Visa inlägg taggade med 'kroppspositivsm'

lördag 14 oktober 2017 - 13:05

Size me

 

Jag har alltid varit kort och smal. Många minns hur de blev mobbade eller hur skolhälsovårdaren påpekade om deras vikt när vågen visade för mycket. Och det pratas mycket om just den gruppen. Jag vill lyfta fram oss som tillhör den andra gruppen, de små. Jag kan säga att det inte heller är lika roligt att gång på gång ha fått höra (och fortfarande ofta får höra) hur liten man är. För kort. För smal. För si och för så. Och inget kan man göra åt saken. Hade jag kunnat växa i längd, hade jag nog gjort det. Inte för att jag själv skulle vara missnöjd med min längd, för det är jag inte. Men för att slippa höra kommentarer om just hur kort jag är. Jag är trött på att få höra hur "jag säkert hittar kläder på barnavdelningen". Jag vet inte varför folk tror att jag som 27-årig vuxen kvinna, skulle vilja höra att jag kan shoppa på barnavdelningen och dessutom bli skrattad rätt i ansiktet på grund av det. Min längd är vad den är och det finns inget jag kan göra åt saken. Deal with it!

 

Ofta när jag tar upp det här ämnet till diskussion, får jag höra att det bara är ett skämt. Det kanske det är, men hur många skulle vilja höra år efter år skämt om deras kroppar. Vill du höra om dina stora fötter eller din stora näsa hela tiden? Nej, skulle inte tro det. Och för mig är det inte ett roligt skämt. Inte när man hört det så många gånger i så många år. Om du vet att jag inte tycker det är roligt, varför fortsätter du skämta om det då? Varför skall jag behöva stå ut med att bli skrattad åt, bara för att du inte kan hålla tyst? Bara för att du vill göra dig rolig på min bekåstnad. Jag kan stå ut med ett eller två skämt om min kropp, men sen räcker det.

 

Och varför känner vi ett behov av att konstant påpeka om varandras vikter? Att hela tiden påminna någon att den är överviktig, leder förmodligen inte till att personen hoppar upp på cykeln och börjar motionera. Det krävs en annan sorts motivering för att ändra livsstil. Och om inte personen själv i fråga har den motivationen, så finns det inte mycket någon annan kan göra för denne. Chansen är defakto, att personen i fråga nog är medveten om sin övervikt utan att folk hela tiden pekar och ropar på en. Motsatsen till detta bodyshamande, är att hela tiden lyfta fram de som är smala, vilket inte heller är bra. I alla fall inte i fall där den som är smal är på gränsen till en ätstörning eftersom alla likes på sociala medier och beundrande kommentarer om den smala kroppen bara stöder det där svältande beteendet som personen i fråga har, men som denne inte vågar söka hjälp för. För slutar personen svälta sig, ser den inte smal ut och kommentarerna och likesen försvinner som ett poff.

 

En annan kommentar som jag ofta fick som barn angående att jag var väldigt smal, var "ja, hellre för smal än för tjock". Joo, fast nej. Det finns risker med övervikt, absolut. Men det är heller inte okej att normalisera undervikt. Att säga att det är bättre att vara "för smal" än "för tjock" ger tyvärr en bild av att "för smal" är något man skall sträva efter. Jag tror i alla fall att det är inställningar som den här, som gör att vi lever i en tid då en hälsosam livsstil för de flesta handlar om att just gå ner i vikt? Vad hände egentligen med att leva hälsosamt för att må bra? För att ta hand om sin kropp?

 

Över lag tycker jag man skall vara försiktig med att säga just att någon är "för mycket eller för lite" åt barn. Att konstant få höra att man är för liten, för smal, för tjock, för smart eller för överaktiv, leder till ett försämrat självförtroende för de flesta. För även om den som säger något inte menar det som en negativ sak, så vänds orden i lyssnarens öron oftast till att det är just en negativ egenskap som hon eller han har. För något, syftar på att man inte är som de andra. Att man står ut ur mängden. Att man inte är normal. Och vilket barn eller vilken ungdomare, vill bli utpekad som den onormala? Och den där onormalhets stämpeln sitter kvar länge på ens hjärna. Vissa lär sig att uppskatta sina onormalheter medan vissa fortsätter att ogilla sig själv, på grund av just de där orden, hela sitt liv.

 

Det finns såklart tillfällen då skolhälsovårdaren och andra människor i ens omgivning måste påpeka om en persons vikt. Men de flesta faller nog inom ramerna för vad som är normalt och som jämnar ut sig anefter personen växer och utvecklas. Istället för att titta oss blinda på vad t.ex. vågen säger, så kanske vi kan försöka leva enligt det som känns bra. Att personen mår bra psykiskt och kroppen fungerar som den skall, borde vara det viktigaste. Sen om tabellen visar att man är en aning över eller under mittlinjen, borde inte spela så stor roll. Kanske vi alla borde spendera lite mindre tid på att försöka komma in i en mindre klädstorlek och istället börja leva i storlek "DET HÄR ÄR JAG".

 

IMG 6092