Visa inlägg taggade med 'kollikok'

söndag 10 december 2017 - 20:39

Kollikok!

Jag är 27 år, nästa år fyller jag 28. Jag är bara 2,5 år ifrån den magiska gränsen 30. Och skall man tro alla människor kring en som hetsar om att fyllar 30, så kan man lätt tro att det är då livet börjar gå utför. Skall man tro dem, så är det vid 30 års gränsen som livet stoppar upp och när klockan slår vid midnatt, förvandlas man till ett troll. Kollikok! som skogsmulle skulle säga. Det är nog bäst att börja använda det ordet oftare, för om 2,5 år kommer jag behöva det. Eller?

 

Det är inte bara en gång som jag funderat över varför jag inte känner av stressen i att fylla 30. Kanske är jag inte nära nog än. Kanske kommer stressen om en vecka, en månad, ett år. Kanske kommer den inte alls. Själv tror jag på det senare. Så känns det i alla fall nu och jag tror det beror på att jag inte känner mig som en 27 åring heller.

 

Visst, jag är mamma, gift, har två utbildningar, betalar räkningar och bostadslån. Allt det är ju sådant som räknas som vuxet. Sådant som vuxna gör och pratar om på parmiddagar. Barn, föräldradagspenningar, skatter, räntor osv. Även jag gör det. Men jag känner mig ändo inte vuxen. Jag har lika lätt att prata om de skatter som betalas från lönen, som de skatter som barn letar efter med hjälp av en karta med ett stort, rött X i ändan av rutten. Jag har väldigt nära till mitt barnasinne helt enkelt.

 

Men trots det så har jag inga problem med att åldras. För mig är åldern bara en siffra. Och jag hoppas kunna fortsätta tänka så. Leva så. Leva utan att anse att en viss siffra har något att göra med hurdan jag skall vara som person. Jag hoppas kunna ha kvar mitt barnasinne länge. För jag tror att när vi tappar den kontakten, till vårt inre barn, det är då livet blir så där tråkigt och grått. Kollikok!

 

0FB2ED4F BA84 4004 9800 7EA186D6F37A