fredag 20 oktober 2017 - 19:11

All denna växtvärk

Minns ni när man som liten hade växtvärk och hur ont det gjorde? Jag och min kompis Linda hade mycket växtvärk som små. Tyvärr ledde den värken inte till att vi skulle ha växt speciellt mycket ändo, för vi är både ganska korta till växten. Man undrar ju vad det var för ideé med att lida så utan att ha någon nytta av det. Fast den onödigheten kom ju inte fram förrän som vuxen, som barn hade man ju den blåögda tanken om att växtvärken skulle leda till några extra cm. Så fel man kan ha.

 

Jaja, nu sitter jag i alla fall här. Kort men utan värk i benen. Så det är ju positivt i alla fall. Egentligen har jag inte så mycket att berätta just nu. Vi har min pappa här på besök, så han har passat Väinö ute på gården idag medan Jaakko och jag krattade upp löven som fallit från träden och plockat in hängmattan, grillen och solstolarna. Känns ju som att deras tid är över för det här året. Vi var ute och åt på stan och tog en sväng via affären på vägen hem. Jag hittade lite nya kläder med mumin tema åt Väinö. Jag tror halva hans garderob består av mumin kläder and I love it! När mamma älskar mumin, får barnet klä sig i muminkläder var och varannan dag. Det går ju bra nu medan han inte ännu bryr sig själv om vilka kläder han har på sig. Det kan ju vara andra bullar när han växer till sig lite, så det gäller att passa på nu.

 

Nu - blir det bastu och kvällsmål. Sedan skall pappa och Jaakko se på fotboll och när Väinö går och lägger sig skall jag lägga mig i sängen och läsa en bok.

IMG 6144

fredag 22 september 2017 - 11:38

Måste man synas?

Den senaste tiden har jag funderat mycket på om jag borde ha mer bilder på mig själv på bloggen. Jag läste nämligen någonstans att läsare ofta vill se mycket bilder på bloggaren. Jag är inte speciellt bekväm med att ta selfies och jag tror det är orsaken till att jag lägger ut så lite bilder på mig själv, vare sig här på bloggen eller på instagram och facebook. Men samtidigt känner jag också att i och med att jag inte driver någon mode- eller skönhetsblogg, så är det inte speciellt viktigt att visa upp mig själv så ofta. Dessutom känner jag att det skulle vara ganska opassande med en bild på mig i ett åsiktsinlägg om löner eller liknande.

 

Men den största orsaken till att jag inte särskilt ofta lägger upp bilder där jag visar mitt ansikte, är att jag vill bli gillad eller ogillad på basen av det jag säger. Inte enligt hur jag ser ut.

 

För så är det. Vi pratar och pratar om hur våra utseenden inte får inverka på vad vi tänker om varann. Men tyvärr är det så, att vi gör någon sorts bedömning på basen av det eller den vi ser framför oss. Och speciellt kvinnor blir bedömda, inte bara på basen av sitt utseende, utan även på basen av sina klädval. Hur ofta skrivs det inte i tidningar eller pratas i program om den kvinnliga politikerns val av en grå, ärmlös klänning. Och ingen nämner ens den manliga politikerns val av vit skjorta. Dom var väl på plats för att diskutera budgeten, inte för att bedömas för deras kläder. Vill man bedöma kläder, går man på modevisning. Eller en så vanlig situation i det finländska samhället, som att gå ut en kväll med sina kompisar. Män kan komma in på barer i jeans och en ren t-skjorta. Men dyker en kvinna upp i samma klädsel, är nog möjligheten att hon inte släpps in stor. Utseendet är halva smaken, som man brukar säga om mat. Men jag tycker det ordspråket passar ganska bra in här också. Jag vill inte att någon skall lägga mer energi på att endera gilla eller ogilla mitt utseende (båda är fine föresten, alla gillar inte allt) än på att fundera över det jag skrivit i mitt inlägg. För jag vill hellre skapa känslor med mina ord. Inte med mitt utseende.

 

Och när vi väl är inne på det här ämnet, så måste jag vädra en annan tanke jag haft en tid. Nämligen att det är konstigt hur det skrivs och säljs rekord många självhjälps böcker om hur man får ett bättre självförtroende och hur man blir lyckligare. Men endo mår människor allt sämre. Alla tidningar och influencers på sociala medier gör statements för hur "alla kroppar är lika vackra" och "man får klä sig som man vill". Men trots det görs det rekord mycket skönetsingrepp. Nej, enligt mig har vare sig Kim Kardashian med sin megabauta röv eller Adele med sina runda former, hjälpt oss kvinnor att vara mer nöjda med hur vi ser ut. Istället har det bara lagt till fler egenskaper på listan över "hur en kvinna skall se ut för att anses vacker och sexig". För hade deras statements verkligen hjälpt, hade inte så många försökt eftersträva att ha en likadan kropp som de. Visst är det skönt att se kändisar som ser ut att äta dagligen och inte förespråkar för en kropp som ser ut att man hungerstrejkat sedan 1985. Men jag får ofta känslan att många gömmer alla andra känslor bakom sitt leende, för samhället påminner oss hela tiden om hur lyckliga vi borde vara. Lycklighetskänslan blir påtvingad från alla håll och det är nästan förbjudet att vara ledsen nu och då. Själv blir jag alltid lite orolig när jag träffar en människa som aldrig visat annat än en och samma känsla.

 

Ingen är alltid glad. Ingen är alltid nöjd. Så skratta när du är glad, men gråt om du känner för det. Det är hälsosamt att gråta ut ibland.

 

IMG 5586

 

 

onsdag 26 juli 2017 - 20:36

It's called fashion, look it up

Veckans blogglista handlar om mode. De enda som vägrar inse att människor överallt i världen bara blir fetare och fetare, är modebranchen. Trots en massa statistik på att vågsiffrorna bara visar mera och mera för allt fler människor, så envisas de med att göra kläder för människor i storlek 0. I Frankrike trädde en lag om modellers hälsa, i i kraft i maj 2017. Enligt lagen måste en läkare skriva ett hälsointyg åt varje jobbande modell, om att den har bra hälsa. De modetidningar och designers som går mot lagen, kan få böta ända upp till 75 000 €. Dessutom måste alla retuscherade bilder märkas som photographie retouchée. More power to France, säger jag. I alla fall angående den här saken.

 

Mitt intresse för mode är:

Som yngre var jag inte speciellt intresserad av mode. Jag hade absolut ingen aning om vem Coco Chanel, Giorgio Armani eller modellen Kate Moss var. Versace och Longchamp var exotiska maträtter så vitt jag visste eller brydde mig. Jag hade ingen aning om vilken butik jag handlade mina kläder från, såg jag en tröja jag gillade så köpte jag den. När jag ser tillbaka på den tiden, så förstår jag varför jag blev mobbad. Och nu vill jag vara extra nogrann med att poängtera att jag förstår varför jag blev mobbad, men jag godkänner det fortfarande inte. Jag kan förstå att det var lätt att gå på mig eftersom jag kanske stod ut klädmässigt mer än andra. Jag klädde mig inte enligt hur andra klädde sig, utan enligt det jag gillade och kände mig bekväm i. Och så skall det ju egentligen vara.

 

Det var nog först sent i tonåren som jag blev mer mode intresserad, till och med i den mån att jag övervägde att söka in på någon modeskola i New York. Det här var under en period av några år som jag var intresserad av att bo utomlands i något skede. Planen var att åka till Canada för att spela ringette, men den drömmen dog när jag skadade knäet svårt och var tvungen att sluta spela helt. Drömmen om att studera mode i the big appel, ja, den försvann nog när jag insåg hur svårt det är att göra en karriär inom den branschen.

 

Så här beskriver jag min stil:

Blandad. Jag älskar att leka med olika stilar. I den vanliga vardagen kan jag gå i ganska tråkiga kläder som nog framstår som att jag inte har något större modeintresse. Men jag gillar att klä upp mig och prova olika stilar. Min vanliga stil är casual och chic med mycket svart, vitt och grått. Smått rivna jeans, en lite lösare t-shirt och en kavaj med högklackade skor. Det  är väldigt mycket min vanliga stil. Men ibland har jag perioder då jag vill ha mycket mönster och färger.

 

96EE3529 699A 42B4 BBC1 9ABF7253EAFEBilder från google bilder.

 

Jag köper mina kläder:

Fortfarande så köper jag inte mina kläder från någon eller några specifika affärer utan köper de plagg som jag gillar.

 

Min favoritdesigner:

Odd Molly

Guess, handväskor

Louboutin

Jimmy Choo, fast även där gillar jag skorna. Parfrymerna har inte precis gått hem hos mig. Jimmy Choo, you should stay with the shoes.

Natalie Schuterman

Acne

Vivienne Westwood

 

De här är såklart märken som jag inte handlar så ofta från, men de fungerar som inspiration för min klädstil. Ofta gör stora kedjor som H&M och New Yorker kläder i samma stil som de dyra märkena och då kan jag handla på de billigare affärerna. Kvaliten är ju självklart inte lika bra, men kläderna håller så länge så jag hinner tröttna på plagget. Variation skall det vara. Ibland investerar jag dock i ett dyrare plagg som håller längre.

 

A7AF5AF6 C36F 44EB B75E E90440703C15Bilder från nathalieschuterman.com

 

Stil är viktigt/oviktigt eftersom:

Mode och stil är inget som jag tycker alla måste följa och gilla. Men jag jag tycker det är en stor del av vilken bild man ger av sig själv. Det är ett sätt att visa sin personlighet. För mig är det också viktigt eftersom jag kan planera egna kläder och handla tyg och sedan be någon sy egna kläder åt mig. Bland annat min bröllopsklänning är min egen design som jag hade planerat redan som tonåring.

 

A7AB84D9 4E47 4ECF 8EDF 209BF49BFD5A

Det här saknar jag i garderoben:

Just nu inget faktiskt.

 

Jag lägger så här mycket på kläder i månaden:

Det kan jag inte svara på här, ifall min man läser ;). Nej, jag skämtar. Det varierar mycket. Ofta köper jag mera kläder när det blir en ny årstid, älskar höst- och vintermode! Sen beror det också mycket på om jag köper något dyrare märkes plagg eller accessoar eller om jag handlar från något lite billigare märke.

 

Mitt favoritplagg:

Det varierar mycket, men just nu är min läderjacka, en pälsväst och en Odd Molly tröja mina favoriter.

 

Sen måste jag ju avsluta med att berätta en lite rolig greij. 2009 åkte jag till Stockholm för att spendera några dagar hos min kompis som studerade mode där. På Arlanda träffade stötte vi på Kanye West som gick precis bakom mig. Jaja, vi tog en bild tillsammans och han undrade vad vi gjorde där och blev glad av att höra att min kompis studerade mode. Han frågade om vi hade några tips på svenska designers eller andra affärer som han skulle besöka, för det visade sig att han var där för att hitta nya märken och få inspiration. Vi stötte dessutom på honom på Östermalm dagen efter. Hör och häpna att han kom ihåg oss och tackade för tipsen!

 

I alla fall, det här hände alltså 2009. 3 år senare blir det kännt att han och Kim Kardashian är ett par och vi alla vet ju att de fortfarande är tillsammans och att de båda är stora influencer i modevärlden. Lång historia kort, 2009 ger jag och Klara modetips till Kanye West, 3 år senare tar han och resten av Kardashian/Jenner klanen över modevärlden som en epidemi. Är det bara jag som tänker att deras framgång och vårt möte inte bara var en slump? I'm ready for my big check any day now.

 

IMG 3863