Bebistiden är nu förbi och vi har numera en ettåring hemma. Jag känner mest att det är SKÖNT att han inte är en bebis längre. Ettåringar är så mycket lättare och roligare. Vi har nu gått över till att han äter så gott som exakt samma mat som vi, dricker bara vanlig mjölk, sover en-två gånger per dag (beroende på när han vaknar) och sover sig också genom nätterna bortsätt från att tutten faller ut nån enstaka gång.
Så en ganska gemytligt tillvaro just nu. Han har ännu inte vågat släppa och gå utan stöd mer än något enstaka steg, men tycker mest det är skönt. Ser på alla andra som jagar sina ettåringar och njuter mest av att inte behöva springa efter. Den tiden kommer nog förr eller senare ändå.
För snart två veckor sen ställde vi till med tre års kalas. Födelsedagsbarnet önskade sig ett rosa kalas med fiskdamm, rosa tårta, ballonger och gula servetter från Marimekko som hon valde själv (!!) så så fick det bli. Hennes mor omvandlade temat till blommigt i olika former och vi blev båda väldigt nöjda med resultatet.
Det var väldigt viktigt med att de fick ett eget litet bord med egen duk, egen vas med blommor och deras muggar var noggrant utvalda av henne själv. Inte så ofta men ibland är hon väldigt lik sin mor!
Så här kommer ett par bilder från kalaset.
Överraskade henne med favoriten Kaja från Ryhmä Hau på tårtan och fiskdammspåsar med modellera, russinsaskar, en fingerdocka, muminklistermärken och blomfrön. Saker som hon gillar och lite mer lekvänligt än en massa godis. Tror barnen var nöjda!
Väldigt lyckat kalas med andra ord! Väntar redan på att få ordna nästa hehe.
0
Igår hade jag världens ångestladdning när jag gick till jobbet. Var trött, Agnes var lite småledsen när jag skulle gå, jag hade massa att göra på jobbet och kände mig sjuk. Men när jag gick hem från jobbet hade som tur allt lättat och det kändes ganska okej igen! Skönt ändå att det gör så ibland också, är så känslig nu och påverkas av varje minst grej. Att en ska påverkas så mycket av hormoner alltså, störande. Vi hade en skön och mysig kväll hemma och jag sov nästan nio timmar inatt (i och för sig vaken x-antal gånger men ändå) så dålig början men bra avslut!
Som jag sa till J igår, Agnes är just nu 51% gullig och 49% jobbig. Ena stunden är hon så rolig, smart och underbar och så tar det en sekund och hon förvandlas till.. Ja, något mindre trevligt. Imorse ringde vi till exempel till hennes pappa så att han skulle få säga åt henne att om en tar bort huvan från halaren måste en ha halsduk. Jag hade klätt på henne det men hon bara skrek efter honom och jag orkar inte bära henne skrikandes till vagnen. Sekunden senare kramades vi och hon var gullig igen. Så är det förstås med barn, men att fixa det nu som hormonstinn, ganska gravid, smått stressad och nästan alltid trött är inte realistiskt. Så nu skiter jag i det mesta och försöker ta den lätta vägen ut så ofta som möjligt. Får ta konsekvenserna sen, orkar inte bry mig i det nu.
På väg till jobbet lyssnade jag på senaste avsnittet av Billgren Wood. De pratade om påsk och jag blev SÅ taggad. Vill också ställa till med påsk. Bara helst nu direkt. Synd bara att det är över en månad till påsk... Skickade i vår familjechatt och frågade om jag får ordna påsk hos svärföräldrarna (vi åker upp över påsk) och laga någon härlig påskmiddag, ordna äggjakt och pynta med massa fina vårblommor. Men innan de ska vi det ställas till med tre års kalas. Så får väl chilla lite.
Bildkällor: Ett, två och tre. Gult, vårblommor och bebisar i pastell. Allt som är fint just nu.Den här veckan är det mycket fokus på att få klart projekt på jobbet. Kommer vara helt utpumpad när det väl är klart. Skönt då med några dagars återhämtning efter det.
Igår gick jobbdagen förbi på två sekunder, så är det väl när en har mycket att göra. Efter det hämtade jag Agnes och vi promenerade hem. Måndagar är nu för tiden mest kopplat till att det kommer nya muminavsnitt! Tycker veckans var sååå bra.
Idag har jag jobbat som vanligt och nu är jag på väg för att simma. Nästan bästa på hela veckan!
Resten av veckan består av ett möte, frilansjobb hemma, brunch med bokklubben och så ska vi kanske ha gäster på veckoslutet. Annars lugn vecka och inget program på söndag. Hoppas bara att den här vintern som kom tillbaka försvinner snabbt som attan. Hade ju redan vant mig vid vår...
0
I söndags när hela familjen äntligen mådde bra bestämde vi oss för att det var en perfekt dag för utfärd. Både killen och jag älskar Borgbacken, så det kändes ändå ganska givet att Agnes skulle introduceras för detta ställe. Dessutom innebar det också två metro-resor, och det är något som Agnes älskar. Att åka metro. Kan eventuellt vara en nedärvd gen från pappa infraingengör.
Vi bestämde oss för att bara köra på gratisgrejer den dagen. Kändes inte värt att lägga massa pengar på åkband ännu (det får bli en dejtdag för bara föräldrarna...). Vi hade ingen aning om vad som ens fanns där för kids i Agnes ålder, så lika bra att gå dit utan förhoppningar. Vilket var tur!
Vi hann ungefär bara komma dit så sa Agnes: "Agnes hungrig. var är min mat?". Så det var bara att söka upp ett matställe och i värmen satt det ganska bra med makkaraperunat, tyckte vi alla. Agnes gillade dock mest ketchup, hennes absoluta favorit. Efter det gick vi runt och sökte lite attraktioner, eftersom vi dumt nog inte tog en karta. Försökte hitta något som passade till Agnes.
Vi hittade till slut två stycken gratisgrejer som Agnes kunde åka i, något sorts hjul och minitekoppar. Hjulet gillade hon inte, och sade efter halv varvet att hon ville bort. Tekopparna tyckte hon nog om, men att det tog slut och att hon måste vänta på sin tur, var inte lika poppis.
Så Borgbacken med en toddlern, njaa inte kanske just för dem. Men det är ändå ett roligt ställe att bara gå runt och hänga på, plus att det nog fanns ett par andra saker vi skulle kunnat åka i om vi köpt biljetter, men det kändes inte värt att betala 16 euro (8 x 2) för en åktur. Och atmosfären på Borgbacken är hur mysig som helst, så bara värt ett besök pga det.
Så all and all var vi nöjda med vår utfärd, och avslutade med varsin mjukglass innan vi gick längs Tölöviken tillbaka in till stan. Också ett tips, passa på att promenera till och från istället för att ta spårvagn/buss. Det är så fint att gå både från Kallio och från centrum till Borgbacken. Nu är både jag och killen väldigt sugen på att ta en heldag tillsammans, kanske måste boka barnvakt asap...
0
Det har redan hunnit gå ett par veckor sen Agnes fyllde ett år, men här kommer iallafall ett gäng bilder. Eftersom vi hade två kusinkalas just före Agnes kalas, så hann hon lite lära sig om vad kalas är och så. Vi pratade också en del om kalaset före, vem som skulle komma och vad vi skulle göra. Efter att vi sjungit för henne på hennes födelsedag några dagar före, pratade hon om det varje dag fram till kalaset, hur vi ska sjunga för henne igen.
Och kalaset blev en succé. Hon tyckte det var jätteroligt med alla som kom, med presenterna och fram för allt att hon blåste ut ljuset på tårtan och att vi sjöng för henne. Kalas är numera något som hon pratat om en hel del. Och också sagt att hon vill ha kalas igen. Gullunge! Vi hade djurtema på kalaset och tog nu det inte så seriöst, förutom att Agnes fadder som kom utklädd till ett djur. Och Agnes hade på sin nya gulliga blus från Mini Rodini med åsnor på.
Roligt med kalas med andra ord, tycker också två-åringar!
0
Idag är det inte vilken dag som helst, utan vår lilla stjärna, min bästa person, vår saltkråks skrållan och älskade unge två år. Egentligen tycker jag det känns som om hon borde vara mycket äldre. Hon har ju funnits i vårt liv hur länge som helst! För exakt två år sen låg vi i varsin säng på barnmorskeinstitutet med en liten liten person som var så himla skör och gullig. Jag hade varit vaken i 24 timmar men kunde ändå inte sova eftersom jag adrenalinet inte riktigt lagt sig ännu, och allt var så himla stort. Stort att jag överlevt förlossningen utan större problem, stort att det kommit ett barn och förstås, stort att hon var vår!
Ibland saknar jag den lilla gosiga typen hon var som bebi. Som man fick (måste) ha i famnen, pussa på och gosa så mycket man ville, men att ha en två åring är ändå så mycket lättare. Även om jag måste avstå från de flesta av kramar och pussar eftersom hon bestämt säger nej nej sluta nästan varje gång. Idag stod hon med sin nya polisbil i fönstret på dagis och viftade ivrigt och skickade slängpussar när jag gick därifrån. Så stor plötsligt. Och så stolt över att ha födelsedag och få ha med sin nya bil OCH muminkex till dagis. Att avstyra henne från att ha på sig sina nya silverskor och sjömanskeps var lite svårare... Men iväg kom vi som tur med halare, mössa och dagisskor.
Nu ska jag just börja stöka i köket. Ska fixa klara biskvierna till Agnes kalas, göra en sats flygande Jakob och städa upp lite innan jag pyser iväg på jobb i några timmar. Känns lite ledsamt att inte vara hemma hela kvällen med Agnes, men jag hinner ju ändå hem innan hon går och lägger sig som tur. Nu har jag redan slösat allt för mycket tid på datorn (och lite netflix...) så bara att börja på om jag ska hinna med allt jag tänkt innan jag ska in till stan.
0
Igår sade jag till killen: "Vårt liv måste ha varit så tråkigt före Agnes kom", medan hon sprang fram och tillbaka naken mellan köket och sovrummet och skrattade. Hur gullig som helst. Vi konstaterade också igår att på samma sätt som hon var lätt som bebis, så har livet med henne fortsatt att vara ganska lätt. Visst har hon perioder av saker ibland, men de är alltid väldigt korta och väldigt lätta. De går snabbt över och mellan de små utbrotten om att hon inte får ha jacka på sig när det känns som -20 ute, eller när hon absolut absolut måste se mimi (Emil i Lönneberga).
Så just nu känns som två års åldern är *den roliga åldern*. Främst för att hon verkligen kommit igång med pratandet. Herregud så munnen går i ett. Förstår kanske inte alltid allt, och det tar ibland ett tag att förstå att t.ex. toscho betyder också (?!?!), men det är så himla himla gulligt. Som i helgen när hon provade en tröja, jag sade "oj så fint" och Agnes svarade "mamma också fin". Ville nästan gråta för hon var så ljuvlig! Och också för att man verkligen kan umgås med henne. Ha en konversation, hitta på saker och helt enkelt hänga.
Jag antar att det känns så med ens barn för varje ålder och period, att det bara blir roligare och roligare. Men ändå känns det som om inget kan slå den slå den här åldern. Just nu iallafall!
0
Fick en fråga om jag kunde berätta om hur inskolningen på dagis gick. Har tänkt skriva det i evigheter men det har varit, eh, lite mycket nu. Är inne på min tolfte jobbdag av tretton så börjar bli lite seg i skallen. GISSA om jag längtar till söndag alltså. Vad ska jag göra med all tid?? Nej men, tillbaka till frågan.
Agnes har nu hängt på dagis i snart två månader. Hur har det gått? Över förväntan! Vi började ganska hardcore med att lämna henne ensam på dagis efter bara två dagar. Men det gick bra och vi försatte så de två sista dagarna. Måndag nästa vecka började hon med full tid-dagis. Vi hade haft lite körit med nattningar i någon månad. De tog oftast evigheters evighet att få henne att sova, men på dagis gick det förstås hur bra som helst (Förstås, hemma fortsatte det att ta typ 1,45 h att få henne att sova. Nu är vi nere i 30-40 min, känns som vinst!). Mat har hon alltid gillat så det funkade också bra, hon hade redan börjat öva på att äta själv hemma så det underlättade förstås. Nu äter hon så gott som all mat gärna själv, dock orkar hennes föräldrar inte alltid se på det hehe.
Nåväl, till det lämningarna som kanske kan vara det jobbigaste. I början gick det jätte bra, hon var inte speciellt ledsen och att säga hejdå var nemas problemas. Sedan kan man väl säga att det började gå lite sämre och sämre med hejdå:andet för varje dag som gick. Ibland blev hon jättearg, ibland bara ledsen. Men ärligt så fast hon kastat sig på golvet och skrikit har jag sällan tyckt det har varit jobbigt. Under sensommaren och början av hösten var hon såå mammig. Killen fick inte natta henne och så fort jag gick ur rummet skrek hon efter mig. Så tror jag liksom hade blivit lite härdad av det och därför påverkade det inte mig så mycket. Var så van med att hon blev arg direkt jag försvann ur hennes synfält så det var inte någon stor grej längre. Sedan underlättade det ju också att jag visste att när jag väl gått så var hon hur nöjd som helst. Nu, nästan två månader senare, beror hejdå:andet helt på vilket humör hon är på när jag för henne. Och lite också vem som tar henne i famnen när jag ska gå. Ibland skriker hon, och ibland (dock nog mer sällan) vinkar hon glatt.
Så vi kan väl lugnt säga att dagisstarten har gått över förväntan för vår del. Jag har lite den teorin att det beror på att hon är så pass liten ännu att hon helt enkelt inte riktigt förstår och kommer ihåg skillnaden får hur det har varit förut. Lite så att "okej, nu hänger jag här om dagarna. Skoj!", och så kommer mamma och pappa och hämtar mig och det är också roligt. Varje gång vi frågar henne om vi ska åka till dagis nickar hon och så går hon till hallen för att klä på sig. Vi upplever att hon trivs jättebra och på utvecklingssamtalet fick vi också hör mer om hur hennes dagar varit och hur hon blir mer och mer modig och bekväm där. Så en lyckad dagisstart helt enkelt!
0
Ryggsäcken är packad, kläderna framplockade och lapparna ifyllda. Istället för att köra på vår gamla vanliga rutin och sova till nio - halv tio har vi imorgon väckning på halv åtta. För klockan nio skall vi infinna oss på dagisgården och Agnes har sin allra första dag på dagis! Jag är förvånansvärt lugn ännu, kan i och för sig vara för att vi ska främst mjuklanda den här veckan och jag kommer att vara med åtminstone varje dag fram till torsdag.
Det skall bli så spännande att se hur hon reagerar, hur hon leker med de andra barnen och hur mammig hon är i slutänden. Framförallt det där med mammig tycker jag är så svårt att avgöra när vi ändå bara gör "samma saker" hela tiden, jag ser henne sällan i en ny situation. Men nu är det dags för det.
Så nu har vi en vecka av mjuklandning framför oss. Förhoppningsvis går det smidigt och hon inte blir sjuk, för veckan efter det börjar jag mitt nya jobb (!!) och då skall hon börja vara fulla dagar. Och jag har ett nytt jobb att gå till! Ett heltidsjobb! Med kontor och allt! Kanske räcker med utropstecken nu hehe? Är bara så omåttligt peppad på att börja jobba. Men mer om det senare, nu skall jag gå och lägga mig. Jag skall ju också stiga upp tidigt imorgon...
0
Hoho, känner att de här med dagisstart kommer att bli en psykisk pärs för mig. I och för sig gissade jag det redan får början. Visst det ska bli skönt att få återgå till "vuxenlivet", men jag kommer ändå sakna ihjäl mig efter den där tokiga ungen jag hängt med i snart ett år och fem månader.
På grund av strul med skola och jobb så sket dig sig lite med att Agnes skulle börja dagis den 28:e, så efter lite mailande blev det bekräftat att vi kan börja en vecka tidigare, det vill säga nu på måndag. Alltså har vi hela två dagar kvar hemma på tumis. TVÅ DAGAR. Började gråta ungefär sekunden jag insåg att det här är våra sista dagar tillsammans. Hon är ju min lilla bebis och ska plötsligt åka iväg varje morgon och vara helt själv? Utan någon av oss? Hur är det ens möjligt när hon är ett litet knytt.
Fast faktum är att hon är inte min lilla bebis längre. Hon är en bestämd liten person som vet exakt vad hon vill, är den roligaste och tokigaste individ jag känner och ger trillioner dregelpussar per dag. Hon tycker att leka med andra barn (okej framförallt sin kusin med tänker andra barn också då?) är det roligaste som finns och är väldigt självständig. Så jag har svårt att tro att dagis kommer bli något jobbigt för henne, snarare något roligt att gå till varje dag. Men ändå, hur överlever föräldrarna?
Conversen får dock vänta till våren för de är dels inte så dagisanpassade, men också alldeeeles för stora.Så idag har vi börjat fixa det sista inför dagisstarten. Köpt vattenflaska och planerat att köpa gummistövlar men det var tydligen svårt (var hittar man ett par i storlek 20 ens?). Bilder på hennes viktigaste personer är beställda, dagis Ruben, regnkläder, dagisskor och halare fixade. Enda som återstår är blöjor och solkräm, och stövlar då. Men det får bli till helgen. Nu är det dock dags att väcka ungen. Igår sov hon till halv fyra och nattningen tog sedan drygt en timme och fyrtio minuter, så att idag får hon inte sova hur länge hon vill...
0
Överraskade henne med favoriten Kaja från Ryhmä Hau på tårtan och fiskdammspåsar med modellera, russinsaskar, en fingerdocka, muminklistermärken och blomfrön. Saker som hon gillar och lite mer lekvänligt än en massa godis. Tror barnen var nöjda!
Väldigt lyckat kalas med andra ord! Väntar redan på att få ordna nästa hehe.
Bildkällor: Ett, två och tre. Gult, vårblommor och bebisar i pastell. Allt som är fint just nu.
Den här veckan är det mycket fokus på att få klart projekt på jobbet. Kommer vara helt utpumpad när det väl är klart. Skönt då med några dagars återhämtning efter det.
Igår gick jobbdagen förbi på två sekunder, så är det väl när en har mycket att göra. Efter det hämtade jag Agnes och vi promenerade hem. Måndagar är nu för tiden mest kopplat till att det kommer nya muminavsnitt! Tycker veckans var sååå bra.
Idag har jag jobbat som vanligt och nu är jag på väg för att simma. Nästan bästa på hela veckan!
Resten av veckan består av ett möte, frilansjobb hemma, brunch med bokklubben och så ska vi kanske ha gäster på veckoslutet. Annars lugn vecka och inget program på söndag. Hoppas bara att den här vintern som kom tillbaka försvinner snabbt som attan. Hade ju redan vant mig vid vår...
Vi hann ungefär bara komma dit så sa Agnes: "Agnes hungrig. var är min mat?". Så det var bara att söka upp ett matställe och i värmen satt det ganska bra med makkaraperunat, tyckte vi alla. Agnes gillade dock mest ketchup, hennes absoluta favorit. Efter det gick vi runt och sökte lite attraktioner, eftersom vi dumt nog inte tog en karta. Försökte hitta något som passade till Agnes.
Vi hittade till slut två stycken gratisgrejer som Agnes kunde åka i, något sorts hjul och minitekoppar. Hjulet gillade hon inte, och sade efter halv varvet att hon ville bort. Tekopparna tyckte hon nog om, men att det tog slut och att hon måste vänta på sin tur, var inte lika poppis.
Så Borgbacken med en toddlern, njaa inte kanske just för dem. Men det är ändå ett roligt ställe att bara gå runt och hänga på, plus att det nog fanns ett par andra saker vi skulle kunnat åka i om vi köpt biljetter, men det kändes inte värt att betala 16 euro (8 x 2) för en åktur. Och atmosfären på Borgbacken är hur mysig som helst, så bara värt ett besök pga det.
Så all and all var vi nöjda med vår utfärd, och avslutade med varsin mjukglass innan vi gick längs Tölöviken tillbaka in till stan. Också ett tips, passa på att promenera till och från istället för att ta spårvagn/buss. Det är så fint att gå både från Kallio och från centrum till Borgbacken. Nu är både jag och killen väldigt sugen på att ta en heldag tillsammans, kanske måste boka barnvakt asap...
Roligt med kalas med andra ord, tycker också två-åringar!
Ibland saknar jag den lilla gosiga typen hon var som bebi. Som man fick (måste) ha i famnen, pussa på och gosa så mycket man ville, men att ha en två åring är ändå så mycket lättare. Även om jag måste avstå från de flesta av kramar och pussar eftersom hon bestämt säger nej nej sluta nästan varje gång. Idag stod hon med sin nya polisbil i fönstret på dagis och viftade ivrigt och skickade slängpussar när jag gick därifrån. Så stor plötsligt. Och så stolt över att ha födelsedag och få ha med sin nya bil OCH muminkex till dagis. Att avstyra henne från att ha på sig sina nya silverskor och sjömanskeps var lite svårare... Men iväg kom vi som tur med halare, mössa och dagisskor.
Nu ska jag just börja stöka i köket. Ska fixa klara biskvierna till Agnes kalas, göra en sats flygande Jakob och städa upp lite innan jag pyser iväg på jobb i några timmar. Känns lite ledsamt att inte vara hemma hela kvällen med Agnes, men jag hinner ju ändå hem innan hon går och lägger sig som tur. Nu har jag redan slösat allt för mycket tid på datorn (och lite netflix...) så bara att börja på om jag ska hinna med allt jag tänkt innan jag ska in till stan.
Så nu har vi en vecka av mjuklandning framför oss. Förhoppningsvis går det smidigt och hon inte blir sjuk, för veckan efter det börjar jag mitt nya jobb (!!) och då skall hon börja vara fulla dagar. Och jag har ett nytt jobb att gå till! Ett heltidsjobb! Med kontor och allt! Kanske räcker med utropstecken nu hehe? Är bara så omåttligt peppad på att börja jobba. Men mer om det senare, nu skall jag gå och lägga mig. Jag skall ju också stiga upp tidigt imorgon...
Conversen får dock vänta till våren för de är dels inte så dagisanpassade, men också alldeeeles för stora.
Så idag har vi börjat fixa det sista inför dagisstarten. Köpt vattenflaska och planerat att köpa gummistövlar men det var tydligen svårt (var hittar man ett par i storlek 20 ens?). Bilder på hennes viktigaste personer är beställda, dagis Ruben, regnkläder, dagisskor och halare fixade. Enda som återstår är blöjor och solkräm, och stövlar då. Men det får bli till helgen. Nu är det dock dags att väcka ungen. Igår sov hon till halv fyra och nattningen tog sedan drygt en timme och fyrtio minuter, så att idag får hon inte sova hur länge hon vill...