Visa inlägg taggade med 'finland'

torsdag 7 december 2017 - 13:00

Självständighetsfirandet i bilder

Vi firade gårdagens självständighetsdag bara vi 3. Den lilla familjen. Vi började med att göra en utfärd till pulkkabacken med matsäck, sedan gjorde jag mat (gräddpotatis, entrecote biffar och stekta grönsaker), följt av bastubad och sedan en myskväll framför TV:n med slottsbalen. Själv somnade jag redan runt 22 på soffan, men Jaakko kollade slut balen. Jag hade gärna sett hela festen, men den här gången vägde ögonlocken mer. Och med tanke på att jag spenderade förra årets självständighetsdag på sjukhuset i väntan på galloperation, så var ju det här med att somna på soffan hemma rena rama lyxen.

 

Jag bjuder såklart på lite bilder åt er från igår;

DB82A8EC 456D 43EE A1EE 725209BEBD82

3252E24A C9CD 4AD7 B43B E2D813148F69

47CB761B 3DA5 4B32 BE37 71DCDE4B115A

DDA234EC 4C1F 4B38 B3E0 9813AAA96CA3

1B3543F0 2B99 45B5 BBA3 CF1CE70048FF

4F7EF4CD 53CB 44D1 994D 83653FB1CD32

E79BA2A4 782C 4F96 851D 1C6250A83120

50DADC40 FD92 48B5 822A 59331C265D4D

393B6CFB 8248 457F 9E09 7ECE12E80FC6

 

Summa sumarum så var vår självständighetsdag riktigt lyckad. Hoppas ni också känner så om ert eget firande, hur ni än valde att fira.

onsdag 6 december 2017 - 11:02

100 år

6 december 2017 och vi vaknar upp till ett snöigt vinterland utanför fönstren. Ett lugn har lagt sig. Ljusstakarna lyser i fönstren och röken stiger från skorstenen på husen i området där vi bor. 18 dagar till julafton, 26 dagar kvar av året, 100 år sedan vårt land blev självständigt.

 

Vanligtvis brukar jag på självständighetsdagen tänka på de som tog tag i saker och kämpade för ett självständigt Finland. Så även idag. Men just idag är man extra tacksam för det våra far- och morföräldrars föräldrar gjort. På något sätt är man extra medveten om att självständighet, demokrati, rösträtt och allt, inte är en självklarhet. Hur man än tänker, så kan man inte ana hur de som levde för 100 år sedan och kämpade för självständigheten, en gång tänkte eller kände. Och de kommer aldrig veta vad deras kämpande ledde till. Tänk hur många generationer fått leva och fortfarande lever i ett sjävlständigt land med fred.

 

Visst, det finns även saker i vårt samhälle som kanske våra far- och morföräldrars föräldrar skulle vända sig i graven om de hörde. Men just idag är inte dagen att koncentrera sig på det. Allt det där kan vänta och vila idag. Idag skall vi minnas och tacka alla som drog sitt strå till stacken för 100 år sedan.

 

CA1A1E8C E17D 4E2C 89A5 13636C138615

onsdag 29 november 2017 - 12:33

Viva la revolucion!

Idag #bristerdammen. Det är det knappast någon som har undvikt. Hjärtat brister i samma takt när man läser alla berättelser. Idag spräcker kvinnorna i svenskfinland spänningen på ankdammens vattenyta. Nu rotas det på bottnet och enorma vågor sveper genom dammen.

 

För bara en vecka sedan skrev jag om att många män undrar hur länge #metoo rörelsen skall skapa diskussion. Stundvis slås jag av känslan att män inte vill prata om ämnet sexuella trakasserier, eftersom att bryta strukturerna känns skrämmande. Det känns skrämmande för dem eftersom de är de som hållt i tyglarna så länge. Och tvingas de släppa loss, vet de inte riktigt var de landar. Jag förstår att det är jobbigt att vara man just nu. Speciellt om man är en av de som betett sig som ett svin. För visst är det jobbigt att känna rädsla? Jobbigt att känna skam? Har du någon gång trakasserat en kvinna och nu sitter där och känner rädsla över att bli avslöjad, eller kanske (hoppas i alla fall) känner du till och med skam över det du gjort? Bra! För det är f*n på tiden att rädslan och skammen läggs exakt där den hör hemma. Och det är inte hos de utsatta kvinnorna.

 

Just nu, idag, imorgon och en tid framöver kommer det berättas, ropas, gråtas. Nu skall känslorna och tankarna släppas ut. Sedan bygger vi upp från början. Vi gör om, vi gör rätt. Vi ser till att lugnet efter stormen blir ett lugn alla kan njuta av. Den ack så fula ankungen, skall genomgå en ordentlig make over.

 

B324B8CE 723B 4EB6 A8A5 232C32EEA32A

måndag 6 november 2017 - 10:05

Svenska dagen

Idag firar vi svenska dagen. Dagen som firas för att samla ihop oss finlandssvenskar och som skall få oss att känna oss eniga. Som en enda stor familj. Enligt stereotyperna så samlas ju den här ankdams familjen ofta för att segla, dricka champagne och räkna våra pengar. I verkligheten är det väldigt få av oss som gör det här. Men visst kan man se oss som en stor familj. En helt vanlig, dysfunktionell familj som består av olika individer. För alla är vi olika och har olika bakgrunder. Men det vi alla har gemensamt, där vi alla är lika, är det svenska språket. Vårt modersmål.

 

Och vilket språk det är! Ett brett språk med en hel massa olika dialekter. Vi från Sibbo har ett starkt, rullande R och det låter som om vi inte riktigt blivit av med ett talfel som de flesta övar bort innan skolåldern. Och reser man tillräckligt långt upp i österbotten, kan det lätt kännas som att man behöver en ordbok eller en tolk med sig. Svenska-österbottniska-svenska. Och är man som jag, att man har en släkt som spridit ut sig lite här och där i landet, så pratar man någon slags blandning av alla dialekter.

 

Jag har vuxit upp i en svenskspråkig familj, på en svenskspråkig ort och en kompiskrets där 90% är svenskspråkiga. Jag minns till och med en tid då jag inte förstod ett skvatt av det som sades till mig på finska. När jag började på skridskoskolan som 5 åring, hade jag mamma med mig för att översätta åt mig vad som sades. Men jag har lärt mig finska och flera andra språk. Hur? Studerat och utsatt mig för situationer där jag behöver andra språk än mitt modersmål. Var det jobbigt? Svårt? Kändes det onödigt? Ja, ibland. Men aldrig såg jag det som bortkastad tid, för varje upplevelse gav mig något jag kan bära med som minne resten av mitt liv. Och visst har jag även haft användning för de olika språken även i arbetslivet. Och som vi finlandssvenskar brukar säga, det är jätte kiva, att kunna språk.

 

När jag växte upp i ett relativt svenskspråkigt Sibbo på 1990- och i början av 2000-talet, så kändes det som en självklarhet att prata svenska också utanför hemmet och i skolan. I affären, banken, på cafét, på läkaremottagningen. You name it. Och visst kan man även idag nu och då, få betjäning på svenska vid vissa tillfällen. Men skrämmande ofta, blir man även stämplad som jobbig och till och med utskrattad när man pratar svenska. När man går på stan och pratar svenska, får man ofta också skällsord slängda efter sig. ”V*tun hurri!”, ”Ai sä oot sellanen v*tun suomenruotsalainen.”, ”S*atanan svedu! Suomessa puhutaan suomea!” är bara en bråkdel av toppen på isberget med kommentarer man ibland får höra. Och flera gånger har jag under de senaste åren i banken eller under mina tider som patient på sjukhuset fått höra att ”oj, vi har visst något fel inställt på vår data för den printade ut dina papper på svenska”. Nej, det är inte datan som har fel inställning. Men du som utgår från att alla har finska som modersmål, kanske har en del inställningar att jobba på.

 

Sen vet jag att det inte alltid lönar sig att säga något tillbaka. Hur mycket man än vill slänga ur sig kommentarer som ”du kan prata vad du kan, jag pratat vad jag vill”. Det är helt enkelt inte värt risken att få på snåtet. För någonstans så är det bara så att man måste välja sina strider. Jag väljer att inte ta striden med en vilt främmande man eller kvinna på stan. Men när politiker i riksdagen, de som styr vårt land, som gör beslut angående våra liv och som håller långa tal om likvärdighet och lika rättigheter för alla, vid flera tillfällen och med flera kommentarer bevisar att de inte alls egentligen tycker så, väljer jag att ta striden för mitt modersmål, min kultur och svenska språkets framtid i Finland. För helt klart så är inte vi alla lika värda, när man inte längre bryr sig om den svenskspråkiga minoritetens rätt till betjäning på sitt modersmål, i vårt tvåspråkiga land. Och en minoritet, det är vi. En minoritet på 5,5%, 300 000 personer. Men vi är här och vi är lika värdefulla som alla andra. Och så länge vi är ett tvåspråkigt land, kommer jag att hålla fast vi min rätt att få betjäning på mitt modersmål. Precis som alla finskspråkiga får. Skillnaden är bara att de aldrig behöver stå ut med blickar och skällsord för att de öppnar munnen och pratar det språk som faller dem mest naturligt.

 

Glad svenska dagen!

 

E8742E4A 787B 415C BA69 B6A09670A715