Visa inlägg taggade med '#metoo'

onsdag 29 november 2017 - 12:33

Viva la revolucion!

Idag #bristerdammen. Det är det knappast någon som har undvikt. Hjärtat brister i samma takt när man läser alla berättelser. Idag spräcker kvinnorna i svenskfinland spänningen på ankdammens vattenyta. Nu rotas det på bottnet och enorma vågor sveper genom dammen.

 

För bara en vecka sedan skrev jag om att många män undrar hur länge #metoo rörelsen skall skapa diskussion. Stundvis slås jag av känslan att män inte vill prata om ämnet sexuella trakasserier, eftersom att bryta strukturerna känns skrämmande. Det känns skrämmande för dem eftersom de är de som hållt i tyglarna så länge. Och tvingas de släppa loss, vet de inte riktigt var de landar. Jag förstår att det är jobbigt att vara man just nu. Speciellt om man är en av de som betett sig som ett svin. För visst är det jobbigt att känna rädsla? Jobbigt att känna skam? Har du någon gång trakasserat en kvinna och nu sitter där och känner rädsla över att bli avslöjad, eller kanske (hoppas i alla fall) känner du till och med skam över det du gjort? Bra! För det är f*n på tiden att rädslan och skammen läggs exakt där den hör hemma. Och det är inte hos de utsatta kvinnorna.

 

Just nu, idag, imorgon och en tid framöver kommer det berättas, ropas, gråtas. Nu skall känslorna och tankarna släppas ut. Sedan bygger vi upp från början. Vi gör om, vi gör rätt. Vi ser till att lugnet efter stormen blir ett lugn alla kan njuta av. Den ack så fula ankungen, skall genomgå en ordentlig make over.

 

B324B8CE 723B 4EB6 A8A5 232C32EEA32A

torsdag 23 november 2017 - 16:47

Hur länge skall vi prata #metoo?

Minns ni när jag skrev om #metoo och sa att det här är ett ämne vi inte får glömma bort efter att hashtaggen har fått sina 15 minutes of fame. 15 minuter har minsann gått och ja, visst känns det som att det har glömts bort lite. I alla fall i Finland. Medan det i Sverige har lett till att olika yrkesgrupper har gått ut och berättat vad de upplevt och kräver en ändring och att olika medieprofiler har fått sparken från sina jobb, så är det ganska tyst här i Finland. Lite prat här och där har det varit, men jämnfört med vårt grannland på andra sidan pölen, så har det inte hänt mycket. Men lite är i alla fall bättre än ingenting. Det är en början. Endo finns det de som gnäller. Gnäller om att det tjatas för mycket om det här med sexuella övergrepp och ofredanden. Och många undrar, hur länge skall man orka prata om #metoo?

 

Jag vet inte hur länge ämnet kommer vara lika omtalat. Men det jag vet är, att det bör talas om. #metoo och sexuella trakasserier bör pratas om så länge som de förekommer ofredande. Min generation är tyvärr en av de många som redan förlorat möjligheten till att få växa upp utan att behöva känna sig utsatt. Men det här ämnet bör pratas om enda tills det förekommer en generation, där kvinnor inte behöver fundera om de ska våga gå till närbutiken efter klockan 18, då mörkret börjar falla. Det bör pratas om saken enda tills kvinnor vågar gå ute ensamma, utan att känna ett behov av att titta sig oroligt över axeln. Det bör pratas om saken, enda tills det finns en generation där en 10 årig flicka, inte skall behöva bli utsatt för sexuellt våld på skolvägen.

 

Och tycker du att det är jobbigt med allt prat angående ämnet, tänk då hur jobbigt det är för alla som blivit utsatta för sexuella trakasserier.

 

21F5FFD2 7414 40D3 917B D2EF9CE05758

torsdag 19 oktober 2017 - 09:45

50/50

Inte länge efter att #metoo tog fart i sociala medier, så hängde männen på trenden med en egen hashtag, #ihave där det berättar att de varit framme och betett sig illa mot kvinnor. Det tog inte länge innan extrem feministerna hoppade upp på barrikaderna och anklagade männen återigen för att kväva kvinnornas utrymme.

 

"Än en gång tar män plats av kvinnorna."

 

"Jag vill inte läsa deras äckliga inlägg. De kan prata med varandra."

 

"Inget de säger gör det de gjort bättre".

 

"#metoo är kvinnornas greij! Blanda er inte i det! Det är försent att säga förlåt!"

 

Nej, det att män nu går ut och berättar sina historier om hur de tafsat och betett sig illa, gör inte det de gjort godkänt. Det är inte okej någonstans. Och det tar inte ansvaret från dem. Och ja, det känns lite konstigt att de här männen nu hyllas med hjärtan och ord om hur fina de är för att de vågar prata ut. Men när #metoo tog fart, var en av de vanligaste frågorna kvinnor ställde, hur kommer det sig att alla känner en trakasserad men ingen känner en trakasserare? Var är alla dessa män som trakasserat? Gå in på #ihave. Där har ni en del av svaret. Där finns några av de som trakasserat. Och vill vi diskutera ämnet och jobba mot en ändring, så måste båda parterna vara med och diskutera. Så är det bara.

 

Om man inte vill att diskussionen om jämnställdhet skall betraktas som endast en kvinnofråga så skall man inte heller göra det till en fråga där endast kvinnor får säga sin åsikt. Jämnställdhet handlar inte om att kvinnan intar maktpositionen och pratar medan mannen tiger. Det handlar inte om ombytta roller. Det handlar om att stå likvärda, breved varandra. 50/50. Balansera vågen jämnt.

 

Tyvärr kommer varken #metoo eller något annat stoppa trakasserierna helt. De är som ogräset i blommbänken, omöjliga att bli av med helt. Du kan ränsa bort det för en tid, men snart ser du hur det gror fram nytt ogräs. Men om vi genom att diskutera saker kan minska på ofredandet, så är det i alla fall bättre än att stå där vi är nu. Därför är det viktigt att både #metoo och #ihave blir hörda och sedda. För diskuterar man endast ämnet bland sin egen grupp och vägrar lyssna på den andra, så kommer man aldrig kunna se den andras sida. Och för att inga missförstånd skall uppstå, så understryker jag återigen att ett förlåt och hashtaggen #ihave, inte gör ofredandet mer accepterbart. Men det visar att i alla fall någon, har haijat till och hoppeligen lärt sig av sitt tidigare beteende.

 

IMG 6143