Visa inlägg taggade med 'mat'

tisdag 16 januari 2018 - 17:08

Tiden får visa

De senaste dagarna har jag loggatin här på bloggen flera gånger. Skrivit, läst, raderat. Skrivit, läst, raderat. Skrivit, läst och raderat. Ja, ni förstår mönstret. Tystnaden här på bloggen de senaste dagarna beror inte på att jag skulle fattas idéer för inlägg. Tvärtom, ideérna finns, men jag får inte ner orden på papper, så jag själv skulle vara nöjd med inlägget.

 

Visst har jag tidigare också publicerat inlägg som inte är så mindblowing, men just nu verkar inget duga för mig. Det kan hända att jag tar ut min frustration på de opublicerade texterna. För sanningen är att de senaste dagarna har jag varit väldigt frustrerad, men eftersom jag inte vill låta min irritation gå ut över andra människor i min omgivning, så får uppenbarligen mina texter ta smällen. Egentligen är det ju bra, för då slipper alla runtomkring mig lida av mitt humör, men det är ju tråkigt för er som vill läsa bloggen och samtidigt så blir jag bara mer frustrerad på att jag inte lägger ut något här. Så det blir lite som en ond cirkel.

 

japanese cherry trees flowers spring japanese flowering cherry 54630

Vad är det då jag är så frustrerad över, kanske någon undrar. Det skall jag såklart berätta. Den senaste tiden är det flera kompisar och bekanta som har berättat att de skall få barn och det är ju härligt. Men som många av er kanske förstår, så skaver det på mig, samtidigt som jag är väldigt glad för någon annans skull. Men nyheter som de här, väcker såklart tankar hos mig själv också.

 

Jag bestämde mig ganska tidigt för att inte grubbla över ämnet desto mer. Jag tänker som så, att om det är meningen att vi skall välsignas med fler barn, så blir det så. Om inte, så är det så det skall vara. Allting och alla har sin plats. Sin egen väg att gå. Allting sker av en orsak. Men eftersom min hjärna springer iväg längs olika tankebanor och jag uppenbarligen har något underligt behov av att inte kunna släppa dessa tankar, så har jag de senaste dagarna åter igen läst om havandeskapsförgiftning och graviditet efter en. Jag har läst läkarnas texter om oss och jag har funderat.

 

pexels photo 9

pexels photo 8

Desto mer jag har läst och tänkt, har jag kommit fram till en sak; hur mycket jag än läser och funderar, så kommer jag aldrig få svaret på den frågan jag egentligen vill ha svar på. Nämligen frågan om hur det skulle gå för mig i en ny graviditet. För det svaret finns inte varken i böcker, läkartexter eller på internet. Jag kan leta och googla hur mycket som helst och jag kan hitta information och berättelser både för och mot ämnet. Men det riktiga svaret, det som jag egentligen är ute efter, kan man bara få på ett sätt; genom att uppleva det. Och då är vi tillbaka på startlinjen, om det är meningen att vi skall få fler barn, så blir det så när det är meningen.

 

Att tänka så är egentligen ganska lätt. Men att få sina känslor att gå i samma banor, är mycket svårare. Men jag antar, att det är tid som gäller här också. Precis som med så mycket annat här i livet.

lördag 13 januari 2018 - 09:30

Recept: Ris med panerad höna

Som jag lovade, så kommer jag lägga upp ett recept om veckan. Denna veckas recept är ris med panerad höna. Otroligt gott och räcker till ett större gäng eller så kan man spara resterna och äta dem senare.

 

Jag brukar servera detta när vi har människor över på middag och maten får alltid mycket komplimanger.

Du behöver:

6 dl kokt ris
Mjöl
200 g strimlad höna
Skorpmjöl
6 ägg
Salladsblad
Smör/Margarin
1 citron
Egen valda kryddor (jag använder en blandning för Chicken & Steak och kan varmt rekomendera den)
Paprika

 

1. Lägg ugnen på 225 grader. Ta fram hönan 30 minuter innan tillagning.

 

2. Lägg riset i kokande vatten och koka upp 2 ägg till servering senare.

 

3. Medan riset och äggen kokar, rulla hönstrimlorna först i mjöl, sedan i äggen (de 4 resterande) och till sist i skorpmjölet där du även blandat med de kryddor du vill smaksätta hönan med.

 

4. Stek hönan i stekpanna tillsammans med smör, tills den får en gyllenbrun färg. Lägg hönan på en plåt och lägg i ugnen för ca. 15-20 minuter. Ta ut hönan när den är genomstekt, men var noga med att den inte är i ugnen för länge. Då blir den torr.

 

Tips! Lägg med några klickar smör när du lägger hönan i ugnen.

 

5. Blanda det kokta riset med rivna salladsblad, skuren paprika och hönan. Häll på lite citronsaft.

Servera med skivor av citron och kokta ägg. Bon appétit!

 

IMG 6537

IMG 6536

IMG 6407

IMG 6802

onsdag 13 december 2017 - 10:43

Lussekatter

13. december betyder Lucia. Dagen till ära bjuder jag på ett recept på lussekatter såklart. Det tar sin tid att göra degen och rulla ihop bullarna, men visst är det mödan värt när man sedan sitter där med en nybakad lussebulle och glögg. Gott gott gott!

 

Du behöver:

200 g margarin

1 påse (0,5 g) saffran

4 dl mjölk

14 dl mjöl

2 påsar torr jäst

2 dl socker

3 ägg (+1 ägg att pensla på bullarna)

1 tsk vaniljsocker

1 tsk salt

Russin

 

1. Smält margarinet i en kastrull och lägg i saffran. Blanda om och låt sakta koka en liten stund.

2. Häll i mjölken och låt svalna tills temperaturen är 42 grader (lite varmare än fingervarmt). Blanda 2 dl mjöl med torrjästen.

3. Häll ner margarin, saffran och mjölkblandningen på mjölet och torrjästen och rör ihop.

4. Blanda ner i samma skål vaniljsockret, sockret, äggen och resten av mjölet. Knåda degen med händerna i 5 minuter.

5. Lägg i saltet och knåda degen ytterliga 20 minuter. Om du tycker att degen känns kladdig, oroa dig inte. Den skall vara det.

6. Häll degen i en stor bunke eller form och låt jäsa under en kökshandduk i ca 45 minuter, tills degen är dubbelt så stor.

7. Dela upp degen i 4 delar och sedan varje del i 10 små bitar. Rulla bitarna till små bollar innan du formar dem som ”långa maskar”. ”Maskarna” skall var lika tjocka som ett finger, förutom i ändorna där de skall vara lite smalare. Det här är något barnen också lätt kan delta i.

8. Forma som S, flätor, kransar. Ja, i de former du vill ha på bullarna.

9. Låt jäsa under en kökshandduk i 30 minuter. Lägg på russinen.

9. Blanda ihop ett ägg med en msk vatten och pensla bullarna innan du lägger dem i ugnen.

10. Baka i ugnen (200 grader) i 8-10 minuter.

(11. Servera bullarna tillsammans med varm glögg och pepparkakor.)

 

7DEC5B37 DBEA 4820 B6F5 5962C11F7540

F6C0A820 5D9A 4B02 870E 493434A47259

EDCDB349 80C9 4792 9505 C817A52F84BE

måndag 4 december 2017 - 11:37

Back on track

Som jag berättade för en tid sen, bestämde jag mig för att ta hjälp av en psykolog för att lära mig leva med trauman av förlossningen och prematurheten. Då kände jag att jag inte vill prata om det på bloggen så mycket. Jag ville hålla det för mig själv, för jag gjorde det för mig själv. Och jag tycker fortfarande att jag vill hålla en del för mig. Bara mig. Men jag känner också att jag vill lyfta lite på locket och berätta.

 

Efter första besöket undrade jag om det här alls var en så bra ideé. Det kändes som att jag tog fem steg bakåt i försöket att komma framåt. Allt jobbigt grävdes fram igen och det rotades djupt i känslobrunnen. Men det hjälpte. Vi övade på olika sätt att behärska känslorna och nu vet jag vad jag kan göra när rädslan eller ångesten tar över. Ibland är det bra och viktigt, att bara gråta ut. Låta känsorna välla över en och gråta ut dem. Om jag inte känner för att böla, så är ett sätt att känna att man har kontroll, att göra något helt vardagligt. Diska, dammsuga eller vika byket. Att göra något som man har full koll på, gör att man får tillbaka känslan av kontroll.

 

Den tredje saken är fysisk aktivitet. Något som jag känt har varit viktigt från första början. Jag känner mig själv väl nog för att veta att jag inte är den typen som kan sitta stilla hela dagarna. Så jag är ute med Väinö varje dag. I väder som väder. Vi rör båda på oss och jag vet att det är viktigt att inte bara sitta inomhus. Men jag känner att jag också börjat längta efter mer fysisk ansträngning än lek och promenader. Jag saknar att komma tillbaka upp i hästsadeln igen. Så i slutet av den här veckan, blir det att göra comeback på hästryggen. Tänk att det gått över två år sedan senaste ritten. Två år! Tiden går så jäkla fort alltså.

 

Återigen så stärks poängen av att röra på sig. Och att man skall göra det för att må bra både i knopp och kropp. Inte för att man vill straffa sin kropp för dens utseende. Nu gäller det bara för mig att hålla i tyglarna och inte skena iväg för fort och utsätta kroppen för stor press för snabbt.

 

7DB61701 F95D 465F 8EE0 8AC4B26E9049

fredag 1 december 2017 - 12:49

Julgodis: Chokladkrisp

Idag är det den 1 december, gott folk! Det betyder att idag är det den dagen då man får öppna första luckan på julkalender och då man får gå bananas med juldekorationerna. Wohoo! Jag såg redan förra året fram emot att få julpynta tillsammans med Väinö. Förra året låg han ju mest och sov hela tiden. Men i år får han vara med. Jag hade ju sett framför mig mysigt pyntande med julmusik i bakgrunden. Istället blev det mer kommentarer som ”nej, sätt inte i munnen” och ”ge den åt mamma, den håller inte att kasta”. Men roligt var det i alla fall.

 

Idag tänkte jag bjuda er på ett super enkelt och super gott recept på chokladkrisp. Chokladkrisptopparna är dessutom ett recept enkelt nog att tillaga tillsammans med barnen. Varsågoda!

 

Chokladkrisptoppar (15 st.)

 

200 g choklad (du får välja själv smaken. Jag använde mörkchoklad med appelsin och mjölkchoklad med mintkrokant. Speciellt den med mint var extra god.)

 

2 dl Rice Krispies flingor

 

Smält chokladen i vattenbad. Ta bort chokladen från värmen och rör försiktigt ner flingorna. Lägg i formar och ställ in i kylen i ca 1 timme.

 

FA361880 9ED2 4790 8F7E C089875C032A

13609335 3DC2 4046 AED7 1F153EAE1BA0

4607505B E07F 4B52 B0BC 59F08B0A9224

3F95A0B9 6318 42A7 B313 BEB81FC448A6

 

 

 

 

 

fredag 17 november 2017 - 09:49

Världsprematurdagen 2017

Mitt första grupparbete under sosionom studierna handlade om människans utveckling från barn till åldring. Min uppgift var att skriva om gravidtetstiden och fram till skolåldern. Jag minns att jag skrev en kort text om prematurhet. Om kenguruvård, beröring, behovet av att vara nära sina föräldrar. Under samma tid som jag skrev arbetet om människans utveckling, gjorde Jaakko praktik som sjukskötarstuderande på intensivvårds avdelningen för prematurbarn.

 

Då visste vi inte, att bara cirka 4 år senare, skulle vi själv befinna oss på just den där avdelningen för prematurbarn. Eller ja, den hade ju flyttat in i det nybyggda sjukhuset, men funktionen var ju det samma. Och egentligen så var det bra att avdelningen var i nya utrymmen. Annars hade vi inte haft möjligheten att vara tillsammans hela vår lilla familj, dygnet runt och i ett rum för bara oss. Istället hade vi delat rum med en annan familj och tvingats åka hem till natten. Och jag, som på grund av havandeskapsförgiftningen, fick ligga 2 dygn på övervakningen efter kejsarsnittet, hade inte haft möjligheten att få vård på samma avdelning och i samma rum som Väinö, när mitt tillstånd var stabilt efter dessa 2 dygn. Nu fick vi ligga i sängarna breved varandra.

 

Allt det här kan aldrig såklart lappa det stora gapet över att vår första tid tillsammans inte bestod av extremt mycket närhet och lugn. Alla slangar, värmebord och maskiner, stod mellan oss. Det var inte bara att plocka upp barnet och gosa med det. Allt det där som jag skrev tidigare, kommer heller aldrig lappa det enorma gapet som uppstod, av att vi aldrig fick se varandra vid födseln. Det är klart man tar igen allt det där med relation och närhet. Men det kommer alltid finnas en bit inom mig som sörjer att vår första tid tillsammans inte bara blev gos och kärlek. Att det inte blev så naturligt.

 

Men allt det där jag skrev om tidigare. Om att få vara i samma rum 24/7, är i alla fall en liten tröst och en förbättring till det som varit. Att kunna vårda både prematurbarn och sängliggande nyförlösta mammor på samma avdelningen, är ett enormt plus. Och vi är extremt tacksamma för all vård, vänlighet och allt stöd vi fick på Satakunnan Keskussairaala och neonatalavdelningen där.

 

Den 17 november, firas det varje år den internationella världsprematur dagen. Dagen till ära ordnas det evenemang och i Helsingfors har man brukat lysa upp byggnader och ställen med violet ljus. För violet är världsprematurdagens färg. Och vi klär oss därför idag i något med violet. För att uppmärksamma alla dessa små kämpar som kommer ut till världen för tidigt. Vi firar, att vi gått från att ligga på intenssivvård till att ett år senare stå på egna fötter och ta de första staplande stegen. Vi firar att allting till slut blev bra. Perfekt, om så får säga. Vi firar att vår lilla kämpe, klarade kampen. För är det några som är värda att firas, så är de alla dessa små kämpar, deras föräldrar och vårdpersonalen som tar hand om dem.

 

08F95BBC 5066 4A9B 866E 69424585AF17

Bild från google.fi.

tisdag 14 november 2017 - 10:54

Slukats upp av listor inför jul

Oj, vad tyst det har varit här på bloggen den senaste veckan. Har jag gått upp i rök? Tappat skrivförmågan? Tröttnat på att blogga? Nej, inget av det. Jag har bara blivit uppslukad av livet utanför dataskärmen och telefonen. Det där riktiga livet, som sker här och nu.

 

Vi har under den senaste veckan lärt Väinö att somna i egen säng. Här tilld har vi fått bära på honom eller också har han somnat i famnen. Men nu börjar det bli lite jobbigt att konkka runt på honom när han blivit större. Så min rygg sa helt enkelt ifrån och det var bara att ta skeden i vacker hand och lära oss nya nattningsmetoder. Och till vår stora förvåning så har Väinö snabbt blivit bekväm med att somna i egen säng.

 

Dessutom har jag börjat planera inför julen. Jag är en sån person som älskar julen och börjar redan i november planera bordsdukningar, matservering och julklappas paket. För i det här huset går allting från gardiner till julgranspynt till julklappspapper i samma tema. För mig är julen inget jag direkt stressar över. För för mig är det en sorts egen tid att stå där i köket och göra lådor, skinka, knäck och efterrätt. Eller att sätta mig i ett rum med julmusik och paketeta julklappar. Eller baka pepparkakor. Och pepparkaksdegen gör vi själv i år. Förra året köpte vi färdig eftersom jag ju låg på sjukhus en stor del av december så vi satsade på att ha hemlagade lådor osv. istället.

 

Och mitt bland allt julpynt och planer, så får man ju inte glömma varför man egentligen firar jul. Är det julklapparna och granen, eller är det det att man får samlas ihop nära och kära och fira det som en gång hände i Betlehem. Eller bara samlas ihop för att spendera tid tillsammans, om man inte vill fira en kristen jul. Det viktigaste är, att man gör precis det man själv känner för. För det är då, som det brukar bli som bäst.

 

pexels photo 302584

torsdag 9 november 2017 - 21:01

TV tips: Meltzer och döden

Christine Meltzer är någon jag följt sedan hon blev känd i programmet Hey Baberiba. Och när jag säger att jag följt henne, så menar jag att jag följt hennes karriär. Inte stalkat henne. Nu är hon i alla fall aktuell via sitt nyaste program, Meltzer och döden. För de som inte känner till hennes berättelse, så diagnostiserades Christine för 4 år sedan med bröst cancer. Hon har pratat mycket om det hon kände då och rädslan för att dö. Och det är just den rädslan hon konfronterar i sitt nya program.

 

För mig, som upplevde en nära döden upplevelse för ett år sedan och fortfarande jobbar på med rädslan som sitter kvar, kunde inte det här programmet komma mer passande. Jag känner igen mig så otroligt mycket i det hon berättar. Jag har nog aldrig innan tänkt på döden så mycket. Den har liksom varit en rätt så subjektiv greij som man vet att finns, men som är okänd. Vi alla har våra egna tankar om vad som händer när vi dör. Ingen vet var, när eller hur vi kommer att dö. Men vi alla vet att vi kommer göra det. Och det är det här som är så svårt att klä i ord, att när man upplevt att man nuddat vid döden, så känns den inte längre som något som ligger där någonstans, långt borta. I stället blir den något väldigt konkret och man tänker ofta på den. Man ser faror över allt och det känns som att döden lurar bakom knuten. Det är svårt att förklara vad man känner i den där stunden, när man fullt ut med hela kroppen och själen känner, att det inte finns något efter den här stunden.

 

Precis som Christine säger i programmets första del, så vill jag lära mig leva utan att tänka på döden så mycket. Jag kommer aldrig glömma det jag upplevde under det akuta kejsarnsittet, jag kommer aldrig glömma läkarnas ord om att även de var oroliga för om jag skulle klara operationen och jag kommer definitiv aldrig att glömma hur mitt barn, 6 veckor prematurt, slutade andas i sängen breved mig för en stund. Men jag vill tro att jag kan lära mig leva med det jag upplevt och det är nog det jag till stor del jobbar med just nu.

 

Meltzer och döden- programmet startade på sociala medier en hashtag som heter #innanjagdör. Det har varit mycket hashtaggs på bloggen den senaste tiden, men ni får helt enkelt själv välja vilka, om några alls, ni vill ta del av. Desto mer jag funderar på vad jag vill göra innan jag dör, så förstår jag att jag faktiskt just nu, i denna stund, upplever många av de saker jag länge drömt om att få uppleva. Jag har ett hälsosamt och tryggt förhållande med min man och jag är mamma till världens underbaraste pojke. Jag nådde flera av mina mål i ringetten innan jag var tvungen att lägga av. Jag har skaffat mig, inte bara en utan två utbildningar. Jag har vågat ta steget ut och starta upp den här bloggen. Och jag har vågat öppna och berätta för er om det som rör sig i min lilla hjärna.

 

Men om jag skall nämna något under #innanjagdör, så kommer jag att tänka på 3 saker. 1. #innanjagdör vill jag se min son växa upp. 2. #innanjagdör vill jag känna att min röst blir hörd och att jag kan inverka positivt på olika saker. Och 3. #innanjagdör vill jag LEVA.

lördag 7 oktober 2017 - 07:42

Sömnlös i Gamla-Ulvsby

Vi är inne i en sådan period igen, då Väinö vaknar flera gånger i natten. Mycket nytt att lära sig och då måste man öva hela tiden, som ni förstår. Vissa saker kan ju inte vänta till morgonen. Igår var vi till rådgivningen och fick vaccin, vilket lyfte feber åt honom under kvällen. Så den här natten har han vakat mest på grund av värk i kroppen. Dessutom har jag en rejäl hosta och näsan täppt. Men mår endo bra trots det. Men det är svårt att sova då man nästan hostar lungorna av sig så fort man lägger sig ner. Ja, som ni ser så är det rena rama nattpatrullen här hos oss. Jaakko däremot sover bra om nätterna.

 

Igår hämtade vi också ut ett paket som vi beställt. Utan att planera det så gick allting vi beställt i en och samma färg. Jag kan förresten varmt rekomendera dessa babblarna böcker för er som har småbarn som övar att lära sig prata. Det finns flera böcker, leksaker och möbler för barn med babblarna temat. Och så får man inte glömma deras sånger som finns på både CD och på youtube. Sen får man ju själv bestämma om eller när man låter sitt barn kolla på TV, iPad eller telefon för att se videorna. Väinl får kolla 1 sång nu och då och älskar figurerna, men han nöjer sig fortfarande bra med att bara lyssna också. Så fort han hör sångerna börjar han dansa och skratta. Och böckerna, de vill han bläddra i flera gånger om dagen.

 

IMG 5945

När man inte kan sova under nätterna är det mysigt att kolla på serier. Under morgonnatten har jag dessutom vikt byk och kokat risgrynsgröt. Det skall vi äta till frukost och så skall jag baka karelska piroger idag. Ja, det kan faktiskt vara riktigt mysigt att vara uppe mitt i natten. Bara det inte händer för ofta.

 

Just nu lider jag av lite bloggtorka eller vad man nu skall kalla det. Jag har liksom ideér till inlägg, men inga ideér räcker liksom långt nog att bli en längre text. Jag delar nu och då med av lite vad som sker under dagarna, men jag känner inte direkt för att skriva om exakt allting som sker. Och jag känner heller inte, att det är något som ni är speciellt intresserade av att läsa om när jag tömde diskmaskinen, dammsög eller i vilken ordning jag vek in byket i skåpen (för er som vill veta så vek jag först vitt byk och sedan svart och mörka färger). Men om ni har några ideér på vad ni skulle vilja läsa, släng en liten kommentar och berätta.

 

Nu kickar vi i alla fall igång den här lördagen och hoppas den blir bra!

 

IMG 5947

 

 

torsdag 5 oktober 2017 - 13:06

Skolmatsdebatten

De senaste dagarna har det diskuterats en hel del kring det här med skolmaten och dess kvalité. Det fick mig att tänka tillbaka på min egen skoltid och maten som serverades.

 

När jag ser tillbaka på maten vi fick under min grundskoletid (-97-06) så minns jag att potatisarna var som studsbollar. Hade man slängt en i golvet, så hade den förmodligen studsat upp tillbaka. Vi fick något som hette fisk i ostsås och det var precis så äckligt som det låter. Några fyrkantiga fiskbitar i en gul sås som påminde mer om snor än om mat. Makaronilådan var så hård så man nästan fick ta till verktyg för att få ut en bit. Ja, och var femte fredag serverades något som kallades "på husets vis". Vete f*n vad den sörjan innehöll, men jag skulle inte vara chockad om det var ihopblandade rester från de fem veckorna innan. Vegetarisk mat klassades länge som en specialkost och hade något denna specialkost, fick man hämta maten från köket. Precis som om man hade någon annan allergi.

 

Ja, det gick absolut att äta skolmaten. Men jag tycker personligen inte att det är för mycket begärt att få näringsrik mat, som inte ger en matsmältningsproblem, när man sitter och studerar från 8-15, 5 dagar i veckan och fortfarande är i växande ålder. Och till skillnad från många som tycker dagens ungdomar är för kräsna, så är jag glad över att vi har så medvetna ungdomar som förstår vikten av hälsosam mat.

 

IMG 5927

Taggar:

Kategorier:

Mat

Skriv en kommentar 0