerat mig i på sistone. Det är alltså med andra ord en helt oviktig grej som blivit "viktig" för oss. Vi behöver en ny bil eftersom vi int får rum med tre bilstolar i vår nuvarande bil. Helst skulle vi vilja ha en laddhybrid för att minska på klimatavtrycket. Men det är tydligen helt jäkla omöjligt att hitta en bil som ett: är tillräckligt stor för att få tre barn i baksätet, två: hållbar både ekonomiskt (dvs inte kostar 100 000 miljoner pengar) och ur en miljösynvinkel, och tre: Vi inte behöver vänta i 13 + månader på. Sen känns det så himla orelevant att stressa över dessa saker när det finns hur många saker som helst som är värre i världen. Men samtidigt kommer vi inte ifrån att vi måste kunna ta oss till och från platser med hela familjen och framförallt på ett säkert sätt. Suck, är så himla trött på att lägga tankekraft på något då oväsentligt som bil.
Snart är som tur veckoslut och då väntar resa för blivande 6-åringen och egentid, kompisbrunch för mig och lillkillen och Johan någon fotismatch jag inte är så engagerad i. Förhoppningsvis också lite extra sömn och återhämtning.
Att lära sig av sina misstag
Ett tag sen sist. Det blev lite mycket efter sist jag skrev. Fullproppad helg, mycket jobb och möten gjorde att migrän bröt ut och jag var out of business ett par dagar. Tredje graviditeten är lite mer påfrestande på kroppen och jag har helt klart ett större behov av återhämtning än tidigare. Så nu har jag lärt mig av mitt misstag och för varje program måste jag också "boka" tid för återhämtning så att det inte blir för mycket. Så den här helgen har vi tagit det lite lugnare. Passat på att besöka program som ordnades i knutarna, varit på simning med Agnes och fått gosa lite med bebis.
Veckan har börjat sådär med lite smygande huvudvärk men som tur ingen migrän ännu så hoppas kunna hålla den i schack. Jobbar hemma i lugn och ro, promenerar lite på lunch och försöker äta regelbundet, dricka mycket vatten. Alla saker som är förvånansvärt svårt för mig eftersom jag annars går lite på känsla, äter först när jag verkligen måste och är värdelös på att dricka vatten. Undra om man någonsin blir en uppstyrd person? En sån som äter regelbundet, motionerar, dricker vatten och har en bra balans på alla delar av sitt liv. Eller kanske det bara är en myt att såna människor finns. Vilket känns mest sannolikt.
Här är i alla fall ett litet axplock av bilder från den senaste tiden. 
Magen växer och det andra ultraljudet närmar sig med stormsteg. Jag försöker ignorera de oroliga tankarna om att något kommer vara fel (så är det alltid inför alla ultraljud jag ska på) och fokusera på att hålla huvudet kallt tills det är dags. Mycket fix hemma eftersom jag som sagt jobbat på att ta det lugnt. Påsken och våren får sakta men säkert komma in, både i inredningsväg och klädväg. Fina våriga blommor och barnens nya sneakers som införskaffats är i flitig användning, om än bara inomhus.
Idag lyser solen starkt, gatorna är torra och vi har börjat promenera till dagis igen. Så om några timmar ska jag traska genom vöråstan och hämta dem för att sen gå till farmor och farfar på middag. Allt känns alltid lite mera hoppfullt och lugnt med solsken och torra gator, eller hur?
Ett år i Vasa
Idag är det på dagen ett år sen vi flyttade till Vasa. Den fjärde mars 2021 packades ett decennium av liv i södra Finland ihop och vi flyttade in till vad vi nu kallar vårt hem. Det känns egentligen helt sjukt att det gått ett år, att vi bott här i ett år! Men sen när man ser på barnen som har blivit så himla stora, funderar vad som hänt sen förra året så borde det egentligen gått hur många som helst. Det har hunnit hända så mycket på det här året. Nya jobb, examen, nyfödda kusiner och kompisbarn, först missfall och nu bebis som växer i magen, miljontals förkylningsdagar och nu en vår som skymtar massa hopp. Samtidigt som allt har hänt, och ändrats, så har aldrig något varit så självklart som att vi ska bo här. Inte bara i Vasa utan också i den här lägenheten, på den här platsen. Allt stämmer.
Jag har en del jobb att göra idag, sen ska jag iväg och träffa kompisar på nyöppnade Ernst Salonger. Barnen är borta över natten och jag ska ha en härlig lång dag för mig själv. Fira vår, ett år i Vasa, att bebisen i magen mår bra, att allt känns bra för en gångs skull! Sen läser jag något från Ukraina och blir extra tacksam över att vi är trygga och har det bra, i alla fall just nu. Hoppas ni andra också kan känna lite lite hopp över livet trots allt. Jag är så blödig just nu och att vi har de så bra när andra lever i misär är väldigt svårt att hantera, men samtidigt fortsätter vårt liv här oavsett vad som händer i världen. Och det är väl det jag försöker hålla fast vid. För ingen vet när det svänger, men just nu är det bra. Riktigt bra.