Visa inlägg taggade med 'jul'

tisdag 26 december 2017 - 12:31

Är barn aldrig nöjda?

Så här i julklappstid är det många föräldrar som ställer sig frågan, är barn aldrig nöjda? Många kanske känner att de har köpt och skaffat en massa saker, men endo får de inget tack.

 

Grejen är att barn nog är nöjdare än vi tror. De bara fattas kunskapen att uttrycka sin tacksamhet på vuxnas språk. Och egentligen är det ganska orimligt att förvänta sig att en 7-åring skall komma fram och säga saker som "jag är så tacksam för allt ni ger mig"  eller "jag uppskattar allt ni gör för mig". Barn har helt enkelt egna sätt att visa sina tacksamhet.

 

pexels photo 2

 Visst kan det lätt kännas som att barnet inte är tacksamt, när ni precis har spenderat en heldag på Borgbacken och ni knappt hunnit in i bilen då barnet frågar när ni skall komma tillbaka. Men vi har ju precis varit här hela dagen. Du har fått åka så mycket du har velat, du har fått äta sockervadd och godis så din mage snart spricker och du har fått handla i gift shopen. Är du aldrig nöjd? undrar nog många föräldrar då.

 

Och grejen är, att barnet nog är nöjt. Att fråga när ni skall åka igen, är barnets sätt att berätta hur roligt det har varit och hur gärna det vill åka med dig till Borgbacken igen. Så ni kan ha lika roligt. Att be om att få uppleva på nytt, det ni precis upplevt, är inte otacksamhet utan tvärtom. Det är ren och skär tacksamhet över att ha fått ha det så fint. Men i våra vuxnas öron förändras det lätt till något negativt. Till otacksamhet och bortskämdhet.

 

pexels photo 714898

Samma sak är det med julklapparna. Något barn kanske undrar varför det inte fick just den där ena leksaken som inte låg bland paketen. Men du fick ju så mycket annat fint. Ja, det fick barnet. Och troligen är det tacksamt över de sakerna. Men precis som de flesta vuxna, lägger barn mycket fokus på att tänka på det som de inte har, istället för att uttrycka tacksamhet över det de har. Kanske frågar barnet efter leksaken för att det var något som det jätte, jätte gärna hade velat ha. Kanske var den leksaken något som du som förälder jätte, jätte gärna hade velat ge barnet. Men nu blev det inte den leksaken, som av en eller annan orsak, landade i paketpappret. Men, det är okej i alla fall. Man kan inte alltid få precis allting man pekar på och barn går inte sönder av att få lära sig det. Egentligen kanske det hela handlar mer om en känsla av otillräcklighet som förälder och inte så mycket om otacksamhet från barnets sida. Kanske är de vi föräldrar som borde jobba lite på våra egna attityder.

 

För frågar du mig, så är det helt okej att inte ge barn precis allting de pekar på. Nej, det känns inte roligt att vara varken föräldern som måste säga nej eller barnet som blir nekat något, men ni överlever. Båda två. Det är inte livsfarligt att nu som då få höra ett nej i leksaksaffären. Och speciellt om du som förälder aldrig säger nej, så är det verkligen orimligt att förvänta sig tacksamhet. För då är det du själv som matar barnet med känslan av att det aldrig är bra som det redan är. Att det man redan har är tillräckligt och bra nog.

 

Så svaret på rubriken är nog kort och gott; ja. Ja, barn är nöjda, mer ofta än vi vuxna tror. Barn har bara ett alldeles eget och unikt sätt att visa sin tacksamhet. En bättre fråga är nog, är vi aldrig nöjda med oss själva som föräldrar?

 

pexels photo 744969

måndag 25 december 2017 - 19:23

Dan efter dopparedan

Då var den dagen som får stå ut med mest förhoppningar över. Julaftonen kom och gick och nu sitter jag här med en massa fina julklappar och en lugn känsla i kroppen. Jag fick en massa snygga kläder och smycken till julkapp, några efterlängtade nya kastruller till köket och en ny dator. Äntligen kan jag skriva mina blogginlägg på dator var än jag befinner mig i huset. Så nu slipper jag sätta mig framför vår stora data i arbetsrummet och kan till exempel sätta mig i soffan och skriva. Det underlättar uppdaterandet en hel del. Dessutom ser jag framemot att kunna ligga i sängen och kolla serier via datorn på kvällarna.

 

Men det får bli en annan kväll. För idag har vi mina föräldrar och min bror här på besök. Eller ja, mina föräldrar har ju varit här sedan i fredags så de innegår ju nästan redan i möblemanget. Jaakko är på jobb idag och Väinö somnade tidigt, så vi skall sätta oss och spela monopol. Det är sällan vi sitter bara vi fyra vid samma bord nuförtiden, då vi alla nu är vuxna. När vi träffas så har vi ju våra egna familjer med oss.

 

Men, den bästa, bästa, bästa julklappen fick vi med Jaakko idag då Väinö plötsligt ställde sig upp och gick från vardagsrummet till köket. Helt själv, utan att hålla i sig i varken oss eller i möblerna. För några veckor sedan tog han sina första enstaka steg och i fredags gick han några meter. Men idag har han vandrat runt omkring här hemma helt själv. Och som ni förstår, är det nog en av de bästa presenterna man kan få som förälder. Inte minst för att man är ett steg närmre att slippa krypa längs med golven själv.

 

Hoppas ni har haft en fin jul. Efter några dagars uppehåll är bloggen tillbaka till normalt, ganska så daglig uppdatering. Bland annat kommer det ännu upp en årsresumé innan vi kickar igång år 2018. Ha en trevlig kväll.

 

pexels photo 688012

 

 

fredag 22 december 2017 - 14:07

Nappar, tänder och tomtar

Ännu en natt med lite sömn blev det. Jag kan säga att det har letats efter nappar något infernaliskt i natt. Hela tiden var någon av napparna på rymmen och Väinö vaknade därför. Vem vet vilken liten tomtenisse som är framme och försöker sno hans nappar medan han sover.

 

Hade Väinö varit lite äldre, hade vi kunnat tänka att han är nervös inför julafton. Nervös för tomten och julklapparna. Men han förstår sig inte ännu riktigt på det, så jag vet inte vad jag skall skylla på. Att mormor och morfar kommer hit ikväll? Visst, det är både roligt och spännande. Men inte såå spännande.

 

Nej, egentligen tror jag inte sömnlösheten beror på varken nappar eller mormor och morfar, utan på att han får nya tänder. Jaja, det är bara en period igen, så det går nog över.

 

Igår fick vi förresten ett julkort som var adresserat till oss och på baksidan hade någon ritat varsin bild på oss. Roligt kan ju någon tycka. Skrämmande säger jag. För vi har absolut ingen aning om vilka namn som står på kortet och eftersom postnummret och orten fattas, betyder det att kortet har lagts i våran postlåda och inte kommit med posten. Det kan ju vara att det är någon av våra grannar som skickat kortet, men vi är inte speciellt nära med våra närmsta grannar. Vi hälsar och byter några ord nu som då, men annars lever vi alla på egna håll. Och är det en granne, så är jag nog både nyfiken och en aning skrämd över vilken granne som sitter och ritar bilder på oss.

 

B2CF35A6 0921 478A 8512 B40E765255D5

Dessutom undrar jag om de två bollarna under mitt ansikte skall föreställa mina fötter (eftersom jag är kort) eller mina bröst. Är det det senare nämnda, så blir ju hela grejen ännu konstigare.

 

Nu - skall jag fortsätta pynta och städa det sista. Ikväll åker vi och hämtar julgranen. Woop woop!

 

8721513A 9A96 4975 962C 223FB11D2AD4

 

torsdag 21 december 2017 - 06:32

Sömnlös 3 nätter före jul

Förra natten har jag vakat en hel del. Först hade jag svårt att somna på grund av alla tankar som for runt i huvudet. Städa, göra mat, pynta klart, skaffa gran, paketera julklappar. Ja det är en hel del. Det är väl mest det där med städningen som jag stressar lite över och det beror nog på att mitt städande nuförtiden går ut på att städa ett rum klart för att sedan återvända till det 30 sekunder senare och se att det är alldeles upp och ner igen. Sen är det leksaker, småstenar från tamburen, strumpor på de mest konstiga ställen (använder vi ens så mycket strumpor?), rosk från veden som bärs in. Och det är bara det som min man drar fram. (Det där var ett skämt. Känner att jag måste säga det eftersom det är många där ute som verkar ha tappat bort sin humor bland all julstress. Jag är också en aningen stressad, men man får inte glömma skrattet.).

 

När jag väl hade somnat, vaknade jag några timmar senare när Väinö var olycklig i sin säng. Han hade magknip och ville sitta i famnen. Till slut somnade vi på soffan och sov där några timmar. Eller han sov. Jag fungerade mest som sparkkudde för honom. När jag lade honom tillbaka i sin säng, kom jultankarna tillbaka. Så jag gav mig. Här skulle det tydligen inte sovas. Så det fick bli en kopp te och bykvikande på nedrevåningen. Samtidigt lyssnade jag på en podcast. Det var faktiskt riktigt mysigt.

 

B94544AF 14C0 4A75 9346 830FBC4D19F0

 

Nu - får det bli lite frukost. Sen är det dags att ta itu med städandet. Inget blir ju i alla fall bättre av att ligga och grubbla, så jag tar tag i the to do- listan en sak i taget. Ha en fin torsdag hörni! Bara 3 nätter till julafton.

måndag 11 december 2017 - 12:22

Låt bitarna falla på plats

Livspusslet. En bit för varje del av livet. Ibland känns det som att alla bitar är perfekta och de slinker vackert in exakt där de skall sitta. Ibland är det som om ett blint fyllo har sågat ihop bitarna med en trasig cirkel. Man trycker och trycker in bitarna där man tycker de skall sitta, men de vill inte sätta sig.

 

Mitt livspussel har en vacker vild när det är klart. Men det är aldrig samma bild. Den ändras an efter stunderna då jag känner att pusslet för en stund är klart. Men oavsett bilden på pusslet, så är det alltid samma stämning. Det är en lugn, glädjefull och kärleksfull stämning över bilden. Allt är som det skall. Alla pusselbitar sitter på sin plats. Ibland kan jag uppleva en helt annan känsla, som skapas av de där dåligt sågade pusselbitarna som inte alls vill som jag. Jag vet hur jag vill att pusslet skall se ut när de är klart, men jag får inte ihop tillräckligt med bitar ens till ena hörnet.

 

När bitarna inte vill som jag, är det oftast bäst att ta några steg tillbaka. Luta sig tillbaka och andas djupt. Det är såklart inte lätt, men man får öva sig. Man får öva sig att lyfta händerna i luften och säga ”nähä, det här går inte. Vi får vänta och se hur det blir.”. Sedan kan man gå och ta en kopp te och lite choklad medan man väntar. Men att fortsätta trycka ner de där dåligt sågade bitarna, är bara en sorligt bortförklaring till att inte våga låta livet visa vad det har att erbjuda mig. Det kanske inte blir exakt som jag tänkte mig. Det kanske blir mycket bättre.

 

Inatt vakade jag flera timmar och rabblade upp allting som måste göras innan julen. Till slut bestämde jag mig bara för att göra sakerna en i taget och sedan se vart det leder. Julen handlar inte om stress. Det som inte blir gjort i tid, får vara.

 

Vem vet, när allting går omkring, kanske det här blir den bästa julen härtills.

 

15112020 70A3 42BF BDAA 94AC86CA5A82

fredag 1 december 2017 - 12:49

Julgodis: Chokladkrisp

Idag är det den 1 december, gott folk! Det betyder att idag är det den dagen då man får öppna första luckan på julkalender och då man får gå bananas med juldekorationerna. Wohoo! Jag såg redan förra året fram emot att få julpynta tillsammans med Väinö. Förra året låg han ju mest och sov hela tiden. Men i år får han vara med. Jag hade ju sett framför mig mysigt pyntande med julmusik i bakgrunden. Istället blev det mer kommentarer som ”nej, sätt inte i munnen” och ”ge den åt mamma, den håller inte att kasta”. Men roligt var det i alla fall.

 

Idag tänkte jag bjuda er på ett super enkelt och super gott recept på chokladkrisp. Chokladkrisptopparna är dessutom ett recept enkelt nog att tillaga tillsammans med barnen. Varsågoda!

 

Chokladkrisptoppar (15 st.)

 

200 g choklad (du får välja själv smaken. Jag använde mörkchoklad med appelsin och mjölkchoklad med mintkrokant. Speciellt den med mint var extra god.)

 

2 dl Rice Krispies flingor

 

Smält chokladen i vattenbad. Ta bort chokladen från värmen och rör försiktigt ner flingorna. Lägg i formar och ställ in i kylen i ca 1 timme.

 

FA361880 9ED2 4790 8F7E C089875C032A

13609335 3DC2 4046 AED7 1F153EAE1BA0

4607505B E07F 4B52 B0BC 59F08B0A9224

3F95A0B9 6318 42A7 B313 BEB81FC448A6

 

 

 

 

 

onsdag 22 november 2017 - 21:32

Det doftar vinter

Idag har vi skrivit brev till julgubben. Vi myste till det med ljus, glögg och pepparkakor medan vi skrev. Det är roligt hur ens lista ändrats en hel del sedan barn. Då var det olika leksaker, nu är det saker som nya kastruller och inredningsgreijer som står på listan. Fast jag fick ju skriva en leksakslista också i och med att Väinö inte ännu själv är så aktiv med skrivandet.

 

AE97C7C7 A336 43A9 931B 2AEF99B93CD4

 

I natt hade det snöat också, vilket är härligt för det blir genast lite ljusare ute. När vi var ute på promenad idag, doftade det vinter i luften. En sådan doft som väcker ett lugn inom en. Och väntan på julen växer ännu större, om möjligt. Jag är inte speciellt förtjust i kyla. Inte när det är -25 och halt som f*n. Men när det är så här, några minus grader och lite snö, då trivs jag som snöflingan i kölden.

 

Nu - blir det film och popcorn i soffan.

 

95AAD8BE EBDC 424C B338 CBFB97D8AC14

tisdag 14 november 2017 - 10:54

Slukats upp av listor inför jul

Oj, vad tyst det har varit här på bloggen den senaste veckan. Har jag gått upp i rök? Tappat skrivförmågan? Tröttnat på att blogga? Nej, inget av det. Jag har bara blivit uppslukad av livet utanför dataskärmen och telefonen. Det där riktiga livet, som sker här och nu.

 

Vi har under den senaste veckan lärt Väinö att somna i egen säng. Här tilld har vi fått bära på honom eller också har han somnat i famnen. Men nu börjar det bli lite jobbigt att konkka runt på honom när han blivit större. Så min rygg sa helt enkelt ifrån och det var bara att ta skeden i vacker hand och lära oss nya nattningsmetoder. Och till vår stora förvåning så har Väinö snabbt blivit bekväm med att somna i egen säng.

 

Dessutom har jag börjat planera inför julen. Jag är en sån person som älskar julen och börjar redan i november planera bordsdukningar, matservering och julklappas paket. För i det här huset går allting från gardiner till julgranspynt till julklappspapper i samma tema. För mig är julen inget jag direkt stressar över. För för mig är det en sorts egen tid att stå där i köket och göra lådor, skinka, knäck och efterrätt. Eller att sätta mig i ett rum med julmusik och paketeta julklappar. Eller baka pepparkakor. Och pepparkaksdegen gör vi själv i år. Förra året köpte vi färdig eftersom jag ju låg på sjukhus en stor del av december så vi satsade på att ha hemlagade lådor osv. istället.

 

Och mitt bland allt julpynt och planer, så får man ju inte glömma varför man egentligen firar jul. Är det julklapparna och granen, eller är det det att man får samlas ihop nära och kära och fira det som en gång hände i Betlehem. Eller bara samlas ihop för att spendera tid tillsammans, om man inte vill fira en kristen jul. Det viktigaste är, att man gör precis det man själv känner för. För det är då, som det brukar bli som bäst.

 

pexels photo 302584