Visa inlägg taggade med 'förlossning'

onsdag 3 januari 2018 - 20:33

När magen ler

Jag är van vid att människor tittar på mitt ärr från kejsarsnittet när vi är i simhallen. Och vi är där en gång i veckan hela familjen, så ja, jag har vant mig vid blickarna. De är inte många eller långa, men precis som min blick ofta dras till ärret nere på magen, när jag ser mig själv i spegeln, så dras bekanta och obekanta människors blick till det. Så är det bara. Jag kan inte säga att det direkt stör mig, men är det någon som stirrar väldigt mycket, så kan det bli lite obekvämt.

 

Bekanta människor kan även kommentera mitt ärr på något sätt. Obekanta däremot brukar hålla tyst. Idag fick jag dock en kommentar i duschen. Det var en pojke i 5 års ålder som tittade på ärret flera gånger, medan hans mamma duschade bredvid honom. Plötsligt pekade han mot mig och sa högt; Titta mamma, den där tantens mage ler.

 

Mamman log lite ursäktande mot mig, men egentligen hade hon inget att ursäkta sig för. Barn filtrerar inte sina ord och ibland kan de säga saker väldigt rakt. Någon kanske kan bli sårad, men det blev definitivt inte jag. Det kändes skönt att höra någon kommentera ärret, utan att diskussionen sedan kopplades till förlossningen. Dessutom ser ju min mage leende ut med ärret. Och vilket vackert leende det är. Det är definitivt inget jag skäms över. Det leendet på magen, får mig att le med munnen från ena örat till det andra.

 

pexels photo 54547

Jag vet att många mammor skäms över sina ärr, hudbristningar och Gud vet vad annat kvinnornas kroppar går igenom under en graviditet och förlossning. Men grejen är att jag i alla fall aldrig skulle skämmas över mitt barn, så därför skäms jag inte heller över att det finns eviga märken på min kropp som visar att det är jag som en gång bor honom inom mig.

 

Jag har skrivit ett inlägg om den mycket bisarra kampen som sker mellan många kvinnor, angående olika förlossningar. Missade du det, kan du läsa det här. Det är sårligt att så många kvinnor trycker ner andra, på grund av saker de ibland inte ens kunnat inverka på. Vaginal förlossning, planerat kejsarsnitt eller akut kejsarsnitt, det har ingen betydelse hur barnet kommer till världen. Det som däremot betyder så mycket, är det lilla paketet du får i dina händer. Det lilla livet som du har skapat och tagit hand om inom dig. Du utsätter din kropp för extremt tunga greijer, vare sig du spricker från norrgården till sörgården (mellangården skall vi inte ens prata om, men tror Olle och Kerstin, eller vem det nu var som bodde i mellangården, får flytta ut) eller om du ligger på ett operationsbord och får din mage skuren upp. Du lägger din egen kropp, ditt eget liv på spel, för att ge liv till någon annan. Om inte det är kärlek och styrka, så vet jag inte vad är.

 

Så om du ibland känner att ärren på din mage, får dig att känna dig mindre vacker eller värdefull, sluta. Du är så otroligt värdefull och duger precis som du är. Låt ärren påminna dig om det största du åstadkommit i ditt liv och ja, det du åstadkommit är ytterst värdefullt.

 

pexels photo 3

pexels photo 4

P.S. Jag googlade och Olle och Kerstin bodde i sörgården. Norrgården var bosatt av Britta och Anna och i mellangården bodde Lisa, Lasse och Bosse. Så nu vet vi det.

måndag 4 december 2017 - 11:37

Back on track

Som jag berättade för en tid sen, bestämde jag mig för att ta hjälp av en psykolog för att lära mig leva med trauman av förlossningen och prematurheten. Då kände jag att jag inte vill prata om det på bloggen så mycket. Jag ville hålla det för mig själv, för jag gjorde det för mig själv. Och jag tycker fortfarande att jag vill hålla en del för mig. Bara mig. Men jag känner också att jag vill lyfta lite på locket och berätta.

 

Efter första besöket undrade jag om det här alls var en så bra ideé. Det kändes som att jag tog fem steg bakåt i försöket att komma framåt. Allt jobbigt grävdes fram igen och det rotades djupt i känslobrunnen. Men det hjälpte. Vi övade på olika sätt att behärska känslorna och nu vet jag vad jag kan göra när rädslan eller ångesten tar över. Ibland är det bra och viktigt, att bara gråta ut. Låta känsorna välla över en och gråta ut dem. Om jag inte känner för att böla, så är ett sätt att känna att man har kontroll, att göra något helt vardagligt. Diska, dammsuga eller vika byket. Att göra något som man har full koll på, gör att man får tillbaka känslan av kontroll.

 

Den tredje saken är fysisk aktivitet. Något som jag känt har varit viktigt från första början. Jag känner mig själv väl nog för att veta att jag inte är den typen som kan sitta stilla hela dagarna. Så jag är ute med Väinö varje dag. I väder som väder. Vi rör båda på oss och jag vet att det är viktigt att inte bara sitta inomhus. Men jag känner att jag också börjat längta efter mer fysisk ansträngning än lek och promenader. Jag saknar att komma tillbaka upp i hästsadeln igen. Så i slutet av den här veckan, blir det att göra comeback på hästryggen. Tänk att det gått över två år sedan senaste ritten. Två år! Tiden går så jäkla fort alltså.

 

Återigen så stärks poängen av att röra på sig. Och att man skall göra det för att må bra både i knopp och kropp. Inte för att man vill straffa sin kropp för dens utseende. Nu gäller det bara för mig att hålla i tyglarna och inte skena iväg för fort och utsätta kroppen för stor press för snabbt.

 

7DB61701 F95D 465F 8EE0 8AC4B26E9049

torsdag 26 oktober 2017 - 17:11

Kvinna nog att föda barn

För inte så länge sedan satt vi med några bekanta och pratade barnafödande. Jag var den enda i sällskapet som fött barn via kejsarsnitt. Mitt under diskussionen vände sig en av männen i sällskapet och frågade mig ”om ni skulle få ett till barn, då skulle du säkert inte klara av att föda det barnet heller den naturliga vägen?”. Jag vet fortfarande inte om ordvalen i frågan bara var en olycklig slump eller om den innehöll hans åsikt om att man inte egentligen fött barn om man varit med om kejsarsnitt. För det har ju diskuterats just den saken en hel del de senaste månaderna. Speciellt konstigt känns det att kommentaren om att ”inte klara av att föda barn den naturliga vägen” dessutom kom från en man. Jag kan känna lite att ingen livmoder, ingen åsikt.

 

Jaja, hur som helst, så kan jag känna att hela diskussionen kring det här ämnet är väldigt konstig. Som jag ser det så har man fött barn om man har burit det inom sig och sedan har barnet kommit ut, endera nerifrån eller genom ett snitt i magen. Många hävdar att de som fått barn via kejsarsnitt, inte har fött barn på riktigt för de har inte känt den smärtan man upplever då och man är inte tillräcklig som kvinna, om man inte föder via sitt underliv. Till de här människorna har jag bara två saker att säga; för det första så var det inte direkt smärtfritt att ligga på operationsbordet och få sin mage uppskuren innan bedövningen tagit på ordentligt. Det var heller ingen skön känsla att känna läkarens händer inom magen när hon plockade ut barnet. Och smärtan man kände när man steg upp några dagar efter operationen, ja, alla kan ju själv fundera hur skönt det känns när man har ett stort sår över hela magen och läkaren har särat på dina magmuskler för att komma åt livmodern, som även den öppnats. Kanske inte samma smärta som att föda ett barn genom sin kussimurra, men det är ju heller ingen tävling så vitt jag förstår. För det andra vill jag påpeka, att det här med att hamna på akut kejsarsnitt, som det blev i mitt fall, inte är något medvetet val man gör. Och det är ingen som kommer och säger att ”nej, du är inte kvinna nog att föda som vanligt. Vi får skära upp din mage och plocka ut barnet. Stackars barn som får en så svag människa till mamma, som inte ens kan föda ett barn normalt”. Det finns de som väljer kejsarsnitt på grund av olika orsaker, men för många är det inte det första valet. Och de som väljer ett frivilligt kejsarsnitt, ja, vem är du att förminska dem på grund av deras val?

 

Och om det nu är så att du känner dig som en så mycket bättre människa, än vi som fött barn via snitt, så ber jag dig hålla den tanken för dig själv. Varför någon över huvudtaget känner ett behov av att trycka ner andra med att säga att den andra är oduglig för att den inte gjort som du, är något jag har noll förståelse för.

 

BBEADC69 0DC1 4DAD 983C DD6CD904C5D2