Visa inlägg taggade med 'allhelgona'

lördag 28 oktober 2017 - 19:16

En mormor skall inte glömma sina barnbarn

Snart är det allhelgona och för oss som inte vill klä ut oss som vampyrer och vandra runt i kvarteret för att samla godis, så handlar idag om att minnas de som en gång varit en del av våra liv, men inte längre är det. Eller kanske du gör både och. Både minns och går runt. Det kan ju inte jag veta eller bestämma över. Det där löser du precis som du själv vill.

 

Idag minns jag i alla fall bland annat min mans båda morförlädrar som dog för bara några år sedan, men speciellt min egen mormor som gick bort ganska så plötsligt för 1,5 år sedan. Enda sen jag var en liten flickspoling, var min mommo och jag väldigt nära varandra. Hon tog ofta hand om mig när jag var sjuk och mamma och pappa var tvugna att jobba. Jag spenderade veckor av mina sommarlov hos henne och hennes man på deras herrgård, till och med ännu som äldre tonåring. När vi inte träffades, så ringde vi varandra ofta. Ibland till och med dagligen. Mommo skrev ofta korta brev till mig. Alltså riktiga brev. Skrivna för hand och skickade med snigelposten. Hon var på plats när jag spelade min första landslags match och när jag gifte mig. Hon hade en väldigt stor plats i mitt liv. Hon var en stark och varmhjärtad människa. Hon var den som ringde runt till alla och hörde hur de mådde och pratade ofta om hur viktigt det är att hålla ihop och vara tacksam för det man har. Hon ville alltid dricka sitt kaffe ur en liten kaffekopp och hon påminde alltidom hur viktigt det var att knäppa händerna och tacka för dagen när man gick och lade sig.

 

-Haloo?

-Hej Jennie, det är mommo.

-Hej.

-Hade du något ärende?

-Ömm, mommo det var du som ringde mig, är det inte du som har ärende till mig då?

 

Jag kommer inte ihåg exakta året, men några år innan mommo dog, diagnostiserades hon med alzheimer. Till en början höll vi kontakt som vanligt och när jag var hos mamma och pappa, hälsade jag på hos mommo också ibland. Men med tiden blev hon mer osäker på att prata i telefonen för hon kunde glömma bort vem hon pratade med och blandade ihop människor. Ibland glömde hon till och med bort vem jag egentligen var. Någonstans där slutade vi hålla kontakt. Det kändes svårt att ta in, att någon som alltid varit en så stor del i mitt liv, plötsligt glömde bort vem jag var. En mormor skall ju inte glömma sina barnbarn. Så obehagligt egoistisk var jag, att jag gnällde över hur jobbig situationen var för mig, samtidigt som min mommo glömde bort delar av det liv hon själv hade levt.

 

Vid mommos begravning hade jag totalt glömt att hon har en identisk tvillingssyster. Ni kan förstå att jag blev en aning chockad när jag såg henne på begravning. Jag tänkte ”wow, att dyka upp på som gäst på sin egen begravning! Det är det inte alla som klarar av!”. Snabbt förstod jag ju att det inte var min mommo. Men hade någon klarat av att vara gäst på sin egen begravning, hade det nog varit min mommo.

 

Ungefär ett halv år efter mommos begravning satt jag gravid och kollade på något på TV:n och av någon anledning kom jag att tänka på hur man gör egen äppelmust. Min första tanke var inte att googla, utan att ringa mommo. Mommo vet ju allt om sådant här. Så jag plockade upp telefonen och bläddra ner till mommos telefonnumer i kontaktuppgifterna. Precis när jag skulle trycka på ring, så slog det mig att ingen skulle svara.

 

Nej, det blev inget svar då och jag tog bort mommos nummer. Det kändes jobbigt. Det var nog först där och då jag riktigt förstod att mommo inte längre fanns. Men idag vill jag komma ihåg alla de goda stunderna jag fick uppleva när hon fortfarande var med oss. Och äppelmust receptet? Det har jag fortfarande inte.

 

-Haloo?

-Hej Jennie, det är mommo. Fick du mitt brev?

-Ja, tack så mycket.

-Kom ihåg att spara det, så har du det som minne sen när jag inte längre finns.

-Joo, jag skall spara det. Men prata inte om sånt.

 


7FAF76E6 1A22 4FF8 9538 E5C55D748671

9AB7B519 C4EB 47B8 940B 18636B5FEBCB